EN LITEN DIKT – BARA FÖR DIG !

Jag vet inte riktigt Varför men jag måste göra så här. Jag skrev nåra rader som blev en liten dikt. Jag skrev och la den åt sidan och inget mer med, det är nån dag sen. I dag första Advent blev jag i min tanke påmind om den och blev uppmanad i mitt inre att skriva ner den och lägga den på bloggen därför att någon behövde den. Hade tänkt blogga på ett helt annat tema, men då får det vänta nån dag. Nu blir det bara den lilla dikten – här får DU den.

När oron och ångesten vaknar och hotar förstöra ditt liv. Du vet att en trygghet du saknar som kunde ge nytt perspektiv.

Det finns bara moln på din himmel, du ser varken väg eller ljus. Du ser bara kaos och vimmel, du hör bara stormarnas brus.

Men i nöden så glittrar ett fönster och ger dig en strimma av ljus. Du anar nu trygghetens mönster och ljus ifrån himlen- Guds hus.

Kanske var det ditt försök att knäppa händerna och torka tårarna som hjälpte dig eller hjälper dig att se åt ett nytt håll. Se evighetsperspektivet och en helt ny horisont utan moln. Jag har varit där och känt hur orken tagit slut, men också känt undret när nånting kommer till och ändrar allt. Jag tror – nej inte bara tror – jag vet att det finns en Gud som bryr sig om och räcker ut en hjälpande hand och ger nytt liv åt den som är trött och vilsen.

Önskar dig en fortsatt välsignad Adventstid. Vi tänder ett ljus i taget Det hjälper också i det djupaste mörkret!

ALLT I TELEFONEN!

Tänk att man numera ska ha allt – hela sitt liv – i telefonen, den där lilla manicken som man har i fickan eller i väskan och sen går man bara och tittar ner i den och missar kanske det vanliga vardagliga livets rutiner (när man krockar med en lyktstolpe eller nåt annat) lite överdrivet kanske men….ändå !

Min barndoms telefoner i Finland hade vev som man använde för att komma till centralen där man sedan blev vidarekopplad till det nummer man begärde. Det enda minne den telefonen hade var det som damerna i växeln stod för när de skulle koppla vidare eller som det skojades om – när skvallercentralen hade snappat upp nåt intressant och inte alltid höll tyst om det man hört.

Nu ska allt finnas i telefonen och nåde den som inte har en smart telefon med en massa appar i som kan hantera alla situationer i livet.

Senaste situationen för mig var denna, att jag inte visste om jag vågade beställa tid för mig på Höravdelningen på Lasarettet i Halmstad. Jag bor i Laholm och behöver ha bil till detta men den enda P-plats som finns – P-huset vid Lasarettet kunde bara användas med app i telefonen. Tidigare var det automater som man kunde använda med betalkort. Tji när jag kollade. Hur gör man då när man inte har och inte kan alla finesser Det är visst så ”användarvänligt” i hela Halmstad nu med en massa olika appar. Men det kom ett MEN det blev visst lite av en folkstorm om P-platserna vid Lasarettet så nu kan jag kanske våga mig dit – men till allt annat i stan är det svårt eller knepigt. Frågan är om den tekniska utvecklingen går lite för fort för oss som började våra liv med vev på telefonen.

Undrar ibland hur stor grupp vi är som är mer eller mindre satta på undantag pga vår brist på teknisk kunskap.

Jag har gnällt lite nu men jag tror att det kan behövas en handbroms ibland. Det kommer ju alltid att finnas tillfällen i livet som man inte löser med en app i telefonen. Tillfällen som kan vara livsavgörande eller tillfällen som bara löses med vanlig medmänsklighet och det finns inte nån app för det. Det var kanske bättre med damen i växeln som man kunde prata med och få höra en mänsklig röst. De flesta röster man nu hör när man ringer upp är förinspelade och talar om att det är 73 samtal före din tur – Tack för att du väntar!

Teknikens under pratar vi om – men risken är att vi glömmer medmänniskan som kanske går under i vilsenheten bland allt ”modernt” Det kommer mera under som kan vara lika svårhanterliga för oss i den äldre generationen. Efterlyser en Paus-knapp ibland.

