Annorlunda helg!

Det blev en ganska märklig jul. Man är ju van med julens alla traditioner – allt ifrån klappar och granar och julbord och julfirande i kyrkan med midnattsgudstjänst, julbön eller julotta och så att vara tillsammans som familj och släkt och vänner. Nu var det ju bara restriktioner vart man än vände sig.

Vi är ju i den glädjen att vi har barn, barnbarn och barnbarnsbarn och det fick bli en halv timmes samling utanför vår uteplats. Lite kallt och ruggigt men varmt ändå invärtes av att få ses och prata med varandra en liten stund.

Så här kunde det se ut i den samlingen. Glögg serverades och lite julkakor till den – skönt att ses en stund i alla fall.

Så har vi fått en hel julkonsert via nätet – Julia som studerar på musikhögskolan i Arvika gav oss den i julklapp. Fantastiskt – konsert bara för oss två här hemma i fåtöljerna och vår Anders fixade tekniken. (Skype) Känner oss priviligierade med en sån unik upplevelse. Visst är det unikt som konsert – jag skojade lite och sa att kanske inte ens kungahuset har fått uppleva en konsert på det sättet. Enda problemet var att man inte kunde kramas i tacksamhet för det man fått lyssna till.

Nåja nu är det slut på julhelger och nyår. Snart är det bara tjugondag Knut kvar och så får man packa ner alla julsaker till nästa jul. Vi återgår till den vanliga vardagen igen, men fortfarande är ju ingenting normalt och frågan är om det nånsin blir som vanligt igen. Viruset har ju skakat om allt det normala och vi vet inte hur mycket som finns kvar när vi får starta om igen. Men det finns en trygghet trots allt. Jag låter bilden av Nyårsklockan över vår sovrumsdörr symbolisera den.

Klockeklangen i Nyårsnatten – snarare än allt sprakande och smällande ger ett hopp om att det finns en framtid Se jag är med er alla dagar intill tidens slut – så står det i skriften att Jesus säger för att inge hopp och förtröstan – TROTS ALLT.

Vet du vem det är på bilden?

Hittade bilden på denna man ute på nätet och tyckte att han skulle passa in i en kort nyårshälsning. Som av bilden syns så är det en radioprofil och att jag tyckte att han skulle vara med just nu beror på det mångåriga radioprogram han haft på nyårsafton. Domkyrkoklockorna i alla stift fick ringa in det nya året med en kort presentation av varje klocka och så en stunds klingande. Hade jag haft möjlighet att sätta på ljudet så tror jag att du hade känt igen honom på den välbekanta rösten Sven Jerring. Jag tror att det var ganska många som rattade in det programmet på nyårsafton innan Skansens firande tog över.

Farbror Sven var ju dessutom den vänliga och goa rösten i Barnens brevlåda dit barnen skickade brev och fick svar av farbror Sven och kanske fick en inbjudan att vara med i programmet. Sen hade han ju en massa andra program också men jag tror att det var dom här två bitarna som gjorde honom verkligt folkkär och som sagt ”rösten” etsade sig fast när man hört honom. Du är i ganska mogen ålder om du minns honom.

Men tillbaka till klockorna från kyrkorna. Där finns i alla fall ett budskap och en harmoni att leva med. Jag har inte riktigt fattat finessen med alla smällare och bomber som dundrar på i flera timmar under nyårsafton. Det låter ju som rena kriget när de smäller och fönsterrutorna skallrar och sen är skräpet kvar nästa dag för ”nån annan” att ta hand om. Jag har lite krigsminnen själv med mörkläggning och restriktioner. Ett flyganfall över min hemstad med ryska bombplan och vår flykt till skyddsrum vid flera larm. Det är väl därför jag föredrar farbror Svens program med kyrkklockor.

Med den klangen i bakgrunden vill jag önska dig ett Bättre Nytt År 2021, med befrielse från allt viruselände och hopp om en ny möjlighet till kramar och närhet. Tillbaka till det vi kallar normalt kommer vi väl aldrig, men vi kan få ett nytt normalt tillstånd där vi kan komma närmare varandra igen. Dom gamla almanackorna hade bibelspråk för varje månad och året. Jag avslutar med Jesusorden: SE JAG ÄR MED ER ALLA DAGAR INTILL LIVETS SLUT!

ANNORLUNDA JUL !

