NU ÄR DET SLUT !!

Lite dramatisk rubrik kanske om man inte vet vad det är som är slut. Ta det lugnt det jag avser med rubriken är valet till EU-parlamentet. Rösterna är räknade och vinnare och förlorare vet att det ligger en period med mycket svårigheter att fixa det hela och varje beslut som troligtvis måste kompromissas och utgå från minsta gemensamma nämnare. För mig räcker det nog med att ta reda på vad alla förkortningar i alla Europeiska partinamn betyder och om det är höger eller vänster som gäller.

På tal om förkortningar så känns det ibland som om vi har tappat bort vårt vanliga språk. Vi gör en massa blandningar på dataspråk, engelska och lite svenska, eller så trycker vi på knappar på datorn som ger en massa gubbar med olika miner eller symboler (finns nåra hundra just nu) som man måste lära sig som ett nytt språk om man vill hänga med i det som sägs. Det är inte lätt att lära en snart 80-årig ”gammal hund” att sätta sig in i allt..

Jag fick lära mig en ny förkortning i samband med min predikan förra söndan. GPS visste jag ju vad det var. Åkte bil med en god vän och plötsligt sa en damröst i bilens högtalare Du har kört fel, gör en U-sväng. Men den nya förkortningen jag lärde mig var GTS och den är jag faktiskt riktigt hemma i och har levt med ett bra tag.

Hemligheten bakom den är – Glömmer – Tappar – Spiller! Tyvärr kommer det inte nån röst som säger Du håller på att Glömma, Tänk efter nu. Passa dig du kan tappa det du har i fickan om du inte knäpper knappen eller titta hur snett du håller mjölktetran det kan ju hamna på duken alltihop.
Visst kan det kännas lite jobbigt ibland när man ska säga nåt viktigt som – du vet ju vad han heter..sa,jag kommer bara inte på namnet.

Men det hör till livets trasigheter att det blir så med stigande ålder. Vi drabbas av det allihop. Klagovisor kan vi sjunga om det ibland.

Jag hade ett tema på väggen i min förra predikan. Hittade det på nätet och la det på den gamla trasmattan och så blev bilden så här med undertecknad i predikstolen – med Bibeln i handen.

Då handlar det inte bara om GTS utan om livets alla ofta trasiga frågor. Vi behöver få ta dem nånstans för att få hjälp och hitta vägar. Få svar och få se hur trasorna blir delar av livets mönster i tron på Gud. Den Gud som kan ge kärlekens varma färger också i det allra svåraste vi möter och hjälpa oss att gå vidare.

Politik + Val = Trött !

Rubriken säger egentligen allt jag vill med mitt inlägg i dag. Tänk att det ska va så jobbigt med allt som kallas samtal eller debatt i politiken. Jag blir så trött så trött – inte av politiken som sådan men av tonen och målinriktningen i samtalen, analyserna och krönikorna och intervjuerna. Undrar ibland om det finns nån som vet vad dom egentligen vill och vad dom står för. Man bara pratar på enligt ”regelverket” och klarar sig tydligen med det.

Exempel: Partiledaren för XX meddelar: Vår huvudmotståndare är partiet XXX och det ska vi kämpa emot.

Att väcka misstroende är ju bara oseriöst Nån annan hånar det och det partiet.

Eller så kommer brunsmetningen fram eller nåra andra färger kanske. Det gäller ju att vinna debatten och få dom andra att bli så stukade som möjligt och själv få det sista och avgörande ordet. Man kan kalla dom andra för praktiskt taget vad som helst från hyckleri till Betongklumpar. Svenska språket räcker inte till för allt man vill kleta på dom andra.

Nu tycker du kanske att jag överdriver och gnäller för mycket – politik är ju så här. Ja jag vet, jag har ju i alla fall varit med ett tag och suttit i kommunfullmäktige en period. Kan inte hjälpa det men jag tycker att detta också är en allvarlig klimatfråga just i debatten Man borde kunna uppföra sig som folk. Lyssna till andras åsikter med respekt och presentera sina egna förslag och mål utan att håna eller nedvärdera andra.

För att undvika att bloggen blir flera sidor lång så sätter jag punkt för mitt gnäll och klagande här och tar fram ett ord ur mitt program. Nya testamentet. Filipperbrevet 4:8 ff. Det som är sant, det som är upphöjt rätt och rent, det som är värt att älska och akta. allt som kallas dygd och allt som förtjänar beröm, ta fasta på allt detta… då skall fridens Gud vara med er!

Fridens inte stridens ord skulle kanske kunna leda oss på rätta vägar igen. Det talas mycket om den kristna värdegrunden i dag, Det är nog inte så tokigt att titta i backspegeln ibland. Ta en paus och se människan som går med oss på vägen eller den som inte orkar gå utan har stannat för att vila sina trötta fötter eller för att få tid att fundera innan nästa vägsträcka.

