Nåra punkter bara …….

Vissa dagar är tvärdrag över mitt skrivbord en smärre katastrof andra dagar inte så farligt. I dag ä det en mittimellandag om nu det ordet finns. Jag ska helt enkelt ta tag i nåra punkter och bilder med nåra korta funderingar. Den bild som dyker upp på skärmen är den här

Äntligen – det var väl så han sa Gert Fylking när man tillkännagav vem som fick årets nobelpris i litteratur.
Vi förväntade oss den repliken i flera år. Kanske hade den passat oss just nu efter 131 dagars väntan. Omöjligt verkade det och så röstade man bort den ena och den andra. Blocköverskridande var lösenordet som skulle till men det får vi fortfarande vänta på. Det är ju samma gamla konstellation men med två stödpartier till. Både stöd och opposition ska man vara – hur nu det skall gå till. Annars verkar det mest vara hur man skall stänga ut SD som är huvudordet. Får se hur det går och vad det blir för ministrar och hur V agerar. Nog med politikpunkten för denna gång

Nästa punkt på min lista är Migrationsverket och deras frågor till asylsökande. Ett antal människor med teologisk utbildning har försökt svara – biskopar och andra har inte klarat sig med frågorna och skulle ju bara inte bli insläppta i landet. Migrationsverket räknar med kunskap om kristen tro som det avgörande inte relation och tro. 18.000 personer från allmänheten har testat frågorna och cirka hälften har inte klarat dem. Kyrkors intyg om de sökande tro verkar bara hamna i papperskorgen.

Den mest förföljda gruppen i vår värld är de som har en kristen tro. Inte bara i Nord-Korea, Indien, Kina, Afghanistan, Pakistan och många fler runtom i världen. För att inte tala om den här gruppen.

Det kan vara livsfarligt att gå ut med den mössan på sig också i Sverige. Antisemitismen
ökar och blir rå och hänsynslös igen.

Nåra lappar mindre har det blivit på mitt röriga bord, men det lär bli fler igen om man ska försöka hänga med i svängarna och det som rör sig runt omkring oss. Kommentarerna i debatten blir så otrevliga och man gömmer sig bakom IT:s anonymitet och kan säga precis vad som helst. Det finns två ord som jag försöker ta till mig och det är HANTERAS VARSAMT innehållet kan vara skört och kan brytas sönder eller krossas. Värt att följa i många sammanhang.

Önskar dig en bra vecka med lugna möten och vettiga samtal.
Du får en av mina gamla bilder att vila i till sist. Skvaltkvarnen som med vattnets hjälp malde säd till mjöl. Man hade inte bråttom då – det fanns helt enkelt inte nåt allt -genast på den tiden.

Annonser

Allt går så långsamt !

I min ålder så tycker man att allt man gör tar längre tid än vad det brukar ta. Att stiga upp på morronen eller gå och lägga sig på kvällen blir helt plötsligt långa procedurer. Ge sig iväg och handla, laga mat- städa och damma eller vad det nu kan vara tar mycket längre tid än det brukar. Tänka och skriva kräver också mer tid och planering det räcker inte med eventuell inspiration det måste till en del ”transpiration” också. Det blir till exempel lite längre tid mellan inläggen på bloggen. Det mesta verkar gå mer långsamt utom tiden – den springer fortare än nånsin. Kände det starkt när vi plockade undan julens alla prylar – vart tog den vägen det var ju nyss vi plockade fram allting.

Det gav mig orsak att titta i bokhyllan bakom mig och jag hittade en 20 år gammal bok -den här.

Vad händer om man alltid måste vara effektiv och allt måste ske snabbast möjligt. Man pratar om långsamhet och vila men i nästa ögonblick jagar man vidare. Författaren säger bland anat – Du måste inte alltid följa med din tid. Han resonerar om dom stora bristvarorna i vår tid. Man behöver ta det lugnt och helt enkelt vara lat ibland. Behovet av dröjande samtal och tankar. Mystiken i tillvaron och att lämna rädslan för att söka sig in i det innersta och se vad som finns där av längtan och möjligheter.
Tomas Sjödin är inne på samma tankar i sin bok – Det är mycket man inte måste…..
Bilden på pärmen till Owe Wikströms bok ser du en man som sitter och viker pappersbåtar och låter dem flyta iväg i den takt vattnet ger dem. Vem har tid med sånt när displayerna blinkar överallt med allt som man bara måste se och det bråttom, bråttom…. och allt finns bara ett knapptryck bort eller nära. Lika riskfyllt som det är att åka moped genom Louvren — om inte mer riskfyllt att leva livets dagar i racerfart..

