Ta det med en klackspark !

Ett av många talesätt som vi har. Såg det i en tidning nyss och då vaknade ett gammalt minne upp. Tänker berätta om det.
Under ett avbrott i mina teologiska studier i Göteborg för mycket länge sen hände sig att jag jobbade på Gotland ett år innan det blev dags för ”lumpen” och sen ett återvändande till studierna.
På Gotland jobbade jag i Alskog på Guffride gård där Uno Nilsson hade handelsträdgård med flera växthus och dessutom lantbruk kossor och grisar. Mycket man fick lära sig där. Uno var dessutom buktalare med en docka på armen och åkte lite i folkparkerna på ön. Nåra gånger fick jag vara med i rollen av den där ”frivilliga” från publiken som skulle komma upp på scen och föra dialog med dockan.
Vid ett tillfälle agerade vi just innan en av svensk fotbolls stora – Nacka Skoglund – äntrade scenen. Han kom i blazer och vit skjorta – inte fotbollsklädd. Hans uppträdande var att göra klacksparkar på scenen.

Man var ju mest van att se honom så här som på bilden från Wikipedia.

Men nu skulle han göra klacksparkar – kommer inte ihåg om det var med en tvåkrona eller femkrona till tonerna av Nåra andra lirare och lilla jag har satt upp en skiffelgrupp i vårat…vi hänger me och så vidare och så sparkade han upp slanten högt i luften och den landade alltid i bröstfickan på hans blazer. Applåder till max för varje spark.

Ta det med en klackspark är väl tänkt att man ska ta det lite lätt, sparka det ifrån sig. Men klackspark typ den som Nacka gjorde sparkar ju inte bort slanten utan den landar i fickan i stället

Kanske är det så att när vi försöker bara sparka BORT DET SVÅRA så landar det ganska snart hos oss igen.
Tänkte vara lite pastor just nu och citera det bibelord som säger Kasta alla era bekymmer på Herren och vi gör det men det kan kännas som om det var gummiband i bekymren och de kommer tillbaka. Det är svårt. Vi har en låda hemma där vi läger böneämnen konkret och så får dom ligga där. Det händer när vi tar upp lapparna vi lagt i den efter en tid att vi upptäcker att det hänt saker med nåra av lapparna, gummibandet har brustit.

Klackspark i all ära men det finns möjlighet att i bön komma vidare. Se jag gör allting nytt står det också i den gamla boken,

Annonser

2018 med lite backspegels glimtar !

Så här till nyår gör alla medier överblickar om året som gått. Försöker nu titta lite i backspegeln själv och se nåt av det som hänt – händelser kan vara stora eller små, men oberoende av storlek så är det en hel del som bara bränner sig fast i minnet.
Året har ju varit fyllt med det vanliga, predikningar, bibelstudier, samtal och möten och för min del då också en hel del sammanträden och styrelsemöten. Detta eftersom jag haft en vakanstjänst i Gullbrannakyrkan trots att det är länge sen jag gick i pension, men nu är det slutjobbat på den nivån sedan sista augusti.

Släkten har också haft förändringar och högtider. Bröllopsstämning på två håll. Sonen Anders gifte sig med Kristina med vigsel i Eldsberga kyrka – härligt och fyllt av sång och musik. Ingrids bror Gunnar och hans
Anna firade guldbröllop i Alingsås – med många minnen framtagna.

Vi har fått ett barnbarnsbarn när lilla Emilia kom till världen lite tidigare än planerat. En helt underbar liten tjej. Tänk att vår Anders har blivit morfar och vi morfarsfar och mor. Känns lite märkligt att plötsligt vara fjärde generation bakåt och äldst i släkten. Hittade en bild med fyra generationer då.

Vår Anders är yngst där och så är det jag och min pappa och min farmor. Nu kommer generationsbilden när vi tar den bli annorlunda. Livets pussel har alltid nya bilder att bjuda på. På tal om pussel så hade vi lite familjeträff med jultårta och traditionsenligt läggning av det pussel som Ingrid fick från släkten i USA för över 70 år sen.

Tre små grisar och den stora stygga vargen är motivet.

Det blir en hel roman om jag inte slutar nu, så jag gör det med bilden av Nyårsklockan som hängt över vår dörr i många år. Nyårsklocka ring – ring det nya året in !