Såg en liten mening på nätet, den fastnade, den var så här. PÅ NÅDENS VÄG FÅR VI TA VÅR TRASIGHET TILL GUD SÅ HAN KAN VÄVA NÅT VACKERT AV DEN !

Pampigt värre med denna i bokhyllan !

Det här är nog den pampigaste bok jag har i min bokhylla. 720 sidor mellan pärmarna. Guld på texter och dekorationer och lite guld också på sidornas kanter överst. Tung som ett par tegelstenar dessutom.
Den här typen av bok med alla dekorationer brukar vara förbehållet biblar och psalmböcker.

Praktverk i alla fall om Dalslands enda stad ÅMÅL. Bläddrar lite grann i den och hittar den klassiska historien om när Karl den XIV Johan fick se platsen innan den ännu var stad och utbrast ”ändå något” och fortsatte sedan sin resa. Tveksamt om detta hänt men talesättet finns kvar hos Åmålsborna. Innan Åmål blev stad var det bara en liten marknadsplats vid åmynningen som kallades Åmula backe.

Varför nu om just Åmål på bloggen? Jag kan bläddra vidare för ett svar. Sidan 421 har en bild från en församlingsutflykt från Metodistkyrkan i Åmål till Kapellet i Hannebol i Tösse. På den bilden hittar jag min fru Ingrid som liten tjej och hennes lillebror Gunnar.

Ja bilden är lite oskarp men jag vet att dom finns där som pilarna visar För mig är den bilden guld värd och då får jag väl vara tacksam för prakten på boken. Den lilla tjejen som sedan blev min livskamrat på förunderliga vägar – hon ifrån Åmål och jag från Jakobstad i Finland. Hur osannolikt som helst, det fanns ju inte ens internet vänskap när vi träffades i Göteborg -på riktigt. Gifte oss 1962 och sen har vi älskat varandra och hållit ihop i alla år trots församlingstanternas ord om att det gick väl lite fort det där.

Vi har förmånen att fortfarande få vara ”guld” för varandra. Inte bara på livets pärmar och sidokanter utan genom hela boken sida för sida genom dagar, veckor, månader och år. Gemensam väg genom livet med välsignelse och nåd även när det kärvar med ålder och sånt som hör ihop med livets skröpligheter. Då får det bli extra kramar för att stötta och bära varandra.,

VIKTigt inlägg denna gång !

Den här vågen stod på min svärfars skrivbord för länge sen, men står nu på mitt som ett mycket omodernt objekt. Passar inte in i vår miljö med snabba ryck och IT-värld. Nu skickar man ju så lite brev så Post Nord inte kan fungera utan att öka portot och minska utdelning i våra brevlådor. Det där med att lova att brev ska vara framme nästa dag är ju bara mossigt. Skriver du på ”nätet” så är det ju framme innan du skrivit färdigt. Annat var det på svärfars tid. Då var det viktigt med balansen mellan brevets vikt och portot för att skicka det.

Jag sitter och tittar lite på den här gamla vågen. Den kan väga allt från noll till 100 gram. Men det sker efter det man använt den lilla skruven som finns på det ena benet. Höjer eller sänker man skruven så flyttar man tyngden på den rörliga bågen som visar vikten och om det skall vara rätt så ser man då att vågen står på noll och då kan man börja väga brevet för att få veta vikten på det.

Man kan alltså ”fuska” lite grann för sig själv med att starta vägningen på fel ställe, men det hjälper ju inte om Posten kollar vikten på brevet då kan det bli fråga om tilläggsporto för att få ut brevet från posten.

Känner igen det hela i livets alla vågskålar där det finns sånt som vi måste ta ställning till. Visst händer det att vi försöker hitta den där skruven som man kan justera med. Höja livskvaliteten enligt vad vi önskar – skruva bort det vi inte känner för eller skruva till mer av det vi vill ha. Få allting på en nivå som vi kan leva med och ha det bekvämt och bra. Men det finns ingen sån skruv i livet.

Läser just nu en bok av Max Lucado, den heter Oroa dig inte. Fastnade för hans skrivning om livets citroner eller jobbiga dagar. Han hade en dekal i sin bil med en bild av en citron och texten – NÄR LIVET GER DIG CITRONER GÖR CITRONSAFT och när det var jobbigt satte han fingrarna på sin dekal och gav sin situation i bön till den Gud som var stark och kunde hjälpa honom.
Jag kopplade det med att sluta leta efter den där skruven och lämna över det svåra till den som kan göra nåt bra också av det som verkar omöjligt.
Kanske måste vi ibland ställa om till nollpunkten och säga Gud jag klara inte det här men om du bara lägger ditt finger på vågskålens kant så väger livet över åt rätt håll.