KLIMAT UTE OCH INNE!

KLIMATFÖRÅNDRINGAR – det är väl ett ganska tråkigt tema. Vi börjar snart kunna vad som väntar och vad vi har att göra för att undvika det värsta, Dom senaste dagarnas väder har varit precis tvärtom mot vad prognoserna har lovat. Vi hade tänkt oss en skön promenad i vårsolen de två senaste dagarna men det gick inte alls det. Väderprognoserna lovad full sol mellan kl 9 till 17 men det var ”Fake News” molnen skymde solen och dimmorna svepte in med en iskall vind så det gick inte alls som planerat. Vi får väl vänta och se hur det blir – vår på gång eller ”råkall iskyla”. Man kan inte lita på väderlekstjänsten verkar det som. Det var lite klimat ute som det ser ut nu.

Klimat inne då ? Hur är det med det? Ja om du tänker inomhus så är det helt perfekt hos oss, men om du går ännu längre in i folks medvetande och tänkesätt så ser det ut att bli kallare och kallare, iskyla och snålblåst verkar bli vanligare och vanligare. Följer du klimatet på nätet så blir det råare och hårdare hela tiden. Man är ju anonym om man vill där och kan säga – klaga – antyda- hota, ja till och med mordhota eller antyda de mest odrägliga handlingar med synnerligen otrevliga fraser och skrämmande språk.

En forskare i covid i relation till barns hälsa, fick så starka hot mot sig och närstående att han gav upp sin forskning. Betydelsefull forskning för att kunna förstå en sjukdom som vi inte tidigare haft. Han varken orkade eller riskerade att gå vidare i sin uppgift på grund av hoten.

Bara ett exempel ur högen. Det finns alltså ett antal människor ute på nätet med den märkliga inställningen – om du inte tycker och tänker som jag vill så ska jag se till att du råkar illa ut. Prata om RÅKALLT KLIMAT- det känns illa när det blåser på det hållet

Om man ger sig tid kommer man snart att upptäcka alla dessa tvärsäkra elakheter som florerar tätt i alla tänkbara nätbitar.

Undrar ibland om man har tappat bort en del ord i svenska språket eller åtminstone innehållet i orden. EX: Respekt, hänsyn, omtanke, generositet, vänlighet…… och många fler. Det verkar som om råkylan har frusit bort all värme och sol eller också omger sig en del med moln som man kan flytta efter behag så man begränsar både insyn och utsikt’ Det finns inte bara en medicinsk pandemi. Det finns en pandemi som är värre ändå och det är hotets och hatets och kärlekslöshetens svåra och smittsamma sjukdom.

Vi borde nog fundera på hur vi umgås med varandra i väntan på att vi ska kunna krama om varandra igen. Det kommer en vår och en sommar ute – inne också om vi vill!

Ett ord med 27 bokstäver ?

Jag har inte så många långa och stora ord, men i dag får ett ord på 27 bokstäver komma fram.

Diskrimineringsombudsmannen DO det var ordet och det kom i mitt minne i anledning av en typiskt svensk debatt, som jag egentligen inte har ett dugg att göra med, men tonfallet berörde mig illa. Det handlar om det tänkta hotellet vid Nissan. Vågorna går höga om att vara eller inte vara – om det ska bli nåt eller inte.

8.000 har skrivit på en protestlista. Jag har inte sett listan, men det har blivit protester emot protesten och här kom jag in – inte i debatten – men i tonen. Dom som har skrivit på listan är för det mesta över 70 år och borde inte få rösta – varför vet jag inte, men det kallas åldersdiskriminering på vanlig svenska. Alla som är emot saknar kunskap och förstår inte fakta. är ett allmänt omdöme i en annan konklusion.

Men det är ju så att på nätet kan man säga precis vad som helst och replikerna haglar emot varandra.

Jag är ju över 80 och borde väl hålla käft och inte skriva alls om detta om jag förstår protesten mot protesten rätt. Men jag kan inte låta bli att reagera på försöket att begränsa 70-åringars frihet att yttra sig. Jag kan tycka att det vore snyggt med en ursäkt inte bara ett förtydligande av projektet för dom som saknar kunskap om det hela.