Önskar er alla våra vänner ett riktigt Gott och välsignat Nytt år. Kanske någon behöver ett bättre år då ber vi för dig och den situation du är i just nu.
Jag ger dig en varm kram från mig och min Ingrid för allt det som det nya året kan tänkas ge !

Nu ska det handlas- ända in i kaklet !!

Du vet precis hur det är – nu ska det köpas julklappar av alla sorter. Presenter utöver det vanliga eftersom det är jul.
Grunnar lite på just presenter. Vackert inslagna paket och fint innehåll. Säkert finns det i ditt minne ett speciellt paket. När du öppnade det så visste du från vem det kom. Den här givaren visste precis vad du ville ha. Det var inte ett köp så där bara av farten utan det var utvalt för just dig. Den där CD:n du ville ha, eller boken som du bara måste läsa. De där fotona som du kommer ihåg från er resa och som nu var klistrade i ett litet album med texter du älskade. Personen som gav dig gåvan hade planerat just den delen. Förberett, sparat och letat så att du skulle förstå att det var en gåva just till dig och du kände det starkt längst inne i ditt innersta.

Julklapparna blir så lätt just bara ”klappar” så där för den goda sakens skull och blir dom många så är det lätt att glömma tanken bakom.

Har du fått en sån gåva som jag skriver om så minns du den väl. Jag tänker mig julen som en jättegåva till dig och mig. Den är inte inslagen i fint papper och med en massa dekorationer och bling-bling och glitter. Men den lyser som en stjärna i all världens mörker och natt. Den bryr sig om dig i din ensamma jul. Den ger oss alla ett julbord dukat – inte med sill och skinka och allt det andra utan med ett ”livsmedel” för det vardagliga livet som ger hopp om stjärnljus också i de allra svåraste dagarna och nätterna. Jag menar givetvis den gåva som vi ofta beskriver så här till julen.

Barnet i stallet med Maria och Josef, barnet som det inte fanns plats för i nåt värdshus eller annat ”härbärge” som det heter i den gamla berättelsen hos evangelisten Lukas i det andra kapitlet. tag gärna fram din bibel och läs.
Änglarna sjunger och säger I dag har en Frälsare blivit född…

Du får en perfekt personlig gåva också den här julen. Inte som ett paket under granen utan som en guide för ditt liv och din vardag. Barnet växte upp och blev det som den kristna tron talar om nr vi säger: Jag tror ock på Jesus Kristus…. som gick våra jordiska vägar, gjorde under och befriade människor från synd och skuld. Han går våra vägar och gator också nu och ger oss mod och hopp att leva. Guds frid mitt i all vår överdekorerade röra och allt konstgjort glitter som vi bland visar upp via nätet – så andra kan se hur just vi har det. Eller….?

Jag önskar dig en skön och stilla jul, med en närvarande Kristus som är Vägen, Sanningen och Livet.

Nyttigt med skägg ????

Skriver nåra rader bara – så ni inte tror att jag försvunnit från bloggen, det blir en julblogg ganska snart, för nu springer dagarna väldigt – alldeles otroligt fort.
Jultomten har skägg det hör ju till kostymen eller hur ? Vi har inte många tomtar hemma hos oss, men jag har sett bilder på hem som har tomtar i hundratal och då tänker jag bara Hur torkar man damm på alla dom.

Ett tomtepar vi har hemma hos oss är det här och de har funnits med i många år nu.


Dom hänger uppe på skåpet i badrummet med det hisnande perspektivet rakt ner i avloppet. Man måste väl ändå säga att det var tur att det fanns ett skägg att ta tag i och hålla sig kvar ovanför allt det djupa och svåra. Dom har ”klarat sig” i många år nu. Nyttigt med skägg alltså i detta fall.

Tycke och smak när det gäller skägg i allmänhet kan variera. Undrar om dom som känner mig skulle känna igen mig om jag rakade bort mitt skägg. Jag har haft det största delen av mitt liv och det började med mustasch och sen blev det mer och mer. Nu är det som det för det mesta har varit om det är nyttig kan jag inte svara på men jag trivs med det och då får det vara med.

Ta tomtarna och skägget som en liten julkortshälsning. Jag kommer igen med det som är julens mening och mål lagom till julafton. Tag det lugnt i julbrådska och jultrafik så länge.

VILA DINA TRÖTTA FÖTTER !!!!!!!

