Närmare varandra med Internet – eller ….?


Med datorer av alla sorter och telefoner av ännu flera sorter skulle vi komma närmare varandra. Spelar ingen roll var du bor så kan du ju koppla in dig till människor på andra sidan jordklotet lika väl som den du vill nå i ditt kvarter eller ännu närmare. Allt finns ju på skärmen och till och med i den där lilla behändiga telefonen som så många går lutade över på promenaden genom stan eller i varuhuset. Visst är det fantastiskt vad tekniken kan göra för oss.
Men min fråga är om vi verkligen har kommit närmare varandra eller om det är tvärtom.
Kan bara konstatera att det är svårt att göra vissa betydelsefulla saker på skärmen. Nåra exempel – ta varandras händer, smeka en kind, känna doften av en parfym, krama varandra eller ge en kyss inte ens läppstiftsavtrycket går fram, beröringens värme är svår att uppfatta på den blanka skärmen. Nåja – med Skype kan man få lite mer men inte det där spelet i miner och det dom förmedlar finns med där. Det hinner man inte riktigt med. Ömsesidigheten som är det mest värdefulla som finns i vår mänskliga gemenskap.

Blickarnas möte. Beröringen och allt det som den speglar tappar man lätt bort i en skärm – stor eller liten. Det kan bli ett ögonblick att minnas men dagliga verkligheten får inte plats på skärmen.
Vi säger ofta när vi går ifrån varandra eller skiljs efter ett samtal, eller lägger det som avslutningsord i det mer sällsynta breven – Vi ses – och så rusar vi vidare i vår stressiga tillvaro. Snart är det bara en fras om skärmar och teknik.

Ensamheten hör till de stora problemen i vår tid. Det hjälper inte att man bor i en tätort man bara går förbi varandra och så hem till ensamheten igen.
Man talar om medmänniskor – men vilka är det ? Nu ska jag skriva nåt som jag inte vet om det är lämpligt att säga eller skriva. Jag läste en krönika för ett tag sen där krönikören skrev: Internet har gjort oss sämre på att vara människor. Jag tänkte till och jag tänker fortfarande – kan det vara så ?
Min bibel talar mycket om gemenskap och att möta varandra och ta hand om varandra. Kärlekens lag. Hur konkretiserar man kärleken på en liten eller stor skärm ? Kärleken behöver både ögon och kramar för att leva !

Kärnkraft – är det klokt ?

Läser att man lägger ner reaktorer i Ringhals kärnkraftverk. Läser också att allt med el och energi och koldioxid löser sig nog om vi bara ser till att köpa elbilar – HMMM ! Jag får det inte riktigt att gå ihop i teknikens och energins världar. Hur ska vi ha det egentligen och hur ska vi klara framtidens alla energibehov ? Jag gissar att det är fler än jag som tänker eller kanske väljer att sluta tänka på såna frågor – det får dom som bestämmer sköta. Hur ska vi få el så att det räcker till alla nya saker vi behöver ? Kan man lägga ner reaktorer eller måste man bygga fler kärnkraftverk i stället.

Mitt i alla dessa frågor läser jag den här boken och andas ve och fasa !

Svetlana Aleksijevitj Krönika över framtiden. Nobelpriset i litteratur 2015.

Jag är skakad – frustrerad -chockad – ord räcker inte till. Texten i boken är ju inte vad hon hittar på i sin författarlya utan en verklighetsbeskrivning utöver det vanliga. På insidesfliken kan man läsa omdömen om boken
Ett storslaget litterärt oratorium. Dokumentärjournalistik som stor konst.
Ett unikt konstverk i den stora ryska litterära traditionen.
En av vår tids viktigaste författare..
Kapitelrubrikerna talar ett eget språk. De dödas jord. Monolog om varför människor minns. Monolog om vad man kan tala om med både levande och döda. Monolog om att människan bara är förslagen i sin ondska och om hur enkel och begriplig hon är i små, små ord av kärlek.
Monolog om att man måste foga något till det vardagliga livet för att kunna förstå det.

Berörd är ett lindrigt ord för att beskriva vad jag kände när jag läste dom 405 sidorna.
Ställer den tillbaka i bokhyllan bland dom andra böckerna men den försvinner inte i mängden av lästa böcker utan sticker ut med författarens namn över hela ryggen och orden Bön för Tjernobyl insprängda i namnet.
Låna den eller skaffa den och läs medan andra försäkrar oss hur säker kärnkraften är. Ja det var 1986 och Ryssland, det är ju så länge sen och säkerheten är ju så utvecklad nu – så det är ingen fara.
Det behövs nog förebyggande bön inte bara för säkerhets skull utan för livets skull – på vår planet.

Lugnet före stormen !

Såhär ser det ut från vår markbalkong i dag söndag strax före 16.00, lugnt och ganska stilla. Detta trots SMHI varning för stormbyar och stora regnmängder under söndag eftermiddag. Kanske försenat oväder eller att det tagit en annan väg. Vad vet jag..
Men jag hade tänkt skriva om en annan form av oväder. det där vi kallar stress och jäkt och alla måsten vi ska stå ut med. Så damp Svenskan ner hos oss ( som vi fått tillfälligt genom en god vän )
I dagens nummer finns det en krönika skriven av Maria Carling, den ser ut så här.

5 tips för en mindre stressig vardag Bra sammanställning. Snabb översikt får du här för att stilla stormarna i vardagens stress.
1. Återställ dygnsrytmen sömn är A och O. 2 Använd snabba andningsövningar. 3 Värna vänskapen och se till att ses ”fysiskt”.
4 Telefonfasta varje dag 5 Känslan av meningslöshet stressar.