Nåja detta har inte världshistorisk betydelse det är bara enligt normen för svensk debatt. Hotellfrågan går nog vidare och för mig spelar det ingen roll, men jag kan inte låta bli att efterlysa lite hyfs i samtalet och utan kategorisering efter ålder eller kunskap.

Nu har jag skrivit av mig detta och jag misstänker att det blir fler tillfällen i andra sammanhang där jag som 80 åring inte kan hålla tyst.

VÅGA VARA ANNORLUNDA !

Det är rubriken på ett kapitel i en bok jag läser just nu. En bok av Bengt Pleijel, De Himmelrika skriven 1990. Ibland kan det vara skönt att ta tag i en bok man läst för längesen och se hur den står sig i dagens värld. Den här boken håller väl också nu. Rykande aktuell med realistiskt bildspråk och helt begripliga tankar och funderingar.

Våga vara annorlunda. Det är så lätt att bara glida med i tillvarons vardagar. Med massmedia och alla program av olika slag som man ”ska” följa. Ta till exempel modets växlingar. vem vågar ha dom mest trasiga jeansen där hålen tvärsöver är jättestora och fransarna viftar åt alla håll – bara som ett exempel. Våga gå mot strömmen i hela kläder. Våga vara de original vi är tänkta att vara. Våga leva efter vanligt folkvett kan vara farligt i vår värld just nu.

Var hämtar du dina åsikter om allt det som händer i tillvaron. Vågar du ha egna åsikter om saker och ting eller knyter du bara näven i fickan eller korsar fingrarna bakom ryggen och säger inte ett knäpp eftersom du kanske skule verka annorlunda än de som du har omkring dig.

Man präglas av den man är tillsammans med. Är vi tillsammans med TV:n kväll efter kväll blir vi snart fyrkantiga som skärmen ganska tomma och kravfyllda eftersom man ska tänka som det visas och sägs i en del program.

Jag blev lite ilsk härom kvällen när jag såg statsministern i ett nyhetsprogram påstå i samband med omfattningen av vaccinationerna i länder runt omkring oss. Vi i Sverige var ju inte på toppnivå i antal genomförda vaccinationer och så säger han; Det spelar ingen roll om vi är på första, tredje eller sjundeplats i statistiken…… För mig spelar det visst en ganska stor roll i min ålder och riskgrupp. Det går inte att generalisera bort. miljoner dödsfall i Corona känns väldigt tungt.

Våga vara annorlunda hette det visst. Jag vågar inte det i min egen kraft, det måste mer till för att stärka mitt mod. Det betyder inte att jag hoppar på allt som är annorlunda än vad jag tycker. Snarare är det så att jag behöver det gamla ordet ”saktmod” för att våga leva i min vardag, inte bli fyrkantig och hård utan möta livet med en generös mjukhet. Ett bibelord säger: Nu lever inte mer JAG men KRISTUS lever i mig. Det är, om något, ett annorlunda liv med ett stänk av himmel i sig. Då kan man bli HIMMELRIK och dela med sig av den rikedom som kristen tro ger.

HEMSIDOR PÅ NÄTET!

Jag har läst en hel del sidor på nätet, grupper och personliga. Föreningsmässiga och geografiska och så Kristna hemsidor med synnerligen blandat innehåll. Läser man rakt över när man tror att man hamnat i ett sammanhang som presenterar kristen tro så kan man ibland bli riktigt bekymrad. Jag skulle nog dra mig för att ta ansvar för en ”kristen hemsida” eftersom det är mycket som kallas kristet men inte alls är det. Jag hittar inlägg från samfund som kallar sig kristna men inte ens på religionsmässiga grunder kan vara kristna, bland annat när man har andra skrifter som helt får slå ut det budskap som bibeln står för.

Jag hittar också texter med enskilda personer bakom som ger konstiga budskap. Dömer ut församlingar och predikanter med syndaregister och tvärsäkra budskap om vem som har rätt och vem som har fel. Jag blir faktiskt lite mörkrädd när jag läser en del av detta och slutledningen som ofta innebär att det är bara om du tror så här är du kristen. Besserwissrar som förstör den kristna trons innehåll finns det faktiskt – om man nu orkar igenom dom långa skrivningarna från dessa oftast ganska okända ”profeter” med sina egna budskap om vad som är kristet och inte kristet .

