Förr i tiden var det här en ganska viktig mötesplats, samlingen av brevlådor på ett ställe för många hushåll. Halmstadkonstnären Waldemar Lorentzons bild ger ett fint intryck av detta. Man gick till lådorna – ofta vid samma tid på dagen hämtade tidningen och breven som kommit. Så stannade man och frågade om hälsan och kärleken och det blev en mysig paus i vardagen. Lite intressant skvaller kanske på köpet och så fick man veta vad som hände i området. Att mötas vid brevlådan är ett tillfälle man borde ta vara på där lådorna finns.
Det speglar det verkliga livet på ett helt annat sätt än våra skärmar i telefoner och datorer.
Att titta på skärmen är ju bara ett måste eftersom ALLT FINNS DÄR eller hur ?
Jag kan faktiskt bli lite irriterad ibland – även om man sitter i sällskap vid fikat eller middagsbordet så kommer alla telefoner fram och verkar bli mer viktiga än dom människor man har omkring sig. Påståenden måste bekräftas per telefon, sökningar göras på allt det man pratar om. Det verkar som om telefonen ersätter den vanliga hjärnan och blir mer nödvändig än eftertanken, minnena och orden som skulle kunna formas och inte bara var pet på skärmen.
Nu tycker du kanske att jag är gammaldags och gnällig och det får du göra då, jag tycker så här. Jag skulle aldrig sätta mig vid ett middagsbord med min telefon där gaffel och kniv låg bara för att det är så praktiskt. Jag tycker att dom jag sitter tillsammans med är mer viktiga än telefonen och jag ser hellre på levande ansikten och ögon.
Tja nu har jag väl gnällt av mig en del om detta. Det kan ju vara en fördel med att ha en blogg att skriva på – rakt ut i luften.
Men visst är bilden som heter ”vid brevlådan ” bra och levande trots att den kommer på skärmen ?
Waldemar L har fångat ögonblicket när man står nära varandra en bit från lådorna och delar vad man fått just den dagen. Hade möjlighet att träffa honom och hans fru vid flera tillfällen och jag beundrar hans måleri och har fått se lite av det i hans ateljé.
Tog en bild på honom vid något tillfälle när vi träffades och gav mig in på det absolut omöjliga att måla en bild på konstnären och hans sätt att se på tillvaron. Det blev så här:
Det var det där med att komma nära varandra och mötas på riktigt. Jag har väl ett ganska stort antal bilder i dator och telefon, men det är sällan jag ger mig tid att bläddra där och titta men jag vet att de finns att se i de ögonblick jag behöver dem.
Ta vara på de mötesplatser som finns IRL.
Hasses Blogg 