Har haft lite släktfunderingar under veckan och lite tankeutbyte om dom gamla i släkten, nånstans ända till 1500-talet. Roligt faktiskt för oss som är en del i det hela. Det står en gammal skål hemma hos oss. Ser den varje dag och påminns om att jag som liten fick i uppdrag att putsa den en gång om året – till jul. Nu är det nog ett tag sen den putsades men den står där i alla fall.
Gammal och gammal- ja den är i alla fall 106 år och lite till. Gravyren berättar att min farfars far och mor fick den på sin guldbröllopsdag. Bruno Fabian och Hilma Karolina. Så här såg dom ut. Tycker nog att det var ett riktigt tjusigt par eller hur ? Visst är det vackert och roligt att det finns kvar.
Dom platsar ju knappast i Antikrundan eller nåt annat fyndtorg men är ju en bit i kedjan av människor i vår historia.
Det kryllar inte av antikviteter hemma hos – ja nån gammal bok kanske kunde platsa i den kategorin. En 227 år gammal Religionshandbok tillägnad prinsessan Sofia Albertina – högboren prinsessa och samtidigt regerande abedissa i ett kloster. Inte nån bok man läser sida för sida utan bara lite vördnadsfullt bläddrar i ibland. Den har ju ingen anknytning till släkten heller och det är ju i anknytningar till varandra som livet blir intressant och spännande.
Nu har vi de flesta av våra anknytningar på skärmar. Ibland kan man undra om det verkligen är anknytningar eller bara lite i stället för. Jag fotar väldigt sällan vad jag äter eller dricker. Inte heller vad jag har i kassen när jag har handlat eller en massa andra som jag tror fullständigt ointressanta bitar i mitt liv. Det verkar ibland som om infon och bilderna på skärmar i vår vardag tycks visa – Se vad jag har och att jag har det ordnat, städat och propert och plats för det senaste trenderna i mitt liv. Det är mera sällan det dyker upp högar av disk, överfulla slaskpåsar, dammråttor och skräp, eller annat verkligen vardagligt. Nu är jag lite kategorisk men jag tror att det ligger nån gnutta sanning i detta. Undantag finns givetvis och det finns mycket glädje och lycka också. Födelsedagar och högtidsdagar som man annars kanske kunde glömt bort. Möten och minnen som kan vara hur värdefulla som helst. Tankar och funderingar som delas från olika källor. Då kan jag få en del info som jag redan har, men jag behöver ju inte reagera på allt.
Men jag har också märkt att en del av de allra djupaste tankarna kan dyka upp sent på natten i meddelandelådan. Eller kommer i form av frågor om nåt jag skrivit när vi möts vid brevlådan eller i mataffären och då har skärmen varit länken till fortsatt samtal.
Vi lever i nutid. Vi är inte antikviteter eller fossiler. Livet är här och nu. Om vi inte är släkt så kan vi i alla fall vara bekanta och vänner och det är en dyrbar gåva i vår vardag. Vänskapsband som håller när omgivningen kan verk trasig. Det är gott med en kram och skärmen kan tala om när vi behöver kramen.
Hasses Blogg 