
Det händer ibland att man får vara med om nåt som man trodde var helt omöjligt – det hände hos oss i veckan.
Jag bär en ring typ den på bild. Lite släktklenod . Ingrids morfars ring som vi för många år sen gjorde om och satte en sten på den, Jag har använt den dagligen i många år och den blev en bit av min klädsel. Nu var jag på stan i ett ärende och när jag kom hem gick jag ut med en kasse sopor till soprummet och sorterade som vanligt. När jag kom in upptäckte jag att ringen var borta – det var inte roligt. Jag tog på mig igen och gick tillbaka och synade vägen till soprummet och golvet där, men ingen ring. Hade kollat handskar och fickor innan dess med samma dåliga resultat. Nu återstod containrarna i soprummet ett ganska omöjligt jobb. Jag hade lagt sopor i tre av dem. den första och andra gav inget. Den tredje var överfull av kartonger och jag hade försökt peta in en långsmal kartong för plastfolie i den röra det handlade om – fick tag på den slutna kartongen och skakade den och det lät som det var nåt inuti. Öppnade kartongen och där låg ringen. Det var inte jag som hade samlat våra sopor i den påse som jag bar ut. har ingen som helst aning om hur ringen kunde ha hamnat i kartongen men den låg där och nu är den hemma igen.
Visst är det en ganska fantastisk historia direkt ur verkligheten. Sånt händer bara inte – det är absolut omöjligt, men nu hände det och jag har ringen på plats igen
DET KÄNNS SOM OM DET VAR EN BIT OMSORG dirigerad från högre ort som visar att himlen bryr sig också om detaljer som kan vara nog så viktiga Det förgyllde i alla fall vår vardag på ett oväntat och skönt sätt.