HÖSTEN ÄR HÄR -PÅ RIKTIGT !

Höstfärgerna är otroligt vackra. Trädens löv lyser i alla tänkbara nyanser. Tar man en promenad och försöker ta vackra bilder så vet man inte vilka träd som är vackrast och så låter man bli. Men vi har tagit en och annan promenad i vår lilla stad och njutit av allt vi ser på nära håll.

Torget i lilla Laholm har varit en plats där vi suttit i nån av bänkarna och njutit. Inga betongklossar har saboterat bilden, bara gamla mysiga hus och så statyerna i fontänen. Dom har visserligen vintervila just nu eftersom det inte längre är nåt vatten som brusar omkring dem.

Tre gestalter är det som står där. Laxpojken – Forskarlen – Kärleken. Skulptören heter John Lundqvist och de gjordes 1933. Vackra är dom och dom står där i vattenströmmar på sommaren och utan forsens ljud under vintern.

Promenaddagen vi tog de här bilderna var det inte nåt myller av folk på torget och det var bäst så . ingen behövde känna sig obekväm på bild. Det kan vara folk på stan också och till och med lite svårt att hitta P-plats om man kommer med bilen. Äkta hantverk finns det också – det sitter ofta en korgmakare och flätar korgar i olika storlekar och försöker sälja sina produkter till dom som går förbi.

Se där lite småstadsidyll som vi numera har förmånen att leva i – mysigt och nära.

Vi känner oss hemma både i bostad och stad, det kanske du har förstått med bilder både från bostaden och inte minst stadsparkens promenadvägar. Vi möter ju faktiskt också en del bekanta ansikten på stan och folk i allmänhet hälsar väldigt vänligt på oss och känner tydligen igen paret som kommer med rollator och stavar och sitter och vilar på bänkar som finns. Igenkänning och hemkänsla är viktiga ord. Verkligheten i dom orden har landat hos oss på ett skönt sätt.

Det är nu ganska länge sen jag var nånstans och predikade och mötte vänner på det sättet och nu får man ju inte mötas i verkligheten utan en del begränsningar och då har bloggen blivit en liten kanal för mig. Skriva prat ibland som denna gång, nåt tema en annan gång och ett försök till en kort predikan ibland. Tacksam för de reaktioner jag får och tittar med överraskning och glädje på statistiken som berättar om antalet besök per dag. Fortsätter blogga och hoppas att vi möts ofta. Önskar välsignelse över dig och din dag

Hemma hos är populärt !

I dag är det vanligt att öka kontakterna med tittare genom att skriva, Hemma hos – NN:s vardagsrum eller NN:s veranda eller liknande och så räknar man med att intresset för det man vill skriva eller säga ökar i popularitet när det blir mer personligt och man kan känna igen sig just Hemma hos. Jag vet inte om det stämmer och jag tror knappast du blir mer intresserad av det jag skriver om du får en bild på vårt vardagsrum, lite lagom rörigt och utan avsikt för just den här skrivningen denna dag.

Det behöver ju inte vara en bestämd plats på Nätet eller i skrift det räcker med att man har kontakt och känner närhet på ett eller annat sätt. Undrar om det finns ”vardagsrum” hos Gud ? Jag vet faktiskt inte. Det enda jag vet är att Gud inte bryr sig om du söker honom i ditt vardagsrum, kök .allrum eller sovrum, Han finns i alla dina rum eller var som helst. När Jesus kom till jorden ”fanns det inte rum för dem” i något hotell eller härbärge utan det blev en grotta som användes som ett stall.

