Gamla prylar och släktingar !

Har haft lite  släktfunderingar under veckan och lite tankeutbyte om dom gamla i släkten, nånstans ända  till 1500-talet. Roligt faktiskt för oss  som är en del i det hela. Det står en gammal  skål hemma hos  oss. Ser den varje dag och påminns om att jag som liten fick i uppdrag att putsa den en gång om året – till jul. Nu är det nog ett tag sen den putsades men den står  där i alla fall.

Gammal och gammal- ja den är i alla fall 106 år och lite  till. Gravyren berättar att min farfars  far och mor fick den på sin guldbröllopsdag. Bruno Fabian och Hilma Karolina. Så här  såg dom ut. Tycker nog att det var ett riktigt tjusigt par eller  hur ? Visst är det vackert och roligt att det finns kvar.

Dom  platsar ju knappast i Antikrundan eller nåt annat fyndtorg men är ju en bit i kedjan av människor i vår historia.

Det kryllar inte av antikviteter hemma hos – ja nån gammal bok kanske kunde platsa  i den kategorin. En  227 år gammal  Religionshandbok tillägnad prinsessan  Sofia Albertina – högboren prinsessa   och samtidigt regerande abedissa i ett kloster. Inte  nån bok man läser  sida för sida  utan bara lite  vördnadsfullt bläddrar i  ibland. Den har ju ingen anknytning till släkten heller och det är  ju  i anknytningar till varandra som livet blir intressant och spännande.

Nu har vi de flesta av våra anknytningar  på skärmar. Ibland kan man undra om det verkligen är anknytningar eller bara lite i stället för. Jag fotar väldigt sällan vad jag äter eller dricker.  Inte heller vad jag har i kassen när  jag har handlat eller en massa andra som jag tror fullständigt ointressanta bitar i mitt liv. Det verkar  ibland som om infon  och bilderna på skärmar i vår vardag tycks visa – Se vad jag har och att jag har det ordnat, städat och propert och plats för  det senaste trenderna i mitt liv.  Det är mera sällan det dyker upp högar av disk, överfulla slaskpåsar, dammråttor  och skräp, eller annat verkligen vardagligt. Nu är jag lite kategorisk men jag tror att det ligger nån gnutta  sanning i detta. Undantag finns  givetvis och det finns mycket glädje och lycka också. Födelsedagar  och högtidsdagar som man annars kanske kunde glömt  bort. Möten och minnen som kan vara hur värdefulla  som helst. Tankar  och funderingar som delas från olika  källor. Då kan jag få en del info som jag redan har, men jag behöver ju inte reagera på allt.

Men jag har också märkt att en del av de allra djupaste tankarna kan dyka  upp sent på natten  i  meddelandelådan. Eller kommer i form av  frågor om nåt jag skrivit när  vi möts  vid brevlådan eller i mataffären och då har skärmen varit länken till fortsatt samtal.

Vi lever i nutid. Vi är  inte antikviteter eller fossiler. Livet är  här  och nu. Om vi inte  är släkt så kan vi i alla fall vara bekanta  och vänner och det är  en dyrbar gåva  i vår vardag. Vänskapsband som håller  när omgivningen kan verk trasig. Det är gott med en kram och skärmen kan tala om när vi behöver  kramen.

Skriv en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s