Givetvis finns det bra skribenter också som förklarar och citerar bibelord på ett klokt sätt! och ger en klar och tydlig vägledning, inte baserat på eget tyckande utan i samklang med Bibelns budskap.

Jag tänker så här: Om du söker vägledning för din spirande tro och går ut på nätet och letar så kan du bli bortskrämd och kommer aldrig fram den vägen. Ett bättre sätt är nog att ta tag i en person som står för att vara kristen och har ditt förtroende och det blir frågor och svar i stillhet och närvaro. DIALOG är svår att skapa i skrift. Jag tänker att din fråga om tro och liv är som en liten flämtande låga och den behöver skyddas av varma och känsliga händer och en stilla andedräkt som ger syre till lågan så den orkar flamma upp och börja lysa på riktigt. Du behöver inte vara rädd för att ställa frågor och dela tankar med den du har förtroende för. Det kanske blir så att ni ber en bön tillsammans och möts igen för att fortsätta samtalet. Låt det ta sin tid och du kommer till det ögonblick när du tänker – Det här vågar jag tro på och du får frid i din tankevärld och mod att gå vidare.

Kristen tro är inte tvärsäker proklamation utan en väg in i en kärleksfull relation Han går här och nu på våra isiga gator i kylan och ger dig värme och liv och styr dina steg på livets väg.. Läs gärna dom 12 första verserna i Johannes evangeliums 12 kapitel och känn dig trygg i din växande tro. Ha en välsignad livsvandring där du är just nu!

INGET ÄR SOM VANLIGT

Det är en absolut säker rubrik just nu. Spelar snart ingen roll vad man tänker göra så kan man inte göra det på det gamla vanliga sättet – Pandemin ändrar på allting, vad det än handlar om.

Det vanliga umgänget med dem man brukar träffa är totalt nollställt, det är bara att hänvisa till nätet. Prata med folk går ju an med både text och bild men kramas är strax lite svårare. Att uppleva hela vänskapen med en annan människa behöver lite mer och miner och ögonkast hinner man knappt med på nätet. Det är ju mer som är tillåtet utomhus men man ska ha väldigt långa armar för att kramas på ett avstånd av 2 meter. Det här med relationer är nog den svåraste restriktionen just nu.

Utanför hemmets ”murar” är det massor med begränsningar. Jobba hemifrån allra helst är ju det vanliga rådet. Gå i skolan hemma vid din dataskärm och var uppmärksam på vad ”datorn” har att säga och ställ dina frågor till den och vänta på svar tills det blir din tur. Vanligt arbetssätt just nu och man kanske börjar vänja sig och det kanske blir det nya vanliga när viruset ger sig. Frågan är om vi nånsin kommer tillbaka till det vanliga igen utan till en ny värld med nya rutiner. Avslutningen på den nuvarande ordningen skjuts upp gång efter gång – under våren – till midsommar kanske eller till nästa höst eller 2022 i värsta fall.

Vanligtvis bloggar jag en gång i veckan, men inte ens det fungerar som vanligt, man kommer inte så långt om det bara blir transpiration och ingen inspiration när man sätter sig vid tangentbordet. Det känns ganska jobbigt med allt detta som inte är kom som vanligt- Jo förresten vi var till Apoteket för ett par dar sen men kom inte in som vanligt, det stod ett mycket vänligt biträde innanför glasdörren och släppte in oss som stod utanför allt eftersom någon inifrån kom ut och väl på plats gick det som vanligt att handla. Begränsningarna dyker upp hela tiden.

Jag skulle behöva köpa nåt klädesplagg .det finns ju på nätet men tyvärr finns det ingen provhytt på nätet så det är svårt att veta vilken storlek man drar just nu så det får bli till senare tillfälle, samma sak med skor- behöver provas och provgås så det får klara sig ett tag till.

Man måste ju faktiskt ta FHM råden på allvar. Men det flaxar en del där också – munskydd eller inte munskydd, när var och hur. Hur gör man i kyrkan ? Vilka avstånd gäller där och hur får man sitta? Sjunga i kör är ju närmast livsfarligt – man andas ju in och ut med lite mer tryck än vid prat.

