Stenkross på sin tid !

Den här bilden tog jag för flera år sen på hembygdsgården Dammen i vår by. En ganska imponerande maskin kopplad till traktorn. Öronproppar behövde man ha för det slamrade riktigt rejält. Man tog lagom stora stenar och lyfte in dem i öppningen ovanpå och så körde man igång och stenarna krossades och blev små smulor i en hög framför maskinen. Krossa stenar klarade man av på detta sätt. Jag stod bara och tittade på det i mitt tycke omöjliga som skedde rakt framför mina ögon.

Såg bilden i mitt inre häromdan och tänkte till lite inför vår egen livssituation. Stenkross behöver vi nog inte men det skulle vara helt fantastiskt med en PROBLEMKROSS som kunde smula sönder allt det som hindrar och
förändrar våra vardagliga timmar , dagar och veckor. Problem av olika slag – allt från vanliga vardagsbekymmer till sjukdomar av livshotande karaktär. Tänk om det fanns en problemkross att lyfta in alltihop i och så se allt bli till en annan form efter ett tag. Otänkbart – såna maskiner finns inte säger du kanske.

Nja kanske inte maskiner men kraftfulla ord att landa i. Så går jag till min bibel och hittar en hel del berättelser om lösta problem. Jesus gjorde stora under av förvandling för de allra svagaste. Krossade det som verkade omöjligt att lösa. Författarna i Psaltaren hade erfarenheter som de beskrev som en kraft som kunde förvandla allt – läs Psalm 91 som exempel. Så får jag och vi här hemma börja om igen och ta dom ”stora stenarna” och lyfta dem till den som kan bära och förändra allting. Han gjorde det när han gick fram längs Genesarets stränder, stigar och vägar i det land han vandrade i en gång.
Han finns i våra kvarter här och nu. Han kan krossa våra ”problem stenar” NU !

Känner du igen dig i det jag skriver – jag gissar att det är dina erfarenheter också så lyft dina problem ännu en gång till honom som har ”all makt” även i din och min ibland trasiga värld. Kanske det inte löser sig som vi hade tänkt och önskat. Men bönen startar en process och leder rätt i din och min verklighet.

Annonser

Krumelurer eller hemlig skrift !

Välskrivning hette ett skolämne i min barndom – Kalligrafi kunde det också heta. Skrivstil som här ovanför kan väl snart bli som ett hemligt språk för oss i den äldsta generationen. Det finns väl ingen som använder såna här bokstäver i dagens läge. Det är bara knapptryck som gäller och då hoppar det fram läsbara typer på skärm och från skrivare. Texten på bilden här ovanför är skriven med stålpenna och bläck och är ett utdrag ur en hel bok på ett antal hundra sidor skriven av en pastor med start år 1881.Pastor W Andersson presenterar sin Hjälpreda för talarstolen mycket blygsamt, men man kan inte annat än imponeras av hans enorma jobb.

Varje gång jag ser den här ”postillan” i bokhyllan tar det tag i mitt innersta. Själv har jag mina gamla manus i pappkartonger och i datorns minne numera. Det lär väl vara nåt hundratal skisser med stolpar och noter eftersom jag började predika ”på riktigt” i början av sextitalet. Nu har det varit uppehåll nån månad av olika skäl- främst sjukdom och ålder och visst kan jag sakna det ibland. Bönerna och tankarna om ansvaret i det offentliga rummet har ju ingått i vår vardag. Nu är det kanske lite paus, men längtan att dela med sig av tro och liv brinner än.

Nu ställer jag tillbaka den gamla boken på sin plats i hyllan.

Så får vi se vad som händer sen. När den här gamla boken skrevs hade Halmstad 12.880 invånare – nu är vi 100.000.
Jag tror att det fortfarande behövs ”predikanter” både med skrivstil och tangenter, men med budskap om en levande och verklig Gud.

Livet är som IKEA !


Man får hela tiden nya erfarenheter i livet – aldrig helt klok eller lärd till fullo. Den senaste tiden har mycket påtagligt visat oss att man får ta livet precis som när man köper IKEA möbler – dom levereras omonterade. Det finns en katalog som beskriver hur de kan se ut men sen får du montera ihop allt enligt de papper du får i paketet.
Man tar emot livet och får så småningom en aning om hur man vill ha det och vad man förväntar sig och så börjar man plocka ihop bitarna och så sitter man där och skruvar med den lilla sexkantsnyckeln. Ja numera behövs inte alltid den heller utan man bara trycker ihop delarna i givna spår. Lätt som en plätt- tja – rätt som det är så kommer man fel- Det fattas en bit eller skruv och så blir det tvärstopp. Det är inte alltid det blir som drömbilden beskriver.

Det är där vi har suttit ett par gånger under den senaste tiden – ja inte med möbler att montera utan med själva livet som blev annorlunda än den ritning vi hade. Min sjukdomsperiod för ett tag sen och nu min Ingrids problem med operation i förra veckan och nu allt det där som kommer efteråt och förändrar vardagens rutiner fullständigt.

