Vi som brukar gå i kyrkan !

Min senast lästa bok är den här- en tegelsten på 543 sidor. Leif GW:s verklighet och allt det han sysslat med under sitt mycket innehållsrika liv. Väldigt intressant och många överraskningar att ta till sig.

En oväntad vinkel i slutet av boken blev stark i mitt medvetande. Han beskriver där sin tro och talar tydligt om att min kristna tro säger mig….. och så berättar han om söndagsskolan och barnatron som han bär med sig i sitt liv. Kan inte låta bli att fundera på hur många där ute i vimlet som bär på en tro innerst inne. Vi som brukar gå i kyrkan har så lätt för att kategorisera i – dom som tror och dom som inte tror Glömmer ofta bort att Jesus säger att vi inte skall döma utan det är Gud som vet allt och som har allt i sin hand.

Påminde mig själv om en händelse för ganska länge sen i vårt liv. Vi var i ett kapell i Orsa och hade kommit lite sent till samlingen: Det kom en annan liten grupp samtidigt som vi – tydligen en för mötesledaren välkänd pastor – oss kände han inte. Men han höjde rösten i sitt inledningsord och riktade sig till pastorn som kom in och satte sig med oss på sista bänken och sa : Inte ska väl pastorn sätta sig på ”syndarbänken”! Efter en stund av eftertanke hade jag lust att höja rösten och säga: Det är kanske på den bänken man verkligen träffar Jesus !

Vi som brukar gå i kyrkan. Kanske fylla kyrkbänken ganska ofta. Gör vår plikt med sånger, texter, böner och predikan. Sitter med samma vänner vid kyrkkaffet och sen hem till vardagen. Tradition och ritual eller….

De senaste veckorna har gett mig mycket att fundera på. Jag har jobbat som pastor hela livet och haft många stora upplevelser i det jobbet, levt som en pastor brukar leva. Men nu har jag varit i ”dödsskuggans dal” och kommit tillbaka till livet tack vare den kraft som bönen gett genom familj och vänner i bön. Människor som vågat tro och upplevt verkligheten i det som bibelorden säger.
Jag kommer att möta livet och dem jag möter på livsvägen med stor varsamhet och ödmjukhet.
Människor som bara har tro som ett senapskorn men också den tron bär igenom allt det svåra.

Kanske du har minnesversen från söndagsskola med dig, eller kanske psalmversen du lärde dig utantill, kanske nån av sångerna i Advent eller Jul. Kanske ett Gud som haver barnen kär….en barnatro kan räcka långt och öppna Guds famn när det känns mörkt och kallt och du bara ser is och snö. GUD ÄR MED DIG – VARJE DAG – PÅ RIKTIGT !

Annonser

Skriv en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s