Nu skall det bli tre målardagar på Gullbranna. Dagar som jag haft förmånen att få leda i ett antal år. Jag kommer att få träffa vänner som varit med länge och nya ansikten. I dag har jag varit och inhandlat målardukar i olika format som deltagarna skall få fylla med bilder och färger. Det brukar bli fantastiska resultat när inspirationen överträffar transpirationen. Det blev dukar i olika storlekar och former. Dukar motsvarande A4 ark. Dukar som är kvadratiska eller rektangulära och någon i lite större format med den utmaning det innebär. Motiven kommer att variera alltefter deltagarnas intresse och val. Koncentrationen ligger på landskap och det målas i olja, akvarell och akryl.
Kan inte låta bli att fundera lite över våra livsbilder och hur dom ser ut. Målningen av livet sker ju ganska långsamt och kanske bara nåra penseldrag i taget.
Hur duken för vårt liv ser ut vet vi ju inte. Om det blir normal A4 storlek så där som livet är som mest. Det kan bli en långsmal duk 30 gånger 70 i vågrätt läge eller på höjden eller kanske en helt fyrkantig duk att fylla med innehåll. Det där vet vi inte så mycket om.
Färgvalet kan vi däremot vara med och påverka ganska mycket. En del konstnärer använder högst fem färger och blandar vad de vill ha från dem andra jobbar med en bredare färglåda. Man kan måla en tavla med bara en färg i massor med nyanser och man kan göra ett konstverk som sprakar av färg och liv. Kanske målar vi olika efter vad dagarna innehåller. Vi känner stämningarna och skiftningarna mellan ljus och mörker – glädje och sorg.
Penslar kan vi också välja. Somliga målar med breda penseldrag – vågar ta i och stryka på för allt vad livet ger. Andra tar till dom små och smala penslarna och målar försiktigt och lite i taget – eftertänksamt – tänk först och gör bilden sen…. Ett är säkert det blir bilder och motiv hur vi än målar.
Det finns inge åskådarplats i livets konstverk. Gallerier kanske där man kan gå in och se hur gestalter i historien målat. Men ditt och mitt liv levs här och nu.
För mig gäller en regel i livets målarskola. Det finns en hand som kan ta tag i min hand när allting darrar så jag knappt vågar föra penseln och linjerna blir tunna och skakiga eller det bara blir kladd av mina försök. En hand som vet hur livskonstverket skall se ut och som kan styra mina försök så att livet inte blir en ”tavla” utan en bild med mening och innehåll. Han som i skapelsen spände duken till livets ram vill leda min vardags penseldrag med varsam hand.
Hasses Blogg 