Påsk blogg !

Att förklara allt påsken betyder är inte möjligt. Bibeln berättar om påskmåltiden i Övre salen med Jesus och lärjungarna – bröd och vin – som sedan ger oss vår nattvard. Hosianna och Jesu intåg i Jerusalem med massor av människor i både följe och möte hade skett. Så kommer Getsemane med bön och sedan tillfångatagande. Förhandlingar med Stora rådet och Pilatus dom som ledde till misshandel. korsfästelse och död. Sedan begravning i en lånad grav och så LIVETS SÖNDAG med uppståndelse från de döda! Sammanfattningen på det hela hittar du i den trosbekännelse som används i våra kyrkor i dag. Påsken är den största högtiden i våra kyrkor nu.

Jag tänker inte ge mig på nån form av predikan om detta men jag lägger ut nåra bilder som du kan titta på en stund och fundera på. Bilder som man tänkte sig måltiden i den övre salen finns det massor av. Här får du den i skulptural form.

Så lägger jag till den Kristusbild som jag själv gjorde när jag var i en djup depression i början av mitt pastorsliv.

</as

Så korset på en tavla som kommer från Fransiskus klostret i Assisi.

och sist en bild som inte alls har med påsken att göra. En bild som jag målade för länge sen, med ö och hav men framför allt berättar om horisont och himmel. Det är det som påsken ger. En ny himmel och ett nytt liv för dig och mig. Det var det som Jesus gav oss med sitt liv och sin kärlek till oss.

Bibelordet du gärna får ta reda på är Johannes evangelium kapitel 3 vers 16. Önskar dig en välsignad och skön påskhelg.

Annonser

Att ringa NÖDSAMTAL !

Det händer att det blir kris som man bara inte kan hantera, sjukdom, olycksfall eller vad det nu kan vara ! Man måste söka hjälp nånstans och då får man ta till telefonen och slå det där korta numret som handlar om just nödfall. Man ser inte den som sitter där men man vet att det finns nån som svarar och kan lotsa vidare ill räddningstjänster av olika slag, ambulans, brandbil, polis eller vad det nu kan vara som behövs och det kommer en hjälpande hand om ett tag.

Tyvärr rings det en hel massa med onödiga samtal och rena ”busringningar” ibland som kan innebära och handla om livet för en annan människa.

Det är tryggt och skönt att larmnumret finns och att det är bemannat med människor bakom. Vad jag vet så tutar det aldrig upptaget på det numret. Ingen säger heller Tyvärr kan vi inte svara just nu, men tala in ett meddelande efter pipet så ringer vi upp dig så snart vi kan. Då skulle det ju inte längre vara ett nödnummer.

Vi har använt nödnumret flera gånger den senaste tiden och mött oerhört vänliga människor i luren och sedan i ambulanser

Jag skriver dom här enkla raderna med en tacksamhetens tanke till de människor som hanterat våra nödsituationer och tagit hand om oss på bästa sätt. Stort tack och varma kramar till er alla.

Sen har vi ju ett nödnummer till och det är dom knäppta händerna och bönerna till himlens räddningstjänst som ger oss den trygghet vi behöver när livet krisar. Vi ser inte den vi ber till heller men vi vet att Han finns där och har allt i sin hand och ger oss den hjälp vi behöver – kanske inte som vi hade tänkt men den kommer i rätt tid för oss.

Skillnaden mellan förr och nu !

Jättestort ämne, men jag ska strax förklara mig. För nån månad sen blev vi en sån där familj med fyra generationer när det lilla barnbarnsbarnet Emilia föddes i Lund men bor i Malmö Ingrid och jag är alltså nu gamlingarna i släkten. Vår son Anders är morfar och barnbarnet Johanna är mamma. Helt fantastiskt och bara att njuta av.

För ett tag sen kom sonen hem och ville kolla bilder på sig själv som nyfödd och bebis. Han plåtade nåra sidor i ett av vår 32 fotoalbum. Han ville bara kolla om det fanns nåra likheter mellan morfar och barnbarnet. Det där med närhet är ju viktigt.

Då kom jag på att jag skulle kolla hur det var med bilder på mig som bebis. Fram med det gamla källmaterialet, så fram med gulnade blad och svartvita bilder. Jag letade och letade och hittade – hör och häpna – 4 bilder på mig som liten. Ändå jobbade pappa som chef på Nyblins fotografiska magasin i Vasa vid den tiden, men egna bilder var det ont om. Här får du en av dom tidiga bilderna. Mamma var 20 år när jag föddes

Nu får vi bilder på barnbarnsbarnet och gläds åt detta. Det blir som vitamininjektioner för oss varje gång.