Det kommer att bli en annorlunda jul i år. Julhysterin i varuhus och köpcenter är inte lämplig. Julbord med alla julens rätter och folk som trängs för att rensa faten kommer av sig. Stora släktträffar med resor till dem vi brukar fira jul med är inte heller att rekommendera. Traditioner av alla möjliga slag kan vara smittbärande. Viruset rör sig i slingor som vi inte kan förutse. Smittan finns där säkrare än själva tomten eftersom smittan inte är en fantasi utan en brutal verklighet.

Vi har klarat Advent och läst texter och sjungit eller hört sångerna. Intåget i Jerusalem och Hosiannaropen har i alla fall hörts fast kanske lite mer i moll detta år eftersom vi inte har kunnat mötas på samma sätt som vanligt.

Nu är det jul om nån dag bara men på ett mycket annorlunda sätt. Enkelheten, ensamheten och tyvärr kanske saknaden av någon eller några som brukar vara med. Men innehållet i julen är fortfarande kvar. Det är inte tomteluvor, säckar fulla med klappar eller klappar i högar under granen. Glitter och dekorationer bleknar snabbt men ljusen som lyser är kvar. Den viktiga beskrivningen av julen med stallet eller grottan i Betlehem dit Maria och Josef begav sig för skattskrivning och fick veta ”att det fanns inte rum för dem i härbärget eller nåt hotell – så det fick bli stallet, som hos oss ser ut så här i hemsnickrad form.

Änglabudskapet – I dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad. Herdarna lämnade fåren och gick för att se barnet och det var alldeles som änglarna sagt till dem. Du hittar hela berättelsen i Lukas evangeliums andra kapitel. Läs gärna i stillheten med tända ljus om detta som hände för 2000 år sen.

Det får vara dagens inlägg på bloggen. Det blir en liten paus över julen. Men nu önskar jag dig en fridfull och välsignad Julhelg med sista adventssöndagen och sedan själva julhelgen.

En bild från min hemstad Jakobstad med symbolerna Tro, Hopp och Kärlek hängande över Storgatan varje jul får avsluta dagens skrivning.

ADVENT OCH VÄNTAN PÅ JUL!

Nu är det Adventstid och förberedelser för julen och pågående söndagar i Advent firas i allra högsta grad. I kyrkor och församlingar är det de traditionella sångerna och texterna som kommer fram Hosianna, Bereden väg för Herren, Gå Sion din konung att möta sjunger vi extramycket. Texterna i Bibeln handlar om Jesu intåg i Jerusalem under Adventets söndagar och så kommer Betlehem och julens budskap sen. Poesi i texter och psalmer och sånger.

Det finns en hel del med dikter i släkten hos oss Farfar som jag aldrig har träffat har skrivit små häften med dikter. Titlar som ”Blyga blad” och ”Till släkt och vänner” står i min hylla och en bok som pappa redigerade och gav ut 1939 det år jag föddes och farfar hade då dött 1936. Läste nu senast i den en juldikt flera sidor lång som handlade om Himlens minsta ängel som besökte jorden för att berätta om julen. Men ängelns resa slutade i sorg över allt krig och elände som var på jorden och återvände till himlen. Så här ser boken ut.

Pappa skrev ju massor eftersom han var journalist. Men han skrev också pampiga dikter ibland. Inte en hembygdsfest eller midsommar eller andra större tillställningar gick av stapeln utan att Pappa (signatur P) Portern skulle vara där och läsa en egen skriven festdikt för just det tillfället och livligt applåderad och omtyckt. Här är en av hans juldikter’

Själv går jag i fotspåren av Farfar och Pappa Ibland. Hittade alldeles nyss mitt första diktverk som publicerades i tidningen Människovännen – en kyrklig tidning utgiven i mitt hemland Finland och som gav mig det första honorar jag fått i form av en summa på cirka 50 kronor och det var inte jag som bad att få den publicerad utan en svensk lärare som var redaktör för tidningen. Här får du dikten.

Ja det var då det och lite släktskap oss ”poeter” emellan.

Detta som ett litet mellanslag i Adventsfirandet eller kanske bara en stilla stund med lite tid för eftertanke och lite lyrik. Stressa inte sönder dig och din dag. Kommande julfrid gäller också i virustider. Välsignelse och frid önskar jag dig.

Pratfart !

HUR FORT KÖR DU ?

En lätt fråga att svara på om du kör bil, det är bara att kolla hastighetsmätaren.

