
Den bok jag läst nu senast är sammanvävd av Martin Lönnebo, du får hela omslaget här och det liknar ju en vävd matta. Det är som en sådan han beskriver livet. Vävtrådar i olika färg för olika perioder och så får livets trasor stoppas in och vävaren trycker in dem på plats och så blir det så småningom något som håller att gå på också i livets allra trasigaste stunder. Vävaren väljer pedal, sätter in skytteln med garn på och så slår han fast det hela med den stora bommen.
Boken är full av råd om hur man kan skapa det kristna livets mönster – ett slags resa genom livet på bästa möjliga sätt Jag blev lite bekymrad ett tag i min läsning över alla råd och tänkte – om man följer alla dessa råd, har man då tid att leva sin vardag? Men det klarnade snart och jag började hitta guldkornen i boken. Men om man ska läsa boken måste man ge den och sig själv tid at tänka och det är väl inte det vanliga sättet att leva i det samhällsklimat vi har just nu. Allt ska var nytt och spännande – fungera automatiskt utan nån tankemöda fån oss.
Vi har inte tid att tänka på vad vi har på skytteln och vi hittar knappast livets trådar vi bara kör på så länge vi orkar och klarar att hålla stilen. Men det finns stunder då allting bromsar upp och vi blir tvungna att tänka och kanske ändra attityd och inriktning på det vi gör.
Jag plockar ett av guldkornen i Lönnebos bok. Så här skriver han: Jag hittade en text av Mark Twain på en bokpåse från Arken i Lund, Det stod så här ;Många människor ger sina bekymmer simundervisning i stället för att dränka dem, Jag antar att han menade i glömskans djupa hav.
Men simundervisningen fastnade i mitt medvetande och dyker upp rätt vad det är. Kopplar ihop det med det Jesus säger: GÖR ER INTE BEKYMMER – visst är det så det går till ibland och så går vi runt på trasmattan och vet inte vart vi ska ta vägen.
Då stannar jag vid bibelordet i Matteus kapitel 11 vers 28 – ett ord för alla som är trötta och tyngda av bördor – men framför allt om vila och ro för den som inte vågar tro att man orkar mer.