Långsamhetens lov eller att ha lov att vara långsam är nog inte så dumt i alla fall. Tid för vårt NU och för VARANDRA gör livet rikare. Lägg till det som har med TRO att göra- det där som gör att det alltid finns något som väntar längre fram Vi ser glipor av himmelriket mitt i långsamheten. Minn bror gjorde den här båten av sjödränkta träbitar och visade att till och med odugliga träbitar kan bli konst i rätt tid och rätt sammanhang.

Långsamheten gjorde konsten vacker – så kan det också bli med livets alla rynkor.

Ta det med en klackspark !

Ett av många talesätt som vi har. Såg det i en tidning nyss och då vaknade ett gammalt minne upp. Tänker berätta om det.
Under ett avbrott i mina teologiska studier i Göteborg för mycket länge sen hände sig att jag jobbade på Gotland ett år innan det blev dags för ”lumpen” och sen ett återvändande till studierna.
På Gotland jobbade jag i Alskog på Guffride gård där Uno Nilsson hade handelsträdgård med flera växthus och dessutom lantbruk kossor och grisar. Mycket man fick lära sig där. Uno var dessutom buktalare med en docka på armen och åkte lite i folkparkerna på ön. Nåra gånger fick jag vara med i rollen av den där ”frivilliga” från publiken som skulle komma upp på scen och föra dialog med dockan.
Vid ett tillfälle agerade vi just innan en av svensk fotbolls stora – Nacka Skoglund – äntrade scenen. Han kom i blazer och vit skjorta – inte fotbollsklädd. Hans uppträdande var att göra klacksparkar på scenen.

Man var ju mest van att se honom så här som på bilden från Wikipedia.

Men nu skulle han göra klacksparkar – kommer inte ihåg om det var med en tvåkrona eller femkrona till tonerna av Nåra andra lirare och lilla jag har satt upp en skiffelgrupp i vårat…vi hänger me och så vidare och så sparkade han upp slanten högt i luften och den landade alltid i bröstfickan på hans blazer. Applåder till max för varje spark.

Ta det med en klackspark är väl tänkt att man ska ta det lite lätt, sparka det ifrån sig. Men klackspark typ den som Nacka gjorde sparkar ju inte bort slanten utan den landar i fickan i stället

Kanske är det så att när vi försöker bara sparka BORT DET SVÅRA så landar det ganska snart hos oss igen.
Tänkte vara lite pastor just nu och citera det bibelord som säger Kasta alla era bekymmer på Herren och vi gör det men det kan kännas som om det var gummiband i bekymren och de kommer tillbaka. Det är svårt. Vi har en låda hemma där vi läger böneämnen konkret och så får dom ligga där. Det händer när vi tar upp lapparna vi lagt i den efter en tid att vi upptäcker att det hänt saker med nåra av lapparna, gummibandet har brustit.

Klackspark i all ära men det finns möjlighet att i bön komma vidare. Se jag gör allting nytt står det också i den gamla boken,

2018 med lite backspegels glimtar !

Så här till nyår gör alla medier överblickar om året som gått. Försöker nu titta lite i backspegeln själv och se nåt av det som hänt – händelser kan vara stora eller små, men oberoende av storlek så är det en hel del som bara bränner sig fast i minnet.
Året har ju varit fyllt med det vanliga, predikningar, bibelstudier, samtal och möten och för min del då också en hel del sammanträden och styrelsemöten. Detta eftersom jag haft en vakanstjänst i Gullbrannakyrkan trots att det är länge sen jag gick i pension, men nu är det slutjobbat på den nivån sedan sista augusti.

