En gammal bok – kan det vara nåt att ha ?

Som vanligt så kikar jag lite i bokhyllan för att se om det kan finnas nåt intressant att läsa på nytt. Ibland lyckas det och ibland inte, men den här gången klickade det till.
En liten sliten häftad bok med titeln STORMEN OCH TRÄDET. Jag tog fram den. Utgiven av Svenska kyrkans diakonistyrelses bokförlag, utgiven 1939 med en prislapp på 2kr och 50 öre. Dikter av Nils Bolander, biskop och poet. Boken är ganska tunn, bara 94 sidor, men innehållet väger tungt. Bokens dikter skrevs i en tid som liknar vår egen viruskristid men inte med virus utan med krig och elände som spreds över världen. Jag läser innehållsförteckningen först och hittar titlar som, Död dag, Då blev alla psalmer bleka, Nödens brödraskap, Kristendom – för andra, Lagom och mer i den stilen, men så bryts rubrikerna med titeln SOFFAGRUPP sid 29.Jag läser nåra verser i den långa dikten.
Vi kristna älska att sitta och kuttra i syskonring.
Var är vår heliga smitta som sprider sig vida omkring?

EN ”soffagrupp” ängsligt sluten och döv för Herrens revelj,
kan knappast bli något bättre än kristen skvallerkonselj’

Jo en klubb för inbördes beundran till de utvaldas fromma behag,
men aldrig en levande verksam cell och ett slagkraftigt arbetslag.

Det är en biskop som skriver så för 80 år sen. Undrar vad dagens biskopar skulle tycka om dom verserna.
Sen fortsätter dikten med verser som talar om att resa sig ur soffan och gå ut och vara ute där budskapet om Jesus Kristus verkligen behövs. En uppbrottsorder med konsekvenser.

Att vara en kristen på allvar är inte en länstolslur.
Det är att bygga två bryggor där fienden bygger en mur.

och så kommer det grymma kriget in i dikten

Det är att tävlingslöpa med projektil och granat….
Vem skall besitta jorden – kärlek eller hat.

Så bläddrar jag vidare och hittar titeln Lagom – en herre som tydligen präglade Bolanders tid då, kanske också vår. Han presenterar Herr Lagom som ser till att det blir ordning i ljusraderna och sparlåga på tron.

Ett ensamt litet ljus har vågat brinna för våldsamt. Det måste tuktas.
Ingen oro i ljusraderna! Observera! Lagstadgad två centimeters låga.
Lugn ,behärskning, lagom!

Är vi kanske alldeles för lagom i nutid med att berätta om vad vi tror på – Vad Gud betyder för oss. Att vi i vår vardag praktisera bön och läser vår bibel och att det för oss faktiskt präglar hela livet.
Jag tror på Gud Fader allsmäktig och Jesus Kristus min Herre och den helige Ande.
Då är det aldrig ett lagom liv i en soffagrupp – det finns utmaningar och uppdrag också i en pandemi!

Bara för dig.


Jag visade den här bilden från stadsparken i Laholm i ett tidigare inlägg. Har tagit en hel del sommarbilder en del har jag glömt men den här bilden den dyker upp i mitt medvetande igen och igen…har funderat på Varför och undrat. Nu tror jag att jag vet och jag tror att du finns där nånstans och behöver den.
Hur kan jag veta det ? Egentligen kan jag inte svara på den frågan, men jag tror att du finns som ska se den.

Härom kvällen när jag låg i sängen och funderade på allt möjligt så fick jag ta tag i papper och penna och skriva. Jag hade inte tänkt på text eller poesi eller nåt som kunde leda till den här texten, jag bara skrev ner raderna som kom i mitt inre. Raderna hör ihop med bilden och du får nu både bild och text’

Du ska veta – det finns en säker bro
på den får du gå i bön och tro.
Du får gå från svåra skuggiga stunder
till ljus och liv där Gud gör under.

Jag har papperslappen kvar men nu har jag vidarebefordrat bild och ord till dig som behöver få hälsningen. Jag bara vet att du finns, men inte var eller i vilken situation du är. Men vet att det finns en bro som bär och en Gud som bryr sig om dig varje stund.
En bild till med nya vägar och en ny förtröstan finns. Våga tro och våga ta nästa steg.