YNGST OCH ÄLDST !

Födelsedagsfirandet är nu med god marginal avklarat. Något märklig känsla att helt plötsligt inse att man är äldst i släkten, nåja med viss marginal, min älskade Ingrid har ett halvår mer i bagaget men det märks ju inte alls.

Här sitter jag med det yngsta barnbarnsbarnet (smaka på det fantastiska ordet) i famnen och hon Alva är bara fem och en halv månad. Prata om ögonkontakt och gemenskap över så många år. För oss äldsta är det bara att njuta de stunder vi träffas. Prata om höjdpunkt på 81-årsdagen. Storasyster Emilia fyller två år på söndag

Vi som är äldst har förmånen att få följa barnbarnsbarnen med rikliga mängder foton och videosnuttar som föräldrarna förser oss med och ger oss en innerlig och rik glädje varje gång det dimper ner ett kuvert med bilder – det tackar vi för med digitala kramar. Vår ålder och begränsningarna som pågår just nu gör det omöjligt med resande mellan oss och då blir det glädje över varje hälsning per post eller internet.

Livet och livets gång är en förunderlig historia. Minnen – nutid och kommande dagar är det stora paketet och den stora gåvan vi lever med just nu .

Så har jag fått dela med mig lite av den glädje vi känner inom oss trots isolering i dessa tider. Det är nåd från ovan att få vara med ett stycke till på vägen genom livet.

Återkommer snart med lite funderingar om livet i telefonen och den allestädes närvarande men i år lite annorlunda julbrådskan. Välsignelse över ditt liv mitt i allt kaos!

Det blev bara nåra korta men nog så betydelsefulla rader denna gång.

Undrar ibland hur gammal jag är ?

Kanske inte så konstigt att man kan fundera på det. Tittade på en del bilder i dag -äldre datum och kom då att tänka på vilket jobb det var att ta och göra ett foto när jag var i tonåren. Kemikalier och mörkrum – tider och chansningar. Pappa jobbade på Jakobstads tidnings redaktion som reporter och pressfotograf och jag fick ibland följa med på reportageresor med kamera och anteckningsblock. Det kunde handla om en teaterföreställning eller ett kändisbesök eller nåt sevärt av olika slag.

Kommer ihåg flera tillfällen och nåra sticker ut extra. Vi fick rapport om en bevingad katt i en lagård i Lepplax. Åkte dit med en biologilektor från stans lyceum för att undersöka katten och fotografera och publicera i tidningen. Lektorn konstaterade efter många funderingar att en hök måste försökt få katten i sina klor och sen inte kunnat behålla den och släppt taget om sidorna på katten och de blev som löst hängande vingar på katten – nog om detta. Bilder togs och sen framkallades filmen i mörkrum, sattes i förstoringsapparaten för att bli bild och matris i sätteriet och gjuten i tenn på rotationspressens vals och så……..nja det får räcka där, men visst var det roligt att lära sig allt med bilder, framkallning och fixering och sen se den bild man tog med redaktionens kamera hamna i tidningen.

Ett foto nu är ju betydligt enklare att fixa, ett klick på telefonen och så ett klick till så är den på väg in i spalterna. Men mörkrum var lite mer spännande och också mer krävande, nu är det bara klick åt alla håll och så är det klart. Men visst hänger det gamla sättet ihop med min ålder och kanske också din. Lite stenålders är det väl att ha vistats i mörkrum och jobbat där. Minnena ramlar på.

När jag skriver om mörkrum så tänker jag också på skyddsrum. Vet att jag flera gånger som barn varit tvungen efter det hörts ett flyglarm söka mig till ett skyddsrum bl.a i källaren under en matvaruaffär i min hemstad medan ryska flygplan släppte lysraketer över oss och också bomber över min hemstad Bombgropar i vår närhet, nåra förstörda hus och fem döda personer och flera skadade.

