Livets åldrar eller perioder,

Hittade en gammal bild när jag bläddrade i mina sidor med foton. En sommarbild med en utsliten båt i centrum. Det blev nog inga fler resor med den båten Trasiga sidor och hål i botten där gräset växer in – egentligen en tråkig historia , men ändå en charmig bild. Den kanske till och med väcker minnen till livs när du ser den.

Men den gav mig anledning att fundera lite grann på ”Livets resa”. Vi talar om livet ibland i årstider- ungdomens vår. ålderns höst som exempel. Jag sitter ibland och tittar bakåt i livet och då dyker minnen från min livsresa upp. Då upptäcker jag igen att jag har blivit ganska till åren kommen. Bara för ett par dagar sen funderade jag på min barndoms upplevelser i Jakobstad. Kanske det var uppgifter om trupper i Ukraina, ryska krav på Väst och alla spekulationer om krig, levererade av skribenter och tyckare i alla kanaler med ord och bild

Jag minns bomblarmen, flygplanen som bombade i stan, mörkläggningen, Skyddsrummet i källaren till ett varuhus i stan där vi satt hoptryckta och väntade på nästa signal som kunde släppa oss fria igen. En detalj – vi fick inte sova utan att ha underkläderna på oss fall man snabbt skulle behöva ta sig till skydd. Då minns jag dom stickade långstrumporna som hölls uppe med strumpeband – och vad dom kliade. Men det svåraste var ju otryggheten – tänk om det blir värre. Nu stannade det vid kuponger och krisköp och ett litet antal dödade i stan. Har nåra böcker i min hylla som berättar om det hela.

Nu finns oron i världen, men vi försöker för det mesta att gömma och glömma. Men det räcker inte så långt, vi behöver tryggheten igen och det gäller att hitta den. Var letar vi och vad tar vi oss till för att hitta. Hur får vi bort osäkerheten och får lugnet tillbaka. Vi debatterar vaccin eller inte vi har restriktioner av olika slag och demonstrerar emot eller är för dem och så har vi ju pandemin som styr våra liv, mer eller mindre. Vilket liv alltså! Finns det nåt vi kan ta tag i som hjälper oss att leva.

Jag tror och vet att det finns en trygghet att leva med, en trygghet som har med evigheten och Gud att göra. Du kan hitta den i kyrkor som ber och lever i gudstjänst också till vardags.

Man kan fråga sig om kyrkor och frikyrkor vågar visa vägen till en levande gemenskap med Jesus Kristus som enligt den gamla sången – ”håller hela världen i sin hand”. Livet just nu är en stor utmaning för dig och mig att ge trygghet mitt i röran. Det räcker inte med ministrar och presidenter, det behövs en högre makt.

Jesus säger: Min frid ger jag er , inte såsom världen ger, var inte oroliga .

Det är livsnödvändigt med en tro som bygger upp och ger liv och frid – mitt i stormen!

3 tankar på “

  1. Tack Hasse!
    Massor med tankar seglade vidare till den mängd berättelser, eller rättare vittnesmål jag hört under min uppväxt. Det var mamma, mormor o morfar som berättade om olika upplevelser från krigstiden.. Mycket av allt detta upplever jag om och om igen. Sörjer att jag aldrig fick träffa mammas bror George Järnberg, som studerade teoligi vid Åbo Akademi. Reflekterar ofta med tacksamhet över de minnen jag fått vidareberättade för mig.
    Tack för det som du skrivit!
    Hälsningar till er båda ❤ ❤
    Alice Margareta Cooper
    (barnbarn till Alice o Yrjö Järnberg)

Skriv en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s