En liten pärla i hyllan !

Ibland kommer man av en händelse på att man har nåt som man inte kom ihåg att man har. Det hände mig nu ! Jag hittade den här lilla boken i min hylla. Blygsamt format , bara 5 gånger 8 centimeter och 2 cm tjock och den innehåller ett bibelord och en liten kommentar för varje dag under ett helt år.

Den kommer från min tid i Söderköping och en pastor A. Person som tjänstgjorde för länge sen bl.a. i kapellet i Konungsund och även på fler ställen i den kretsen. Språket är gammaldags och han har lite anteckningar i den Han har tydligen fått den efter sin insats i Ringarum. Jag kan inte annat än le åt den text jag hittar på försättsbladet, titta här.


Jungfruförening det låter allt gammaldags, jag vet inte vad det var för typ av människor – pigor och tjänstefolk, unga kvinnor – nån sorts kvinnoförening måste det ju varit. Kanske en syförening eller kvinnor för mission, vad vet jag.

Men så bläddra jag vidare och kommer till sidan den 23 och 24 februari och det måste vara en Hallelujasida för pastorn för den 23 februari 1886 blev han omvänd till Gud.

Jag har hört berättas om denne man och hur han samlade folk i kapellet. Han satt på estraden med en filt om benen och gitarr och bibel inom räckhåll. Det var på den tiden när samlingsplatsen i bön var ”bönehuset” eller kapellet. Det fanns helt enkelt ingen konkurrerande verksamhet och det som eventuellt fanns var syndigt som dansbanor och annat i den vägen.
Jag har stor respekt för A.Persons jobb med glöd och nerv. Det borde nog finnas mer av den hänförelsen i dag. Upplevelsen av att detta med tro är på riktigt och livsviktigt.

Jag har en av hans biblar också – ganska sliten och full med anteckningar och hänvisningar. Så här såg den ut.

Skulle nog vara klokt att slita mer på våra biblar i dag, med hänsyn till dagens rapporter från en brusten värld.

Annonser

Känslan när man går in i en kyrka !

Rätt många påstår att det är nåt speciellt med att gå in i en kyrka. De där höga valven och de olika bilderna och skulpturerna man ser är nåt unikt. Får man dessutom lite orgelmusik och tända ljus så blir det extra mycket känsla. Den känslan får man aldrig i ett museum eller en konserthall eller sporthall. Religionspsykologen och författaren Owe Wikström skriver i en av sina böcker om ett besök han gjorde i en svensk landsbygdskyrka och den känsla han fick i allt det vanliga i den gudstjänst som firades just när han steg in i kyrkan med värme och glöd. Det är stillsam förväntan och högtid i luften. Något viktigt är på gång och så beskriver han en aftonsång i den kyrkan. Du kan hitta det i boken som heter Längtans försvar eller vemodet i finsk tango.

Ett par bilder får du här. Interiören är från Eldsberga kyrka och exteriören är Trönninge kyrka – båda inom räckhåll för mig.

Visst kan det vara pampigt och stort och jag kan dela känslan av att det är lite extra att gå in i en kyrka och känna ”atmosfären” där. Men nog är det väl lite glest i bänkraderna i våra vanliga svenska kyrkor. Men statistiken visar ändå att det är fler besökare i våra kyrkor än vad det är på fotboll och ishockey i vårt land. Är den kristna tron på väg framåt eller bakåt i dagens värld ? I din värld finns det säkert en längtan efter tro och liv.

Vi tänker ofta på det andliga livet och att det är bara i kyrkorna som det sker såna upplevelser eller på konferenser och stormöten runt om i landet. Läser man berättelserna om Jesus och hans lärjungar så kan man se att det är ganska lite som händer i tempel och synagogor. Det mesta händer ute i vardagslivet hemma vid matbordet eller i köket. på gator och torg eller vid samlingar vid sjöstranden eller på bergsluttningar eller kanske bara vid vägkanten eller mötesplatsen – där sker undren och där möts himmel och jord.

Gud är inte Gud i vissa rum. Gud är hela livets Gud och herre över alla rum där människor möts.