Jag minns så väl – jag låg med farmor i en snödriva – hon med ansikte nere i snön och i full bön om beskydd, medan jag låg och smygkikade på dom hemska planen. Farmors bön hjälpte nog så vi kom hem den kvällen och mamma och pappa hade inte aning om var vi var så lättnaden blev stor

Mörkrum – skyddsrum – är ord som kan innebära olika saker för oss och finns runtom i vår värld också i dag. Detta var lite historia från ”gamla tider”.

Vet inte vad du lever i för rum just nu om det är mörkt omkring, om du går i en tunnel Kanske du behöver ett omslutande skyddsrum eller kanske ett mörkrum ”där det växer nya bilder fram, för den som är lugn och allvarsam” Nils Ferlin skriver om det: Gud har i sin fotografiateljé ett mörkrum som heter Getsemane och så raden om bilder här ovanför.

Det finns en trygghet i också de svåra rummen. Han -Jesus har gått den tunga vägen och kan leda dig också genom det allra svåraste i ditt liv, Han är ljuset på dina stigar och gator

Knäpp dina händer och var trygg.

NU ÄR DET ALLTSÅ NORMALTID!

Nåra dagar har vi nu levt med den där tidsförskjutningen som vi har haft två gånger per år sommartid och vintertid. Trädgårdsmöbler fram och så tillbaka i förrådet igen. Tänk vad mycket missar det har varit genom åren. För sen ankomst eller för tidig ankomst, men det har alltid gått att förklara och fixa till det på ett eller annat sätt, men nu ska det vara ordning på torpet på riktigt. Men tänk vad tiden går och vad den går fort. Rätt vad det är så år det den där tiden vi hade antecknat för ett viktigt möte och vi står där och tänker hur kom vi hit så fort?

Det finns ett talesätt som berättar om hur fort vattnet rinner under broarna. Man hinner inte med. Det är nästan som när man sträcker handen med vattenglaset under kranen och vrider den och så är glaset fullt ja överfullt

Vatten är en bra bild på hur tiden bara rinner iväg. Om det så är kranarna hemma eller borta som vi knappt tänker på att dom finns – vi bara spolar och räknar med att det ska komma vatten så det räcker.

Vattenspeglar i naturen fångar våra ögon och vår känsla. Mäktiga stormiga vågor som bryts över strandstenar och klippor inger respekt för naturens krafter. Får vi ett åskväder med blixt och dunder så blir det ännu starkare. Bilderna med vatten kan bli hur talande som helst.

Så finns också den variationen inom oss. Dagar med glittrande vågor som man bara kan njuta av. Dagar med stormar och oväder som gör oss ängsliga och oroliga. Snabba invärtes klimatförändringar långt över alla tänkta prognoser .Vi har bott vid sjöar, älvar med forsar och hav. Så är också vår nya boplats med närheten till Lagans ofta ganska lugna vatten

Så här såg det ut i vår förra bostadsort i Gullbranna nere i Laxvik’

Vatten som också kan beskrivas med orden Livets vatten eller livsviktigt vatten. Hur skulle vi klara oss om vi inte hade tillgång till vatten. Det samma gäller den inre törsten -längtar efter mening och mål i livet.

Jesus säger om vårt inre liv: Om någon törstar så kom till mig och drick av livets vatten fritt och för intet. Det är sant att det Jesus och tron på honom ger blir en helt annan utsikt över tillvaron, en hoppets horisont där vi kanske bara såg moln och ruskväder, stormar och blixtar och muller. Tryggheten i tron på Jesus Kristus håller i alla väder

HÖSTEN ÄR HÄR -PÅ RIKTIGT !

Höstfärgerna är otroligt vackra. Trädens löv lyser i alla tänkbara nyanser. Tar man en promenad och försöker ta vackra bilder så vet man inte vilka träd som är vackrast och så låter man bli. Men vi har tagit en och annan promenad i vår lilla stad och njutit av allt vi ser på nära håll.

Torget i lilla Laholm har varit en plats där vi suttit i nån av bänkarna och njutit. Inga betongklossar har saboterat bilden, bara gamla mysiga hus och så statyerna i fontänen. Dom har visserligen vintervila just nu eftersom det inte längre är nåt vatten som brusar omkring dem.

