NU MÅSTE DET BLI ETT INLÄGG PÅ BLOGGEN!

Det har varit en ganska lång paus som jag ska bryta nu- Skälen till pausen är flera men jag tänker inte dra dem alla, det är hälsa och tid bl.a. Men nu ska det bli ett allvarligt inlägg.

Läser i tidningar om olika personer som drabbats på olika sätt men där mina tankar vandrar vidare. Jag vill börja i Visby där biskopen får sparken inte bara från biskopsämbetet utan från hela prästjobbet eftersom han varit otrogen. Ska inte gå in på nåra detaljer, men teol.dr och präst i Svenska kyrkan – Annika Borg – skriver om detta i DN, hon ifrågasätter proportionerna och hur långt förlåtelsen räcker, Visbyfallet har bara oförsonlighetens språk. Det borde ha gått att hitta andra vägar. Jesus sa i ett känt fall: inte heller jag dömer dig, gå och synda inte mer. Så långt Visby.

DN tycks för närvarande ha ett stort intresse för dom eviga frågorna. Kulturpersonligheter av olika slag får komma till tals om tro och liv. Förra veckan var det en välkänd dam som berättade om sin vilsenhet i tillvaron. Hon orkade inte med verkligheten Hon vågade knappast tro på någonting men hoppades på Paradiset och texten formligen skrek om att det kunde finnas nån som kunde hjälpa henne att hitta meningen i livet. i dag i DN är det en man som skrivit en bok som heter Sympati för djävulen En bok som handlar om Känslostumhet och det jobbiga livet och om ondskan inom oss. Som barn blev han utfryst av sina vänner för att familjen var med Livets Ord. Frågorna om tillvarons mening och mål lyser mellan raderna. Ett citat: Jag tror att man måste integrera det onda i sitt liv. Inte nödvändigtvis att man börjar mörda och våldta, utan genom att acceptera att man har mörka och skrämmande sidor i sitt liv, slut citat

.Jag är allvarligt skakad av de här berättelserna från den verklighet vi lever. Hur många ”vanliga” människor med handlingar och känslor av det här slaget finns det omkring oss? Vad gör vi för att ta tag i livshistorier av detta slag och med utsträckta armar och öppen famn lyssna och hjälpa. En kopp kaffe kan vara bra men det räcker inte långt. Det centrala är lyssnande hjärtan och knäppta händer som kan visa vägen till ett nytt sätt att leva.

Det kan vara bråttom just nu som världen ser ut med hot och uppladdning i Europa. Vi borde nog vara bättre förberedda på att rädda människors liv. Jag tror att man måste ha mer av Jesus på kaffebrickan. Plötsligt kan det vara så att det inte finns nån morrondag i vanlig mening utan vi måste vara bredda att dela och bära Kristuslivet NU!

Skriv en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s