Du kan möta Gud precis var som helst. I ditt hem, i en kyrka eller i bilen eller i naturen Han finns för dig alltid och i alla ”rum”! Livet med Gud är verkligt och nära. Allt som krävs för att uppleva det är helt enkelt att t tro på Jesus – ta emot Honom i ditt inres vardagsrum hur stökigt och ostädat det än verkar vara. När Han får ta hand om ditt liv då blir det storstädning och ommöblering Det gamla är borta och allt blir nytt.

i Uppenbarelsebokens tredje kapitel vers 20 finns dom välkända orden; Se jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren ska jag gå in och äta tillsammans . En gemenskap utan all like med Gud och dig i samma rum där tron får styrka och näring och du kan möta livet på ett nytt sätt.

Jag citerar nåra ord från en gammal bön, frälsningsbönen kallad och efter ditt bönerop hur det än låter.

Jag litar på och tar emot dig som min Herre och Frälsare. Vägled mig i mitt liv och hjälp mig att göra din vilja.

Önskar dig ett välsignat möte i din bönestund.

Idag är vi fler som skriver !

I dag den 4 oktober sitter jag och försöker förmedla lite intryck från min läsning av två av de skribenter som jag tycker om. Dom två är Ingemar Helmner och Max Lucado.

Ingemar först i sin krönika i förra veckan. Vart är vi på väg ? är hans rubrik. Han skriver och undrar hur det ska gå för kristenheten i Sverige.

Rådande tidsanda står oftast i kontrast till Bibelns moral och etik. Trycket från opinionsbildare och massmedia skrämmer kristna förkunnare till tystnad. Det känns bekvämast att stilla rätta in sig i leden i stället för att på riktigt våga säga vad kristen tro egentligen innebär

Så tar han fram aktuella frågor som: Vart har omvändelsen tagit vägen, frälsningen blir kanske en häftig känsla bara, Predikan riskerar att utvecklas till ett allmänt må-bra-budskap och synd ska man inte tala om – det kan ju bli störande. Hur ska det gå för den kristna kyrkan i en tid av djup sekularisering och vilset andligt sökande Vi ska inte längre tala om manligt och kvinnligt. Familjens ställning som grundpelare i samhället är reaktionärt. Äktenskapet görs om för att passa tidens krav.

Visst känns det som att kristen tro och kyrka blir lite mossigt.

Extrema läror kommer upp. Det blir en stor marknad för andlighet med häftiga upplevelser och egotrippar till självförverkligande.

Så långt lite av Ingemars krönika.

Så till Max Lucado som skriver om Livets resa. Gud har kallat in oss vid sin flotta och placerat oss på sitt skepp. För att föra oss genom livet. Detta är inget kryssningsfartyg det är ett slagskepp. Vi är inte kallade till ett liv i bekvämlighet vi är kallade att leva ett liv i tjänst och där har vi olika uppgifter. Vissa ska rädda dem som håller på att drunkna och dra dem upp ur vattnet. Andra ägnar sig åt farorna på resan och laddar bön-och lovsångskanonerna. En del är upptagna med att ge besättningen mat och träning. Vi är olika men ändå lika. Var och en kan berätta om ett personligt möte med ”Kaptenen” eftersom kallelsen var personlig. Var ock en fick vandra över nådens landgång till en säker båt genom livet.

För mig hör dom här två texterna ihop för att beskriva en kristens resa genom livet Det handlar om att våga tro, våga leva sin tro och dela sin tro – frimodigt och ärligt. Våga yttra sig och berätta om sin tro i samtal i vardagen. Exempelvis säger vi ofta jag ska tänka på dig när vi kanske skulle säga jag ber för dig. Ta upp ett samtal eller en tråd till det var vi än är. Göra enkla vardagliga saker för varandra – ha tid och ta tid för de viktigaste frågorna i våra liv, tro, bibel och bön. Vi talar ibland om tidens ände eller den yttersta tiden – kanske är det just den tiden vi lever i nu!

16 e. tref. Vad är det ?