I möten med Gud kan det resas valv mitt över din vardag. Fönster kan öppnas med nya vyer och möjligheter som du inte hade en aning om själv. Kanske en ny melodi och en annan tonart än den du just nu kämpar med. Vi kan känna oss ibland som om vi varken hade sångröst eller melodi. Besvikna över det som inte händer eller det vi inte kan ändra på hur mycket vi än försöker. Lugn ! Du kan få ett annat papper med noter och text på ditt livs instrument. Kolla bilden här nedanför med noter och nytt fönster.

Vi har våra funderingar och våra tidtabeller och förväntar oss att allt ska gå som vi tänkt oss. Men det kanske finns en överraskning som väntar planerad från himlens perspektiv.. Mitt favoritord finns i psalm 139 i Psaltaren, Du omsluter oss på alla sidor och håller oss i din hand.

Överraskande besök i dag !

Hade tänkt skriva nåt helt annat i dagens blogginlägg, men det får vänta till ett senare tillfälle. Vi fick nämligen ett överraskande besök i dag och det toppar allt just nu. Vi har ju fått ett barnbarnsbarn som du kanske förstått och läst om på nätet. Men vi har inte haft möjlighet att träffas mer än på bild hitintills. Men i dag kom det en bil med sonen Anders med sin Kristina och barnbarnet Johanna med sin Johan och det lilla underverket EMILIA som vi nu fick se och ta i famn för första gången. Vilken lycka det blev för oss som är äldst i släkten.
Här ett par bilder med detta ljuvliga liv.


Vilken känsla att få hålla Emilia i sin famn och uppleva hur det spritter av liv i hela henne. Se hennes ansikte och ögonen som följde oss. De små fingrarna som grep om våra fingrar och gav en sällsam kontakt. Har fått lära oss under resans gång att livet kan vara skört men nu känna hur det är skönt. Älskar denna underbara lilla familj och glada över att vi får vara med i den verklighet som nu är aktuell.

Det togs också ett antal bilder på oss som nu är fyra generationer. Vi gamlingar som fyller 80 i år och så den minsta som bara är två och en halv månad just nu.

Visst är det underbart att få leva och uppleva allt detta. Glädjen över lilla Emilia och hennes föräldrarär bara JÄTTESTOR just nu.

Telefonberoende?

Känner du igen den här då är du i en aktningsvärd ålder – nästan museal !

Telefon med nummerskiva — det var väl ganska länge sen och dessutom med sladd till jacket i väggen. som innebar ganska stor begränsning för pratandet. Själv kommer jag faktiskt ihåg telefon med vev och beställning av samtal via telefonist. Det var dessutom billigare att ringa vissa tider på dygnet. Min barndoms televäxel satt det tanter med en skärm full med uttag och så hade dom proppar och sladdar som de bytte från det ena stället till ett annat beroende på vart samtalet skulle. Allt som pratades hörde tanterna så dom blev lite skvallercentral modell Hänt i veckan i byn.

Varför nu detta skrivande om telefonen ?Jo helt enkelt därför att jag såg en mening i ett klipp på Facebook som lydde så här. När telefonen satt fast med en sladd i väggen var människan fri…. Nu tänk själv.. Nu är man aldrig fri när telefonen är sladdlös och finns med överallt. Detta sagt i de vandrande telefonernas land. Man får inte hålla mobilen i handen när man kör bil – det är väl ett klokt beslut Men att gå runt i affärer och på gator och torg med skärmen i handen – huvudet framåtböjt – och uppmärksamheten, var finns den. Man får inte missa nånting det är poängen. Man pratar ogenerat om de mest privata saker till publik men får inga applåder. Bunden till en fri och sladdlös telefon.

Det kanske inte var bättre förr, men det privata var iaf privat och i övrigt fick man radionyheterna och sedan TV nytt på bestämda tider och så var det ju de lokala skvallertorgen som man kunde lyssna in sig på.

Nog kan det vara värt att fundera ett tag på detta. Sladd eller sladdlös – fri eller bunden. Jag tycker nog att det borde finnas en ”lagom nivå” på uppkopplingen via rymden. Jag tror det var kåsören Cello som sa en kall och kylig dag. Nu fryser allt fast i luften och när våren kommer så småpratar det i varenda buske.