En gammal bok – kan det vara nåt att ha ?

Som vanligt så kikar jag lite i bokhyllan för att se om det kan finnas nåt intressant att läsa på nytt. Ibland lyckas det och ibland inte, men den här gången klickade det till.
En liten sliten häftad bok med titeln STORMEN OCH TRÄDET. Jag tog fram den. Utgiven av Svenska kyrkans diakonistyrelses bokförlag, utgiven 1939 med en prislapp på 2kr och 50 öre. Dikter av Nils Bolander, biskop och poet. Boken är ganska tunn, bara 94 sidor, men innehållet väger tungt. Bokens dikter skrevs i en tid som liknar vår egen viruskristid men inte med virus utan med krig och elände som spreds över världen. Jag läser innehållsförteckningen först och hittar titlar som, Död dag, Då blev alla psalmer bleka, Nödens brödraskap, Kristendom – för andra, Lagom och mer i den stilen, men så bryts rubrikerna med titeln SOFFAGRUPP sid 29.Jag läser nåra verser i den långa dikten.
Vi kristna älska att sitta och kuttra i syskonring.
Var är vår heliga smitta som sprider sig vida omkring?

EN ”soffagrupp” ängsligt sluten och döv för Herrens revelj,
kan knappast bli något bättre än kristen skvallerkonselj’

Jo en klubb för inbördes beundran till de utvaldas fromma behag,
men aldrig en levande verksam cell och ett slagkraftigt arbetslag.

Det är en biskop som skriver så för 80 år sen. Undrar vad dagens biskopar skulle tycka om dom verserna.
Sen fortsätter dikten med verser som talar om att resa sig ur soffan och gå ut och vara ute där budskapet om Jesus Kristus verkligen behövs. En uppbrottsorder med konsekvenser.

Att vara en kristen på allvar är inte en länstolslur.
Det är att bygga två bryggor där fienden bygger en mur.

och så kommer det grymma kriget in i dikten

Det är att tävlingslöpa med projektil och granat….
Vem skall besitta jorden – kärlek eller hat.

Så bläddrar jag vidare och hittar titeln Lagom – en herre som tydligen präglade Bolanders tid då, kanske också vår. Han presenterar Herr Lagom som ser till att det blir ordning i ljusraderna och sparlåga på tron.

Ett ensamt litet ljus har vågat brinna för våldsamt. Det måste tuktas.
Ingen oro i ljusraderna! Observera! Lagstadgad två centimeters låga.
Lugn ,behärskning, lagom!

Är vi kanske alldeles för lagom i nutid med att berätta om vad vi tror på – Vad Gud betyder för oss. Att vi i vår vardag praktisera bön och läser vår bibel och att det för oss faktiskt präglar hela livet.
Jag tror på Gud Fader allsmäktig och Jesus Kristus min Herre och den helige Ande.
Då är det aldrig ett lagom liv i en soffagrupp – det finns utmaningar och uppdrag också i en pandemi!

Bara för dig.


Jag visade den här bilden från stadsparken i Laholm i ett tidigare inlägg. Har tagit en hel del sommarbilder en del har jag glömt men den här bilden den dyker upp i mitt medvetande igen och igen…har funderat på Varför och undrat. Nu tror jag att jag vet och jag tror att du finns där nånstans och behöver den.
Hur kan jag veta det ? Egentligen kan jag inte svara på den frågan, men jag tror att du finns som ska se den.

Härom kvällen när jag låg i sängen och funderade på allt möjligt så fick jag ta tag i papper och penna och skriva. Jag hade inte tänkt på text eller poesi eller nåt som kunde leda till den här texten, jag bara skrev ner raderna som kom i mitt inre. Raderna hör ihop med bilden och du får nu både bild och text’

Du ska veta – det finns en säker bro
på den får du gå i bön och tro.
Du får gå från svåra skuggiga stunder
till ljus och liv där Gud gör under.

Jag har papperslappen kvar men nu har jag vidarebefordrat bild och ord till dig som behöver få hälsningen. Jag bara vet att du finns, men inte var eller i vilken situation du är. Men vet att det finns en bro som bär och en Gud som bryr sig om dig varje stund.
En bild till med nya vägar och en ny förtröstan finns. Våga tro och våga ta nästa steg.

Önskar dig en välsignad dag i bön och tro.

Vad gör du när LIVET KRISAR ?


Vi talar ibland lite slarvigt om ”vardagslunken” positivt eller negativt beroende på läget i vårt liv just då Men visst har vi alla varit med om känslan som bilden förmedlar. Kriser av större och mindre slag finns det överallt varje dag. Tänker inte beskriva nån kris varken i ord eller bild, det räcker med att slå på TV eller bläddra i tidningen eller se nyheter på skärmen. När du läser ordet kris så minns du eller kanske du har en krissituation just nu.
Vad gör vi när krisen kommer? Molnen tornar upp sig och det blir mörkt mycket snabbt. Isoleringen och restriktionerna på grund av viruset i månader påverkar humöret och man bara längtar efter vardagslunkens vänner och möten. Vad gör vi då ? Tar lugnande medicin. Sitter och kurar i fåtöljen och zappar mellan 120 kanaler. Bläddrar igenom allt vi kan hitta på telefonen. Väntar på att det hela ska återgå till det vanliga medan vi biter på naglarna eller river oss i håret. Går fram och tillbaka på golvet mellan kök och vardagsrum så vi riskerar att få en stig av fotspår i parketten. Inget hjälper – vi blir bara besvikna.

Jag ”hälsade på” hos profeten Jesaja i veckan och läste i kapitel 38 en hälsning som Jesaja förmedlade från himlen till kung Hiskia, när han var djupt deprimerad och vände sig mot väggen för att dö – Jesaja sa : Så säger Herren, Jag har hört din bön och jag har sett dina tårar… och så kommer det löften som får kungen in i ett nytt liv.
Det kändes väldigt gott med påminnelsen om att Gud hör och ser också mig mitt i min kris här och nu.
Lite mer Jesaja Jag styrker dig och jag hjälper dig. Jag håller dig uppe med min högra hand. Jag behöver bara lita på Honom. Bara förtrösta. Inte styra eller ifrågasätta. Bara vänta och be.
Man kan be också när man går fram och tillbaka på parketten. Rätt vad det är så glimmar det till av ljus också över det mörkaste golv.
Skickar en hälsning till dig med en lånad mikrofon i ett annat sammanhang

Välsignelse över din dag inklusive morgontimmarna när du ligger och inte kan sova för alla tankar som tränger sig på. Han hör och ser det du funderar på och svarar på din bön och stryker bort tårarna från din kind.