Texten kommer från Ingemar Olssons visa – Luffarens vaggsång… Jag tror att den behövs just nu. Fötter springer och springer eller står på stället och stampar och vet inte vart man ska gå ! Det är en farlig tid vi lever i just nu. Om nån dag är det dags för Lucia med ljus och tärnor och sånger under framskridandet, men sen…

Den allestädes närvarande och livsfarliga JULBRÅDSKAN närmar sig och sen är det kört. Stressen tar vid och vi upptäcker alla måsten som skall hinnas med för att det ska bli en ”riktig jul” precis som det har varit i alla år.

Vila dina trötta fötter, vandringen har varit lång. Luta dig tillbaks i halmen…. kan knappast sägas bättre. Halmen hör ju också till julbilden från stallet som vi gör lite väl romantiskt ibland. Julstämning ska det ju bli på ett eller annat sätt. Om vi bara orkar när det helt plötsligt är julafton!

Köp. köp och köp, presenter och glitter, mat av alla nödvändiga sorter som brukar finnas på varje julbord. Handeln väntar sig nytt rekordresultat också detta år.

Jag kommer ihåg från vår egen tid i aktiv pastors tjänst hur mycket mer det var att göra med julfester och konserter, Extra samlingar och terminsavslutningar och allt – allt som skulle hinnas med och kommas ihåg och som pastor skulle man vara med precis överallt. Julen och Betlehem och Jesu födelse skulle ju få ta sin stora plats i alla traditioner. I min ungdom i tjänstgöringen i Sollefteå kyrka hade vi faktiskt tre julottor på raken – samma natt och morgon. Fullsatt kyrka alla gånger. Så har det växlat med olika samlingar i helgen – nu verkar det vara midnattsmässan som samlar mest besökare, får se hur det blir i år.

Till traditionerna hörde också att man skulle vara ute med julblommor till dom gamla och sjuka i församlingen eller som det ibland sades dom avsidestagna som inte kunde eller orkade vara med i det vanliga gudstjänstlivet. Det kändes viktigt och glädjen var ofta mycket stor vid besöket med blomman.

Här kommer blomman.

Det känns lite märkligt att nu höra till dom gamla och sjuka i gemenskapen och få en blomma med besök från pastorn. Så blev det också i år, med denna ljuvliga Amaryllis och kärt besök av kollegan. Det var skönt efter en period med sjukdom och trötthet och så en stund av stillhet och bön – för ännu en jul med all dess glädje, gemenskap och texter och sånger.

Jag skickar dig bilden av den blomman med två korgar fyllda av ro och vila. En paus med liv och skönhet mitt i den vanliga tillvaron som ibland blir extra jobbig och stressad. Vila dig lite i blomman och så tar vi dagarna som dom kommer, Lucia – Adventsöndagar och sedan julen med den frid och vila och änglasång som vi behöver.

Tveksamheter i debatten ???

Det rör sig en hel massa med frågor i vårt samhälle i dag som det är svårt att förhålla sig till. Debattvågorna når maxnivå men vindarna som blåser upp dem kommer från alla olika håll. Jag vill ge dig nåra exempel att fundera på – en del stora och en del små.

Tiggeriet och reaktionerna på det. Man försöker från kommunalt håll ge förbud mot tiggeri men länsstyrelserna ger inte kommunerna rätt.. Man avskaffar ju inte fattigdomen och människors nöd med ett förbud att tigga. Regeringsförhandlingar med länder som Rumänien och Bulgarien verkar inte ha nån större effekt. Lägger du nåt i plastmuggen tillfredsställer du bara ditt eget samvete och är duktig men kanske pengarna hamnar hos nån grupp som bar utnyttjar svaga och fattiga som inkomstgivare. Hur gör vi ????

Svenska Akademien för att ta ett mer förmöget exempel är det kris eller är det krasch ?Åsikterna går isär om förtroendet för en del medlemmar. Leif GW tycker till i TV och anser att man borde rensa i den egna rabatten. Horace med sin förunderliga pompa anser att Kvinnor inte passar in i den miljön som sådan. Det är lite urtidsödla över en sån syn. Så försöker man möblera om bland stolarna men det verkar inte räcka. Vad är det som händer ???

