Mötesplatser Var finns dom ?

Förr i tiden var det här en ganska viktig mötesplats, samlingen av brevlådor på ett ställe för många hushåll. Halmstadkonstnären Waldemar Lorentzons bild ger ett fint intryck av detta. Man gick till lådorna – ofta vid samma tid på dagen hämtade tidningen och breven som kommit. Så stannade man och frågade om hälsan och kärleken och det blev en mysig paus i vardagen. Lite intressant skvaller kanske på köpet och så fick man veta vad som hände i området. Att mötas vid brevlådan är ett tillfälle man borde ta vara på där lådorna finns.
Det speglar det verkliga livet på ett helt annat sätt än våra skärmar i telefoner och datorer.
Att titta på skärmen är ju bara ett måste eftersom ALLT FINNS DÄR eller hur ?
Jag kan faktiskt bli lite irriterad ibland – även om man sitter i sällskap vid fikat eller middagsbordet så kommer alla telefoner fram och verkar bli mer viktiga än dom människor man har omkring sig. Påståenden måste bekräftas per telefon, sökningar göras på allt det man pratar om. Det verkar som om telefonen ersätter den vanliga hjärnan och blir mer nödvändig än eftertanken, minnena och orden som skulle kunna formas och inte bara var pet på skärmen.

Nu tycker du kanske att jag är gammaldags och gnällig och det får du göra då, jag tycker så här. Jag skulle aldrig sätta mig vid ett middagsbord med min telefon där gaffel och kniv låg bara för att det är så praktiskt. Jag tycker att dom jag sitter tillsammans med är mer viktiga än telefonen och jag ser hellre på levande ansikten och ögon.
Tja nu har jag väl gnällt av mig en del om detta. Det kan ju vara en fördel med att ha en blogg att skriva på – rakt ut i luften.
Men visst är bilden som heter ”vid brevlådan ” bra och levande trots att den kommer på skärmen ?

Waldemar L har fångat ögonblicket när man står nära varandra en bit från lådorna och delar vad man fått just den dagen. Hade möjlighet att träffa honom och hans fru vid flera tillfällen och jag beundrar hans måleri och har fått se lite av det i hans ateljé.
Tog en bild på honom vid något tillfälle när vi träffades och gav mig in på det absolut omöjliga att måla en bild på konstnären och hans sätt att se på tillvaron. Det blev så här:


Det var det där med att komma nära varandra och mötas på riktigt. Jag har väl ett ganska stort antal bilder i dator och telefon, men det är sällan jag ger mig tid att bläddra där och titta men jag vet att de finns att se i de ögonblick jag behöver dem.
Ta vara på de mötesplatser som finns IRL.

Minnenas album nr 28

Vi har bestämt oss för att bläddra igenom alla våra fotoalbum, ja man hade album med bilder före internet. Vi är nu framme i album 28 och då rör vi oss på 90-talet Bilderna i det albumet är mycket från Fäboda och stugan där och syster Åsa och den stuga vi besökte då vid Andra sjön i Nykarleby. En mängd med fina naturbilder som för min del har blivit tavlor. Omslagsfotot jag har på nätet är en redskapsbod och ett båtvrak på Hällgrund.
Nu hamnade vi minnenas bildvärld med den båt som förde oss till Hällgrund bland annat.

Här har vi landstigit och båten är tom och vi gick upp till den gamla fyren och gav oss tid med fikakorg en stund. Jag gick runt och fotade en del med tanke på kommande tavelmåleri. Man tar en bild och så kommer man hem och tänker sig att måla av den Man har då både fotot och minnesbilden och så blir det en kombination och det mitt öga tyckte var det vackra och tilltalande i motivet finns kvar. Tavlan från Hällgrund har jag haft med på bloggen tidigare, men här kommer den igen.

Och nu sitter vi bara här och minns med albumet framför oss. Tacksamma över de minnen vi har och allt det som ligger bakom. Kanske är det så att i olika tider av livet som passerat ser man med andra glasögon på det som skett och så är det andra intryck som ligger kvar. Nu bor vi Laholm och ser nya vyer och är glada över att få leva tillsammans i den miljö vi har nu och ta vara på tiden vi har varje dag. Tänker på en gammal broderad tavla med orden::
GÅRDAGEN ÄR FÖRBI, NORGONDAGEN HAR DU INTE SETT OCH I DAG HJÄLPER HERREN. Ord som håller att leva på. En bild till sist -det här är verklighetens bild på Hällgrund.

Stadsparken i Laholm – en gång till !


