Jag vet inte riktigt Varför men jag måste göra så här. Jag skrev nåra rader som blev en liten dikt. Jag skrev och la den åt sidan och inget mer med, det är nån dag sen. I dag första Advent blev jag i min tanke påmind om den och blev uppmanad i mitt inre att skriva ner den och lägga den på bloggen därför att någon behövde den. Hade tänkt blogga på ett helt annat tema, men då får det vänta nån dag. Nu blir det bara den lilla dikten – här får DU den.
När oron och ångesten vaknar och hotar förstöra ditt liv. Du vet att en trygghet du saknar som kunde ge nytt perspektiv.
Det finns bara moln på din himmel, du ser varken väg eller ljus. Du ser bara kaos och vimmel, du hör bara stormarnas brus.
Men i nöden så glittrar ett fönster och ger dig en strimma av ljus. Du anar nu trygghetens mönster och ljus ifrån himlen- Guds hus.
Kanske var det ditt försök att knäppa händerna och torka tårarna som hjälpte dig eller hjälper dig att se åt ett nytt håll. Se evighetsperspektivet och en helt ny horisont utan moln. Jag har varit där och känt hur orken tagit slut, men också känt undret när nånting kommer till och ändrar allt. Jag tror – nej inte bara tror – jag vet att det finns en Gud som bryr sig om och räcker ut en hjälpande hand och ger nytt liv åt den som är trött och vilsen.
Önskar dig en fortsatt välsignad Adventstid. Vi tänder ett ljus i taget Det hjälper också i det djupaste mörkret!
Hasses Blogg 