Vi gick en promenad i Påarp och njöt av solen. Satt en stund i en glänta vid stranden intill fågelskyddsområdet. Upplevde kontrasterna i landskapet och tog nåra bilder. Tittade man åt ett håll på vår väg såg det ut som bilden här ovanför. Strand – hav – horisont och himmel. Bara natur. Tittade man åt andra hållet såg det ut så här.
Motorväg – vindkraftverk och industriområde och en bruten horisont. Gick lite längre fram till den stilla och lugna viken i Påarp.
Men strax ovanför var det rester av ett fullständigt kaos som den senaste stormen skapat. Fällda träd i en enda röra. Rotvältor och uppsliten mark. Kändes nästan ogenomträngligt.
Alldeles intill vår väg till den vackra viken låg all denna bråte – fullständigt kaotiskt.
Här finns det en hel del att göra med röjningsarbete för att göra det framkomligt igen.
Kunde bara inte låta bli att tänka på de kontraster vi möter på vår livsväg. Ibland när vi får frågan om hur vi mår och hur det går så svarar vi ofta lite undvikande – Jo det rullar på ungefär som vanligt. Vi vet ju inte om den som frågar har tid att lyssna in ett riktigt svar på sin fråga. Det är ju sällan det bara rullar på – som vanligt. Snarare är det väl så att vi lever just i kontrasternas värld. Den ena perioden kan vara präglad av sol,hav och himmel och en öppen horisont. Nästa period kan vara raka motsatsen. ibland på gränsen till kaos. Livet ser ut som det bara var rotvältor kvar av allt det vi trodde på och levde med. Ogenomträngligt kan vara ordet som blir tungt och jobbigt i tillvaron.
Skönt att veta just då att det finns någon som har en röjsåg som kan gå igenom allt det som verkade omöjligt. Det finns en sång som man kan gnola på just då. Texten i den är så här: Spärras din väg utav hinder omöjliga och utav berg som där skyhöga stå ? Räkna med Gud ty han gör det omöjliga. Han gör vad människor icke förmå !
Det sången beskriver är inte en dröm eller fantasi utan en gudomlig verklighet prövad av miljoner människor med olika livsvägar. Människor som berättat om det hopplösa i sin tillvaro – men också om under som brutit igenom allt och öppnat horisonten och livsperspektivet på nytt. Man har vågat tro på under inte bara i en avlägsen forntid eller på en annan kontinent ( som inte är så kloka som vi) utan här och nu. Det finns en väg som är banad av Jesus Kristus. Han som gav oss fotspår att följa.
Kommer du ihåg bilden av fotspår i sanden. Två spår vid sidan av varandra. Men så blev det helt plötsligt bara en rad. Det var för att Han – Jesus – tog oss i sin famn när vi inte orkade gå själva. Han finns där för dig och mig med sina starka armar och sin kärlek.
Hasses Blogg 