Okej vi fyller båda 80 i år så det tar längre tid och tar mer av kraft för att komma igen, det är ju självklart, men det är jobbigt medan rehabilitering pågår. Det betyder att en del rutiner ändras och prioriteringar får också göras om. Det innebär att bloggen fått vila nästan två veckor, men nu gör jag ett försök att komma igång igen.

Det finns ljusa stunder också mitt i det som är mörkt och tungt. Vi har en tro som bär trots allt. Men visst kan man bli irriterad och arg på Gud – Varför är det så här? Var är du och vad gör du ? Men så kommer det en hälsning på ett eller annat sätt som talar om en närvaro mitt i allt. Tänker på en vän som la ut en hälsning på Fb och skrev att han inte visste varför eller till vem men han var tvungen att lägga ut den Det var ett ord som sa: Du som har bett så länge – det kommer ett svar. Just då behövde jag det som mest.

Och så finns ju barnbarnsbarnet Emilia, med bilder och videos som visar på livets krafter och det med leenden och goa ögons glitter Vi har hållit henne i våra armar och njutit. Nu är hon lite mer än tre månader och ett under som vi får vara med och ta del av.
Livet går vidare och vi vill vara med ett bra tag till.

Post Nord eller kanske Post Mord !

Brevmängderna minskar, allt går via nätet och det gör att paketmängderna ökar och personalen och lokalerna räcker inte till. Brevportot måste höjas och det rejält. Så kommer det ena förslaget efter det andra för att klara situationen.

Har nån mer än jag hört talas om ett ord som heter SAMHÄLLSSERVIC – det är väl tveksamt. Senaste förslaget jag läste om var från Örebro. Brevlådor utanför villor skall bort och samlas många i ett område så får man hämta sin post där – uppsamlingsställe. Det finns vägar in i området men man får inte köra bil där och då går det ju inte att leverera post dit. Kunde man inte tänka sig att i samhällsservicens namn låta postbilar få köra där?

De som bor i glesbygd – tokskallar som det är kan få flera kilometer till sina brevlådor redan nu. Tänk dig snö dessutom. Hur skall det kunna gå ?

Nästa förslag säger att det inte går att lova att ett brev kommer fram på en bestämd tid (två dagar eller så) om det nu överhuvudtaget kommer fram vilket drabbat oss vid flera tillfällen.
Nästa steg är att det inte går att dela ut post så ofta som det görs nu. Varannan dag kanske till större uppsamlingsställen. Hur går det då med tidningsprenumerationer för oss som fortfarande har papperstidningar? Får vi då alltid gårdagens eller förgårdagens tidning och hur går det för dom som ger ut tidningarna ?

Man pratar om att man kanske måste betala skatt för att få post hem till sig. Det är möjligt att det måste till statliga medel för att upprätthålla nödvändig SAMHÄLLSSERVICE.

Jag tycker nog att det är ett pågående postmord vi ser och det gör mig bekymrad. IT revolutionen finns och den måsta hanteras också med hänsyn till den åldrande befolkningen som inte har dator, smartphone, eller gamla kopparkablar eller fiber Eller dom som inte har barnbarn i närheten som kan hjälpa far- eller morföräldrar som ser nåt helt annat när man säger klicka på ikonen!

Nu har jag klagat och gnällt lite grann, men det är allvarligt menat. Tänker mig den dag när den i dag fullt fungerande och underbara räddningstjänsten inte kan få köra fram annat än till uppsamlingsställen och vi får ta oss dit bäst vi kan. Jag tror att post och brev är en kontakt och personlig räddningstjänst i ensamhetens Sverige. Jag ser framför mig henne som drar spetsgardinen åt sidan med tanken – Undrar om posten har kommit – och med den en gnutta av livet.

Det måsta gå att få detta att fungera. Skickar en tacksamhetens tanke till vår brevbärare som kommer och lägger brev och tidningar och till och med små paket i vår låda och ibland ringer på dörren om det är lite större format. Det är service i vår by – men huru länge om postmordet fortsätter.

En liten pärla i hyllan !

Ibland kommer man av en händelse på att man har nåt som man inte kom ihåg att man har. Det hände mig nu ! Jag hittade den här lilla boken i min hylla. Blygsamt format , bara 5 gånger 8 centimeter och 2 cm tjock och den innehåller ett bibelord och en liten kommentar för varje dag under ett helt år.

Den kommer från min tid i Söderköping och en pastor A. Person som tjänstgjorde för länge sen bl.a. i kapellet i Konungsund och även på fler ställen i den kretsen. Språket är gammaldags och han har lite anteckningar i den Han har tydligen fått den efter sin insats i Ringarum. Jag kan inte annat än le åt den text jag hittar på försättsbladet, titta här.


Jungfruförening det låter allt gammaldags, jag vet inte vad det var för typ av människor – pigor och tjänstefolk, unga kvinnor – nån sorts kvinnoförening måste det ju varit. Kanske en syförening eller kvinnor för mission, vad vet jag.

Men så bläddra jag vidare och kommer till sidan den 23 och 24 februari och det måste vara en Hallelujasida för pastorn för den 23 februari 1886 blev han omvänd till Gud.

