NU ÄR DET ALLTSÅ NORMALTID!

Nåra dagar har vi nu levt med den där tidsförskjutningen som vi har haft två gånger per år sommartid och vintertid. Trädgårdsmöbler fram och så tillbaka i förrådet igen. Tänk vad mycket missar det har varit genom åren. För sen ankomst eller för tidig ankomst, men det har alltid gått att förklara och fixa till det på ett eller annat sätt, men nu ska det vara ordning på torpet på riktigt. Men tänk vad tiden går och vad den går fort. Rätt vad det är så år det den där tiden vi hade antecknat för ett viktigt möte och vi står där och tänker hur kom vi hit så fort?

Det finns ett talesätt som berättar om hur fort vattnet rinner under broarna. Man hinner inte med. Det är nästan som när man sträcker handen med vattenglaset under kranen och vrider den och så är glaset fullt ja överfullt

Vatten är en bra bild på hur tiden bara rinner iväg. Om det så är kranarna hemma eller borta som vi knappt tänker på att dom finns – vi bara spolar och räknar med att det ska komma vatten så det räcker.

Vattenspeglar i naturen fångar våra ögon och vår känsla. Mäktiga stormiga vågor som bryts över strandstenar och klippor inger respekt för naturens krafter. Får vi ett åskväder med blixt och dunder så blir det ännu starkare. Bilderna med vatten kan bli hur talande som helst.

Så finns också den variationen inom oss. Dagar med glittrande vågor som man bara kan njuta av. Dagar med stormar och oväder som gör oss ängsliga och oroliga. Snabba invärtes klimatförändringar långt över alla tänkta prognoser .Vi har bott vid sjöar, älvar med forsar och hav. Så är också vår nya boplats med närheten till Lagans ofta ganska lugna vatten

Så här såg det ut i vår förra bostadsort i Gullbranna nere i Laxvik’

Vatten som också kan beskrivas med orden Livets vatten eller livsviktigt vatten. Hur skulle vi klara oss om vi inte hade tillgång till vatten. Det samma gäller den inre törsten -längtar efter mening och mål i livet.

Jesus säger om vårt inre liv: Om någon törstar så kom till mig och drick av livets vatten fritt och för intet. Det är sant att det Jesus och tron på honom ger blir en helt annan utsikt över tillvaron, en hoppets horisont där vi kanske bara såg moln och ruskväder, stormar och blixtar och muller. Tryggheten i tron på Jesus Kristus håller i alla väder

Annons

HÖSTEN ÄR HÄR -PÅ RIKTIGT !

Höstfärgerna är otroligt vackra. Trädens löv lyser i alla tänkbara nyanser. Tar man en promenad och försöker ta vackra bilder så vet man inte vilka träd som är vackrast och så låter man bli. Men vi har tagit en och annan promenad i vår lilla stad och njutit av allt vi ser på nära håll.

Torget i lilla Laholm har varit en plats där vi suttit i nån av bänkarna och njutit. Inga betongklossar har saboterat bilden, bara gamla mysiga hus och så statyerna i fontänen. Dom har visserligen vintervila just nu eftersom det inte längre är nåt vatten som brusar omkring dem.

Tre gestalter är det som står där. Laxpojken – Forskarlen – Kärleken. Skulptören heter John Lundqvist och de gjordes 1933. Vackra är dom och dom står där i vattenströmmar på sommaren och utan forsens ljud under vintern.

Promenaddagen vi tog de här bilderna var det inte nåt myller av folk på torget och det var bäst så . ingen behövde känna sig obekväm på bild. Det kan vara folk på stan också och till och med lite svårt att hitta P-plats om man kommer med bilen. Äkta hantverk finns det också – det sitter ofta en korgmakare och flätar korgar i olika storlekar och försöker sälja sina produkter till dom som går förbi.

Se där lite småstadsidyll som vi numera har förmånen att leva i – mysigt och nära.

Vi känner oss hemma både i bostad och stad, det kanske du har förstått med bilder både från bostaden och inte minst stadsparkens promenadvägar. Vi möter ju faktiskt också en del bekanta ansikten på stan och folk i allmänhet hälsar väldigt vänligt på oss och känner tydligen igen paret som kommer med rollator och stavar och sitter och vilar på bänkar som finns. Igenkänning och hemkänsla är viktiga ord. Verkligheten i dom orden har landat hos oss på ett skönt sätt.

Det är nu ganska länge sen jag var nånstans och predikade och mötte vänner på det sättet och nu får man ju inte mötas i verkligheten utan en del begränsningar och då har bloggen blivit en liten kanal för mig. Skriva prat ibland som denna gång, nåt tema en annan gång och ett försök till en kort predikan ibland. Tacksam för de reaktioner jag får och tittar med överraskning och glädje på statistiken som berättar om antalet besök per dag. Fortsätter blogga och hoppas att vi möts ofta. Önskar välsignelse över dig och din dag

Hemma hos är populärt !