Hur fort pratar du är en betydligt svårare fråga- forskningen svarar på den att det går snabbare och snabbare,

Somliga av oss pratar så här; Jagvillebaraberättafördigomdetsenastejagvaritmedom och andra pratar så här: ja jag vet faktiskt inte hmm eller kanske kanske inte och så blir det en tankepaus igen

Javisst är det lite överdrivet men faktum är att så här kan det beskrivas. Forskningen säger att på de senaste 50 åren har vi ökat talhastigheten väldigt mycket , dubblerad hastighet på ett ungefär. Dessutom har vi glömt bort en viktig ingrediens i vårt språk – PAUSERNA! Många som t.ex. lyssnar på poddar kör dem på en högre hastighet för att hinna med mer.

Bråttom, bråttom….hela tiden. Gör ett litet experiment för att kolla det här- Slå på TVnytt nästa gång. Programledarna som är tränade talare går utmärkt att höra men de som blir intervjuade svarar i hög hastighet och du kan tappa bort en del av deras svar. Lyssna på ditt eget tal och upptäck om du har bråttom eller tar dig tid så att den du pratar med kan få med allt du säger.

Jag läser just nu Tomas Sjödins bok: Ljudet av tystnad – (rekommenderas varmt) jag citerar ett stycke lite fritt: Ta till exempel musiken, den fungerar inte utan tystnaden. Det gör inte språket heller. Man måste ha tystnad mellan orden och runt orden för att de ska få mening. Det krävs tystnad för att man ska kunna lyssna på den andra. Prat och ord och tystnad och pauser är förenade med varandra.

Jag läser boken för tredje gången just nu och hör hur pennan raspar mer och mer i alla understrykningar som jag vill ha. Har du hört pennan raspa nån gång. Jag kommer ihåg stålpennan och bläckhornet i välskrivningen dom första skolåren.

Lyssna lite där du är just nu- ta en paus och fånga ljud som du kanske inte hört för allt brus. Lyssna i stillheten en kväll eller morron till de ljud och viskningar som hörs i ditt inre. det kan vara röster från himlen i ett tilltal från Honom som säger: Bli stilla och besinna att jag är Gud och jag älskar dig. Det kanske inte alltid är ljud eller bokstäver. Det kanske bara är den där ”stilla susningen” som du behöver för att orka vidare i denna märkliga pandemi-tid.

HAN FINNS BAKOM MOLNEN ÄNDÅ!

EN LITEN DIKT – BARA FÖR DIG !

Jag vet inte riktigt Varför men jag måste göra så här. Jag skrev nåra rader som blev en liten dikt. Jag skrev och la den åt sidan och inget mer med, det är nån dag sen. I dag första Advent blev jag i min tanke påmind om den och blev uppmanad i mitt inre att skriva ner den och lägga den på bloggen därför att någon behövde den. Hade tänkt blogga på ett helt annat tema, men då får det vänta nån dag. Nu blir det bara den lilla dikten – här får DU den.

När oron och ångesten vaknar och hotar förstöra ditt liv. Du vet att en trygghet du saknar som kunde ge nytt perspektiv.

Det finns bara moln på din himmel, du ser varken väg eller ljus. Du ser bara kaos och vimmel, du hör bara stormarnas brus.

Men i nöden så glittrar ett fönster och ger dig en strimma av ljus. Du anar nu trygghetens mönster och ljus ifrån himlen- Guds hus.

Kanske var det ditt försök att knäppa händerna och torka tårarna som hjälpte dig eller hjälper dig att se åt ett nytt håll. Se evighetsperspektivet och en helt ny horisont utan moln. Jag har varit där och känt hur orken tagit slut, men också känt undret när nånting kommer till och ändrar allt. Jag tror – nej inte bara tror – jag vet att det finns en Gud som bryr sig om och räcker ut en hjälpande hand och ger nytt liv åt den som är trött och vilsen.

Önskar dig en fortsatt välsignad Adventstid. Vi tänder ett ljus i taget Det hjälper också i det djupaste mörkret!

ALLT I TELEFONEN!

Tänk att man numera ska ha allt – hela sitt liv – i telefonen, den där lilla manicken som man har i fickan eller i väskan och sen går man bara och tittar ner i den och missar kanske det vanliga vardagliga livets rutiner (när man krockar med en lyktstolpe eller nåt annat) lite överdrivet kanske men….ändå !

Min barndoms telefoner i Finland hade vev som man använde för att komma till centralen där man sedan blev vidarekopplad till det nummer man begärde. Det enda minne den telefonen hade var det som damerna i växeln stod för när de skulle koppla vidare eller som det skojades om – när skvallercentralen hade snappat upp nåt intressant och inte alltid höll tyst om det man hört.

Nu ska allt finnas i telefonen och nåde den som inte har en smart telefon med en massa appar i som kan hantera alla situationer i livet.