Jag har hört berättas om denne man och hur han samlade folk i kapellet. Han satt på estraden med en filt om benen och gitarr och bibel inom räckhåll. Det var på den tiden när samlingsplatsen i bön var ”bönehuset” eller kapellet. Det fanns helt enkelt ingen konkurrerande verksamhet och det som eventuellt fanns var syndigt som dansbanor och annat i den vägen.
Jag har stor respekt för A.Persons jobb med glöd och nerv. Det borde nog finnas mer av den hänförelsen i dag. Upplevelsen av att detta med tro är på riktigt och livsviktigt.

Jag har en av hans biblar också – ganska sliten och full med anteckningar och hänvisningar. Så här såg den ut.

Skulle nog vara klokt att slita mer på våra biblar i dag, med hänsyn till dagens rapporter från en brusten värld.

Känslan när man går in i en kyrka !

Rätt många påstår att det är nåt speciellt med att gå in i en kyrka. De där höga valven och de olika bilderna och skulpturerna man ser är nåt unikt. Får man dessutom lite orgelmusik och tända ljus så blir det extra mycket känsla. Den känslan får man aldrig i ett museum eller en konserthall eller sporthall. Religionspsykologen och författaren Owe Wikström skriver i en av sina böcker om ett besök han gjorde i en svensk landsbygdskyrka och den känsla han fick i allt det vanliga i den gudstjänst som firades just när han steg in i kyrkan med värme och glöd. Det är stillsam förväntan och högtid i luften. Något viktigt är på gång och så beskriver han en aftonsång i den kyrkan. Du kan hitta det i boken som heter Längtans försvar eller vemodet i finsk tango.

Ett par bilder får du här. Interiören är från Eldsberga kyrka och exteriören är Trönninge kyrka – båda inom räckhåll för mig.

Visst kan det vara pampigt och stort och jag kan dela känslan av att det är lite extra att gå in i en kyrka och känna ”atmosfären” där. Men nog är det väl lite glest i bänkraderna i våra vanliga svenska kyrkor. Men statistiken visar ändå att det är fler besökare i våra kyrkor än vad det är på fotboll och ishockey i vårt land. Är den kristna tron på väg framåt eller bakåt i dagens värld ? I din värld finns det säkert en längtan efter tro och liv.

Vi tänker ofta på det andliga livet och att det är bara i kyrkorna som det sker såna upplevelser eller på konferenser och stormöten runt om i landet. Läser man berättelserna om Jesus och hans lärjungar så kan man se att det är ganska lite som händer i tempel och synagogor. Det mesta händer ute i vardagslivet hemma vid matbordet eller i köket. på gator och torg eller vid samlingar vid sjöstranden eller på bergsluttningar eller kanske bara vid vägkanten eller mötesplatsen – där sker undren och där möts himmel och jord.

Gud är inte Gud i vissa rum. Gud är hela livets Gud och herre över alla rum där människor möts.

I möten med Gud kan det resas valv mitt över din vardag. Fönster kan öppnas med nya vyer och möjligheter som du inte hade en aning om själv. Kanske en ny melodi och en annan tonart än den du just nu kämpar med. Vi kan känna oss ibland som om vi varken hade sångröst eller melodi. Besvikna över det som inte händer eller det vi inte kan ändra på hur mycket vi än försöker. Lugn ! Du kan få ett annat papper med noter och text på ditt livs instrument. Kolla bilden här nedanför med noter och nytt fönster.

Vi har våra funderingar och våra tidtabeller och förväntar oss att allt ska gå som vi tänkt oss. Men det kanske finns en överraskning som väntar planerad från himlens perspektiv.. Mitt favoritord finns i psalm 139 i Psaltaren, Du omsluter oss på alla sidor och håller oss i din hand.

Överraskande besök i dag !

Hade tänkt skriva nåt helt annat i dagens blogginlägg, men det får vänta till ett senare tillfälle. Vi fick nämligen ett överraskande besök i dag och det toppar allt just nu. Vi har ju fått ett barnbarnsbarn som du kanske förstått och läst om på nätet. Men vi har inte haft möjlighet att träffas mer än på bild hitintills. Men i dag kom det en bil med sonen Anders med sin Kristina och barnbarnet Johanna med sin Johan och det lilla underverket EMILIA som vi nu fick se och ta i famn för första gången. Vilken lycka det blev för oss som är äldst i släkten.
Här ett par bilder med detta ljuvliga liv.


Vilken känsla att få hålla Emilia i sin famn och uppleva hur det spritter av liv i hela henne. Se hennes ansikte och ögonen som följde oss. De små fingrarna som grep om våra fingrar och gav en sällsam kontakt. Har fått lära oss under resans gång att livet kan vara skört men nu känna hur det är skönt. Älskar denna underbara lilla familj och glada över att vi får vara med i den verklighet som nu är aktuell.

Det togs också ett antal bilder på oss som nu är fyra generationer. Vi gamlingar som fyller 80 i år och så den minsta som bara är två och en halv månad just nu.

Visst är det underbart att få leva och uppleva allt detta. Glädjen över lilla Emilia och hennes föräldrarär bara JÄTTESTOR just nu.