Önskar dig en välsignad dag i bön och tro.

Vad gör du när LIVET KRISAR ?


Vi talar ibland lite slarvigt om ”vardagslunken” positivt eller negativt beroende på läget i vårt liv just då Men visst har vi alla varit med om känslan som bilden förmedlar. Kriser av större och mindre slag finns det överallt varje dag. Tänker inte beskriva nån kris varken i ord eller bild, det räcker med att slå på TV eller bläddra i tidningen eller se nyheter på skärmen. När du läser ordet kris så minns du eller kanske du har en krissituation just nu.
Vad gör vi när krisen kommer? Molnen tornar upp sig och det blir mörkt mycket snabbt. Isoleringen och restriktionerna på grund av viruset i månader påverkar humöret och man bara längtar efter vardagslunkens vänner och möten. Vad gör vi då ? Tar lugnande medicin. Sitter och kurar i fåtöljen och zappar mellan 120 kanaler. Bläddrar igenom allt vi kan hitta på telefonen. Väntar på att det hela ska återgå till det vanliga medan vi biter på naglarna eller river oss i håret. Går fram och tillbaka på golvet mellan kök och vardagsrum så vi riskerar att få en stig av fotspår i parketten. Inget hjälper – vi blir bara besvikna.

Jag ”hälsade på” hos profeten Jesaja i veckan och läste i kapitel 38 en hälsning som Jesaja förmedlade från himlen till kung Hiskia, när han var djupt deprimerad och vände sig mot väggen för att dö – Jesaja sa : Så säger Herren, Jag har hört din bön och jag har sett dina tårar… och så kommer det löften som får kungen in i ett nytt liv.
Det kändes väldigt gott med påminnelsen om att Gud hör och ser också mig mitt i min kris här och nu.
Lite mer Jesaja Jag styrker dig och jag hjälper dig. Jag håller dig uppe med min högra hand. Jag behöver bara lita på Honom. Bara förtrösta. Inte styra eller ifrågasätta. Bara vänta och be.
Man kan be också när man går fram och tillbaka på parketten. Rätt vad det är så glimmar det till av ljus också över det mörkaste golv.
Skickar en hälsning till dig med en lånad mikrofon i ett annat sammanhang

Välsignelse över din dag inklusive morgontimmarna när du ligger och inte kan sova för alla tankar som tränger sig på. Han hör och ser det du funderar på och svarar på din bön och stryker bort tårarna från din kind.

Finns Gud på nätet -under vilken del i så fall ?

Är det på Face B, Instagram eller Twitter -var ska man klicka in sig för att få kontakt ? Allting skulle vara så mycket enklare om man kunde nå Gud med ett klick och så spara eller radera allt efter hur man känner det just då. Tänk dig att ha Gud i telefonen och se honom på den lilla skärmen – det skulle väl vara en upplevelse utöver det vanliga utbudet !
Frågan Finns Gud på nätet är nog fel ställd. Han finns för mig överallt och syns i olika personer – program – böcker – framför allt bibelns ord som kan komma till dig och mig på det mest otroliga sätt ibland.
Gudstjänster finns det på nätet på grund av viruset som begränsar möjligheten att vara tillsammans som man är van ! Man kan vara på gudstjänst eller möte hela veckan om man vill. Utbudet är enormt och en hel del människor som vill veta mer om tro och liv tittar och lyssnar – men sen….. Finns det nån fortsättning – hittar man en kyrka nära sig eller någon att prata med ?
Nåra funderingar om utbudet av gudstjänster och vad jag ville ha mer utav i de konkreta programmen för att allt ska komma lite närmare dem som tittar.
Kanske skulle man inleda med nåra gatubilder som leder fram till den kyrka som sänder. En videosnutt som leder fram till kyrkans dörr – för mig kanske Ryssgatan i Laholm och så kommer man fram till Missionshuset så här

Sen en lista på alla dom som medverkar i gudstjänsten. Mötesledare, predikant, sångare och musiker och så lägger man en namnetikett i bild när man ser personerna på skärmen.
Efter gudstjänssten kommer det en ruta där man bara kan klicka in sitt telefonnummer och skicka till ex till pastorn som har tystnadsplikt .Men rutan går iväg med kontaktfrågan och ger möjlighet att ta kontakt med den som ringer. En enkel kontaktruta som kan få svar.
Det kan också finnas ett förslag till bön för den som inte är van att be. En bön där den som ber får möjlighet att berätta det man vill och förväntar sig ett svar och en närvaro från den man ber till – Jesus som har lovat att både lyssna och svara på bön.

