En liten pärla i hyllan !

Ibland kommer man av en händelse på att man har nåt som man inte kom ihåg att man har. Det hände mig nu ! Jag hittade den här lilla boken i min hylla. Blygsamt format , bara 5 gånger 8 centimeter och 2 cm tjock och den innehåller ett bibelord och en liten kommentar för varje dag under ett helt år.

Den kommer från min tid i Söderköping och en pastor A. Person som tjänstgjorde för länge sen bl.a. i kapellet i Konungsund och även på fler ställen i den kretsen. Språket är gammaldags och han har lite anteckningar i den Han har tydligen fått den efter sin insats i Ringarum. Jag kan inte annat än le åt den text jag hittar på försättsbladet, titta här.


Jungfruförening det låter allt gammaldags, jag vet inte vad det var för typ av människor – pigor och tjänstefolk, unga kvinnor – nån sorts kvinnoförening måste det ju varit. Kanske en syförening eller kvinnor för mission, vad vet jag.

Men så bläddra jag vidare och kommer till sidan den 23 och 24 februari och det måste vara en Hallelujasida för pastorn för den 23 februari 1886 blev han omvänd till Gud.

Jag har hört berättas om denne man och hur han samlade folk i kapellet. Han satt på estraden med en filt om benen och gitarr och bibel inom räckhåll. Det var på den tiden när samlingsplatsen i bön var ”bönehuset” eller kapellet. Det fanns helt enkelt ingen konkurrerande verksamhet och det som eventuellt fanns var syndigt som dansbanor och annat i den vägen.
Jag har stor respekt för A.Persons jobb med glöd och nerv. Det borde nog finnas mer av den hänförelsen i dag. Upplevelsen av att detta med tro är på riktigt och livsviktigt.

Jag har en av hans biblar också – ganska sliten och full med anteckningar och hänvisningar. Så här såg den ut.

Skulle nog vara klokt att slita mer på våra biblar i dag, med hänsyn till dagens rapporter från en brusten värld.

Annonser

Känslan när man går in i en kyrka !

Rätt många påstår att det är nåt speciellt med att gå in i en kyrka. De där höga valven och de olika bilderna och skulpturerna man ser är nåt unikt. Får man dessutom lite orgelmusik och tända ljus så blir det extra mycket känsla. Den känslan får man aldrig i ett museum eller en konserthall eller sporthall. Religionspsykologen och författaren Owe Wikström skriver i en av sina böcker om ett besök han gjorde i en svensk landsbygdskyrka och den känsla han fick i allt det vanliga i den gudstjänst som firades just när han steg in i kyrkan med värme och glöd. Det är stillsam förväntan och högtid i luften. Något viktigt är på gång och så beskriver han en aftonsång i den kyrkan. Du kan hitta det i boken som heter Längtans försvar eller vemodet i finsk tango.

Ett par bilder får du här. Interiören är från Eldsberga kyrka och exteriören är Trönninge kyrka – båda inom räckhåll för mig.

Visst kan det vara pampigt och stort och jag kan dela känslan av att det är lite extra att gå in i en kyrka och känna ”atmosfären” där. Men nog är det väl lite glest i bänkraderna i våra vanliga svenska kyrkor. Men statistiken visar ändå att det är fler besökare i våra kyrkor än vad det är på fotboll och ishockey i vårt land. Är den kristna tron på väg framåt eller bakåt i dagens värld ? I din värld finns det säkert en längtan efter tro och liv.

Vi tänker ofta på det andliga livet och att det är bara i kyrkorna som det sker såna upplevelser eller på konferenser och stormöten runt om i landet. Läser man berättelserna om Jesus och hans lärjungar så kan man se att det är ganska lite som händer i tempel och synagogor. Det mesta händer ute i vardagslivet hemma vid matbordet eller i köket. på gator och torg eller vid samlingar vid sjöstranden eller på bergsluttningar eller kanske bara vid vägkanten eller mötesplatsen – där sker undren och där möts himmel och jord.