Ebbaredsstugan i parken – bygd 1824 och sedan den använts bland annat an storfamilj flyttad till parken i Laholm. Nu står den där och man kan komma in i den med en alldeles perfekt guidning med en man som hade både hjärta och hjärna för att göra besöket intressant.
Stugan innehåller alla de välkända sakerna med möbler och textiler. Sängar och värdeskåp, redskap för hemslöjd med vävstol och spinnrock och vardagliga saker.
2 saker har fastnat i mitt minne. Golvlampan av järn med plats för tjärbloss som skulle lysa upp i mörkret och så tiggarbjälken.

Tiggarbjälken som markerade både sociala normer och bidragsformer. När tiggare kom till huset så fick dom gå in genom dörren och till den del som nästa dörröppning ledde till, men bjälken fick de inte passera. Värme fanns det i alla fall för dem eftersom spiselmuren gick där intill och gav lite värme. Vad man fick som tiggare är inte lätt att veta – då som nu – var det dåligt med kontanter, men av olika orsaker.
Klasskillnaden blev i alla fall väldigt tydlig – innanför eller utanför bjälken i taket.
Vi har väl bjälkar som skiljer oss åt också i vårt samhälle men inte på grund av tiggeri men kanske av ekonomi och social status och annat som delar in oss i grupper. Eller förresten – har vi så mycket grupper i dag ?Det verkar ibland som vi bara har isolering och då menar jag inte viruset utan helt andra saker .Vi lever genom dator, telefon och tangentbord. Hörlurar på när vi gör annat, Kommunicerar med mejl och sms. Hämtar vårt liv från alla olika grupper som finns på nätet. Låt mig vara ifred så ska jag inte störa dig annat än via skärmen.
Ebbaredsstugans liv och vårt tätortsliv är miltals från varandra. Nu ska vi ju dessutom hålla avstånd för smittans skull. Det finns många sorters ”bjälkar” i dagens värld.

Kanske är det vår uppgift att riva ner en del bjälkar så att vi når varandra och kan möta varandra på ett personligt sätt. Jag vet att Jesus rev alla bjälkar han kunde hitta med att möta de fattigaste och de rikaste på samma sätt.
Gud har inga tiggarbjälkar . du får sätta dig i hans famn och komma med dina frågor och berätta vad du behöver och Han hör och ser och ger precis det rätta för dig.

Sommarväg genom livet !


Har vandrat i stadsparken i Laholm och njutit av sommaren .Du får nån bild här. Bron över den lilla bäcken leder från skugga och mörker till ljus och värme.

påminner om den gamla sången om att gå bönernas bro den bär. Genom livets virrvarr och osäkerhet till nya vyer och vägar.

En vattenspegel som reflekterar himlens ljus över din och min livsvy .
Ja det finns hur mycket som helst av bilder och tecken bara på en liten vandring i en park.
Om du känner dig mera som en trött och vissen blomma från en stolt hibiscus så ta dig tid för en vandring på bönernas bro mot nytt ljus i din livsvandring. Jag kan lova dig att det bär till nya vägar och möjligheter.

Vägledning behövs i livets virrvarr !

Det finns dagar i tillvaron när allting är självklart och man vet precis vad man ska göra och hur. men det finns också dagar som är precis tvärtom. Dagar med bara ovisshet och kaos och man vet inte hur man ska hitta rätt.
Bilden här ovanför visar en form av vägledning i form av blinkande fyrar som här fyren på Tylön. Man kunde vägledas av eldar och fyrar över mörka hav och genom stormar till tryggare plats. Sen har ju det enkla systemet utvecklats med kartor och kompasser, Radar skärmar som sveper fram och tillbaka. Fram till dagens navigationssystem med GPS som funkar både på land och vatten. Du har kanske GPS i bilen och har nån gång hört den vänliga vägledande rösten: Du har kört fel -gör en U-sväng. Lyder du den så kommer du att få ny vägledning, om du inte lyder den utan tar en annan väg återkommer rösten efter ett tag med ny beskrivning till målet från din nya utgångspunkt.
Visst är det finurligt och bra.

Lika enkelt är det inte att ta rätt väg genom livets alla vägar. Det finns ett mål för din livsresa och det finns en röst som kan leda dig på vägen. Jag ska vara riktigt personlig nåra rader. Jag har i min andakt och bön kämpat ganska mycket ibland, men kände för ett tag sen – nu måste det hända nånting om min tro ska orka bära vidare. Jag sa till Gud – nu måste du visa att du finns, ge mig ett svar om det så bara är en liten bit av det jag ber om, men jag måste få känna igen ”rösten” från himlen. Jag satte till och med en tidsram för svaret och…vad då ? Svaret kom inom den tidsram som var spikad och jag känner att vägen går rätt och den bär mig igen.