Tre gestalter är det som står där. Laxpojken – Forskarlen – Kärleken. Skulptören heter John Lundqvist och de gjordes 1933. Vackra är dom och dom står där i vattenströmmar på sommaren och utan forsens ljud under vintern.

Promenaddagen vi tog de här bilderna var det inte nåt myller av folk på torget och det var bäst så . ingen behövde känna sig obekväm på bild. Det kan vara folk på stan också och till och med lite svårt att hitta P-plats om man kommer med bilen. Äkta hantverk finns det också – det sitter ofta en korgmakare och flätar korgar i olika storlekar och försöker sälja sina produkter till dom som går förbi.

Se där lite småstadsidyll som vi numera har förmånen att leva i – mysigt och nära.

Vi känner oss hemma både i bostad och stad, det kanske du har förstått med bilder både från bostaden och inte minst stadsparkens promenadvägar. Vi möter ju faktiskt också en del bekanta ansikten på stan och folk i allmänhet hälsar väldigt vänligt på oss och känner tydligen igen paret som kommer med rollator och stavar och sitter och vilar på bänkar som finns. Igenkänning och hemkänsla är viktiga ord. Verkligheten i dom orden har landat hos oss på ett skönt sätt.

Det är nu ganska länge sen jag var nånstans och predikade och mötte vänner på det sättet och nu får man ju inte mötas i verkligheten utan en del begränsningar och då har bloggen blivit en liten kanal för mig. Skriva prat ibland som denna gång, nåt tema en annan gång och ett försök till en kort predikan ibland. Tacksam för de reaktioner jag får och tittar med överraskning och glädje på statistiken som berättar om antalet besök per dag. Fortsätter blogga och hoppas att vi möts ofta. Önskar välsignelse över dig och din dag

Hemma hos är populärt !

I dag är det vanligt att öka kontakterna med tittare genom att skriva, Hemma hos – NN:s vardagsrum eller NN:s veranda eller liknande och så räknar man med att intresset för det man vill skriva eller säga ökar i popularitet när det blir mer personligt och man kan känna igen sig just Hemma hos. Jag vet inte om det stämmer och jag tror knappast du blir mer intresserad av det jag skriver om du får en bild på vårt vardagsrum, lite lagom rörigt och utan avsikt för just den här skrivningen denna dag.

Det behöver ju inte vara en bestämd plats på Nätet eller i skrift det räcker med att man har kontakt och känner närhet på ett eller annat sätt. Undrar om det finns ”vardagsrum” hos Gud ? Jag vet faktiskt inte. Det enda jag vet är att Gud inte bryr sig om du söker honom i ditt vardagsrum, kök .allrum eller sovrum, Han finns i alla dina rum eller var som helst. När Jesus kom till jorden ”fanns det inte rum för dem” i något hotell eller härbärge utan det blev en grotta som användes som ett stall.

Du kan möta Gud precis var som helst. I ditt hem, i en kyrka eller i bilen eller i naturen Han finns för dig alltid och i alla ”rum”! Livet med Gud är verkligt och nära. Allt som krävs för att uppleva det är helt enkelt att t tro på Jesus – ta emot Honom i ditt inres vardagsrum hur stökigt och ostädat det än verkar vara. När Han får ta hand om ditt liv då blir det storstädning och ommöblering Det gamla är borta och allt blir nytt.

i Uppenbarelsebokens tredje kapitel vers 20 finns dom välkända orden; Se jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren ska jag gå in och äta tillsammans . En gemenskap utan all like med Gud och dig i samma rum där tron får styrka och näring och du kan möta livet på ett nytt sätt.

Jag citerar nåra ord från en gammal bön, frälsningsbönen kallad och efter ditt bönerop hur det än låter.

Jag litar på och tar emot dig som min Herre och Frälsare. Vägled mig i mitt liv och hjälp mig att göra din vilja.

Önskar dig ett välsignat möte i din bönestund.

Idag är vi fler som skriver !

I dag den 4 oktober sitter jag och försöker förmedla lite intryck från min läsning av två av de skribenter som jag tycker om. Dom två är Ingemar Helmner och Max Lucado.