Gud är inte Gud i vissa rum. Gud är hela livets Gud och herre över alla rum där människor möts.

I möten med Gud kan det resas valv mitt över din vardag. Fönster kan öppnas med nya vyer och möjligheter som du inte hade en aning om själv. Kanske en ny melodi och en annan tonart än den du just nu kämpar med. Vi kan känna oss ibland som om vi varken hade sångröst eller melodi. Besvikna över det som inte händer eller det vi inte kan ändra på hur mycket vi än försöker. Lugn ! Du kan få ett annat papper med noter och text på ditt livs instrument. Kolla bilden här nedanför med noter och nytt fönster.

Vi har våra funderingar och våra tidtabeller och förväntar oss att allt ska gå som vi tänkt oss. Men det kanske finns en överraskning som väntar planerad från himlens perspektiv.. Mitt favoritord finns i psalm 139 i Psaltaren, Du omsluter oss på alla sidor och håller oss i din hand.

Överraskande besök i dag !

Hade tänkt skriva nåt helt annat i dagens blogginlägg, men det får vänta till ett senare tillfälle. Vi fick nämligen ett överraskande besök i dag och det toppar allt just nu. Vi har ju fått ett barnbarnsbarn som du kanske förstått och läst om på nätet. Men vi har inte haft möjlighet att träffas mer än på bild hitintills. Men i dag kom det en bil med sonen Anders med sin Kristina och barnbarnet Johanna med sin Johan och det lilla underverket EMILIA som vi nu fick se och ta i famn för första gången. Vilken lycka det blev för oss som är äldst i släkten.
Här ett par bilder med detta ljuvliga liv.


Vilken känsla att få hålla Emilia i sin famn och uppleva hur det spritter av liv i hela henne. Se hennes ansikte och ögonen som följde oss. De små fingrarna som grep om våra fingrar och gav en sällsam kontakt. Har fått lära oss under resans gång att livet kan vara skört men nu känna hur det är skönt. Älskar denna underbara lilla familj och glada över att vi får vara med i den verklighet som nu är aktuell.

Det togs också ett antal bilder på oss som nu är fyra generationer. Vi gamlingar som fyller 80 i år och så den minsta som bara är två och en halv månad just nu.

Visst är det underbart att få leva och uppleva allt detta. Glädjen över lilla Emilia och hennes föräldrarär bara JÄTTESTOR just nu.

Telefonberoende?

Känner du igen den här då är du i en aktningsvärd ålder – nästan museal !

Telefon med nummerskiva — det var väl ganska länge sen och dessutom med sladd till jacket i väggen. som innebar ganska stor begränsning för pratandet. Själv kommer jag faktiskt ihåg telefon med vev och beställning av samtal via telefonist. Det var dessutom billigare att ringa vissa tider på dygnet. Min barndoms televäxel satt det tanter med en skärm full med uttag och så hade dom proppar och sladdar som de bytte från det ena stället till ett annat beroende på vart samtalet skulle. Allt som pratades hörde tanterna så dom blev lite skvallercentral modell Hänt i veckan i byn.

Varför nu detta skrivande om telefonen ?Jo helt enkelt därför att jag såg en mening i ett klipp på Facebook som lydde så här. När telefonen satt fast med en sladd i väggen var människan fri…. Nu tänk själv.. Nu är man aldrig fri när telefonen är sladdlös och finns med överallt. Detta sagt i de vandrande telefonernas land. Man får inte hålla mobilen i handen när man kör bil – det är väl ett klokt beslut Men att gå runt i affärer och på gator och torg med skärmen i handen – huvudet framåtböjt – och uppmärksamheten, var finns den. Man får inte missa nånting det är poängen. Man pratar ogenerat om de mest privata saker till publik men får inga applåder. Bunden till en fri och sladdlös telefon.