Jämmer och elände och det är så över hela vår värld och vaccinationerna försenas i leveranserna och så tar det mer tid i köer. Finns det nån fast punkt att förhålla sig till?

För nig handlar den punkten om TRO på en Gud mitt i alltsammans. Att sitta ner med bibel och andaktsbok och vara stilla i bön och att sucka under dagens timmar till den Jesus som vet vad de jordiska villkoren innebär. Att skymta ljuset i tunneln och veta att i de mörkaste stunderna finns det någon som leder, stöttar eller bär om det behövs. Om du känner en liten gnutta av tro så vet att det finns någon som älskar dig och vill dig väl genom allt.

Pandemi att leva i !

Alla vet vi vad som gäller just nu med restriktioner och rekommendationer. Det är inte alldeles enkelt att leva med allt detta så länge som det har pågått nu och med osäkerheten inför framtiden och när vi ska kunna leva ”tillsammans” igen. Vi får ju inte mötas utan hålla oss i våra egna bubblor hela tiden,

Massor med publika arrangemang kan inte hållas eller måste ske på annorlunda sätt. Jag har varit pastor i hela mitt aktiva liv och upplevt olika kyrkor och församlingar och deras olika stilar och former, NU har kyrkorna tvingats ut på nätet för att överhuvudtaget synas och höras. Inspelningar av alla de slag pågår, men det är svårt att klara av. Jag är fullt medveten om att det inte är lätt att vara inspirerad med bara en kamera eller mikrofon framför sig och sen bara tomma bänkar eller stolar.

Jag gav mig ut och letade i floran av inbjudningar till gudstjänster, andakter och möten och förväntade mig känslan som finns i dem bild som Waldemar Lorentson målat. Det där med att gå ut till brevlådan för att hämta dagens post.

Det kan komma mycket i den lådan, alltifrån reklam, räkningar, tidningar och personliga brev som man öppnar med spänning. Vad skulle jag hitta från alla kyrkor och missionshus. Pampiga reklampaket eller kravbrev eller personliga hälsningar som kunde ge mig glädje igen. Tyvärr har jag blivit lite besviken ibland, när jag fått ”det gamla vanliga” men på ett ganska opersonligt sätt. Jag sa det förut, det är inte lätt att ”predika” engagerat för en kamera. Men ibland lyckas man när man kan släppa manus och en del av den givna ordningen eller liturgin och bara vara personlig så starkt att det syns och märks att man blir tagen och berörd själv.

Tänk om man skulle våga lite mer. Berätta vad man tror på och varför och kanske släppa in nån som gärna vill tro men inte vågar – till ett samtal typ Skype eller andra vägar. Våga släppa den vanliga formen och bjuda på en dialog, som paret vid brevlådorna på bilden och bjuda på en fortsättning på annat sätt.

Kanske skulle man ha lite mer kontaktinformation än möjligheten att skicka kollekt till kyrkans olika aktiviteter. Det finns exempel på det i de möten jag sett. Personliga samtal och stunder av bön på nätet. Någon som verkligen bryr sig om den som tvekar men ändå frågar. Inte bara skruva på kran som vanligt och ha den öppen en stund och sen är man tillbaka i den vanliga ordningen. Det är inte bara att sända utan vara beredd på lite mer.

TRO ÄR INTE BARA ATT SKRUVA PÅ KRANEN och tro att allting ordnar sig Trons törst behöver få det hela i lagom stora mängder för att orka utvecklas.

Jakobs brev i Nya testamentet, kapitel 3 beskriver trons vishet så här; Den är ren, fridsam, foglig och mild, full av barmhärtighet och andra goda frukter, fri från tvivel och fri från skrymtan.

Det är inte vanligt kranvatten i livets källa, det är mycket mycket mer. Pröva själv min vän i bön och längtan.

Annorlunda helg!

Det blev en ganska märklig jul. Man är ju van med julens alla traditioner – allt ifrån klappar och granar och julbord och julfirande i kyrkan med midnattsgudstjänst, julbön eller julotta och så att vara tillsammans som familj och släkt och vänner. Nu var det ju bara restriktioner vart man än vände sig.