Ingemar först i sin krönika i förra veckan. Vart är vi på väg ? är hans rubrik. Han skriver och undrar hur det ska gå för kristenheten i Sverige.

Rådande tidsanda står oftast i kontrast till Bibelns moral och etik. Trycket från opinionsbildare och massmedia skrämmer kristna förkunnare till tystnad. Det känns bekvämast att stilla rätta in sig i leden i stället för att på riktigt våga säga vad kristen tro egentligen innebär

Så tar han fram aktuella frågor som: Vart har omvändelsen tagit vägen, frälsningen blir kanske en häftig känsla bara, Predikan riskerar att utvecklas till ett allmänt må-bra-budskap och synd ska man inte tala om – det kan ju bli störande. Hur ska det gå för den kristna kyrkan i en tid av djup sekularisering och vilset andligt sökande Vi ska inte längre tala om manligt och kvinnligt. Familjens ställning som grundpelare i samhället är reaktionärt. Äktenskapet görs om för att passa tidens krav.

Visst känns det som att kristen tro och kyrka blir lite mossigt.

Extrema läror kommer upp. Det blir en stor marknad för andlighet med häftiga upplevelser och egotrippar till självförverkligande.

Så långt lite av Ingemars krönika.

Så till Max Lucado som skriver om Livets resa. Gud har kallat in oss vid sin flotta och placerat oss på sitt skepp. För att föra oss genom livet. Detta är inget kryssningsfartyg det är ett slagskepp. Vi är inte kallade till ett liv i bekvämlighet vi är kallade att leva ett liv i tjänst och där har vi olika uppgifter. Vissa ska rädda dem som håller på att drunkna och dra dem upp ur vattnet. Andra ägnar sig åt farorna på resan och laddar bön-och lovsångskanonerna. En del är upptagna med att ge besättningen mat och träning. Vi är olika men ändå lika. Var och en kan berätta om ett personligt möte med ”Kaptenen” eftersom kallelsen var personlig. Var ock en fick vandra över nådens landgång till en säker båt genom livet.

För mig hör dom här två texterna ihop för att beskriva en kristens resa genom livet Det handlar om att våga tro, våga leva sin tro och dela sin tro – frimodigt och ärligt. Våga yttra sig och berätta om sin tro i samtal i vardagen. Exempelvis säger vi ofta jag ska tänka på dig när vi kanske skulle säga jag ber för dig. Ta upp ett samtal eller en tråd till det var vi än är. Göra enkla vardagliga saker för varandra – ha tid och ta tid för de viktigaste frågorna i våra liv, tro, bibel och bön. Vi talar ibland om tidens ände eller den yttersta tiden – kanske är det just den tiden vi lever i nu!

16 e. tref. Vad är det ?

Jo jag vet att det betyder sextonde söndagen efter Trefaldighetsdagen. Det är en ordning på söndagarna i Kyrkoåret och varje söndag har texter ur bibeln som anknyter till det tema som söndagen har enligt gammal praxis. Söndagen i dag den 27 september har temat Döden och Livet. Ett tema som kan vara värt att fundera på inte bara en söndag – det berör ju faktiskt oss alla. Texterna som vi kan spegla oss i den här dagen talar om hur människor som var döda uppväcktes till liv igen genom Jesu ord när han vandrade på gator och stigar i det gamla Israel.
Kanske du protesterar redan här och säger att det är ju omöjligt. Texterna berättar om Lasarus som varit död i fyra dagar. Jesus kallade honom ut ur graven och han kom till liv igen. Det andra exemplet är en synagogföreståndares 12-åriga dotter som Jesus tog vid handen och reste upp från sängen. Det tredje är när Jesus mötte ett begravningsfölje och Jesus gick fram och väckte upp en änkas son och gav honom och därmed också henne ett nytt liv.
Inte kan man väl tro på sånt?
Ha inte så bråttom med att vispa bort det. Ta en stund och lugna ner dig vid dammens vattenspegel på bilden här under.

