Vårkänslor eller ?


Så här ser det utanför fönstret i vår nya lägenhet just nu och det känns faktiskt som att våren är här. Fåglarna sjunger och skriker – vi har kråkor och duvor, koltrastar och talgoxar utanför huset och det byggs och inreds nya ”lägenheter” för kommande kullar av fågelungar i många av träden i vår närhet. Det är riktigt roligt att se och höra. Vi sa lite skämtsamt att det verkar som om koltrastarna vi hade omkring vårt hus i Gullbranna flyttat med oss hit till Laholm.

På nätet Fb dyker det upp massor med bilder på vårblommor av alla slag – Krokus Scilla, påskliljor och till och med Tussilago. Det är ju så det ska vara när våren kommer . den ena glada överraskningen och igenkännandet efter det andra. Det finns hopp om en ny sommar på vår nya boplats.

För nån dag sen kom det en annan överraskning på nätet – det kom en förfrågan om vänskap med en bild på ett ansikte som jag först inte kände igen, men jag gick till hennes sida och kollade och det blev bekant och förde mig tillbaka till 50-talet och minnen bara strömmade in. 1956 reste jag till Svartså utanför Borgå i Finland på ett läger och landade sen hos pastorsfamiljen Håkan och Helga Ekholm och deras barn jag tror det var det året och så blev jag kvar där i deras hem och tog mina första steg på väg till utbildning för pastorsjobb på Överås Nordiska pastors seminarium. Nu kom det en fråga om jag ville bli vän med ett av barnen i familjen Babben var det för mig. Kommer ihåg så mycket från den tiden. Till exempel mitt första försök till predikan, den varade i sju minuter sen fick pastor Håkan fylla på med lite mer. Dom anteckningarna har jag inte kvar men jag minns nervositeten mycket väl. Och nu hörde Babben av sig och så sitter jag där med en massa minnen, märkligt nog dyker det upp en massa namn familjen Grönroos – Vepsäläinens barn -Drägsby gård och predikoplatser i Svartså. Kullå, Tolkis och Tarkis.
Det här är väl inte så intressant för dig med dessa minnen, men ibland måste man skriva av sig lite. Det bara dyker upp så där som krokusen och vårblommorna ur sina lökar.
Den nya kontakten med Barbro som nu finns i Gislaved skapade dom här raderna. Visst kan det vara skönt att bara minnas ibland och bläddra tillbaka i livets fotoalbum. Man pratar ibland om Livets årstider och den här upplevelsen var ju verkligen i Livets Vår.
Det var ju ganska länge sen om man börjar räkna år och man blir tacksam över att få vara med så länge och nu tillsammans med den man älskar och gifte sig med 1962. Vår gemensamma tro har burit genom åren och bär i nuet och vardagens nåd !

Skriv en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s