Senaste situationen för mig var denna, att jag inte visste om jag vågade beställa tid för mig på Höravdelningen på Lasarettet i Halmstad. Jag bor i Laholm och behöver ha bil till detta men den enda P-plats som finns – P-huset vid Lasarettet kunde bara användas med app i telefonen. Tidigare var det automater som man kunde använda med betalkort. Tji när jag kollade. Hur gör man då när man inte har och inte kan alla finesser Det är visst så ”användarvänligt” i hela Halmstad nu med en massa olika appar. Men det kom ett MEN det blev visst lite av en folkstorm om P-platserna vid Lasarettet så nu kan jag kanske våga mig dit – men till allt annat i stan är det svårt eller knepigt. Frågan är om den tekniska utvecklingen går lite för fort för oss som började våra liv med vev på telefonen.

Undrar ibland hur stor grupp vi är som är mer eller mindre satta på undantag pga vår brist på teknisk kunskap.

Jag har gnällt lite nu men jag tror att det kan behövas en handbroms ibland. Det kommer ju alltid att finnas tillfällen i livet som man inte löser med en app i telefonen. Tillfällen som kan vara livsavgörande eller tillfällen som bara löses med vanlig medmänsklighet och det finns inte nån app för det. Det var kanske bättre med damen i växeln som man kunde prata med och få höra en mänsklig röst. De flesta röster man nu hör när man ringer upp är förinspelade och talar om att det är 73 samtal före din tur – Tack för att du väntar!

Teknikens under pratar vi om – men risken är att vi glömmer medmänniskan som kanske går under i vilsenheten bland allt ”modernt” Det kommer mera under som kan vara lika svårhanterliga för oss i den äldre generationen. Efterlyser en Paus-knapp ibland.

YNGST OCH ÄLDST !

Födelsedagsfirandet är nu med god marginal avklarat. Något märklig känsla att helt plötsligt inse att man är äldst i släkten, nåja med viss marginal, min älskade Ingrid har ett halvår mer i bagaget men det märks ju inte alls.

Här sitter jag med det yngsta barnbarnsbarnet (smaka på det fantastiska ordet) i famnen och hon Alva är bara fem och en halv månad. Prata om ögonkontakt och gemenskap över så många år. För oss äldsta är det bara att njuta de stunder vi träffas. Prata om höjdpunkt på 81-årsdagen. Storasyster Emilia fyller två år på söndag

Vi som är äldst har förmånen att få följa barnbarnsbarnen med rikliga mängder foton och videosnuttar som föräldrarna förser oss med och ger oss en innerlig och rik glädje varje gång det dimper ner ett kuvert med bilder – det tackar vi för med digitala kramar. Vår ålder och begränsningarna som pågår just nu gör det omöjligt med resande mellan oss och då blir det glädje över varje hälsning per post eller internet.

Livet och livets gång är en förunderlig historia. Minnen – nutid och kommande dagar är det stora paketet och den stora gåvan vi lever med just nu .

Så har jag fått dela med mig lite av den glädje vi känner inom oss trots isolering i dessa tider. Det är nåd från ovan att få vara med ett stycke till på vägen genom livet.

Återkommer snart med lite funderingar om livet i telefonen och den allestädes närvarande men i år lite annorlunda julbrådskan. Välsignelse över ditt liv mitt i allt kaos!

Det blev bara nåra korta men nog så betydelsefulla rader denna gång.

Undrar ibland hur gammal jag är ?

Kanske inte så konstigt att man kan fundera på det. Tittade på en del bilder i dag -äldre datum och kom då att tänka på vilket jobb det var att ta och göra ett foto när jag var i tonåren. Kemikalier och mörkrum – tider och chansningar. Pappa jobbade på Jakobstads tidnings redaktion som reporter och pressfotograf och jag fick ibland följa med på reportageresor med kamera och anteckningsblock. Det kunde handla om en teaterföreställning eller ett kändisbesök eller nåt sevärt av olika slag.

Kommer ihåg flera tillfällen och nåra sticker ut extra. Vi fick rapport om en bevingad katt i en lagård i Lepplax. Åkte dit med en biologilektor från stans lyceum för att undersöka katten och fotografera och publicera i tidningen. Lektorn konstaterade efter många funderingar att en hök måste försökt få katten i sina klor och sen inte kunnat behålla den och släppt taget om sidorna på katten och de blev som löst hängande vingar på katten – nog om detta. Bilder togs och sen framkallades filmen i mörkrum, sattes i förstoringsapparaten för att bli bild och matris i sätteriet och gjuten i tenn på rotationspressens vals och så……..nja det får räcka där, men visst var det roligt att lära sig allt med bilder, framkallning och fixering och sen se den bild man tog med redaktionens kamera hamna i tidningen.