Jo jag vet att det betyder sextonde söndagen efter Trefaldighetsdagen. Det är en ordning på söndagarna i Kyrkoåret och varje söndag har texter ur bibeln som anknyter till det tema som söndagen har enligt gammal praxis. Söndagen i dag den 27 september har temat Döden och Livet. Ett tema som kan vara värt att fundera på inte bara en söndag – det berör ju faktiskt oss alla. Texterna som vi kan spegla oss i den här dagen talar om hur människor som var döda uppväcktes till liv igen genom Jesu ord när han vandrade på gator och stigar i det gamla Israel.
Kanske du protesterar redan här och säger att det är ju omöjligt. Texterna berättar om Lasarus som varit död i fyra dagar. Jesus kallade honom ut ur graven och han kom till liv igen. Det andra exemplet är en synagogföreståndares 12-åriga dotter som Jesus tog vid handen och reste upp från sängen. Det tredje är när Jesus mötte ett begravningsfölje och Jesus gick fram och väckte upp en änkas son och gav honom och därmed också henne ett nytt liv.
Inte kan man väl tro på sånt?
Ha inte så bråttom med att vispa bort det. Ta en stund och lugna ner dig vid dammens vattenspegel på bilden här under.

Jag tror faktiskt att det här är sant – att det har hänt och att Jesus gick på vår jord och gjorde under. Skapade hälsa och liv som ett bevis på Guds oerhörda makt över allting.
Jag medger gärna att det är fullständigt obegripligt för oss, men den Gud jag tror på kan göra mycket mer än vad jag kan tänka eller planera och ta till mig i mitt medvetande – så stor är min Gud. Det är därför han är min Gud. Den Gud som bryr sig om mitt liv både i glädje och sorg.
Jag kan inte be – som en önskelista på allt vad jag vill ska hända i mitt liv och min vardag. Men jag vet att i de stunder jag behöver hjälp med något så kan jag få lugn och vila. Storm och regn kan bli spegelklara bevis på Hans närvaro som kan förändra allt. Han griper in när jag minst anar det. Har upplevt detta så många gånger – ibland i smått och vardagligt men också i stora och livsavgörande ögonblick.
Kort bara ett tillfälle. Jag låg i sjukhussängen helt medvetslös på gränsen till död – jag kan minnas känslan fortfarande – det var bön omkring mig och i den bönen återvände jag till livet. Sjukhuspersonalen kom in i rummet och undrade vad som hänt tvärs emot allt man väntat sig. Därför talar texterna om livet och döden så starkt till mig för HAN FINNS BAKOM MOLNEN ÄNDÅ!

En gammal bok – kan det vara nåt att ha ?

Som vanligt så kikar jag lite i bokhyllan för att se om det kan finnas nåt intressant att läsa på nytt. Ibland lyckas det och ibland inte, men den här gången klickade det till.
En liten sliten häftad bok med titeln STORMEN OCH TRÄDET. Jag tog fram den. Utgiven av Svenska kyrkans diakonistyrelses bokförlag, utgiven 1939 med en prislapp på 2kr och 50 öre. Dikter av Nils Bolander, biskop och poet. Boken är ganska tunn, bara 94 sidor, men innehållet väger tungt. Bokens dikter skrevs i en tid som liknar vår egen viruskristid men inte med virus utan med krig och elände som spreds över världen. Jag läser innehållsförteckningen först och hittar titlar som, Död dag, Då blev alla psalmer bleka, Nödens brödraskap, Kristendom – för andra, Lagom och mer i den stilen, men så bryts rubrikerna med titeln SOFFAGRUPP sid 29.Jag läser nåra verser i den långa dikten.
Vi kristna älska att sitta och kuttra i syskonring.
Var är vår heliga smitta som sprider sig vida omkring?

EN ”soffagrupp” ängsligt sluten och döv för Herrens revelj,
kan knappast bli något bättre än kristen skvallerkonselj’

Jo en klubb för inbördes beundran till de utvaldas fromma behag,
men aldrig en levande verksam cell och ett slagkraftigt arbetslag.