Det här är ju en av dom stora skillnaderna -förr och nu. Om vi låter det här med familjebilder och släkt vara en stund – så kan jag inte låta bli att fundera på vilken värld vi egentligen lever i. Den på skärmen eller den vi har och känner och ser IRL. Kan man sätta sig på en bänk ute eller i ett väntrum utan att dra fram telefonen? Kan man börja äta på en restaurang eller ett konditori utan att ha fotat det man har på bordet först?

Kan man promenera i hallarna i varuhuset utan den framåtböjda nacken och den fasta blicken på displayen ? Man kan ju inte ens låta bli att fota olyckor och krockar i stället för att antingen gå åt sidan och släppa fram blåljusen eller försöka hjälpa till. Vart tar hela vårt sociala umgänge vägen när det första man gör när man äntligen träffas – lägger fram telefonen.

Visst behöver vi varandra i närhet och gemenskap, inte med att sitta i varsin soffhörna och SMS:a eller spela spel Personligen tycker jag nog att det har gått för långt.

Någon klok människa sa: Så länge telefonen hade sladd och kontakt i väggen var man fri. När telefonen inte har sladd så sitter jag fast i den.

Jag låter en annan av bilderna på mig och mamma avsluta mitt inlägg i dag.

Frälsarkrans eller livlina ?

Det här med att tro – på Gud – det är svårt. Teologiska termer eller fromma fraser det blir så invecklat ibland så man lägger av alla funderingar och går tillbaka till det vanliga och vardagliga livet. Man får väl ta till frälsarkransen när livet verkar ta slut – tids nog. Samtidigt vet man ju att man behöver ha en livlina att ta tag i ganska ofta för att komma rätt i tillvaron.
Det kryllar av böcker som talar om hur man ska klara sig själv eller som erbjuder metoder av olika slag för att få ett ”hälsosamt och lyckligt ” liv.
Allt för ofta krånglar vi bara till våra liv med alla måsten. Jag har ett litet häfte med dikter av Daniel Kviberg i min hylla. Det heter PÅ BEGÄRAN Det är den tredje upplagan och kom ut 1985 Han som skrev det var studiekonsulent, skolkurator och föreståndare på ungdomshem och så skrev han enkla dikter med värdefullt innehåll Jag tänkte bara bjuda på en av dikterna. Den heter Berättelsen.

Så enkel kan tron vara. Bara ett Jesus det är jag och han finns där i alla fall.

Så får det räcka som blogginlägg denna gång. Dessutom är det vår och livets krafter visar sig i vår trädgård. Tuvor av scilla i hela vår mossiga gräsmatta, krokus och påskliljor lyser av glädje.


Från noll till hundra på xxxx sekunder ?


Jag vet inte hur många sekunder det kan handla om och jag vet faktiskt inte heller om den kan komma upp i hundra kilometers hastighet, men fin är den. Varför en bil som inledning till ett inlägg på bloggen? Det handlar faktiskt ganska mycket om bilar just nu i media och då främst om El-bilar, Teslor av alla slag och om batterier och laddstolpar. Allt blir så bra om vi slutar med bensin så snart som möjligt och blir som vanligt bäst i världen så som Sverige brukar vara. Ladda med el och så klarar du 40 mil igen

Eftersom jag är av årsmodell 1939 utan en massa finesser och tekniska lösningar i farten, så händer det att jag kan känna mig alldeles urladdad ibland och kan börja leta efter en laddstolpe för att få kraft att orka med mer igen.

Jag vet inte hur fördelningen av stolpar för bilar ser ut över landet och har inte aning om hur lång tid en laddning tar, men det är inte mitt bekymmer just nu, jag har en gammal bensinare att köra med.

Kanske känner du igen dig i beskrivningen av att bli trött ibland, lite deppig och modlös, vet inte riktigt hur du ska orka med logistiken i din tillvaro. Oroar dig för morrondan och veckan som kommer och jobbar innerst inne med frågan Hur skall jag orka ? Kommer jag att klara av min dag ? Så söker du dig till olika laddstolpar antingen för att koppla på ännu mer för att glömma det du har redan eller koppla bort så mycket du bara kan och så lovar du en massa annat i stället. Det finns många sorters stolpar- underhållning, shopping, hobbys. resor, mat, mys av olika slag.. du vet själv. Visst kan man fixa en fin fasad eller fint lackad Tesla-style, men det håller inte i längden.

