Det blev en resa !

Det blev en resa denna helg, därför inget blogginlägg förrän nu. Det blev en tågresa med Öresundstågen och X2000 från Halmstad till Stockholm och sedan en bilresa till Sigtuna och syster Åsa och hennes man John. En tung resa eftersom lillebror Kim mist sin hustru under julhelgen och det nu var dags för begravning i Östuna kyrka. En resa på ett antal timmar som samtidigt påminde om livets långa resa. Begravningsakten leddes av kyrkoherden i församlingen där min bror också är aktiv i flera sammanhang.

Efter akten i kyrkan bars kistan ut till den grav som var beredd och sänktes i jorden på det gamla sättet. Inte så ofta det sker numera, man lämnar kistan i gravkapellet och går över till minnesstunden. På nästa bild ser du min bror och mig vid sidan av graven.

Minnesstunden i den gamla Kyrkskolan avslutade så denna gudatjänst.
Du vet det själv att man inte kan komma ifrån känslostormar som kan innehålla både mörker och ljus. Sorgeprocessen som startade med chock och allt som hänger ihop med att det blir ett tomrum efter den som har slutat sitt liv på jorden. Ensamheten man drabbas av efter ett långt liv tillsammans är svår att ta in. Men det lugnar sig och sen kommer minnena vid årets olika dagar och man får ta vara på dem som skimrande ädelstenar

Kvällen innan satt vi tre syskon och nåra till och pratade om allt mellan himmel och jord. Det var som om hon som inte fanns med där ändå förde oss närmare varandra. Dyrbara minuter för oss alla.
Tänker på livsresan som aldrig verkar gå i dom spår vi tänkt oss men ändå måste resa. Visst borde vi vara mer varsamma både med hur vi lever och med dem som är våra livskamrater eller bara tillfälliga möten. Man kan ju inte stå där vid kistan och ta itu med det man borde gjort medan man var kvar i vardagen.

Den gamla bönens ord: Såsom i himmelen så ock på jorden. Förlåt oss våra skulder såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro. En resa är alltid både vägen och målet. Jag knäpper mina händer och ber att tomrummet min bror känner ska bli fyllt av frid och ljus.

Annonser

Nåra punkter bara …….

Vissa dagar är tvärdrag över mitt skrivbord en smärre katastrof andra dagar inte så farligt. I dag ä det en mittimellandag om nu det ordet finns. Jag ska helt enkelt ta tag i nåra punkter och bilder med nåra korta funderingar. Den bild som dyker upp på skärmen är den här

Äntligen – det var väl så han sa Gert Fylking när man tillkännagav vem som fick årets nobelpris i litteratur.
Vi förväntade oss den repliken i flera år. Kanske hade den passat oss just nu efter 131 dagars väntan. Omöjligt verkade det och så röstade man bort den ena och den andra. Blocköverskridande var lösenordet som skulle till men det får vi fortfarande vänta på. Det är ju samma gamla konstellation men med två stödpartier till. Både stöd och opposition ska man vara – hur nu det skall gå till. Annars verkar det mest vara hur man skall stänga ut SD som är huvudordet. Får se hur det går och vad det blir för ministrar och hur V agerar. Nog med politikpunkten för denna gång

Nästa punkt på min lista är Migrationsverket och deras frågor till asylsökande. Ett antal människor med teologisk utbildning har försökt svara – biskopar och andra har inte klarat sig med frågorna och skulle ju bara inte bli insläppta i landet. Migrationsverket räknar med kunskap om kristen tro som det avgörande inte relation och tro. 18.000 personer från allmänheten har testat frågorna och cirka hälften har inte klarat dem. Kyrkors intyg om de sökande tro verkar bara hamna i papperskorgen.

Den mest förföljda gruppen i vår värld är de som har en kristen tro. Inte bara i Nord-Korea, Indien, Kina, Afghanistan, Pakistan och många fler runtom i världen. För att inte tala om den här gruppen.

Det kan vara livsfarligt att gå ut med den mössan på sig också i Sverige. Antisemitismen
ökar och blir rå och hänsynslös igen.

Nåra lappar mindre har det blivit på mitt röriga bord, men det lär bli fler igen om man ska försöka hänga med i svängarna och det som rör sig runt omkring oss. Kommentarerna i debatten blir så otrevliga och man gömmer sig bakom IT:s anonymitet och kan säga precis vad som helst. Det finns två ord som jag försöker ta till mig och det är HANTERAS VARSAMT innehållet kan vara skört och kan brytas sönder eller krossas. Värt att följa i många sammanhang.

Önskar dig en bra vecka med lugna möten och vettiga samtal.
Du får en av mina gamla bilder att vila i till sist. Skvaltkvarnen som med vattnets hjälp malde säd till mjöl. Man hade inte bråttom då – det fanns helt enkelt inte nåt allt -genast på den tiden.