Det är en biskop som skriver så för 80 år sen. Undrar vad dagens biskopar skulle tycka om dom verserna.
Sen fortsätter dikten med verser som talar om att resa sig ur soffan och gå ut och vara ute där budskapet om Jesus Kristus verkligen behövs. En uppbrottsorder med konsekvenser.

Att vara en kristen på allvar är inte en länstolslur.
Det är att bygga två bryggor där fienden bygger en mur.

och så kommer det grymma kriget in i dikten

Det är att tävlingslöpa med projektil och granat….
Vem skall besitta jorden – kärlek eller hat.

Så bläddrar jag vidare och hittar titeln Lagom – en herre som tydligen präglade Bolanders tid då, kanske också vår. Han presenterar Herr Lagom som ser till att det blir ordning i ljusraderna och sparlåga på tron.

Ett ensamt litet ljus har vågat brinna för våldsamt. Det måste tuktas.
Ingen oro i ljusraderna! Observera! Lagstadgad två centimeters låga.
Lugn ,behärskning, lagom!

Är vi kanske alldeles för lagom i nutid med att berätta om vad vi tror på – Vad Gud betyder för oss. Att vi i vår vardag praktisera bön och läser vår bibel och att det för oss faktiskt präglar hela livet.
Jag tror på Gud Fader allsmäktig och Jesus Kristus min Herre och den helige Ande.
Då är det aldrig ett lagom liv i en soffagrupp – det finns utmaningar och uppdrag också i en pandemi!

Bara för dig.


Jag visade den här bilden från stadsparken i Laholm i ett tidigare inlägg. Har tagit en hel del sommarbilder en del har jag glömt men den här bilden den dyker upp i mitt medvetande igen och igen…har funderat på Varför och undrat. Nu tror jag att jag vet och jag tror att du finns där nånstans och behöver den.
Hur kan jag veta det ? Egentligen kan jag inte svara på den frågan, men jag tror att du finns som ska se den.

Härom kvällen när jag låg i sängen och funderade på allt möjligt så fick jag ta tag i papper och penna och skriva. Jag hade inte tänkt på text eller poesi eller nåt som kunde leda till den här texten, jag bara skrev ner raderna som kom i mitt inre. Raderna hör ihop med bilden och du får nu både bild och text’

Du ska veta – det finns en säker bro
på den får du gå i bön och tro.
Du får gå från svåra skuggiga stunder
till ljus och liv där Gud gör under.

Jag har papperslappen kvar men nu har jag vidarebefordrat bild och ord till dig som behöver få hälsningen. Jag bara vet att du finns, men inte var eller i vilken situation du är. Men vet att det finns en bro som bär och en Gud som bryr sig om dig varje stund.
En bild till med nya vägar och en ny förtröstan finns. Våga tro och våga ta nästa steg.

Önskar dig en välsignad dag i bön och tro.

Vad gör du när LIVET KRISAR ?


Vi talar ibland lite slarvigt om ”vardagslunken” positivt eller negativt beroende på läget i vårt liv just då Men visst har vi alla varit med om känslan som bilden förmedlar. Kriser av större och mindre slag finns det överallt varje dag. Tänker inte beskriva nån kris varken i ord eller bild, det räcker med att slå på TV eller bläddra i tidningen eller se nyheter på skärmen. När du läser ordet kris så minns du eller kanske du har en krissituation just nu.
Vad gör vi när krisen kommer? Molnen tornar upp sig och det blir mörkt mycket snabbt. Isoleringen och restriktionerna på grund av viruset i månader påverkar humöret och man bara längtar efter vardagslunkens vänner och möten. Vad gör vi då ? Tar lugnande medicin. Sitter och kurar i fåtöljen och zappar mellan 120 kanaler. Bläddrar igenom allt vi kan hitta på telefonen. Väntar på att det hela ska återgå till det vanliga medan vi biter på naglarna eller river oss i håret. Går fram och tillbaka på golvet mellan kök och vardagsrum så vi riskerar att få en stig av fotspår i parketten. Inget hjälper – vi blir bara besvikna.

