150.000 soldater vid Ukrainas gräns!

Oroligheterna har pågått länge vid gränsen men dom hotfulla uttalandena har ökat och fortsätter att öka – bristningsgränsen borde vara nådd för länge sedan. Jag mår dåligt av alla stridsrykten och påståenden om när invasionen av Ukraina kan börja. Kan inte fatta att man från Putins håll inte har den minsta känsla för människors liv och säkerhet. Det är bara att skramla på och skrämma så mycket det bara går, men tyvärr är det ju inte bara skrämskott det handlar om utan dödande och förstörelse på mycket realistiskt sätt.

Diplomatiska förhandlingar pågår åt alla håll. Men fel klubba i bordet kan utlösa ett helvete i Europa, med tusentals dödsoffer. Europas länder protesterar, Nato och USA likaså men det tycks inta ha nån större verkan på Putins Ryssland och allt vad det innebär.

År man maktlysten så tycks man förlora tankeförmågan i alla andra sammanhang Krig och dödande är det enda som finns för att visa att man är stor och stark, starkast i världen kanske om man skrotar all hänsyn till liv. Sorgligt är ett lindrigt ord för detta..

Jag skulle vilja skriva mer om detta elände, men det hjälper ju inte. Min barndoms krigsminnen – ganska lindriga- men ur ett barns synvinkel mycket stora och svåra att hantera. Jag slår på datorn och nyheterna varje morron med lite skakiga fingrar och undrande vad står det om Ukraina i dag?

Jag kan inte hantera det hela på annat sätt än med bön. Men det känns som en droppe i havet, maktlöst mot alla vapen och robotar, tusentals soldater beredda att inta landet. Bönen måste fortsätta vad som än händer eftersom djävulen själv är på ”go”!

Gränser för nationer gäller inte för Ryssland, det är bara att utvidga riket till vilket pris som helst!

Men bönens makt är helt gränslös. Du hakar väl på och ber om fred och frid mitt i en stormig tid?

NU MÅSTE DET BLI ETT INLÄGG PÅ BLOGGEN!

Det har varit en ganska lång paus som jag ska bryta nu- Skälen till pausen är flera men jag tänker inte dra dem alla, det är hälsa och tid bl.a. Men nu ska det bli ett allvarligt inlägg.

Läser i tidningar om olika personer som drabbats på olika sätt men där mina tankar vandrar vidare. Jag vill börja i Visby där biskopen får sparken inte bara från biskopsämbetet utan från hela prästjobbet eftersom han varit otrogen. Ska inte gå in på nåra detaljer, men teol.dr och präst i Svenska kyrkan – Annika Borg – skriver om detta i DN, hon ifrågasätter proportionerna och hur långt förlåtelsen räcker, Visbyfallet har bara oförsonlighetens språk. Det borde ha gått att hitta andra vägar. Jesus sa i ett känt fall: inte heller jag dömer dig, gå och synda inte mer. Så långt Visby.

DN tycks för närvarande ha ett stort intresse för dom eviga frågorna. Kulturpersonligheter av olika slag får komma till tals om tro och liv. Förra veckan var det en välkänd dam som berättade om sin vilsenhet i tillvaron. Hon orkade inte med verkligheten Hon vågade knappast tro på någonting men hoppades på Paradiset och texten formligen skrek om att det kunde finnas nån som kunde hjälpa henne att hitta meningen i livet. i dag i DN är det en man som skrivit en bok som heter Sympati för djävulen En bok som handlar om Känslostumhet och det jobbiga livet och om ondskan inom oss. Som barn blev han utfryst av sina vänner för att familjen var med Livets Ord. Frågorna om tillvarons mening och mål lyser mellan raderna. Ett citat: Jag tror att man måste integrera det onda i sitt liv. Inte nödvändigtvis att man börjar mörda och våldta, utan genom att acceptera att man har mörka och skrämmande sidor i sitt liv, slut citat

.Jag är allvarligt skakad av de här berättelserna från den verklighet vi lever. Hur många ”vanliga” människor med handlingar och känslor av det här slaget finns det omkring oss? Vad gör vi för att ta tag i livshistorier av detta slag och med utsträckta armar och öppen famn lyssna och hjälpa. En kopp kaffe kan vara bra men det räcker inte långt. Det centrala är lyssnande hjärtan och knäppta händer som kan visa vägen till ett nytt sätt att leva.

Det kan vara bråttom just nu som världen ser ut med hot och uppladdning i Europa. Vi borde nog vara bättre förberedda på att rädda människors liv. Jag tror att man måste ha mer av Jesus på kaffebrickan. Plötsligt kan det vara så att det inte finns nån morrondag i vanlig mening utan vi måste vara bredda att dela och bära Kristuslivet NU!