Rösten – Gud talar på olika sätt till olika personligheter. Nåt bibliskt exempel: Mose stod vid en brinnande buske när han hörde Gud tala. Det betyder inte att jag ska gå ut och ställa mig vid närmsta buske och vänta. Elia var inne i en grotta när han hörde storm och buller och oväder men det var först i den stilla susningen utanför grottan som han hörde Gud. jag behöver inte söka mig till nån ökengrotta för att få höra rösten
Det finns fler exempel på detta, men det enda som behövs är att ta relationen med Gud på allvar, om det sen är ett nödrop eller bara ett enkelt samtal. Stanna till mitt i bruset omkring dig. Stå på refugen och lyssna in den röst som smyger sig in genom allt buller. Jag måste än en gång få säga att Gud finns på riktigt, Han lever och Han bryr sig om dig och mig. En annan av mina tavlor får till sist vara en symbol för tryggheten i Gud

Varbergs fästning mitt ibland stormar och klippor – lite gammalmodigt kanske, men den står där fortfarande.

Oron är ganska vanlig i dag !

Klockor finns det överallt också inbyggda i en massa saker. Jag minns mitt första armbandsur. Det var min ”moster Rut ” som kom med den. Det var en patient på sjukhuset där moster Rut jobbade som gav den till henne med order att hon skulle ge den till någon som kunde behöva den. Oj vad stolt jag var över den och ofta tittade på den med den där armrörelsen som visade att man hade klocka – det var nåt för en tioåring då.
Har sen fått lära mig att i ett vanligt manuellt urverk finns det ett litet hjul som heter ORO och det rullar inte på utan tar ett litet snäpp åt det ena hållet och sen åt det andra hållet. Oron ska vara igång om klockan ska fungera. Hjulet ska röra sig hela tiden för att klockan ska gå. Visst kan det kännas som att man har ett sånt hjul inombords ibland. Det tickar och gnager på så man bara blir trött på allt och det går inte så lätt att stänga av.
Men precis som det finns andra delar , fjädrar och kugghjul i ett urverk så finns det ju annat också i vårt inre. Vad fyller vi livet med egentligen? Hittade en sammanställning som var läsvärd på sitt sätt. När livet är över kommer du att ha väntat vid trafikljus i sex månader. öppnat skräppost i åtta månader, stått i köer i minst fem år, letat efter saker i minst ett och ett halvt år, kanske mer tror jag!
Kunde mon göra listan längre för oss alla.
Nu var det ju det där med oron som var på tapeten – hur stillar man den som världen ser ut just nu det är vad våra tankar vill ha svar på för dagen. Dom där oroliga tankarna som vi har på små lappar på nattduksbordet så vi lätt kan bläddra igenom dem när vi vaknar klockan fyra på natten. Eller den där oron som kommer över oss så att ögonen tåras – vi gråter och vill ropa och skrika alla våra varför ut genom fönstret när ingen ser eller hör. och så kommer det ett Var finns du Gud? när inget tycks hjälpa oss till friden och det normala igen.
Jag tror att Han som skapade oss – inte med mekaniska kugghjul och fjädrar utan med kropp, själ och ande också vet vad han ska göra med vår oro. Han är tryggheten – inte som urmakare med lupp och mejslar – utan som en som har känt vår oro i sitt eget liv när han vandrade på våra gator och stigar. Han gick inte med näsan i en skärm med GPS utan med ögonen riktade upp mot himlen och Guds ansikte.

Bli stilla en stund mitt i din läsning. Lägg händerna vid sidan om tangentbordet. Hämta andan och läs långsamt de gamla orden som jag nu ger dig bortom tid och rum:
HERREN VÄLSIGNE DIG OCH BEVARE DIG- HERREN LÅTE SITT ANSIKTE LYSA ÖVER DIG OCH GE DIG NÅD – HERREN VÄNDE SITT ANSIKTE TILL DIG OCH GE DIG FRID- I FADERNS OCH SONENS OCH DEN HELIGE ANDES NAMN.

Andra chansen …. finns den ?