I dag är det vanligt att öka kontakterna med tittare genom att skriva, Hemma hos – NN:s vardagsrum eller NN:s veranda eller liknande och så räknar man med att intresset för det man vill skriva eller säga ökar i popularitet när det blir mer personligt och man kan känna igen sig just Hemma hos. Jag vet inte om det stämmer och jag tror knappast du blir mer intresserad av det jag skriver om du får en bild på vårt vardagsrum, lite lagom rörigt och utan avsikt för just den här skrivningen denna dag.

Det behöver ju inte vara en bestämd plats på Nätet eller i skrift det räcker med att man har kontakt och känner närhet på ett eller annat sätt. Undrar om det finns ”vardagsrum” hos Gud ? Jag vet faktiskt inte. Det enda jag vet är att Gud inte bryr sig om du söker honom i ditt vardagsrum, kök .allrum eller sovrum, Han finns i alla dina rum eller var som helst. När Jesus kom till jorden ”fanns det inte rum för dem” i något hotell eller härbärge utan det blev en grotta som användes som ett stall.

Du kan möta Gud precis var som helst. I ditt hem, i en kyrka eller i bilen eller i naturen Han finns för dig alltid och i alla ”rum”! Livet med Gud är verkligt och nära. Allt som krävs för att uppleva det är helt enkelt att t tro på Jesus – ta emot Honom i ditt inres vardagsrum hur stökigt och ostädat det än verkar vara. När Han får ta hand om ditt liv då blir det storstädning och ommöblering Det gamla är borta och allt blir nytt.

i Uppenbarelsebokens tredje kapitel vers 20 finns dom välkända orden; Se jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren ska jag gå in och äta tillsammans . En gemenskap utan all like med Gud och dig i samma rum där tron får styrka och näring och du kan möta livet på ett nytt sätt.

Jag citerar nåra ord från en gammal bön, frälsningsbönen kallad och efter ditt bönerop hur det än låter.

Jag litar på och tar emot dig som min Herre och Frälsare. Vägled mig i mitt liv och hjälp mig att göra din vilja.

Önskar dig ett välsignat möte i din bönestund.

Idag är vi fler som skriver !

I dag den 4 oktober sitter jag och försöker förmedla lite intryck från min läsning av två av de skribenter som jag tycker om. Dom två är Ingemar Helmner och Max Lucado.

Ingemar först i sin krönika i förra veckan. Vart är vi på väg ? är hans rubrik. Han skriver och undrar hur det ska gå för kristenheten i Sverige.

Rådande tidsanda står oftast i kontrast till Bibelns moral och etik. Trycket från opinionsbildare och massmedia skrämmer kristna förkunnare till tystnad. Det känns bekvämast att stilla rätta in sig i leden i stället för att på riktigt våga säga vad kristen tro egentligen innebär

Så tar han fram aktuella frågor som: Vart har omvändelsen tagit vägen, frälsningen blir kanske en häftig känsla bara, Predikan riskerar att utvecklas till ett allmänt må-bra-budskap och synd ska man inte tala om – det kan ju bli störande. Hur ska det gå för den kristna kyrkan i en tid av djup sekularisering och vilset andligt sökande Vi ska inte längre tala om manligt och kvinnligt. Familjens ställning som grundpelare i samhället är reaktionärt. Äktenskapet görs om för att passa tidens krav.

Visst känns det som att kristen tro och kyrka blir lite mossigt.

Extrema läror kommer upp. Det blir en stor marknad för andlighet med häftiga upplevelser och egotrippar till självförverkligande.

Så långt lite av Ingemars krönika.

Så till Max Lucado som skriver om Livets resa. Gud har kallat in oss vid sin flotta och placerat oss på sitt skepp. För att föra oss genom livet. Detta är inget kryssningsfartyg det är ett slagskepp. Vi är inte kallade till ett liv i bekvämlighet vi är kallade att leva ett liv i tjänst och där har vi olika uppgifter. Vissa ska rädda dem som håller på att drunkna och dra dem upp ur vattnet. Andra ägnar sig åt farorna på resan och laddar bön-och lovsångskanonerna. En del är upptagna med att ge besättningen mat och träning. Vi är olika men ändå lika. Var och en kan berätta om ett personligt möte med ”Kaptenen” eftersom kallelsen var personlig. Var ock en fick vandra över nådens landgång till en säker båt genom livet.

För mig hör dom här två texterna ihop för att beskriva en kristens resa genom livet Det handlar om att våga tro, våga leva sin tro och dela sin tro – frimodigt och ärligt. Våga yttra sig och berätta om sin tro i samtal i vardagen. Exempelvis säger vi ofta jag ska tänka på dig när vi kanske skulle säga jag ber för dig. Ta upp ett samtal eller en tråd till det var vi än är. Göra enkla vardagliga saker för varandra – ha tid och ta tid för de viktigaste frågorna i våra liv, tro, bibel och bön. Vi talar ibland om tidens ände eller den yttersta tiden – kanske är det just den tiden vi lever i nu!

–