I min ålder så tycker man att allt man gör tar längre tid än vad det brukar ta. Att stiga upp på morronen eller gå och lägga sig på kvällen blir helt plötsligt långa procedurer. Ge sig iväg och handla, laga mat- städa och damma eller vad det nu kan vara tar mycket längre tid än det brukar. Tänka och skriva kräver också mer tid och planering det räcker inte med eventuell inspiration det måste till en del ”transpiration” också. Det blir till exempel lite längre tid mellan inläggen på bloggen. Det mesta verkar gå mer långsamt utom tiden – den springer fortare än nånsin. Kände det starkt när vi plockade undan julens alla prylar – vart tog den vägen det var ju nyss vi plockade fram allting.
Det gav mig orsak att titta i bokhyllan bakom mig och jag hittade en 20 år gammal bok -den här.
Vad händer om man alltid måste vara effektiv och allt måste ske snabbast möjligt. Man pratar om långsamhet och vila men i nästa ögonblick jagar man vidare. Författaren säger bland anat – Du måste inte alltid följa med din tid. Han resonerar om dom stora bristvarorna i vår tid. Man behöver ta det lugnt och helt enkelt vara lat ibland. Behovet av dröjande samtal och tankar. Mystiken i tillvaron och att lämna rädslan för att söka sig in i det innersta och se vad som finns där av längtan och möjligheter.
Tomas Sjödin är inne på samma tankar i sin bok – Det är mycket man inte måste…..
Bilden på pärmen till Owe Wikströms bok ser du en man som sitter och viker pappersbåtar och låter dem flyta iväg i den takt vattnet ger dem. Vem har tid med sånt när displayerna blinkar överallt med allt som man bara måste se och det bråttom, bråttom…. och allt finns bara ett knapptryck bort eller nära. Lika riskfyllt som det är att åka moped genom Louvren — om inte mer riskfyllt att leva livets dagar i racerfart..
Långsamhetens lov eller att ha lov att vara långsam är nog inte så dumt i alla fall. Tid för vårt NU och för VARANDRA gör livet rikare. Lägg till det som har med TRO att göra- det där som gör att det alltid finns något som väntar längre fram Vi ser glipor av himmelriket mitt i långsamheten. Minn bror gjorde den här båten av sjödränkta träbitar och visade att till och med odugliga träbitar kan bli konst i rätt tid och rätt sammanhang.
Långsamheten gjorde konsten vacker – så kan det också bli med livets alla rynkor.
Hasses Blogg 