På promenad i området där vi bor inser man ju att man är hopplöst omodern. Vi ser små små hus på gräsmattorna och inne i de små husen sticker det ut en bit av den senaste modellen av gräsklippare – ROBOTEN ! Den där som man bara skall släppa loss i sin trädgård medan man själv antingen sitter och fikar eller stressar iväg med nåt annat. Roboten sköter det så bra. Vår klippare drar visserligen själv men den behöver styrning av nån som håller i den och går efter den hela tiden.
Man kan ju ha en robot inomhus också. Robot dammsugare som snurrar runt och suger upp allt som finns i vägen. Inklusive sladdar – en strumpa som trillat på golvet eller kanske nån pusselbit eller spelpjäs som råkat hamna på golvet och nu försvinner i robotens gömmor.
Snart har vi kanske robotar med mänskliga egenskaper i köket eller vardagsrummet med erbjudande av tjänster med mat och dryck- klädvård- eller som samtalspartner med en raspande dataröst.
Robotar är nog bra i industrin eller som operationsrobotar i sjukvården – avlastning och precision som darriga människohänder inte klarar av kan fixas den vägen. Tekniken är otrolig och fantastisk. Men och det finns ett stort men. Roboten kan inte få bli ersättare för en levande människa med engagemang och känslor.Visst kan en gammal ensam människa känna det skönt med en robothund i knät. Den gnyr lite grann men om man klappar den och smeker den så blir den lugn och varm – men den är ju ett surrogat.
Nånstans är det fel när man måste ta till robotar. Jag är medveten om att ansträngd och trött personal kan få nåt robotaktigt över sig – men då har det gått för långt. Det måste få finnas människor överallt för att möta människor och människors behov. Kommande söndags predikotexter i kyrkan handlar om att vara medmänniska. Jag vill ge dig ett par exempel som du själv kan leta upp. Matt,5:38 – 48 och Jeremia 38:7 -13. Ord som ingen robot kan klara av att leva efter.
Hasses Blogg 