Jag har inte så många långa och stora ord, men i dag får ett ord på 27 bokstäver komma fram.
Diskrimineringsombudsmannen DO det var ordet och det kom i mitt minne i anledning av en typiskt svensk debatt, som jag egentligen inte har ett dugg att göra med, men tonfallet berörde mig illa. Det handlar om det tänkta hotellet vid Nissan. Vågorna går höga om att vara eller inte vara – om det ska bli nåt eller inte.
8.000 har skrivit på en protestlista. Jag har inte sett listan, men det har blivit protester emot protesten och här kom jag in – inte i debatten – men i tonen. Dom som har skrivit på listan är för det mesta över 70 år och borde inte få rösta – varför vet jag inte, men det kallas åldersdiskriminering på vanlig svenska. Alla som är emot saknar kunskap och förstår inte fakta. är ett allmänt omdöme i en annan konklusion.
Men det är ju så att på nätet kan man säga precis vad som helst och replikerna haglar emot varandra.
Jag är ju över 80 och borde väl hålla käft och inte skriva alls om detta om jag förstår protesten mot protesten rätt. Men jag kan inte låta bli att reagera på försöket att begränsa 70-åringars frihet att yttra sig. Jag kan tycka att det vore snyggt med en ursäkt inte bara ett förtydligande av projektet för dom som saknar kunskap om det hela.
Nåja detta har inte världshistorisk betydelse det är bara enligt normen för svensk debatt. Hotellfrågan går nog vidare och för mig spelar det ingen roll, men jag kan inte låta bli att efterlysa lite hyfs i samtalet och utan kategorisering efter ålder eller kunskap.
Nu har jag skrivit av mig detta och jag misstänker att det blir fler tillfällen i andra sammanhang där jag som 80 åring inte kan hålla tyst.