Släkten har också haft förändringar och högtider. Bröllopsstämning på två håll. Sonen Anders gifte sig med Kristina med vigsel i Eldsberga kyrka – härligt och fyllt av sång och musik. Ingrids bror Gunnar och hans
Anna firade guldbröllop i Alingsås – med många minnen framtagna.

Vi har fått ett barnbarnsbarn när lilla Emilia kom till världen lite tidigare än planerat. En helt underbar liten tjej. Tänk att vår Anders har blivit morfar och vi morfarsfar och mor. Känns lite märkligt att plötsligt vara fjärde generation bakåt och äldst i släkten. Hittade en bild med fyra generationer då.

Vår Anders är yngst där och så är det jag och min pappa och min farmor. Nu kommer generationsbilden när vi tar den bli annorlunda. Livets pussel har alltid nya bilder att bjuda på. På tal om pussel så hade vi lite familjeträff med jultårta och traditionsenligt läggning av det pussel som Ingrid fick från släkten i USA för över 70 år sen.

Tre små grisar och den stora stygga vargen är motivet.

Det blir en hel roman om jag inte slutar nu, så jag gör det med bilden av Nyårsklockan som hängt över vår dörr i många år. Nyårsklocka ring – ring det nya året in !

Önskar er alla våra vänner ett riktigt Gott och välsignat Nytt år. Kanske någon behöver ett bättre år då ber vi för dig och den situation du är i just nu.
Jag ger dig en varm kram från mig och min Ingrid för allt det som det nya året kan tänkas ge !

Nu ska det handlas- ända in i kaklet !!

Du vet precis hur det är – nu ska det köpas julklappar av alla sorter. Presenter utöver det vanliga eftersom det är jul.
Grunnar lite på just presenter. Vackert inslagna paket och fint innehåll. Säkert finns det i ditt minne ett speciellt paket. När du öppnade det så visste du från vem det kom. Den här givaren visste precis vad du ville ha. Det var inte ett köp så där bara av farten utan det var utvalt för just dig. Den där CD:n du ville ha, eller boken som du bara måste läsa. De där fotona som du kommer ihåg från er resa och som nu var klistrade i ett litet album med texter du älskade. Personen som gav dig gåvan hade planerat just den delen. Förberett, sparat och letat så att du skulle förstå att det var en gåva just till dig och du kände det starkt längst inne i ditt innersta.

Julklapparna blir så lätt just bara ”klappar” så där för den goda sakens skull och blir dom många så är det lätt att glömma tanken bakom.

Har du fått en sån gåva som jag skriver om så minns du den väl. Jag tänker mig julen som en jättegåva till dig och mig. Den är inte inslagen i fint papper och med en massa dekorationer och bling-bling och glitter. Men den lyser som en stjärna i all världens mörker och natt. Den bryr sig om dig i din ensamma jul. Den ger oss alla ett julbord dukat – inte med sill och skinka och allt det andra utan med ett ”livsmedel” för det vardagliga livet som ger hopp om stjärnljus också i de allra svåraste dagarna och nätterna. Jag menar givetvis den gåva som vi ofta beskriver så här till julen.

Barnet i stallet med Maria och Josef, barnet som det inte fanns plats för i nåt värdshus eller annat ”härbärge” som det heter i den gamla berättelsen hos evangelisten Lukas i det andra kapitlet. tag gärna fram din bibel och läs.
Änglarna sjunger och säger I dag har en Frälsare blivit född…

Du får en perfekt personlig gåva också den här julen. Inte som ett paket under granen utan som en guide för ditt liv och din vardag. Barnet växte upp och blev det som den kristna tron talar om nr vi säger: Jag tror ock på Jesus Kristus…. som gick våra jordiska vägar, gjorde under och befriade människor från synd och skuld. Han går våra vägar och gator också nu och ger oss mod och hopp att leva. Guds frid mitt i all vår överdekorerade röra och allt konstgjort glitter som vi bland visar upp via nätet – så andra kan se hur just vi har det. Eller….?

Jag önskar dig en skön och stilla jul, med en närvarande Kristus som är Vägen, Sanningen och Livet.

Nyttigt med skägg ????

