Frälsarkrans eller livlina ?

Det här med att tro – på Gud – det är svårt. Teologiska termer eller fromma fraser det blir så invecklat ibland så man lägger av alla funderingar och går tillbaka till det vanliga och vardagliga livet. Man får väl ta till frälsarkransen när livet verkar ta slut – tids nog. Samtidigt vet man ju att man behöver ha en livlina att ta tag i ganska ofta för att komma rätt i tillvaron.
Det kryllar av böcker som talar om hur man ska klara sig själv eller som erbjuder metoder av olika slag för att få ett ”hälsosamt och lyckligt ” liv.
Allt för ofta krånglar vi bara till våra liv med alla måsten. Jag har ett litet häfte med dikter av Daniel Kviberg i min hylla. Det heter PÅ BEGÄRAN Det är den tredje upplagan och kom ut 1985 Han som skrev det var studiekonsulent, skolkurator och föreståndare på ungdomshem och så skrev han enkla dikter med värdefullt innehåll Jag tänkte bara bjuda på en av dikterna. Den heter Berättelsen.

Så enkel kan tron vara. Bara ett Jesus det är jag och han finns där i alla fall.

Så får det räcka som blogginlägg denna gång. Dessutom är det vår och livets krafter visar sig i vår trädgård. Tuvor av scilla i hela vår mossiga gräsmatta, krokus och påskliljor lyser av glädje.

Annons

Från noll till hundra på xxxx sekunder ?

Jag vet inte hur många sekunder det kan handla om och jag vet faktiskt inte heller om den kan komma upp i hundra kilometers hastighet, men fin är den. Varför en bil som inledning till ett inlägg på bloggen? Det handlar faktiskt ganska mycket om bilar just nu i media och då främst om El-bilar, Teslor av alla slag och om batterier och laddstolpar. Allt blir så bra om vi slutar med bensin så snart som möjligt och blir som vanligt bäst i världen så som Sverige brukar vara. Ladda med el och så klarar du 40 mil igen

Eftersom jag är av årsmodell 1939 utan en massa finesser och tekniska lösningar i farten, så händer det att jag kan känna mig alldeles urladdad ibland och kan börja leta efter en laddstolpe för att få kraft att orka med mer igen.

Jag vet inte hur fördelningen av stolpar för bilar ser ut över landet och har inte aning om hur lång tid en laddning tar, men det är inte mitt bekymmer just nu, jag har en gammal bensinare att köra med.

Kanske känner du igen dig i beskrivningen av att bli trött ibland, lite deppig och modlös, vet inte riktigt hur du ska orka med logistiken i din tillvaro. Oroar dig för morrondan och veckan som kommer och jobbar innerst inne med frågan Hur skall jag orka ? Kommer jag att klara av min dag ? Så söker du dig till olika laddstolpar antingen för att koppla på ännu mer för att glömma det du har redan eller koppla bort så mycket du bara kan och så lovar du en massa annat i stället. Det finns många sorters stolpar- underhållning, shopping, hobbys. resor, mat, mys av olika slag.. du vet själv. Visst kan man fixa en fin fasad eller fint lackad Tesla-style, men det håller inte i längden.

Jag har en laddstolpe som är ett tomt kors. Det behövs ingen sladd för att koppla in sig där Det räcker med en bön och en längtan. Att enkelt säga till Honom som bar det korset en gång – Jag klarar inte det här, Jag orkar inte mer nu måste jag få hjälp. Det kan ske märkliga saker som svar. Du blir sedd av människor omkring dig. Deras händer sträcks ut för att ge dig precis det du behöver. Vi har här hemma mött det så tydligt och klart det bara går att se. Någon hade manat dem att handla som de gjorde. I rätt ”sekunder” och med rätt laddning. Så går årsmodell 39 igen ett tag, inte i mil men i dagar av nåd.

Stenkross på sin tid !

Den här bilden tog jag för flera år sen på hembygdsgården Dammen i vår by. En ganska imponerande maskin kopplad till traktorn. Öronproppar behövde man ha för det slamrade riktigt rejält. Man tog lagom stora stenar och lyfte in dem i öppningen ovanpå och så körde man igång och stenarna krossades och blev små smulor i en hög framför maskinen. Krossa stenar klarade man av på detta sätt. Jag stod bara och tittade på det i mitt tycke omöjliga som skedde rakt framför mina ögon.

Såg bilden i mitt inre häromdan och tänkte till lite inför vår egen livssituation. Stenkross behöver vi nog inte men det skulle vara helt fantastiskt med en PROBLEMKROSS som kunde smula sönder allt det som hindrar och
förändrar våra vardagliga timmar , dagar och veckor. Problem av olika slag – allt från vanliga vardagsbekymmer till sjukdomar av livshotande karaktär. Tänk om det fanns en problemkross att lyfta in alltihop i och så se allt bli till en annan form efter ett tag. Otänkbart – såna maskiner finns inte säger du kanske.