Jag tror faktiskt att det här är sant – att det har hänt och att Jesus gick på vår jord och gjorde under. Skapade hälsa och liv som ett bevis på Guds oerhörda makt över allting.
Jag medger gärna att det är fullständigt obegripligt för oss, men den Gud jag tror på kan göra mycket mer än vad jag kan tänka eller planera och ta till mig i mitt medvetande – så stor är min Gud. Det är därför han är min Gud. Den Gud som bryr sig om mitt liv både i glädje och sorg.
Jag kan inte be – som en önskelista på allt vad jag vill ska hända i mitt liv och min vardag. Men jag vet att i de stunder jag behöver hjälp med något så kan jag få lugn och vila. Storm och regn kan bli spegelklara bevis på Hans närvaro som kan förändra allt. Han griper in när jag minst anar det. Har upplevt detta så många gånger – ibland i smått och vardagligt men också i stora och livsavgörande ögonblick.
Kort bara ett tillfälle. Jag låg i sjukhussängen helt medvetslös på gränsen till död – jag kan minnas känslan fortfarande – det var bön omkring mig och i den bönen återvände jag till livet. Sjukhuspersonalen kom in i rummet och undrade vad som hänt tvärs emot allt man väntat sig. Därför talar texterna om livet och döden så starkt till mig för HAN FINNS BAKOM MOLNEN ÄNDÅ!

En gammal bok – kan det vara nåt att ha ?

Som vanligt så kikar jag lite i bokhyllan för att se om det kan finnas nåt intressant att läsa på nytt. Ibland lyckas det och ibland inte, men den här gången klickade det till.
En liten sliten häftad bok med titeln STORMEN OCH TRÄDET. Jag tog fram den. Utgiven av Svenska kyrkans diakonistyrelses bokförlag, utgiven 1939 med en prislapp på 2kr och 50 öre. Dikter av Nils Bolander, biskop och poet. Boken är ganska tunn, bara 94 sidor, men innehållet väger tungt. Bokens dikter skrevs i en tid som liknar vår egen viruskristid men inte med virus utan med krig och elände som spreds över världen. Jag läser innehållsförteckningen först och hittar titlar som, Död dag, Då blev alla psalmer bleka, Nödens brödraskap, Kristendom – för andra, Lagom och mer i den stilen, men så bryts rubrikerna med titeln SOFFAGRUPP sid 29.Jag läser nåra verser i den långa dikten.
Vi kristna älska att sitta och kuttra i syskonring.
Var är vår heliga smitta som sprider sig vida omkring?

EN ”soffagrupp” ängsligt sluten och döv för Herrens revelj,
kan knappast bli något bättre än kristen skvallerkonselj’

Jo en klubb för inbördes beundran till de utvaldas fromma behag,
men aldrig en levande verksam cell och ett slagkraftigt arbetslag.

Det är en biskop som skriver så för 80 år sen. Undrar vad dagens biskopar skulle tycka om dom verserna.
Sen fortsätter dikten med verser som talar om att resa sig ur soffan och gå ut och vara ute där budskapet om Jesus Kristus verkligen behövs. En uppbrottsorder med konsekvenser.

Att vara en kristen på allvar är inte en länstolslur.
Det är att bygga två bryggor där fienden bygger en mur.

och så kommer det grymma kriget in i dikten

Det är att tävlingslöpa med projektil och granat….
Vem skall besitta jorden – kärlek eller hat.

Så bläddrar jag vidare och hittar titeln Lagom – en herre som tydligen präglade Bolanders tid då, kanske också vår. Han presenterar Herr Lagom som ser till att det blir ordning i ljusraderna och sparlåga på tron.

Ett ensamt litet ljus har vågat brinna för våldsamt. Det måste tuktas.
Ingen oro i ljusraderna! Observera! Lagstadgad två centimeters låga.
Lugn ,behärskning, lagom!

Är vi kanske alldeles för lagom i nutid med att berätta om vad vi tror på – Vad Gud betyder för oss. Att vi i vår vardag praktisera bön och läser vår bibel och att det för oss faktiskt präglar hela livet.
Jag tror på Gud Fader allsmäktig och Jesus Kristus min Herre och den helige Ande.
Då är det aldrig ett lagom liv i en soffagrupp – det finns utmaningar och uppdrag också i en pandemi!