Vi är ju i den glädjen att vi har barn, barnbarn och barnbarnsbarn och det fick bli en halv timmes samling utanför vår uteplats. Lite kallt och ruggigt men varmt ändå invärtes av att få ses och prata med varandra en liten stund.

Så här kunde det se ut i den samlingen. Glögg serverades och lite julkakor till den – skönt att ses en stund i alla fall.

Så har vi fått en hel julkonsert via nätet – Julia som studerar på musikhögskolan i Arvika gav oss den i julklapp. Fantastiskt – konsert bara för oss två här hemma i fåtöljerna och vår Anders fixade tekniken. (Skype) Känner oss priviligierade med en sån unik upplevelse. Visst är det unikt som konsert – jag skojade lite och sa att kanske inte ens kungahuset har fått uppleva en konsert på det sättet. Enda problemet var att man inte kunde kramas i tacksamhet för det man fått lyssna till.

Nåja nu är det slut på julhelger och nyår. Snart är det bara tjugondag Knut kvar och så får man packa ner alla julsaker till nästa jul. Vi återgår till den vanliga vardagen igen, men fortfarande är ju ingenting normalt och frågan är om det nånsin blir som vanligt igen. Viruset har ju skakat om allt det normala och vi vet inte hur mycket som finns kvar när vi får starta om igen. Men det finns en trygghet trots allt. Jag låter bilden av Nyårsklockan över vår sovrumsdörr symbolisera den.

Klockeklangen i Nyårsnatten – snarare än allt sprakande och smällande ger ett hopp om att det finns en framtid Se jag är med er alla dagar intill tidens slut – så står det i skriften att Jesus säger för att inge hopp och förtröstan – TROTS ALLT.

Vet du vem det är på bilden?

Hittade bilden på denna man ute på nätet och tyckte att han skulle passa in i en kort nyårshälsning. Som av bilden syns så är det en radioprofil och att jag tyckte att han skulle vara med just nu beror på det mångåriga radioprogram han haft på nyårsafton. Domkyrkoklockorna i alla stift fick ringa in det nya året med en kort presentation av varje klocka och så en stunds klingande. Hade jag haft möjlighet att sätta på ljudet så tror jag att du hade känt igen honom på den välbekanta rösten Sven Jerring. Jag tror att det var ganska många som rattade in det programmet på nyårsafton innan Skansens firande tog över.

Farbror Sven var ju dessutom den vänliga och goa rösten i Barnens brevlåda dit barnen skickade brev och fick svar av farbror Sven och kanske fick en inbjudan att vara med i programmet. Sen hade han ju en massa andra program också men jag tror att det var dom här två bitarna som gjorde honom verkligt folkkär och som sagt ”rösten” etsade sig fast när man hört honom. Du är i ganska mogen ålder om du minns honom.

Men tillbaka till klockorna från kyrkorna. Där finns i alla fall ett budskap och en harmoni att leva med. Jag har inte riktigt fattat finessen med alla smällare och bomber som dundrar på i flera timmar under nyårsafton. Det låter ju som rena kriget när de smäller och fönsterrutorna skallrar och sen är skräpet kvar nästa dag för ”nån annan” att ta hand om. Jag har lite krigsminnen själv med mörkläggning och restriktioner. Ett flyganfall över min hemstad med ryska bombplan och vår flykt till skyddsrum vid flera larm. Det är väl därför jag föredrar farbror Svens program med kyrkklockor.

Med den klangen i bakgrunden vill jag önska dig ett Bättre Nytt År 2021, med befrielse från allt viruselände och hopp om en ny möjlighet till kramar och närhet. Tillbaka till det vi kallar normalt kommer vi väl aldrig, men vi kan få ett nytt normalt tillstånd där vi kan komma närmare varandra igen. Dom gamla almanackorna hade bibelspråk för varje månad och året. Jag avslutar med Jesusorden: SE JAG ÄR MED ER ALLA DAGAR INTILL LIVETS SLUT!

ANNORLUNDA JUL !

