Det är jag kanske nu också i mina dagliga sammanhang ibland. Bilden är från 70-talet under vår första omgång i Halmstad i S:t Johannis kyrka på Skolgatan 8. Dåtida Svenska Journalen skulle göra ett reportage om en pastors liv och vardag. Det var tänkt att det skulle bli Sven Erik Janssons äventyr på Gotland men han kunde inte så det blev vårt i stället. Jag måste ju säga att det var inte jag som ville ha den här bilden eftersom jag inte alls började dagen med en cykeltur. Men journalister sätter rubriker och väljer bilder som de vill. Så här såg det ut på en till av de tre fyra sidor det blev.
Det här reportaget påminner mig om en händelse från samma period i Halmstad.
Statistiska centralbyrån kom med en enkät till Metodistkyrkan där jag då jobbade. Man ville ha info om och hur mycket en pastor jobbade och jag fick en hel bibba med papper och frågor – jag skulle redovisa en veckas jobb i timmar och uppgifter, Möten, sammanträden, hembesök, andakter, ungdomsarbete och övriga uppgifter. För min del innebar det också då jobb i kommunfullmäktige och grupper. Jag fyllde i så gott jag kunde och så skulle det undertecknas av församlingens kassör. Min kassör vägrade och sa: det här får du inte skicka in. Vi kan bli åtalade för att du har för mycket timmar för en vecka.
Veckan skull ju vara på 40 timmar men min rapport landade på 80 timmar. Kassören betvivlade inte min redovisning men den blev aldrig inskickad.
Jag läste den gamla artikeln som var en normal vecka för mig. Påmindes om den arbetssituation man levde i då och som troligtvis var likadan för kolleger i stan. Obekväm arbetstid och övertid existerade inte och kanske inte nu heller i frikyrkliga sammanhang.
Cykeln är såld för länge sen och predikandet sker strövis när orken räcker.
Bloggen får vara den moderna cykelturen i en värld av ord. Nu går det mot vinter så orden kanske fryser fast i luften ibland. Kåsören Cello sa på sin tid – att när solen värmer och det töar så småpratar det i varenda buske.
Vi ses trots ”vintertid.”
Hasses Blogg 