Egentligen så finns Gud på nätet genom de personer som har lärt känna Honom och vet att Han finns!

Detta tänker jag skulle ge en närmare bild av det som man vill ge ut i gudstjänsten, en fortsättning i det vardagliga livet. Det är ju där Gud behövs på riktigt. Nätet och skärmen är bra men blir bara en programpunkt i mängden om det inte finns en enkel väg att komma vidare.
Närvaron är inte enkel att forma via internet men vi kan göra mycket för att förstärka den.
Tänker på alla buntar av ”kärleksbrev” som ligger i lådor. Sidenabandsrosett omkring och man tar tag i bunten och minns med känsla.
Det du sparar på nätet återvänder du kanske inte så ofta till. det bara tar plats. Men jag kan lova dig – om du får ett gudsmöte via nätet så kommer du att lägga det som en ikon på din startsida och du ser Honom varje gång du startar din skärm. Det ger livet den mening du längtar efter just nu !

Hur kom bilden till ?

Jag tog en masonitskiva och så lite poröst spackel och bedde ut det i vågor uppe och nere på skivan. Så fick det stelna och torka ett tag. Nu var det klart och sen fick bilden vila ett tag. Så blandade jag till den färg som skulle vara grundfärg . det blev tunn, rinnande oljefärg och jag slog ut skvättar av den på tavlan och tippade skivan uppåt och neråt och åt sidorna , den spred sig bra men de högsta topparna på spacklet blev ljusa lite – torktid igen i centrum av bilden torkade jag bort färgen Under tiden blev fågeln till och snart blev det dags att klistra dit den. Återstod lite små justeringar här och var och sen hade bilden blivit som jag ville ha den
Så fick den namnet ”Då vingarna bär” Det var ju det som var meningen att man skulle se.

I samband med detta så föddes det också text till en sång – ord, bild och ton hänger ju ofta ihop. Du får nåra rader ur min text att lägga till bilden och kanske fundera eller vila i den kompositionen.

Det kommer en dag när vingarna bär.
En dag när du blir den människa du är.
En skapelse formad av Mästarens hand
med hem för din ande i evighetsland.

Vi försöker ju spackla ihop och måla våra livsdagar efter bästa förmåga, men med allt vårt jobb kan vi inte skapa vinden som bär över allting,
Du känner vinden komma och hör susningen – men du vet inta varifrån vinden kommer eller vart den far. Det finns en psalm i vår psalmbok som talar om Gudsvinden som bär… hela vägen in till hamnen och lugnet och vilan efter den ibland stormiga livsresan eller den kvävande stiltjen vi kan uppleva.
DET KOMER EN DAG DÅ VINGARNA BÄR också för dig.

Inspiration kan bli transpiration i värmeböljan !

Så kändes det för mig när jag kollade mina inlägg och såg att det var ett antal dagar sen jag senast skrev något. Tack alla ni som trots detta läste i vanlig ordning Det känns kanske inte som det viktigaste i världen att sitta vid datorn och läsa bloggar och annat när man helst skall vara i skuggan eller i vattnet och bada sig till lite svalka. Jag känner nog också att det lätt blir bara transpiration och inte så mycket inspiration just nu. Jag lägger ut nåra sköna bilder som jag tagit på olika ställen -kanske du kan vila dig i dem en liten stund och så vet du att bloggen lever trots värmen.
Gå med mig en bit på Prins Bertils stig vid havet i Halmstad.

Den stigen är en skön upplevelse och ger samtidigt en salt bris från havet – precis det som behövs just nu.

När livet är så här kvistigt och knotigt så behöver man en glugg av ljus för att orka, här kommer den.