Läste i min andaktsbok om Petrus och hans upplevelser. Det finns en berättelse i Lukas evangeliums femte kapitel om hur Jesus använde Petrus båt. Jag letade efter en bild på en fiskebåt och det fick bli min egen bild från fiskeläget Grisselören utanför min hemstad i Finland.
Tillbaka till Petrus. Det kom så mycket folk till stranden där Jesus var att han blev tvungen att låna Petrus båt som predikstol en liten bit ut från stranden. När han hade slutat tala sa han till Petrus: Ro ut på djupt vatten och lägg ut näten där! Nu kommer reaktionen från Petrus. ” Vi har hållit på hela natten och inte fått någon fisk.” Underförstått det är meningslöst och dessutom kommer vi att göra bort oss inför alla dessa människor. ( Jag är yrkesfiskare och vet vad jag pratar om ) MEN PÅ DITT ORD SKA JAG LÄGGA UT NÄTEN. och han gjorde så – vet inte med vilka känlor det blev av. Men när han skulle dra upp näten var det mängder av fisk, så han fick ropa på hjälp från den andra båten och de fyllde båda båtarna med fisk så att de höll på att sjunka. Andra chansen gav mer än väntat.

Vi lämnar Petrus och båtarna där.
Visst finns det tillfällen och uppgifter där du försökt och försökt igen och bara misslyckats så jag ska inte komma till dig och prata om nya försök. Det är meningslöst, hopplöst, onödigt – det fixar sig bara inte det vet du av egen erfarenhet. Men tänk en stund, bli helt stilla med bibeln i din famn och händerna knäppta och så hör du orden
Ro ut på djupt vatten och pröva där
. Våga ta andra eller tionde chansen och se vad som händer. Kanske kan du tömma bekymren ur din båt och låta dem sjunka i Guds kärleks hav och bli där och när du tar upp det du trodde var tomma ”nät” än en gång så ser du att nätet är ett Guds kärleks nätverk som har omsorg om dig och de dina och för dig tillbaka till livet du längtade efter. Andra chansen kom – äntligen.

Jag har en god vän som sjöng en söndagsskolsång från predikstolen en gång. Så här lyder den: Med Jesus i båten kan jag le mitt i stormen!
Din chans finns – med bibelord och bön blir Jesus närvarande i din vardag. Då hittar du som du ser på bilden ovanför, Bryggor – ankarplatser och båthus för lugn och vila och återhämtning.

Livsresan . på räls eller ………

Vi bor numera i ett område som påminner oss om livets resa så fort vi går ut. Semaforgränd, Dressingränd, Lokgränd och vår egen Spårgränd – rätt märkligt egentligen eftersom vi båda har ”järnvägare” i släkten . gammalt tillbaka. Stationskarlar och stinsar om vartannat. Tittade i bokhyllan efter min Farfars gamla arbetsplats Bennäs utanför Jakobstad , det finns en hel bok om detta. Här får du pärmens bild med gammalt hederligt ånglok på pränt.

Visst är det lite pampigt – men det var längesen. Vi åkte ut till bondlandet från stan i tredje klass med träbänkar som såg ut som parksoffor och veranda på vagnarna. Vi hamstrade mjölk och smör och fläskkött under kristiderna och var oroliga för att det skulle komma kontrollanter på tåget och ta våra varor i beslag. Men vi klarade oss alltid.

Ibland går livet som på räls och ibland går det inte alls.

Man bara står på en mörk perrong och tågen susar förbi på bägge sidor och det är absolut omöjligt att stiga på, man får bara vänta och vänta …….. Ibland är man med på tåget och det kör in i en tunnel och då kan man inte annat än lita på att lokföraren tar oss ut på andra sidan och så är det dom vanliga resdagarna när landskapet rusar förbi mitt fönster , snyggt och omväxlande men det går alldeles för fort så jag hinner ofta inte med i skiftningarna.
Jag tror att du känner igen dig och att du finns på nån av sträckorna ii livet, men jag vet ju inte vilken.
Kanske är du mitt i en växel för att byta spår och allt skakar och skramlar omkring dig och du vet inte säkert vart det bär.
Men var lugn – Han som har lagt ”rälsen” för ditt liv, Han finns där. Inte som dom gamla konduktörerna som kom och kollade och klippte hål i biljetten utan snarare som den som kan erbjuda dig ”fri resa” genom livet med hans trygga och fasta närvaro hur vingliga skenorna än kan vara och hur mycket det än verkar dunka i skenskarvarna som det gjorde förr.
Detta är vad som raspar till i livets högtalare när allt verkar omöjligt SE JAG ÄR MED DIG ALLA DAGAR INTILL LIVETS SLUT. en kort mening FRUKTA INTE är ett uttryck som finns 365 gånger i din bibel och det gäller hela livsresan.

