Den här vågen stod på min svärfars skrivbord för länge sen, men står nu på mitt som ett mycket omodernt objekt. Passar inte in i vår miljö med snabba ryck och IT-värld. Nu skickar man ju så lite brev så Post Nord inte kan fungera utan att öka portot och minska utdelning i våra brevlådor. Det där med att lova att brev ska vara framme nästa dag är ju bara mossigt. Skriver du på ”nätet” så är det ju framme innan du skrivit färdigt. Annat var det på svärfars tid. Då var det viktigt med balansen mellan brevets vikt och portot för att skicka det.
Jag sitter och tittar lite på den här gamla vågen. Den kan väga allt från noll till 100 gram. Men det sker efter det man använt den lilla skruven som finns på det ena benet. Höjer eller sänker man skruven så flyttar man tyngden på den rörliga bågen som visar vikten och om det skall vara rätt så ser man då att vågen står på noll och då kan man börja väga brevet för att få veta vikten på det.
Man kan alltså ”fuska” lite grann för sig själv med att starta vägningen på fel ställe, men det hjälper ju inte om Posten kollar vikten på brevet då kan det bli fråga om tilläggsporto för att få ut brevet från posten.
Känner igen det hela i livets alla vågskålar där det finns sånt som vi måste ta ställning till. Visst händer det att vi försöker hitta den där skruven som man kan justera med. Höja livskvaliteten enligt vad vi önskar – skruva bort det vi inte känner för eller skruva till mer av det vi vill ha. Få allting på en nivå som vi kan leva med och ha det bekvämt och bra. Men det finns ingen sån skruv i livet.
Läser just nu en bok av Max Lucado, den heter Oroa dig inte. Fastnade för hans skrivning om livets citroner eller jobbiga dagar. Han hade en dekal i sin bil med en bild av en citron och texten – NÄR LIVET GER DIG CITRONER GÖR CITRONSAFT och när det var jobbigt satte han fingrarna på sin dekal och gav sin situation i bön till den Gud som var stark och kunde hjälpa honom.
Jag kopplade det med att sluta leta efter den där skruven och lämna över det svåra till den som kan göra nåt bra också av det som verkar omöjligt.
Kanske måste vi ibland ställa om till nollpunkten och säga Gud jag klara inte det här men om du bara lägger ditt finger på vågskålens kant så väger livet över åt rätt håll.
Hasses Blogg 