Rubriken säger egentligen allt jag vill med mitt inlägg i dag. Tänk att det ska va så jobbigt med allt som kallas samtal eller debatt i politiken. Jag blir så trött så trött – inte av politiken som sådan men av tonen och målinriktningen i samtalen, analyserna och krönikorna och intervjuerna. Undrar ibland om det finns nån som vet vad dom egentligen vill och vad dom står för. Man bara pratar på enligt ”regelverket” och klarar sig tydligen med det.
Exempel: Partiledaren för XX meddelar: Vår huvudmotståndare är partiet XXX och det ska vi kämpa emot.
Att väcka misstroende är ju bara oseriöst Nån annan hånar det och det partiet.
Eller så kommer brunsmetningen fram eller nåra andra färger kanske. Det gäller ju att vinna debatten och få dom andra att bli så stukade som möjligt och själv få det sista och avgörande ordet. Man kan kalla dom andra för praktiskt taget vad som helst från hyckleri till Betongklumpar. Svenska språket räcker inte till för allt man vill kleta på dom andra.
Nu tycker du kanske att jag överdriver och gnäller för mycket – politik är ju så här. Ja jag vet, jag har ju i alla fall varit med ett tag och suttit i kommunfullmäktige en period. Kan inte hjälpa det men jag tycker att detta också är en allvarlig klimatfråga just i debatten Man borde kunna uppföra sig som folk. Lyssna till andras åsikter med respekt och presentera sina egna förslag och mål utan att håna eller nedvärdera andra.
För att undvika att bloggen blir flera sidor lång så sätter jag punkt för mitt gnäll och klagande här och tar fram ett ord ur mitt program. Nya testamentet. Filipperbrevet 4:8 ff. Det som är sant, det som är upphöjt rätt och rent, det som är värt att älska och akta. allt som kallas dygd och allt som förtjänar beröm, ta fasta på allt detta… då skall fridens Gud vara med er!
Fridens inte stridens ord skulle kanske kunna leda oss på rätta vägar igen. Det talas mycket om den kristna värdegrunden i dag, Det är nog inte så tokigt att titta i backspegeln ibland. Ta en paus och se människan som går med oss på vägen eller den som inte orkar gå utan har stannat för att vila sina trötta fötter eller för att få tid att fundera innan nästa vägsträcka.
Såg en liten mening på nätet, den fastnade, den var så här. PÅ NÅDENS VÄG FÅR VI TA VÅR TRASIGHET TILL GUD SÅ HAN KAN VÄVA NÅT VACKERT AV DEN !
Hasses Blogg 