Välskrivning hette ett skolämne i min barndom – Kalligrafi kunde det också heta. Skrivstil som här ovanför kan väl snart bli som ett hemligt språk för oss i den äldsta generationen. Det finns väl ingen som använder såna här bokstäver i dagens läge. Det är bara knapptryck som gäller och då hoppar det fram läsbara typer på skärm och från skrivare. Texten på bilden här ovanför är skriven med stålpenna och bläck och är ett utdrag ur en hel bok på ett antal hundra sidor skriven av en pastor med start år 1881.Pastor W Andersson presenterar sin Hjälpreda för talarstolen mycket blygsamt, men man kan inte annat än imponeras av hans enorma jobb.
Varje gång jag ser den här ”postillan” i bokhyllan tar det tag i mitt innersta. Själv har jag mina gamla manus i pappkartonger och i datorns minne numera. Det lär väl vara nåt hundratal skisser med stolpar och noter eftersom jag började predika ”på riktigt” i början av sextitalet. Nu har det varit uppehåll nån månad av olika skäl- främst sjukdom och ålder och visst kan jag sakna det ibland. Bönerna och tankarna om ansvaret i det offentliga rummet har ju ingått i vår vardag. Nu är det kanske lite paus, men längtan att dela med sig av tro och liv brinner än.
Nu ställer jag tillbaka den gamla boken på sin plats i hyllan.
Så får vi se vad som händer sen. När den här gamla boken skrevs hade Halmstad 12.880 invånare – nu är vi 100.000.
Jag tror att det fortfarande behövs ”predikanter” både med skrivstil och tangenter, men med budskap om en levande och verklig Gud.
Hasses Blogg 