Ett foto nu är ju betydligt enklare att fixa, ett klick på telefonen och så ett klick till så är den på väg in i spalterna. Men mörkrum var lite mer spännande och också mer krävande, nu är det bara klick åt alla håll och så är det klart. Men visst hänger det gamla sättet ihop med min ålder och kanske också din. Lite stenålders är det väl att ha vistats i mörkrum och jobbat där. Minnena ramlar på.

När jag skriver om mörkrum så tänker jag också på skyddsrum. Vet att jag flera gånger som barn varit tvungen efter det hörts ett flyglarm söka mig till ett skyddsrum bl.a i källaren under en matvaruaffär i min hemstad medan ryska flygplan släppte lysraketer över oss och också bomber över min hemstad Bombgropar i vår närhet, nåra förstörda hus och fem döda personer och flera skadade.

Jag minns så väl – jag låg med farmor i en snödriva – hon med ansikte nere i snön och i full bön om beskydd, medan jag låg och smygkikade på dom hemska planen. Farmors bön hjälpte nog så vi kom hem den kvällen och mamma och pappa hade inte aning om var vi var så lättnaden blev stor

Mörkrum – skyddsrum – är ord som kan innebära olika saker för oss och finns runtom i vår värld också i dag. Detta var lite historia från ”gamla tider”.

Vet inte vad du lever i för rum just nu om det är mörkt omkring, om du går i en tunnel Kanske du behöver ett omslutande skyddsrum eller kanske ett mörkrum ”där det växer nya bilder fram, för den som är lugn och allvarsam” Nils Ferlin skriver om det: Gud har i sin fotografiateljé ett mörkrum som heter Getsemane och så raden om bilder här ovanför.

Det finns en trygghet i också de svåra rummen. Han -Jesus har gått den tunga vägen och kan leda dig också genom det allra svåraste i ditt liv, Han är ljuset på dina stigar och gator

Knäpp dina händer och var trygg.

NU ÄR DET ALLTSÅ NORMALTID!

Nåra dagar har vi nu levt med den där tidsförskjutningen som vi har haft två gånger per år sommartid och vintertid. Trädgårdsmöbler fram och så tillbaka i förrådet igen. Tänk vad mycket missar det har varit genom åren. För sen ankomst eller för tidig ankomst, men det har alltid gått att förklara och fixa till det på ett eller annat sätt, men nu ska det vara ordning på torpet på riktigt. Men tänk vad tiden går och vad den går fort. Rätt vad det är så år det den där tiden vi hade antecknat för ett viktigt möte och vi står där och tänker hur kom vi hit så fort?

Det finns ett talesätt som berättar om hur fort vattnet rinner under broarna. Man hinner inte med. Det är nästan som när man sträcker handen med vattenglaset under kranen och vrider den och så är glaset fullt ja överfullt

Vatten är en bra bild på hur tiden bara rinner iväg. Om det så är kranarna hemma eller borta som vi knappt tänker på att dom finns – vi bara spolar och räknar med att det ska komma vatten så det räcker.

Vattenspeglar i naturen fångar våra ögon och vår känsla. Mäktiga stormiga vågor som bryts över strandstenar och klippor inger respekt för naturens krafter. Får vi ett åskväder med blixt och dunder så blir det ännu starkare. Bilderna med vatten kan bli hur talande som helst.

Så finns också den variationen inom oss. Dagar med glittrande vågor som man bara kan njuta av. Dagar med stormar och oväder som gör oss ängsliga och oroliga. Snabba invärtes klimatförändringar långt över alla tänkta prognoser .Vi har bott vid sjöar, älvar med forsar och hav. Så är också vår nya boplats med närheten till Lagans ofta ganska lugna vatten

Så här såg det ut i vår förra bostadsort i Gullbranna nere i Laxvik’

Vatten som också kan beskrivas med orden Livets vatten eller livsviktigt vatten. Hur skulle vi klara oss om vi inte hade tillgång till vatten. Det samma gäller den inre törsten -längtar efter mening och mål i livet.

Jesus säger om vårt inre liv: Om någon törstar så kom till mig och drick av livets vatten fritt och för intet. Det är sant att det Jesus och tron på honom ger blir en helt annan utsikt över tillvaron, en hoppets horisont där vi kanske bara såg moln och ruskväder, stormar och blixtar och muller. Tryggheten i tron på Jesus Kristus håller i alla väder