Det kommer att bli en annorlunda jul i år. Julhysterin i varuhus och köpcenter är inte lämplig. Julbord med alla julens rätter och folk som trängs för att rensa faten kommer av sig. Stora släktträffar med resor till dem vi brukar fira jul med är inte heller att rekommendera. Traditioner av alla möjliga slag kan vara smittbärande. Viruset rör sig i slingor som vi inte kan förutse. Smittan finns där säkrare än själva tomten eftersom smittan inte är en fantasi utan en brutal verklighet.

Vi har klarat Advent och läst texter och sjungit eller hört sångerna. Intåget i Jerusalem och Hosiannaropen har i alla fall hörts fast kanske lite mer i moll detta år eftersom vi inte har kunnat mötas på samma sätt som vanligt.

Nu är det jul om nån dag bara men på ett mycket annorlunda sätt. Enkelheten, ensamheten och tyvärr kanske saknaden av någon eller några som brukar vara med. Men innehållet i julen är fortfarande kvar. Det är inte tomteluvor, säckar fulla med klappar eller klappar i högar under granen. Glitter och dekorationer bleknar snabbt men ljusen som lyser är kvar. Den viktiga beskrivningen av julen med stallet eller grottan i Betlehem dit Maria och Josef begav sig för skattskrivning och fick veta ”att det fanns inte rum för dem i härbärget eller nåt hotell – så det fick bli stallet, som hos oss ser ut så här i hemsnickrad form.

Änglabudskapet – I dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad. Herdarna lämnade fåren och gick för att se barnet och det var alldeles som änglarna sagt till dem. Du hittar hela berättelsen i Lukas evangeliums andra kapitel. Läs gärna i stillheten med tända ljus om detta som hände för 2000 år sen.

Det får vara dagens inlägg på bloggen. Det blir en liten paus över julen. Men nu önskar jag dig en fridfull och välsignad Julhelg med sista adventssöndagen och sedan själva julhelgen.

En bild från min hemstad Jakobstad med symbolerna Tro, Hopp och Kärlek hängande över Storgatan varje jul får avsluta dagens skrivning.

ADVENT OCH VÄNTAN PÅ JUL!

Nu är det Adventstid och förberedelser för julen och pågående söndagar i Advent firas i allra högsta grad. I kyrkor och församlingar är det de traditionella sångerna och texterna som kommer fram Hosianna, Bereden väg för Herren, Gå Sion din konung att möta sjunger vi extramycket. Texterna i Bibeln handlar om Jesu intåg i Jerusalem under Adventets söndagar och så kommer Betlehem och julens budskap sen. Poesi i texter och psalmer och sånger.

Det finns en hel del med dikter i släkten hos oss Farfar som jag aldrig har träffat har skrivit små häften med dikter. Titlar som ”Blyga blad” och ”Till släkt och vänner” står i min hylla och en bok som pappa redigerade och gav ut 1939 det år jag föddes och farfar hade då dött 1936. Läste nu senast i den en juldikt flera sidor lång som handlade om Himlens minsta ängel som besökte jorden för att berätta om julen. Men ängelns resa slutade i sorg över allt krig och elände som var på jorden och återvände till himlen. Så här ser boken ut.

Pappa skrev ju massor eftersom han var journalist. Men han skrev också pampiga dikter ibland. Inte en hembygdsfest eller midsommar eller andra större tillställningar gick av stapeln utan att Pappa (signatur P) Portern skulle vara där och läsa en egen skriven festdikt för just det tillfället och livligt applåderad och omtyckt. Här är en av hans juldikter’

Själv går jag i fotspåren av Farfar och Pappa Ibland. Hittade alldeles nyss mitt första diktverk som publicerades i tidningen Människovännen – en kyrklig tidning utgiven i mitt hemland Finland och som gav mig det första honorar jag fått i form av en summa på cirka 50 kronor och det var inte jag som bad att få den publicerad utan en svensk lärare som var redaktör för tidningen. Här får du dikten.

Ja det var då det och lite släktskap oss ”poeter” emellan.

Detta som ett litet mellanslag i Adventsfirandet eller kanske bara en stilla stund med lite tid för eftertanke och lite lyrik. Stressa inte sönder dig och din dag. Kommande julfrid gäller också i virustider. Välsignelse och frid önskar jag dig.