Livets åldrar eller perioder,

Hittade en gammal bild när jag bläddrade i mina sidor med foton. En sommarbild med en utsliten båt i centrum. Det blev nog inga fler resor med den båten Trasiga sidor och hål i botten där gräset växer in – egentligen en tråkig historia , men ändå en charmig bild. Den kanske till och med väcker minnen till livs när du ser den.

Men den gav mig anledning att fundera lite grann på ”Livets resa”. Vi talar om livet ibland i årstider- ungdomens vår. ålderns höst som exempel. Jag sitter ibland och tittar bakåt i livet och då dyker minnen från min livsresa upp. Då upptäcker jag igen att jag har blivit ganska till åren kommen. Bara för ett par dagar sen funderade jag på min barndoms upplevelser i Jakobstad. Kanske det var uppgifter om trupper i Ukraina, ryska krav på Väst och alla spekulationer om krig, levererade av skribenter och tyckare i alla kanaler med ord och bild

Jag minns bomblarmen, flygplanen som bombade i stan, mörkläggningen, Skyddsrummet i källaren till ett varuhus i stan där vi satt hoptryckta och väntade på nästa signal som kunde släppa oss fria igen. En detalj – vi fick inte sova utan att ha underkläderna på oss fall man snabbt skulle behöva ta sig till skydd. Då minns jag dom stickade långstrumporna som hölls uppe med strumpeband – och vad dom kliade. Men det svåraste var ju otryggheten – tänk om det blir värre. Nu stannade det vid kuponger och krisköp och ett litet antal dödade i stan. Har nåra böcker i min hylla som berättar om det hela.

Nu finns oron i världen, men vi försöker för det mesta att gömma och glömma. Men det räcker inte så långt, vi behöver tryggheten igen och det gäller att hitta den. Var letar vi och vad tar vi oss till för att hitta. Hur får vi bort osäkerheten och får lugnet tillbaka. Vi debatterar vaccin eller inte vi har restriktioner av olika slag och demonstrerar emot eller är för dem och så har vi ju pandemin som styr våra liv, mer eller mindre. Vilket liv alltså! Finns det nåt vi kan ta tag i som hjälper oss att leva.

Jag tror och vet att det finns en trygghet att leva med, en trygghet som har med evigheten och Gud att göra. Du kan hitta den i kyrkor som ber och lever i gudstjänst också till vardags.

Man kan fråga sig om kyrkor och frikyrkor vågar visa vägen till en levande gemenskap med Jesus Kristus som enligt den gamla sången – ”håller hela världen i sin hand”. Livet just nu är en stor utmaning för dig och mig att ge trygghet mitt i röran. Det räcker inte med ministrar och presidenter, det behövs en högre makt.

Jesus säger: Min frid ger jag er , inte såsom världen ger, var inte oroliga .

Det är livsnödvändigt med en tro som bygger upp och ger liv och frid – mitt i stormen!

Annons

BORTTAPPAD OCH ….

Det händer ibland att man får vara med om nåt som man trodde var helt omöjligt – det hände hos oss i veckan.

Jag bär en ring typ den på bild. Lite släktklenod . Ingrids morfars ring som vi för många år sen gjorde om och satte en sten på den, Jag har använt den dagligen i många år och den blev en bit av min klädsel. Nu var jag på stan i ett ärende och när jag kom hem gick jag ut med en kasse sopor till soprummet och sorterade som vanligt. När jag kom in upptäckte jag att ringen var borta – det var inte roligt. Jag tog på mig igen och gick tillbaka och synade vägen till soprummet och golvet där, men ingen ring. Hade kollat handskar och fickor innan dess med samma dåliga resultat. Nu återstod containrarna i soprummet ett ganska omöjligt jobb. Jag hade lagt sopor i tre av dem. den första och andra gav inget. Den tredje var överfull av kartonger och jag hade försökt peta in en långsmal kartong för plastfolie i den röra det handlade om – fick tag på den slutna kartongen och skakade den och det lät som det var nåt inuti. Öppnade kartongen och där låg ringen. Det var inte jag som hade samlat våra sopor i den påse som jag bar ut. har ingen som helst aning om hur ringen kunde ha hamnat i kartongen men den låg där och nu är den hemma igen.

Visst är det en ganska fantastisk historia direkt ur verkligheten. Sånt händer bara inte – det är absolut omöjligt, men nu hände det och jag har ringen på plats igen

DET KÄNNS SOM OM DET VAR EN BIT OMSORG dirigerad från högre ort som visar att himlen bryr sig också om detaljer som kan vara nog så viktiga Det förgyllde i alla fall vår vardag på ett oväntat och skönt sätt.

SKRIVER I EN BLANDNING AV FÖRTVIVLAN OCH ILSKA!

Dagens Nyheter den 5 januari har en ledare – helsida – skriven av Richard Swartz och jag läser den om igen! Rubriken på den suveränt skrivna ledaren är: En krubba utan Jesus hade väckt reaktioner över allt förutom i Sverige.

Tyvärr fanns det ingen bild på den krubban med, men texten berättar allt. Platsen är Gustaf Vasa kyrka vid Odenplan i Sthlm. Församlingens stora julkrubba vid högaltaret innehöll uteslutande djur; ingen jungfru Maria, ingen Josef, inga herdar, inga tre konungar och i krubban ett lamm i stället för Jesusbarnet.

Huvudpersonen – det lilla nyfödda barnet helt borta. Var som helst i Europa skulle en sådan krubba vara en skandal men inte Svenska kyrkan i Sverige.

Julkrubban i kyrkan lämnade skribenten ingen ro så dagen efter gick han tillbaka till kyrkan för att se om han hade sett rätt eller missat nånting. Kanske vaktmästaren hade glömt den mänskliga delen av krubbans invånare, men nej det var bara djur fortfarande.

Så resonerar författaren lite om Lammets roll i Jesu liv. Men bilderna på det går ju inte att använda på Jesus förrän han lider och dör.

Mina reflektioner: En jul utan Jesus är för mig ingen jul. Josef och Maria på väg till Betlehem, där det inta fanns rum för dem i härbärget utan det blev stallet eller grottan. De vise männens gåvor – guld rökelse och myrra gavs inte till ett lamm utan till en liten familj. Herdarna kom och berättade om änglaskaror som sjöng lovsång och berättade om det nyfödda barnet och talade om frid på jorden. Allt finns att läsa i Lukas evangelium kapitel 2, och flera andra ställen. Vi har firat Jul i tusentals år över hela vår värld.

Tar vi bort Jesus från julhögtiden så har vi en affärsmässigt lönsam period kvar att leva med. Men frågan – den allvarliga . finns där. Är vi på väg att ta bort allt som handlar om kristen tro i våra traditioner. I år har man ändrat i kända julpsalmer och ersatt Jesus med stjärnans ljus. Det blir mindre och mindre kvar av det viktiga i livet. Den där känslan inombords nöjer sig inte med glitter och julmat . Den vill ha mer och något som förändrar världen och ger frid i vårt allra innersta.

Ett slut citat från ledarartikeln: Lammet i julkrubban hade passat bättre på Skansen

Önskar dig ett välsignat Nytt År med Jesus i centrum!