När vi går ut på vår altan – vår oas – så ser man den här rosen. Den heter Monica Bellucci. Ingrid fick den i födelsedagspresent av vår son i slutet av maj och då stod den i en kruka och i full blom. Sen tog den paus och vi satte ut den i en större kruka och nu blommar den igen till vår glädje.
Går man nåra steg till så kommer man till vår egenbyggda pergola med vinrankor och Caprifol som väggar och tak. Ser ut så här.
Skuggig och skön plats när solen är het på alla andra håll.
Men nu till rubriken. Börjar man titta på väggar och tak så står man där och blir förundrad. Vart jag än vänder mig och tittar, viker undan nåra blad så ser det ut så här.
Jag kan inte räkna klasarna och än mindre druvorna – tusentals druvor måste det vara. En del kanske orkar och hinner mogna, det är så otroligt mycket. Fantastiskt att se och njuta av bara synen.
Bibliska och pastorsfunderingar leder till det 15 kapitlet i Johannes evangelium, där Jesus använder bilden av vinstocken och rankorna Talar om hur nödvändigt det är att rankorna har sin bas i vinstocken , sitter fast i den för att få näring och liv och frukt. En ensam ranka i en aldrig så fin vas får inte frukt,
Tanken säger att vi skall vara invuxna i tron på honom som är vinstocken – Jesus själv och han lovar: Om ni blir kvar i mig så kommer ni att bära frukt.
Vad är då frukten hos oss ? Jo det är all den godhet som livet kan innehålla. Exempelvis ur listan på Andens frukter: Kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, trofasthet, ödmjukhet, självbehärskning allt sånt som hör livet till. Tusentals såna ”druvor” kan förändra vår värld. Eller ett annat välkänt ord – Tron, hoppet och kärleken, men störst av dem är kärleken.
Kanske skulle vi kunna bygga en ”pergola” med den sortens frukter där vi bor. Vi är inte ensamma eller utlämnade i det bygget, Jesus är arkitekten och bygger med oss hela vägen.
Hasses Blogg 