Klimatfrågan är ännu ett exempel. Skeptiker har sin åsikt klar och undersökningar på vetenskaplig grund sin. Som vanligt ska ju Sverige vara bäst på all återhållsamhet som i de flesta fall drabbar utsatta grupper väldigt hårt. Bensin och dieselskatter bara höjs och åter höjs. Den grupp jag tillhör – pensionärerna borde snart inte få finnas för vi är ju bara tärande. Kanske borde vi isoleras i nåt avlägset kollektiv så vi inte stör. Bil av våra gamla modeller ska vi helst inte ha – bensindrivna såna skall förbjudas snarast – kanske staten ger oss en eldriven trehjuling av nåder
Dieselbilar skall förbjudas i centrum av städerna. Lantbrukarna är ju beroende av diesel till sin maskiner men har snart inte råd att bruka jorden Egenföretagare i mindre personalstorlek klara sig snart inte p.g.a. att Sverige ska vara föregångsland med sin lilla yta i den stora världen.
Och så en sån där livsfarlig fundering. Skolstrejk för klimatets skull. Jag vet att det är bra att ungdomar engagerar och talar om vad dom vill. Men och nu säger jag det mest farliga på den tiden jag gick i skolan hade det varit omöjligt att strejka från undervisningen. Nu var det inte en tjej – vem som helst från Sylarna i Jämtland där glaciärerna spricker sönder- utan det var i Storstads miljön och då såg man skylten och hade inte en aning om sprickorna i glaciären. Och så fördes det vidare till grupper och myndigheter som redan vet och jobbar med frågorna
Visst är det svåra frågor – hur tänker du. barn och ungdom, vuxen och förälder, rektor eller lantbrukare ?

Det är mycket som känns kluvet och jobbigt men nödvändigt att grunna på. Ta en stund och fundera på nutid och framtid. Det finns en horisont där himmel och jord möts det är kanske där det finns hopp och liv trots allt.

Vi som brukar gå i kyrkan !

Min senast lästa bok är den här- en tegelsten på 543 sidor. Leif GW:s verklighet och allt det han sysslat med under sitt mycket innehållsrika liv. Väldigt intressant och många överraskningar att ta till sig.

En oväntad vinkel i slutet av boken blev stark i mitt medvetande. Han beskriver där sin tro och talar tydligt om att min kristna tro säger mig….. och så berättar han om söndagsskolan och barnatron som han bär med sig i sitt liv. Kan inte låta bli att fundera på hur många där ute i vimlet som bär på en tro innerst inne. Vi som brukar gå i kyrkan har så lätt för att kategorisera i – dom som tror och dom som inte tror Glömmer ofta bort att Jesus säger att vi inte skall döma utan det är Gud som vet allt och som har allt i sin hand.

Påminde mig själv om en händelse för ganska länge sen i vårt liv. Vi var i ett kapell i Orsa och hade kommit lite sent till samlingen: Det kom en annan liten grupp samtidigt som vi – tydligen en för mötesledaren välkänd pastor – oss kände han inte. Men han höjde rösten i sitt inledningsord och riktade sig till pastorn som kom in och satte sig med oss på sista bänken och sa : Inte ska väl pastorn sätta sig på ”syndarbänken”! Efter en stund av eftertanke hade jag lust att höja rösten och säga: Det är kanske på den bänken man verkligen träffar Jesus !

Vi som brukar gå i kyrkan. Kanske fylla kyrkbänken ganska ofta. Gör vår plikt med sånger, texter, böner och predikan. Sitter med samma vänner vid kyrkkaffet och sen hem till vardagen. Tradition och ritual eller….

De senaste veckorna har gett mig mycket att fundera på. Jag har jobbat som pastor hela livet och haft många stora upplevelser i det jobbet, levt som en pastor brukar leva. Men nu har jag varit i ”dödsskuggans dal” och kommit tillbaka till livet tack vare den kraft som bönen gett genom familj och vänner i bön. Människor som vågat tro och upplevt verkligheten i det som bibelorden säger.
Jag kommer att möta livet och dem jag möter på livsvägen med stor varsamhet och ödmjukhet.
Människor som bara har tro som ett senapskorn men också den tron bär igenom allt det svåra.

Kanske du har minnesversen från söndagsskola med dig, eller kanske psalmversen du lärde dig utantill, kanske nån av sångerna i Advent eller Jul. Kanske ett Gud som haver barnen kär….en barnatro kan räcka långt och öppna Guds famn när det känns mörkt och kallt och du bara ser is och snö. GUD ÄR MED DIG – VARJE DAG – PÅ RIKTIGT !