Allt går så långsamt !

I min ålder så tycker man att allt man gör tar längre tid än vad det brukar ta. Att stiga upp på morronen eller gå och lägga sig på kvällen blir helt plötsligt långa procedurer. Ge sig iväg och handla, laga mat- städa och damma eller vad det nu kan vara tar mycket längre tid än det brukar. Tänka och skriva kräver också mer tid och planering det räcker inte med eventuell inspiration det måste till en del ”transpiration” också. Det blir till exempel lite längre tid mellan inläggen på bloggen. Det mesta verkar gå mer långsamt utom tiden – den springer fortare än nånsin. Kände det starkt när vi plockade undan julens alla prylar – vart tog den vägen det var ju nyss vi plockade fram allting.

Det gav mig orsak att titta i bokhyllan bakom mig och jag hittade en 20 år gammal bok -den här.

Vad händer om man alltid måste vara effektiv och allt måste ske snabbast möjligt. Man pratar om långsamhet och vila men i nästa ögonblick jagar man vidare. Författaren säger bland anat – Du måste inte alltid följa med din tid. Han resonerar om dom stora bristvarorna i vår tid. Man behöver ta det lugnt och helt enkelt vara lat ibland. Behovet av dröjande samtal och tankar. Mystiken i tillvaron och att lämna rädslan för att söka sig in i det innersta och se vad som finns där av längtan och möjligheter.
Tomas Sjödin är inne på samma tankar i sin bok – Det är mycket man inte måste…..
Bilden på pärmen till Owe Wikströms bok ser du en man som sitter och viker pappersbåtar och låter dem flyta iväg i den takt vattnet ger dem. Vem har tid med sånt när displayerna blinkar överallt med allt som man bara måste se och det bråttom, bråttom…. och allt finns bara ett knapptryck bort eller nära. Lika riskfyllt som det är att åka moped genom Louvren — om inte mer riskfyllt att leva livets dagar i racerfart..

Långsamhetens lov eller att ha lov att vara långsam är nog inte så dumt i alla fall. Tid för vårt NU och för VARANDRA gör livet rikare. Lägg till det som har med TRO att göra- det där som gör att det alltid finns något som väntar längre fram Vi ser glipor av himmelriket mitt i långsamheten. Minn bror gjorde den här båten av sjödränkta träbitar och visade att till och med odugliga träbitar kan bli konst i rätt tid och rätt sammanhang.

Långsamheten gjorde konsten vacker – så kan det också bli med livets alla rynkor.

Ta det med en klackspark !

Ett av många talesätt som vi har. Såg det i en tidning nyss och då vaknade ett gammalt minne upp. Tänker berätta om det.
Under ett avbrott i mina teologiska studier i Göteborg för mycket länge sen hände sig att jag jobbade på Gotland ett år innan det blev dags för ”lumpen” och sen ett återvändande till studierna.
På Gotland jobbade jag i Alskog på Guffride gård där Uno Nilsson hade handelsträdgård med flera växthus och dessutom lantbruk kossor och grisar. Mycket man fick lära sig där. Uno var dessutom buktalare med en docka på armen och åkte lite i folkparkerna på ön. Nåra gånger fick jag vara med i rollen av den där ”frivilliga” från publiken som skulle komma upp på scen och föra dialog med dockan.
Vid ett tillfälle agerade vi just innan en av svensk fotbolls stora – Nacka Skoglund – äntrade scenen. Han kom i blazer och vit skjorta – inte fotbollsklädd. Hans uppträdande var att göra klacksparkar på scenen.

Man var ju mest van att se honom så här som på bilden från Wikipedia.

Men nu skulle han göra klacksparkar – kommer inte ihåg om det var med en tvåkrona eller femkrona till tonerna av Nåra andra lirare och lilla jag har satt upp en skiffelgrupp i vårat…vi hänger me och så vidare och så sparkade han upp slanten högt i luften och den landade alltid i bröstfickan på hans blazer. Applåder till max för varje spark.

Ta det med en klackspark är väl tänkt att man ska ta det lite lätt, sparka det ifrån sig. Men klackspark typ den som Nacka gjorde sparkar ju inte bort slanten utan den landar i fickan i stället

Kanske är det så att när vi försöker bara sparka BORT DET SVÅRA så landar det ganska snart hos oss igen.
Tänkte vara lite pastor just nu och citera det bibelord som säger Kasta alla era bekymmer på Herren och vi gör det men det kan kännas som om det var gummiband i bekymren och de kommer tillbaka. Det är svårt. Vi har en låda hemma där vi läger böneämnen konkret och så får dom ligga där. Det händer när vi tar upp lapparna vi lagt i den efter en tid att vi upptäcker att det hänt saker med nåra av lapparna, gummibandet har brustit.

Klackspark i all ära men det finns möjlighet att i bön komma vidare. Se jag gör allting nytt står det också i den gamla boken,