Nja kanske inte maskiner men kraftfulla ord att landa i. Så går jag till min bibel och hittar en hel del berättelser om lösta problem. Jesus gjorde stora under av förvandling för de allra svagaste. Krossade det som verkade omöjligt att lösa. Författarna i Psaltaren hade erfarenheter som de beskrev som en kraft som kunde förvandla allt – läs Psalm 91 som exempel. Så får jag och vi här hemma börja om igen och ta dom ”stora stenarna” och lyfta dem till den som kan bära och förändra allting. Han gjorde det när han gick fram längs Genesarets stränder, stigar och vägar i det land han vandrade i en gång.
Han finns i våra kvarter här och nu. Han kan krossa våra ”problem stenar” NU !

Känner du igen dig i det jag skriver – jag gissar att det är dina erfarenheter också så lyft dina problem ännu en gång till honom som har ”all makt” även i din och min ibland trasiga värld. Kanske det inte löser sig som vi hade tänkt och önskat. Men bönen startar en process och leder rätt i din och min verklighet.

Krumelurer eller hemlig skrift !

Välskrivning hette ett skolämne i min barndom – Kalligrafi kunde det också heta. Skrivstil som här ovanför kan väl snart bli som ett hemligt språk för oss i den äldsta generationen. Det finns väl ingen som använder såna här bokstäver i dagens läge. Det är bara knapptryck som gäller och då hoppar det fram läsbara typer på skärm och från skrivare. Texten på bilden här ovanför är skriven med stålpenna och bläck och är ett utdrag ur en hel bok på ett antal hundra sidor skriven av en pastor med start år 1881.Pastor W Andersson presenterar sin Hjälpreda för talarstolen mycket blygsamt, men man kan inte annat än imponeras av hans enorma jobb.

Varje gång jag ser den här ”postillan” i bokhyllan tar det tag i mitt innersta. Själv har jag mina gamla manus i pappkartonger och i datorns minne numera. Det lär väl vara nåt hundratal skisser med stolpar och noter eftersom jag började predika ”på riktigt” i början av sextitalet. Nu har det varit uppehåll nån månad av olika skäl- främst sjukdom och ålder och visst kan jag sakna det ibland. Bönerna och tankarna om ansvaret i det offentliga rummet har ju ingått i vår vardag. Nu är det kanske lite paus, men längtan att dela med sig av tro och liv brinner än.

Nu ställer jag tillbaka den gamla boken på sin plats i hyllan.

Så får vi se vad som händer sen. När den här gamla boken skrevs hade Halmstad 12.880 invånare – nu är vi 100.000.
Jag tror att det fortfarande behövs ”predikanter” både med skrivstil och tangenter, men med budskap om en levande och verklig Gud.

Livet är som IKEA !

Man får hela tiden nya erfarenheter i livet – aldrig helt klok eller lärd till fullo. Den senaste tiden har mycket påtagligt visat oss att man får ta livet precis som när man köper IKEA möbler – dom levereras omonterade. Det finns en katalog som beskriver hur de kan se ut men sen får du montera ihop allt enligt de papper du får i paketet.
Man tar emot livet och får så småningom en aning om hur man vill ha det och vad man förväntar sig och så börjar man plocka ihop bitarna och så sitter man där och skruvar med den lilla sexkantsnyckeln. Ja numera behövs inte alltid den heller utan man bara trycker ihop delarna i givna spår. Lätt som en plätt- tja – rätt som det är så kommer man fel- Det fattas en bit eller skruv och så blir det tvärstopp. Det är inte alltid det blir som drömbilden beskriver.

Det är där vi har suttit ett par gånger under den senaste tiden – ja inte med möbler att montera utan med själva livet som blev annorlunda än den ritning vi hade. Min sjukdomsperiod för ett tag sen och nu min Ingrids problem med operation i förra veckan och nu allt det där som kommer efteråt och förändrar vardagens rutiner fullständigt.

Okej vi fyller båda 80 i år så det tar längre tid och tar mer av kraft för att komma igen, det är ju självklart, men det är jobbigt medan rehabilitering pågår. Det betyder att en del rutiner ändras och prioriteringar får också göras om. Det innebär att bloggen fått vila nästan två veckor, men nu gör jag ett försök att komma igång igen.

Det finns ljusa stunder också mitt i det som är mörkt och tungt. Vi har en tro som bär trots allt. Men visst kan man bli irriterad och arg på Gud – Varför är det så här? Var är du och vad gör du ? Men så kommer det en hälsning på ett eller annat sätt som talar om en närvaro mitt i allt. Tänker på en vän som la ut en hälsning på Fb och skrev att han inte visste varför eller till vem men han var tvungen att lägga ut den Det var ett ord som sa: Du som har bett så länge – det kommer ett svar. Just då behövde jag det som mest.

Och så finns ju barnbarnsbarnet Emilia, med bilder och videos som visar på livets krafter och det med leenden och goa ögons glitter Vi har hållit henne i våra armar och njutit. Nu är hon lite mer än tre månader och ett under som vi får vara med och ta del av.
Livet går vidare och vi vill vara med ett bra tag till.