Här kommer den ganska många år gamla bilden.

Lurig bild blev det när vi blåste i våra lurar för många år sen – Farfar och det yngsta barnbarnet med var sin lur. Hon kom och visade mig bilden för ett tag sen och jag bad henne skicka den till mig. Det är inte precis nån musikalisk topp men det blev en lurig stund i hallen med var sin lur..
När man blir påmind om såna här tillfällen så sitter man där med känslan – hur gammal är jag egentligen. Det känns som ett under att få vara med ett tag till. Clara som blåser med mig tar studenten om ett par veckor Då är det ganska lätt att räkna bakåt till rätt ålder.
Somliga påstår att ålder bara är siffror och årtal, men det är nog ingen bra beskrivning. Det finns så mycket mer än siffror att minnas av livet. Upplevelser, känslor av både glädje och vemod, roliga minnen och händelser som inte bara fastnat på foton utan finns kvar på minnets innerväggar och bara finns där med eller utan guldram.
Vi lever i ett ibland ganska intensivt nu. Ibland blickar vi bakåt och minns en hel del. Ibland tänker vi på framtiden och vad som kommer att hända med oss, våra vänner, samhällena vi bor i och världens kommande öden som vi inte vet så mycket om.
Jag stavar ibland på en sån där gammal broderad tavla med fina stygn och inslag av guld i dom stora bokstäverna. Här får du texten:
GÅRDAGEN ÄR FÖRBI, MORGONDAGEN HAR DU INTE SETT OCH I DAG HJÄLPER HERREN!
Kanske vi kan hjälpas åt att ”blåsa” för varandra och skapa stunder med melodi som kan bära oss igenom ibland också jobbiga dagar eller bara tuta uppmuntrande signaler till varandra och känna den vänliga tonen blåsa för oss alla!