Nu läger vi ”pussel” mitt i all röra !

Bara för att ge dig en uppfattning om storleken på pusslet ger jag dig en bild med min sko i den ena kanten – men det är faktiskt ett ännu större pussel vi jobbar med just nu – det kallas visst livspusslet. Det där som vi alla har att jobba med varje dag och vissa dagar extra mycket. Som du nog har förstått så håller vi på och flyttar och då ramlar minnena över oss, antingen man vill eller inte.

Att lägga pussel kan vara roligt men också jobbigt nät man inte hittar rätt bitar för att få bilden klar. Du har säkert också upplevt det i ditt liv. Hur ska man orka fixa det hela är ju inte en alldeles ovanlig fråga.
Borttappad och återfunnen är en lyckosam mening.

Satt och bläddrade i gamla pappershögar med brev som jag aldrig brytt mig om att kolla. Fick i min hand ett brev som min pappa skrev i samband med skilsmässan som inträffade när jag bara var sju år gammal. En period som för mig var var full av frågor och inga svar. Brevet jag hittade blev inte ett helt svar men det blev en pusselbit till den stora bilden – visserligen med tårar en bra stund av kvällen men det gav mycket mer till min hela livsbild. Pusselbit på plats just där den behövdes. Jag hade inte letat efter den utan den bara föll på sin plats.

Varför skriver jag nu om detta som var för så länge sen och knappast kan intressera dig. Kanske för att tala om att vi ska vara rädda om pusselbitarna i livet. En borttappad bit gör ett hål i bilden eller blir ett sår i mitt medvetande. Ett sår behöver läkas – ett tomrum fyllas i livets pussel så att livsbilden blir hel igen.

Den kristna tron ger bärkraft i detta med Jesu liv som ger många exempel på helande av bristande nyanser i människors liv Han säger: Kom till mig ni alla som är trötta och tyngda av bördor så ska jag ge er frid och ro
Han visade aldrig bort nån som kom med bön om hjälp. Hans omsorg om de svagaste var stor och generös. Han har tid också att hjälpa dig hitta den pusselbit du behöver för att din dag skall bli hel och skön.

Annonser

Det spökar på stan !

Så hette en artikelserie som GP hade 2004 Man tog fram och berättade om olika hus där man ”sett” spöken av olika slag. Ett av husen ser du här med en lite ovanlig bild tagen från baksidan så man inte ser det karakteristiska
tornet på det Dicksonska palatset på Danska Vägen i Örgryte i Göteborg. Den skrämmande rubriken för artikeln var om Huset där inte ens präster vågar bo. En snutt får du här.

Jag har bott i det huset i fyra studieår utan att ha mött den beryktade Svarta Damen som gick omkring där ibland. Husmor Sigrid Molin kunde dock säga ( och det gör hon i boken om Överås ) att det fanns nåt mystiskt i huset och att man kunde känna sig iakttagen av någon osynlig ibland. Det finns lite märkliga berättelser om detta. Sten Ekstrand berättar i artikeln om en kvinna som blev anklagad för att ha mördat sitt barn Hon blev frikänd i rätten men tog ändå sitt liv uppe på Överås vind.
Det fanns en igenmurad gång från husets pannrum. Den gången sägs ha förenat huset med stallet men den revs aldrig för att undersöka vad som fanns där under jord. Spökerier har alltid varit mystiska och svårfångade.

Men Svarta damen levde vidare i elevkåren på detta teologiska seminarium. Det hände att nytillkomna elever fick besök på rummet första natten av en figur i lång svart kappa, trevande över täcket för att skrämma den sovande.
Så har det väl alltid varit med bus och jippon på internatskolor.

Detta inlägg följde automatiskt – nästan – efter mitt fynd av urklipp i gamla pärmar. Skulle kunna berätta ganska många ”spökhistorier” från dom åren på seminariet, men det får bli en annan gång.
Du kan sova lugnt i Herrens beskydd.