Visst är det skönt med lite ljus över de svåra stigar vi har att gå ibland. Jag vet inte hur dina ljuspunkter ser ut men jag vet att mina kan vara en stund av stillhet inför den nya dagen med bibelord och bön – lite himmel över en svettig dag och det jag måste göra. Det kryllar av fina bilder av sol på nätet just nu, den ena vackrare än den andra. Märkligt nog oftast solnedgångar som den här – det blir kanske inte samma färgspel när solen går upp. Men här kommer en av mina solbilder.
</a

Bibelordet säger att den port är trång och den väg är smal som leder till livet – kanske så här.

Ibland är livsvägen också riktigt underbar och man vågar gå den och gör det med glädje.
Ha det skönt i värmeböljan och njut i skuggan ibland.

Mötesplatser Var finns dom ?

Förr i tiden var det här en ganska viktig mötesplats, samlingen av brevlådor på ett ställe för många hushåll. Halmstadkonstnären Waldemar Lorentzons bild ger ett fint intryck av detta. Man gick till lådorna – ofta vid samma tid på dagen hämtade tidningen och breven som kommit. Så stannade man och frågade om hälsan och kärleken och det blev en mysig paus i vardagen. Lite intressant skvaller kanske på köpet och så fick man veta vad som hände i området. Att mötas vid brevlådan är ett tillfälle man borde ta vara på där lådorna finns.
Det speglar det verkliga livet på ett helt annat sätt än våra skärmar i telefoner och datorer.
Att titta på skärmen är ju bara ett måste eftersom ALLT FINNS DÄR eller hur ?
Jag kan faktiskt bli lite irriterad ibland – även om man sitter i sällskap vid fikat eller middagsbordet så kommer alla telefoner fram och verkar bli mer viktiga än dom människor man har omkring sig. Påståenden måste bekräftas per telefon, sökningar göras på allt det man pratar om. Det verkar som om telefonen ersätter den vanliga hjärnan och blir mer nödvändig än eftertanken, minnena och orden som skulle kunna formas och inte bara var pet på skärmen.

Nu tycker du kanske att jag är gammaldags och gnällig och det får du göra då, jag tycker så här. Jag skulle aldrig sätta mig vid ett middagsbord med min telefon där gaffel och kniv låg bara för att det är så praktiskt. Jag tycker att dom jag sitter tillsammans med är mer viktiga än telefonen och jag ser hellre på levande ansikten och ögon.
Tja nu har jag väl gnällt av mig en del om detta. Det kan ju vara en fördel med att ha en blogg att skriva på – rakt ut i luften.
Men visst är bilden som heter ”vid brevlådan ” bra och levande trots att den kommer på skärmen ?

Waldemar L har fångat ögonblicket när man står nära varandra en bit från lådorna och delar vad man fått just den dagen. Hade möjlighet att träffa honom och hans fru vid flera tillfällen och jag beundrar hans måleri och har fått se lite av det i hans ateljé.
Tog en bild på honom vid något tillfälle när vi träffades och gav mig in på det absolut omöjliga att måla en bild på konstnären och hans sätt att se på tillvaron. Det blev så här:


Det var det där med att komma nära varandra och mötas på riktigt. Jag har väl ett ganska stort antal bilder i dator och telefon, men det är sällan jag ger mig tid att bläddra där och titta men jag vet att de finns att se i de ögonblick jag behöver dem.
Ta vara på de mötesplatser som finns IRL.

Minnenas album nr 28

Vi har bestämt oss för att bläddra igenom alla våra fotoalbum, ja man hade album med bilder före internet. Vi är nu framme i album 28 och då rör vi oss på 90-talet Bilderna i det albumet är mycket från Fäboda och stugan där och syster Åsa och den stuga vi besökte då vid Andra sjön i Nykarleby. En mängd med fina naturbilder som för min del har blivit tavlor. Omslagsfotot jag har på nätet är en redskapsbod och ett båtvrak på Hällgrund.
Nu hamnade vi minnenas bildvärld med den båt som förde oss till Hällgrund bland annat.

