Det finns dagar i tillvaron när allting är självklart och man vet precis vad man ska göra och hur. men det finns också dagar som är precis tvärtom. Dagar med bara ovisshet och kaos och man vet inte hur man ska hitta rätt.
Bilden här ovanför visar en form av vägledning i form av blinkande fyrar som här fyren på Tylön. Man kunde vägledas av eldar och fyrar över mörka hav och genom stormar till tryggare plats. Sen har ju det enkla systemet utvecklats med kartor och kompasser, Radar skärmar som sveper fram och tillbaka. Fram till dagens navigationssystem med GPS som funkar både på land och vatten. Du har kanske GPS i bilen och har nån gång hört den vänliga vägledande rösten: Du har kört fel -gör en U-sväng. Lyder du den så kommer du att få ny vägledning, om du inte lyder den utan tar en annan väg återkommer rösten efter ett tag med ny beskrivning till målet från din nya utgångspunkt.
Visst är det finurligt och bra.
Lika enkelt är det inte att ta rätt väg genom livets alla vägar. Det finns ett mål för din livsresa och det finns en röst som kan leda dig på vägen. Jag ska vara riktigt personlig nåra rader. Jag har i min andakt och bön kämpat ganska mycket ibland, men kände för ett tag sen – nu måste det hända nånting om min tro ska orka bära vidare. Jag sa till Gud – nu måste du visa att du finns, ge mig ett svar om det så bara är en liten bit av det jag ber om, men jag måste få känna igen ”rösten” från himlen. Jag satte till och med en tidsram för svaret och…vad då ? Svaret kom inom den tidsram som var spikad och jag känner att vägen går rätt och den bär mig igen.
Rösten – Gud talar på olika sätt till olika personligheter. Nåt bibliskt exempel: Mose stod vid en brinnande buske när han hörde Gud tala. Det betyder inte att jag ska gå ut och ställa mig vid närmsta buske och vänta. Elia var inne i en grotta när han hörde storm och buller och oväder men det var först i den stilla susningen utanför grottan som han hörde Gud. jag behöver inte söka mig till nån ökengrotta för att få höra rösten
Det finns fler exempel på detta, men det enda som behövs är att ta relationen med Gud på allvar, om det sen är ett nödrop eller bara ett enkelt samtal. Stanna till mitt i bruset omkring dig. Stå på refugen och lyssna in den röst som smyger sig in genom allt buller. Jag måste än en gång få säga att Gud finns på riktigt, Han lever och Han bryr sig om dig och mig. En annan av mina tavlor får till sist vara en symbol för tryggheten i Gud
Varbergs fästning mitt ibland stormar och klippor – lite gammalmodigt kanske, men den står där fortfarande.
Hasses Blogg 