Det kanske inte var bättre förr, men det privata var iaf privat och i övrigt fick man radionyheterna och sedan TV nytt på bestämda tider och så var det ju de lokala skvallertorgen som man kunde lyssna in sig på.

Nog kan det vara värt att fundera ett tag på detta. Sladd eller sladdlös – fri eller bunden. Jag tycker nog att det borde finnas en ”lagom nivå” på uppkopplingen via rymden. Jag tror det var kåsören Cello som sa en kall och kylig dag. Nu fryser allt fast i luften och när våren kommer så småpratar det i varenda buske.

Det blev en resa !

Det blev en resa denna helg, därför inget blogginlägg förrän nu. Det blev en tågresa med Öresundstågen och X2000 från Halmstad till Stockholm och sedan en bilresa till Sigtuna och syster Åsa och hennes man John. En tung resa eftersom lillebror Kim mist sin hustru under julhelgen och det nu var dags för begravning i Östuna kyrka. En resa på ett antal timmar som samtidigt påminde om livets långa resa. Begravningsakten leddes av kyrkoherden i församlingen där min bror också är aktiv i flera sammanhang.

Efter akten i kyrkan bars kistan ut till den grav som var beredd och sänktes i jorden på det gamla sättet. Inte så ofta det sker numera, man lämnar kistan i gravkapellet och går över till minnesstunden. På nästa bild ser du min bror och mig vid sidan av graven.

Minnesstunden i den gamla Kyrkskolan avslutade så denna gudatjänst.
Du vet det själv att man inte kan komma ifrån känslostormar som kan innehålla både mörker och ljus. Sorgeprocessen som startade med chock och allt som hänger ihop med att det blir ett tomrum efter den som har slutat sitt liv på jorden. Ensamheten man drabbas av efter ett långt liv tillsammans är svår att ta in. Men det lugnar sig och sen kommer minnena vid årets olika dagar och man får ta vara på dem som skimrande ädelstenar

Kvällen innan satt vi tre syskon och nåra till och pratade om allt mellan himmel och jord. Det var som om hon som inte fanns med där ändå förde oss närmare varandra. Dyrbara minuter för oss alla.
Tänker på livsresan som aldrig verkar gå i dom spår vi tänkt oss men ändå måste resa. Visst borde vi vara mer varsamma både med hur vi lever och med dem som är våra livskamrater eller bara tillfälliga möten. Man kan ju inte stå där vid kistan och ta itu med det man borde gjort medan man var kvar i vardagen.

Den gamla bönens ord: Såsom i himmelen så ock på jorden. Förlåt oss våra skulder såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro. En resa är alltid både vägen och målet. Jag knäpper mina händer och ber att tomrummet min bror känner ska bli fyllt av frid och ljus.

Nåra punkter bara …….

Vissa dagar är tvärdrag över mitt skrivbord en smärre katastrof andra dagar inte så farligt. I dag ä det en mittimellandag om nu det ordet finns. Jag ska helt enkelt ta tag i nåra punkter och bilder med nåra korta funderingar. Den bild som dyker upp på skärmen är den här

Äntligen – det var väl så han sa Gert Fylking när man tillkännagav vem som fick årets nobelpris i litteratur.
Vi förväntade oss den repliken i flera år. Kanske hade den passat oss just nu efter 131 dagars väntan. Omöjligt verkade det och så röstade man bort den ena och den andra. Blocköverskridande var lösenordet som skulle till men det får vi fortfarande vänta på. Det är ju samma gamla konstellation men med två stödpartier till. Både stöd och opposition ska man vara – hur nu det skall gå till. Annars verkar det mest vara hur man skall stänga ut SD som är huvudordet. Får se hur det går och vad det blir för ministrar och hur V agerar. Nog med politikpunkten för denna gång

Nästa punkt på min lista är Migrationsverket och deras frågor till asylsökande. Ett antal människor med teologisk utbildning har försökt svara – biskopar och andra har inte klarat sig med frågorna och skulle ju bara inte bli insläppta i landet. Migrationsverket räknar med kunskap om kristen tro som det avgörande inte relation och tro. 18.000 personer från allmänheten har testat frågorna och cirka hälften har inte klarat dem. Kyrkors intyg om de sökande tro verkar bara hamna i papperskorgen.