Här har vi landstigit och båten är tom och vi gick upp till den gamla fyren och gav oss tid med fikakorg en stund. Jag gick runt och fotade en del med tanke på kommande tavelmåleri. Man tar en bild och så kommer man hem och tänker sig att måla av den Man har då både fotot och minnesbilden och så blir det en kombination och det mitt öga tyckte var det vackra och tilltalande i motivet finns kvar. Tavlan från Hällgrund har jag haft med på bloggen tidigare, men här kommer den igen.

Och nu sitter vi bara här och minns med albumet framför oss. Tacksamma över de minnen vi har och allt det som ligger bakom. Kanske är det så att i olika tider av livet som passerat ser man med andra glasögon på det som skett och så är det andra intryck som ligger kvar. Nu bor vi Laholm och ser nya vyer och är glada över att få leva tillsammans i den miljö vi har nu och ta vara på tiden vi har varje dag. Tänker på en gammal broderad tavla med orden::
GÅRDAGEN ÄR FÖRBI, NORGONDAGEN HAR DU INTE SETT OCH I DAG HJÄLPER HERREN. Ord som håller att leva på. En bild till sist -det här är verklighetens bild på Hällgrund.

Stadsparken i Laholm – en gång till !


Ebbaredsstugan i parken – bygd 1824 och sedan den använts bland annat an storfamilj flyttad till parken i Laholm. Nu står den där och man kan komma in i den med en alldeles perfekt guidning med en man som hade både hjärta och hjärna för att göra besöket intressant.
Stugan innehåller alla de välkända sakerna med möbler och textiler. Sängar och värdeskåp, redskap för hemslöjd med vävstol och spinnrock och vardagliga saker.
2 saker har fastnat i mitt minne. Golvlampan av järn med plats för tjärbloss som skulle lysa upp i mörkret och så tiggarbjälken.

Tiggarbjälken som markerade både sociala normer och bidragsformer. När tiggare kom till huset så fick dom gå in genom dörren och till den del som nästa dörröppning ledde till, men bjälken fick de inte passera. Värme fanns det i alla fall för dem eftersom spiselmuren gick där intill och gav lite värme. Vad man fick som tiggare är inte lätt att veta – då som nu – var det dåligt med kontanter, men av olika orsaker.
Klasskillnaden blev i alla fall väldigt tydlig – innanför eller utanför bjälken i taket.
Vi har väl bjälkar som skiljer oss åt också i vårt samhälle men inte på grund av tiggeri men kanske av ekonomi och social status och annat som delar in oss i grupper. Eller förresten – har vi så mycket grupper i dag ?Det verkar ibland som vi bara har isolering och då menar jag inte viruset utan helt andra saker .Vi lever genom dator, telefon och tangentbord. Hörlurar på när vi gör annat, Kommunicerar med mejl och sms. Hämtar vårt liv från alla olika grupper som finns på nätet. Låt mig vara ifred så ska jag inte störa dig annat än via skärmen.
Ebbaredsstugans liv och vårt tätortsliv är miltals från varandra. Nu ska vi ju dessutom hålla avstånd för smittans skull. Det finns många sorters ”bjälkar” i dagens värld.

Kanske är det vår uppgift att riva ner en del bjälkar så att vi når varandra och kan möta varandra på ett personligt sätt. Jag vet att Jesus rev alla bjälkar han kunde hitta med att möta de fattigaste och de rikaste på samma sätt.
Gud har inga tiggarbjälkar . du får sätta dig i hans famn och komma med dina frågor och berätta vad du behöver och Han hör och ser och ger precis det rätta för dig.

Sommarväg genom livet !


Har vandrat i stadsparken i Laholm och njutit av sommaren .Du får nån bild här. Bron över den lilla bäcken leder från skugga och mörker till ljus och värme.

påminner om den gamla sången om att gå bönernas bro den bär. Genom livets virrvarr och osäkerhet till nya vyer och vägar.

En vattenspegel som reflekterar himlens ljus över din och min livsvy .
Ja det finns hur mycket som helst av bilder och tecken bara på en liten vandring i en park.
Om du känner dig mera som en trött och vissen blomma från en stolt hibiscus så ta dig tid för en vandring på bönernas bro mot nytt ljus i din livsvandring. Jag kan lova dig att det bär till nya vägar och möjligheter.