Jag har en laddstolpe som är ett tomt kors. Det behövs ingen sladd för att koppla in sig där Det räcker med en bön och en längtan. Att enkelt säga till Honom som bar det korset en gång – Jag klarar inte det här, Jag orkar inte mer nu måste jag få hjälp. Det kan ske märkliga saker som svar. Du blir sedd av människor omkring dig. Deras händer sträcks ut för att ge dig precis det du behöver. Vi har här hemma mött det så tydligt och klart det bara går att se. Någon hade manat dem att handla som de gjorde. I rätt ”sekunder” och med rätt laddning. Så går årsmodell 39 igen ett tag, inte i mil men i dagar av nåd.

Stenkross på sin tid !

Den här bilden tog jag för flera år sen på hembygdsgården Dammen i vår by. En ganska imponerande maskin kopplad till traktorn. Öronproppar behövde man ha för det slamrade riktigt rejält. Man tog lagom stora stenar och lyfte in dem i öppningen ovanpå och så körde man igång och stenarna krossades och blev små smulor i en hög framför maskinen. Krossa stenar klarade man av på detta sätt. Jag stod bara och tittade på det i mitt tycke omöjliga som skedde rakt framför mina ögon.

Såg bilden i mitt inre häromdan och tänkte till lite inför vår egen livssituation. Stenkross behöver vi nog inte men det skulle vara helt fantastiskt med en PROBLEMKROSS som kunde smula sönder allt det som hindrar och
förändrar våra vardagliga timmar , dagar och veckor. Problem av olika slag – allt från vanliga vardagsbekymmer till sjukdomar av livshotande karaktär. Tänk om det fanns en problemkross att lyfta in alltihop i och så se allt bli till en annan form efter ett tag. Otänkbart – såna maskiner finns inte säger du kanske.

Nja kanske inte maskiner men kraftfulla ord att landa i. Så går jag till min bibel och hittar en hel del berättelser om lösta problem. Jesus gjorde stora under av förvandling för de allra svagaste. Krossade det som verkade omöjligt att lösa. Författarna i Psaltaren hade erfarenheter som de beskrev som en kraft som kunde förvandla allt – läs Psalm 91 som exempel. Så får jag och vi här hemma börja om igen och ta dom ”stora stenarna” och lyfta dem till den som kan bära och förändra allting. Han gjorde det när han gick fram längs Genesarets stränder, stigar och vägar i det land han vandrade i en gång.
Han finns i våra kvarter här och nu. Han kan krossa våra ”problem stenar” NU !

Känner du igen dig i det jag skriver – jag gissar att det är dina erfarenheter också så lyft dina problem ännu en gång till honom som har ”all makt” även i din och min ibland trasiga värld. Kanske det inte löser sig som vi hade tänkt och önskat. Men bönen startar en process och leder rätt i din och min verklighet.

Krumelurer eller hemlig skrift !

Välskrivning hette ett skolämne i min barndom – Kalligrafi kunde det också heta. Skrivstil som här ovanför kan väl snart bli som ett hemligt språk för oss i den äldsta generationen. Det finns väl ingen som använder såna här bokstäver i dagens läge. Det är bara knapptryck som gäller och då hoppar det fram läsbara typer på skärm och från skrivare. Texten på bilden här ovanför är skriven med stålpenna och bläck och är ett utdrag ur en hel bok på ett antal hundra sidor skriven av en pastor med start år 1881.Pastor W Andersson presenterar sin Hjälpreda för talarstolen mycket blygsamt, men man kan inte annat än imponeras av hans enorma jobb.

Varje gång jag ser den här ”postillan” i bokhyllan tar det tag i mitt innersta. Själv har jag mina gamla manus i pappkartonger och i datorns minne numera. Det lär väl vara nåt hundratal skisser med stolpar och noter eftersom jag började predika ”på riktigt” i början av sextitalet. Nu har det varit uppehåll nån månad av olika skäl- främst sjukdom och ålder och visst kan jag sakna det ibland. Bönerna och tankarna om ansvaret i det offentliga rummet har ju ingått i vår vardag. Nu är det kanske lite paus, men längtan att dela med sig av tro och liv brinner än.

Nu ställer jag tillbaka den gamla boken på sin plats i hyllan.

Så får vi se vad som händer sen. När den här gamla boken skrevs hade Halmstad 12.880 invånare – nu är vi 100.000.
Jag tror att det fortfarande behövs ”predikanter” både med skrivstil och tangenter, men med budskap om en levande och verklig Gud.