E:n av det nya årets nyheter hade rubriken här ovanför! Det hände i Jönköping – Smålands Jerusalem – av alla ställen i världen. Man har en stor offentlig krubba utomhus och på nyårsnatten hade någon tagit Jesusbarnet ur krubban och försvunnit med det. Det enda som var kvar i krubban var en hand som ramlat av. Kris var det ju i alla fall. Men barnet hittades nästa morron utanför Allianskyrkan och julfriden var återställd. Jag vet inte om man fått nån ytterligare klarhet i den spektakulära kidnappningen.
Hemma hos oss i den av mig själv snidade krubban finns Jesusbarnet kvar. Skickar med en bild som dokumenterar det.
Tillbaka till Jönköpingskrubban ett litet tag. Krubban var tom så när som på en liten hand. En ganska nyttig påminnelse för oss kanske. Vi har ju den lite idylliska och vackra bilden av stallet och krubban hos oss och i kyrkor och andra miljöer. Men Han – barnet – finns ju egentligen inte där längre. Det är en händelse som vi bara minns vid jultid. Men handen fanns kvar i krubban i Jönköping hela nyårsnatten.
Jag tänker så här. Den hand som finns synlig på jorden för Julens budskap om frid på jorden är din och min hand. Det är vi som skall finnas med våra hjälpande och älskande händer i världens nöd och natt.
Han som låg i krubban en gång – Han vet hur det ser ut i ”stallet” – världen i dag. Han vill att våra händer skall vara med och städa och strö, vattna och mata, skapa värme och vettig livsmiljö för alla som befolkar det jordiska ”stallet”. Han vill använda dig och mig och våra händer för att värna livet i världen..
Älska varandra som jag har älskat er. Var salt och ljus i en skraltig och mörk värld. Dela med er och skapa hopp om liv där ni går fram. Jag är med er alla dagar för att ni skall orka med uppgiften att skapa hopp och framtidstro – trots allt !
Hasses Blogg 