Mycket läsvärt och kloka råd i livets stormbyar. Jag fastnade på två av punkterna 4:1 metoden för telefonen. Sätt telefonen i flygplansläge en timme och i vanligt läge 4 timmar. Vågar du det ? Kan du sätta dig i soffan eller vid matbordet utan att ha telefonen till hands?
Och så var det femman om meningslöshetens stress. Jag citerar ur texten: Att börja nysta i sina livsval tar tid, men i det långa loppet kan det vara värt att väga in de stora frågorna – så långt citatet.
Hur mycket tid ger vi de stora livsfrågorna. Varför är vi här? Vad gör vi av alla relationer om dom bara finns på skärmen ? Har vi tid att lyssna och svara och bära.
På ett annat sätt sagt: Jag tror och det hänger ihop med min kristna tro att vi är till med och för varandra. Det var så det var meningen att kyrkan skulle leva i världen också i vår tid. En öppen famn – eller hamn om du vill, med timmar av vila och frid som kan förändra en stressig eller stormig dag.

PS Stormen har ännu inte kommit fram till vår adress – det är lugnt.

Historieskrivning i släkten !

Den här plankstumpen hänger på vår vägg hemma. Det är en bit sjödränkt ek – sänktes i havet utanför Jakobstad år 1905. Det är en bit av däcket på ångbåten John Grafton som transporterade vapen och ammunition till dom finländska aktivisterna – motståndsrörelse mot Sovjets ockupation av Finland. John William Nylander, min farfars bror var kapten på båten under den här vapentransporten. Det har skrivits flera böcker om detta riskfyllda försök att smuggla in vapen till aktivisterna, Det här är en av böckerna.

Du kan nog förstora bilden och läsa texten och få en liten sammanfattning av storyn.
Smuggelförsöket blev upptäckt och misslyckades till en del i alla fall, men vapnen fick nog spridning ändå på olika sätt.
Moster som sprack enligt texten från John W till aktivisterna var alltså ångaren som sprängdes av John W och besättningen. Vapenlådorna sjönk men bärgades nattetid av ortsbefolkningen mitt framför ögonen på ryska gendarmer och tullmän. En spännande historia i den kritiska situation som rådde då.

Ångaren bärgades i mera modern tid efter alla krig. En av livbåtarna finns på Jakobstads museum och däcksplankorna har blivit konferensbord på en anläggning i Pörkenäs utanför Jakobstad. En minnessten har rests på Orrskärs holme i Jakobstads skärgård. Ett stycke historia i vår släkt.

Det är fantastiskt att tänka sig vad människor har vågat och levt ut för frihetens skull.
Numera finns ju allt i telefonen så då klara man sig utan det engagemang och de fysiska kontakterna som är själva livet. På nätet kan man ju göra vad som helst och dessutom anonymt. Dagens historia försvinner i cyberrymden och ett moln.
Närvarande, aktiv och engagerad i dem som står mig nära blir viktigare och viktigare mitt i all ensamhet. Våga leva i nuet och verkligheten är en stilla bön att be. Kanske behöver vi smyga in i gemenskap och spränga gränser för vad som är PK och vara med och bära hos dem som tycker livet är tungt.
Jag kan rekommendera Kärlekens lov i första korintierbrevets 13 kapitel som stöd för livet.

VIRUS ELLER SMITTA !

Det blir ingen bild i dag eftersom både virus och smitta är svåra att fånga på bild. Man läser ju väldigt mycket om Virus just nu och då handlar det ju mest om Coronaviruset i Kina och världen runt. Siffror på alla smittade och antalet döda som skapar oro överallt. Hos oss har ju regeringen klassat viruset som samhällsfarligt för att kunna vidta nödvändiga åtgärder som kan behövas för at begränsa verkningarna i ett eventuellt nödläge. Risken för spridning finns givetvis om man jämför med Sars.

Men jag skriver inte om virus – det skrivs alldeles tillräckligt om det. Jag tänker på ett annat ord just nu och det är ordet smitta Det kan vara både positivt och negativt. Smittsamma sjukdomar eller smittande skratt bara som exempel. Smittande beteenden finns det också, föredömen vi följer och lever med, vänlighet, godhet, mildhet och kärlek bara några ord att praktisera i vår vardag och verklighet.

Exempel att följa finns det massor av inte minst i vår bibel. 1 Kor 13, Gal 5 de två sista verserna till exempel – bläddra gärna och läs själv. Smittande tro är också ett uttryck jag tänker på. Det är ju egentligen en huvudtanke i undervisningen ända sedan Jesus och lärjungarna vandrade runt på stigarna runt Nasaret och Jerusalem och mer. De levde ett liv som smittade av sig på de människor de mötte. De var inte som de skriftlärda och andra som krävde att man levde på ett visst sätt för att vara troende. Tron skulle vara levande och hel och inte isolerad till tempelbesök och offergåvor. Det är raka motsatsen till virus i dag där man ska hållas isolerad och i karantän för att inte smitta.
Kristen tro ska inte vara isolerad och instängd i kyrkor och kapell där man sitter och väntar på att folk ska komma dit. Tron ska vara ute i livet och ha möjligheten att just ”smitta av sig” så att den lever vidare i fler och fler. Tänker på aposteln Petrus predikan på torget den finns i kapitel 2 i Apostlagärningarna när han hade predikat så smittade det av sig så att tretusen personer fick en ny tro och ett nytt liv.
Visst händer det också i vår tid men kanske inte med så många på en gång. Men det rör sig ganska mycket inom trons värld också hos oss.
Människor som längtar efter mening och mål i livet upptäcker dem smittsamma tron och hittar nya vägar att vandra på i gemenskap med Gud och med varandra. I det här sammanhanget gäller det för dig som kristen att vara smittande med ditt liv och din tro.