Jag ”hälsade på” hos profeten Jesaja i veckan och läste i kapitel 38 en hälsning som Jesaja förmedlade från himlen till kung Hiskia, när han var djupt deprimerad och vände sig mot väggen för att dö – Jesaja sa : Så säger Herren, Jag har hört din bön och jag har sett dina tårar… och så kommer det löften som får kungen in i ett nytt liv.
Det kändes väldigt gott med påminnelsen om att Gud hör och ser också mig mitt i min kris här och nu.
Lite mer Jesaja Jag styrker dig och jag hjälper dig. Jag håller dig uppe med min högra hand. Jag behöver bara lita på Honom. Bara förtrösta. Inte styra eller ifrågasätta. Bara vänta och be.
Man kan be också när man går fram och tillbaka på parketten. Rätt vad det är så glimmar det till av ljus också över det mörkaste golv.
Skickar en hälsning till dig med en lånad mikrofon i ett annat sammanhang

Välsignelse över din dag inklusive morgontimmarna när du ligger och inte kan sova för alla tankar som tränger sig på. Han hör och ser det du funderar på och svarar på din bön och stryker bort tårarna från din kind.

Finns Gud på nätet -under vilken del i så fall ?

Är det på Face B, Instagram eller Twitter -var ska man klicka in sig för att få kontakt ? Allting skulle vara så mycket enklare om man kunde nå Gud med ett klick och så spara eller radera allt efter hur man känner det just då. Tänk dig att ha Gud i telefonen och se honom på den lilla skärmen – det skulle väl vara en upplevelse utöver det vanliga utbudet !
Frågan Finns Gud på nätet är nog fel ställd. Han finns för mig överallt och syns i olika personer – program – böcker – framför allt bibelns ord som kan komma till dig och mig på det mest otroliga sätt ibland.
Gudstjänster finns det på nätet på grund av viruset som begränsar möjligheten att vara tillsammans som man är van ! Man kan vara på gudstjänst eller möte hela veckan om man vill. Utbudet är enormt och en hel del människor som vill veta mer om tro och liv tittar och lyssnar – men sen….. Finns det nån fortsättning – hittar man en kyrka nära sig eller någon att prata med ?
Nåra funderingar om utbudet av gudstjänster och vad jag ville ha mer utav i de konkreta programmen för att allt ska komma lite närmare dem som tittar.
Kanske skulle man inleda med nåra gatubilder som leder fram till den kyrka som sänder. En videosnutt som leder fram till kyrkans dörr – för mig kanske Ryssgatan i Laholm och så kommer man fram till Missionshuset så här

Sen en lista på alla dom som medverkar i gudstjänsten. Mötesledare, predikant, sångare och musiker och så lägger man en namnetikett i bild när man ser personerna på skärmen.
Efter gudstjänssten kommer det en ruta där man bara kan klicka in sitt telefonnummer och skicka till ex till pastorn som har tystnadsplikt .Men rutan går iväg med kontaktfrågan och ger möjlighet att ta kontakt med den som ringer. En enkel kontaktruta som kan få svar.
Det kan också finnas ett förslag till bön för den som inte är van att be. En bön där den som ber får möjlighet att berätta det man vill och förväntar sig ett svar och en närvaro från den man ber till – Jesus som har lovat att både lyssna och svara på bön.

Egentligen så finns Gud på nätet genom de personer som har lärt känna Honom och vet att Han finns!