Om du inte brukar gå i kyrkan……

Om du knappt vet vad man gör där och varför ? En massa tråkiga psalmer – obegripliga texter – predikan som inte berör dig alls, då kan du fundera lite på den här bilden. Barn har ofta kloka frågor och funderar mycket.

Kanske inte den allra viktigaste frågan när det gäller din tro, men nånstans kan man börja och visst vore det bra med ett foto det skulle göra det enklare att ta ställning och våga tro.
Traditionella ord som guldgator, pärleportar, kristallhav – allt är ju bilder som vi inte kan bekräfta. Det finns verser i Bibeln som talar om de nya staden, nya himlar och en ny jord. Himlen som en brud som är smyckad för sin brudgum. Men fotot finns inte. Men jag älskar beskrivningen av innehållet i evigheten och himlen. Gud själv skall vara där, och Han skall torka alla tårar ur deras ögon. Döden ska inte finnas mer och ingen sorg och ingen klagan och igen smärta för det som en gång var är borta för nu är allting Nytt. Vill du läsa mer om detta så kan du söka rätt på bibelns sista bok- kapitlen 21 och 22, då är du så nära fotot du kan komma.

Allt som var krossat blir helt på den plats som bara är liv och mer än det liv vi känner här och nu. Samma avsnitt berättar om en flod klar som kristall med Livets träd på sidan om floden och så kommer orden jag älskar – TRÄDENS BLAD ÄR LÄKEDOM FÖR FOLKEN.

Kristen tro ger ljus, liv och hopp och framtid. Har försökt beskriva det omöjliga som jag bara kan ha en aning om, men här vilar min tro och mitt svar på det lilla barnets fråga.
Det finns mycket skuggor i livets foton här och nu. Ibland tar skuggorna över och det känns mörkt och blåsigt, men så bryter en himmelsk ton igenom i en stund av bön och stillhet och molnen skingras och blåtonen syns och det lyser igen över min dag.

Människovärde eller ?

Människovärde är ett rykande aktuellt ord just nu. Vad är en människa värd och hur beräknar man värdet. På bilden här är det en massa människor – om var och en av dem har ett värde vad handlar det om då. Det var visst nån poet för länge sen som räknade på de användbara kemikalierna i människans kropp och han kom fram till att ” hon kunde gå på 3 och 75 ” i kronor räknat. Jag har inte räknat antalet på bilden men det lär nog bli en betydande summa om man lägger ihop dem alla.
Så enkelt är det ju inte – människovärde kan inte räknas i kronor eller dollar. Det hänger inte på yttre faktorer som socialgrupp, pengar på banken, finare yrke, lyxigaste villan eller flottaste bilen eller andra mönster. Det sitter mycket djupare och är absolut unikt för varje enskild människa.
Att man funderar extra på frågan just nu beror på flera faktorer. Corona pandemin och frågan om vem som får hjälp och hur. Avlidna på äldreboenden är en het fråga om man får friskvård eller palliativ vård- svårt att låta bli att fundera på det när man är i riskgruppen där det på flera sätt kan vara dödligt att bli sjuk.
Polisvåldet i USA har väckt frågor och demonstrationer över alla tillåtna gränser för folksamlingar. Tårgas och gummikulor och mer våld skingrar folkskarorna.
Rasism, antisemitism, nazism och högerextremism är andra farosignaler
Diktaturer runt om i världen som vi inte har nån insyn i där människoliv inte ens värda summan i texten här ovanför. Jag skriver inte nåra namn på nationer du vet ju var dom finns.

Du vet väl om att du är värdefull att du är viktig här och nu – att du är älskad för din egen skull för igen annan är som du, sjunger Ingemar Olsson. Vi behöver nog mer av den sången och gå djupare in i livet i vår vardag. Det hjälper inte att ” börja dagen med en schlager så blir hela dagen din…..

Hittade en härlig bild i boken om Svenska folkfester -den här.

Vet inte vad du tänker när du ser den, men jag känner glädjen över att det finns nånting mer att leva med och upptäcka – värdet i att vara människa och medmänniska. Att hitta meningen med livets allra djupaste bitar. Veta att det finns en skapande Gud som fortfarande räknar dig och mig som värdefulla och ger oss kraft att leva livet varje dag.
Den nämnda bokens pärm har den här bilden till sist. Jag ville skriva med stora bokstäver MÄNNISKOVÄRDE Det ser jag i den bilden.