Oron är ganska vanlig i dag !

Klockor finns det överallt också inbyggda i en massa saker. Jag minns mitt första armbandsur. Det var min ”moster Rut ” som kom med den. Det var en patient på sjukhuset där moster Rut jobbade som gav den till henne med order att hon skulle ge den till någon som kunde behöva den. Oj vad stolt jag var över den och ofta tittade på den med den där armrörelsen som visade att man hade klocka – det var nåt för en tioåring då.
Har sen fått lära mig att i ett vanligt manuellt urverk finns det ett litet hjul som heter ORO och det rullar inte på utan tar ett litet snäpp åt det ena hållet och sen åt det andra hållet. Oron ska vara igång om klockan ska fungera. Hjulet ska röra sig hela tiden för att klockan ska gå. Visst kan det kännas som att man har ett sånt hjul inombords ibland. Det tickar och gnager på så man bara blir trött på allt och det går inte så lätt att stänga av.
Men precis som det finns andra delar , fjädrar och kugghjul i ett urverk så finns det ju annat också i vårt inre. Vad fyller vi livet med egentligen? Hittade en sammanställning som var läsvärd på sitt sätt. När livet är över kommer du att ha väntat vid trafikljus i sex månader. öppnat skräppost i åtta månader, stått i köer i minst fem år, letat efter saker i minst ett och ett halvt år, kanske mer tror jag!
Kunde mon göra listan längre för oss alla.
Nu var det ju det där med oron som var på tapeten – hur stillar man den som världen ser ut just nu det är vad våra tankar vill ha svar på för dagen. Dom där oroliga tankarna som vi har på små lappar på nattduksbordet så vi lätt kan bläddra igenom dem när vi vaknar klockan fyra på natten. Eller den där oron som kommer över oss så att ögonen tåras – vi gråter och vill ropa och skrika alla våra varför ut genom fönstret när ingen ser eller hör. och så kommer det ett Var finns du Gud? när inget tycks hjälpa oss till friden och det normala igen.
Jag tror att Han som skapade oss – inte med mekaniska kugghjul och fjädrar utan med kropp, själ och ande också vet vad han ska göra med vår oro. Han är tryggheten – inte som urmakare med lupp och mejslar – utan som en som har känt vår oro i sitt eget liv när han vandrade på våra gator och stigar. Han gick inte med näsan i en skärm med GPS utan med ögonen riktade upp mot himlen och Guds ansikte.

Bli stilla en stund mitt i din läsning. Lägg händerna vid sidan om tangentbordet. Hämta andan och läs långsamt de gamla orden som jag nu ger dig bortom tid och rum:
HERREN VÄLSIGNE DIG OCH BEVARE DIG- HERREN LÅTE SITT ANSIKTE LYSA ÖVER DIG OCH GE DIG NÅD – HERREN VÄNDE SITT ANSIKTE TILL DIG OCH GE DIG FRID- I FADERNS OCH SONENS OCH DEN HELIGE ANDES NAMN.

Skriv en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s