Detta tänker jag skulle ge en närmare bild av det som man vill ge ut i gudstjänsten, en fortsättning i det vardagliga livet. Det är ju där Gud behövs på riktigt. Nätet och skärmen är bra men blir bara en programpunkt i mängden om det inte finns en enkel väg att komma vidare.
Närvaron är inte enkel att forma via internet men vi kan göra mycket för att förstärka den.
Tänker på alla buntar av ”kärleksbrev” som ligger i lådor. Sidenabandsrosett omkring och man tar tag i bunten och minns med känsla.
Det du sparar på nätet återvänder du kanske inte så ofta till. det bara tar plats. Men jag kan lova dig – om du får ett gudsmöte via nätet så kommer du att lägga det som en ikon på din startsida och du ser Honom varje gång du startar din skärm. Det ger livet den mening du längtar efter just nu !

Hur kom bilden till ?

Jag tog en masonitskiva och så lite poröst spackel och bedde ut det i vågor uppe och nere på skivan. Så fick det stelna och torka ett tag. Nu var det klart och sen fick bilden vila ett tag. Så blandade jag till den färg som skulle vara grundfärg . det blev tunn, rinnande oljefärg och jag slog ut skvättar av den på tavlan och tippade skivan uppåt och neråt och åt sidorna , den spred sig bra men de högsta topparna på spacklet blev ljusa lite – torktid igen i centrum av bilden torkade jag bort färgen Under tiden blev fågeln till och snart blev det dags att klistra dit den. Återstod lite små justeringar här och var och sen hade bilden blivit som jag ville ha den
Så fick den namnet ”Då vingarna bär” Det var ju det som var meningen att man skulle se.

I samband med detta så föddes det också text till en sång – ord, bild och ton hänger ju ofta ihop. Du får nåra rader ur min text att lägga till bilden och kanske fundera eller vila i den kompositionen.

Det kommer en dag när vingarna bär.
En dag när du blir den människa du är.
En skapelse formad av Mästarens hand
med hem för din ande i evighetsland.

Vi försöker ju spackla ihop och måla våra livsdagar efter bästa förmåga, men med allt vårt jobb kan vi inte skapa vinden som bär över allting,
Du känner vinden komma och hör susningen – men du vet inta varifrån vinden kommer eller vart den far. Det finns en psalm i vår psalmbok som talar om Gudsvinden som bär… hela vägen in till hamnen och lugnet och vilan efter den ibland stormiga livsresan eller den kvävande stiltjen vi kan uppleva.
DET KOMER EN DAG DÅ VINGARNA BÄR också för dig.

Inspiration kan bli transpiration i värmeböljan !

Så kändes det för mig när jag kollade mina inlägg och såg att det var ett antal dagar sen jag senast skrev något. Tack alla ni som trots detta läste i vanlig ordning Det känns kanske inte som det viktigaste i världen att sitta vid datorn och läsa bloggar och annat när man helst skall vara i skuggan eller i vattnet och bada sig till lite svalka. Jag känner nog också att det lätt blir bara transpiration och inte så mycket inspiration just nu. Jag lägger ut nåra sköna bilder som jag tagit på olika ställen -kanske du kan vila dig i dem en liten stund och så vet du att bloggen lever trots värmen.
Gå med mig en bit på Prins Bertils stig vid havet i Halmstad.

Den stigen är en skön upplevelse och ger samtidigt en salt bris från havet – precis det som behövs just nu.

När livet är så här kvistigt och knotigt så behöver man en glugg av ljus för att orka, här kommer den.

Visst är det skönt med lite ljus över de svåra stigar vi har att gå ibland. Jag vet inte hur dina ljuspunkter ser ut men jag vet att mina kan vara en stund av stillhet inför den nya dagen med bibelord och bön – lite himmel över en svettig dag och det jag måste göra. Det kryllar av fina bilder av sol på nätet just nu, den ena vackrare än den andra. Märkligt nog oftast solnedgångar som den här – det blir kanske inte samma färgspel när solen går upp. Men här kommer en av mina solbilder.
</a

Bibelordet säger att den port är trång och den väg är smal som leder till livet – kanske så här.

Ibland är livsvägen också riktigt underbar och man vågar gå den och gör det med glädje.
Ha det skönt i värmeböljan och njut i skuggan ibland.