Den mest förföljda gruppen i vår värld är de som har en kristen tro. Inte bara i Nord-Korea, Indien, Kina, Afghanistan, Pakistan och många fler runtom i världen. För att inte tala om den här gruppen.

Det kan vara livsfarligt att gå ut med den mössan på sig också i Sverige. Antisemitismen
ökar och blir rå och hänsynslös igen.

Nåra lappar mindre har det blivit på mitt röriga bord, men det lär bli fler igen om man ska försöka hänga med i svängarna och det som rör sig runt omkring oss. Kommentarerna i debatten blir så otrevliga och man gömmer sig bakom IT:s anonymitet och kan säga precis vad som helst. Det finns två ord som jag försöker ta till mig och det är HANTERAS VARSAMT innehållet kan vara skört och kan brytas sönder eller krossas. Värt att följa i många sammanhang.

Önskar dig en bra vecka med lugna möten och vettiga samtal.
Du får en av mina gamla bilder att vila i till sist. Skvaltkvarnen som med vattnets hjälp malde säd till mjöl. Man hade inte bråttom då – det fanns helt enkelt inte nåt allt -genast på den tiden.

Allt går så långsamt !

I min ålder så tycker man att allt man gör tar längre tid än vad det brukar ta. Att stiga upp på morronen eller gå och lägga sig på kvällen blir helt plötsligt långa procedurer. Ge sig iväg och handla, laga mat- städa och damma eller vad det nu kan vara tar mycket längre tid än det brukar. Tänka och skriva kräver också mer tid och planering det räcker inte med eventuell inspiration det måste till en del ”transpiration” också. Det blir till exempel lite längre tid mellan inläggen på bloggen. Det mesta verkar gå mer långsamt utom tiden – den springer fortare än nånsin. Kände det starkt när vi plockade undan julens alla prylar – vart tog den vägen det var ju nyss vi plockade fram allting.

Det gav mig orsak att titta i bokhyllan bakom mig och jag hittade en 20 år gammal bok -den här.

Vad händer om man alltid måste vara effektiv och allt måste ske snabbast möjligt. Man pratar om långsamhet och vila men i nästa ögonblick jagar man vidare. Författaren säger bland anat – Du måste inte alltid följa med din tid. Han resonerar om dom stora bristvarorna i vår tid. Man behöver ta det lugnt och helt enkelt vara lat ibland. Behovet av dröjande samtal och tankar. Mystiken i tillvaron och att lämna rädslan för att söka sig in i det innersta och se vad som finns där av längtan och möjligheter.
Tomas Sjödin är inne på samma tankar i sin bok – Det är mycket man inte måste…..
Bilden på pärmen till Owe Wikströms bok ser du en man som sitter och viker pappersbåtar och låter dem flyta iväg i den takt vattnet ger dem. Vem har tid med sånt när displayerna blinkar överallt med allt som man bara måste se och det bråttom, bråttom…. och allt finns bara ett knapptryck bort eller nära. Lika riskfyllt som det är att åka moped genom Louvren — om inte mer riskfyllt att leva livets dagar i racerfart..

Långsamhetens lov eller att ha lov att vara långsam är nog inte så dumt i alla fall. Tid för vårt NU och för VARANDRA gör livet rikare. Lägg till det som har med TRO att göra- det där som gör att det alltid finns något som väntar längre fram Vi ser glipor av himmelriket mitt i långsamheten. Minn bror gjorde den här båten av sjödränkta träbitar och visade att till och med odugliga träbitar kan bli konst i rätt tid och rätt sammanhang.

Långsamheten gjorde konsten vacker – så kan det också bli med livets alla rynkor.