Skriver nåra rader bara – så ni inte tror att jag försvunnit från bloggen, det blir en julblogg ganska snart, för nu springer dagarna väldigt – alldeles otroligt fort.
Jultomten har skägg det hör ju till kostymen eller hur ? Vi har inte många tomtar hemma hos oss, men jag har sett bilder på hem som har tomtar i hundratal och då tänker jag bara Hur torkar man damm på alla dom.

Ett tomtepar vi har hemma hos oss är det här och de har funnits med i många år nu.


Dom hänger uppe på skåpet i badrummet med det hisnande perspektivet rakt ner i avloppet. Man måste väl ändå säga att det var tur att det fanns ett skägg att ta tag i och hålla sig kvar ovanför allt det djupa och svåra. Dom har ”klarat sig” i många år nu. Nyttigt med skägg alltså i detta fall.

Tycke och smak när det gäller skägg i allmänhet kan variera. Undrar om dom som känner mig skulle känna igen mig om jag rakade bort mitt skägg. Jag har haft det största delen av mitt liv och det började med mustasch och sen blev det mer och mer. Nu är det som det för det mesta har varit om det är nyttig kan jag inte svara på men jag trivs med det och då får det vara med.

Ta tomtarna och skägget som en liten julkortshälsning. Jag kommer igen med det som är julens mening och mål lagom till julafton. Tag det lugnt i julbrådska och jultrafik så länge.

VILA DINA TRÖTTA FÖTTER !!!!!!!

Texten kommer från Ingemar Olssons visa – Luffarens vaggsång… Jag tror att den behövs just nu. Fötter springer och springer eller står på stället och stampar och vet inte vart man ska gå ! Det är en farlig tid vi lever i just nu. Om nån dag är det dags för Lucia med ljus och tärnor och sånger under framskridandet, men sen…

Den allestädes närvarande och livsfarliga JULBRÅDSKAN närmar sig och sen är det kört. Stressen tar vid och vi upptäcker alla måsten som skall hinnas med för att det ska bli en ”riktig jul” precis som det har varit i alla år.

Vila dina trötta fötter, vandringen har varit lång. Luta dig tillbaks i halmen…. kan knappast sägas bättre. Halmen hör ju också till julbilden från stallet som vi gör lite väl romantiskt ibland. Julstämning ska det ju bli på ett eller annat sätt. Om vi bara orkar när det helt plötsligt är julafton!

Köp. köp och köp, presenter och glitter, mat av alla nödvändiga sorter som brukar finnas på varje julbord. Handeln väntar sig nytt rekordresultat också detta år.

Jag kommer ihåg från vår egen tid i aktiv pastors tjänst hur mycket mer det var att göra med julfester och konserter, Extra samlingar och terminsavslutningar och allt – allt som skulle hinnas med och kommas ihåg och som pastor skulle man vara med precis överallt. Julen och Betlehem och Jesu födelse skulle ju få ta sin stora plats i alla traditioner. I min ungdom i tjänstgöringen i Sollefteå kyrka hade vi faktiskt tre julottor på raken – samma natt och morgon. Fullsatt kyrka alla gånger. Så har det växlat med olika samlingar i helgen – nu verkar det vara midnattsmässan som samlar mest besökare, får se hur det blir i år.

Till traditionerna hörde också att man skulle vara ute med julblommor till dom gamla och sjuka i församlingen eller som det ibland sades dom avsidestagna som inte kunde eller orkade vara med i det vanliga gudstjänstlivet. Det kändes viktigt och glädjen var ofta mycket stor vid besöket med blomman.

Här kommer blomman.

Det känns lite märkligt att nu höra till dom gamla och sjuka i gemenskapen och få en blomma med besök från pastorn. Så blev det också i år, med denna ljuvliga Amaryllis och kärt besök av kollegan. Det var skönt efter en period med sjukdom och trötthet och så en stund av stillhet och bön – för ännu en jul med all dess glädje, gemenskap och texter och sånger.

Jag skickar dig bilden av den blomman med två korgar fyllda av ro och vila. En paus med liv och skönhet mitt i den vanliga tillvaron som ibland blir extra jobbig och stressad. Vila dig lite i blomman och så tar vi dagarna som dom kommer, Lucia – Adventsöndagar och sedan julen med den frid och vila och änglasång som vi behöver.