Konstig bild – kanske – eller ????

Jag förklarar den här bilden om nåra rader.  Jag sitter just nu vid mitt skrivbord  och tittar ut på en regnig  gårdsplan i väntan på första höststormen som skall komma  i morron eftermiddag till vår lilla  by. Det börjar gulna i växterna i trädgårn och vi har plockat in en del äpplen . Ingrid Marie.  Paprikaplantan i sin kruka  bär  fortfarande frukt.  Vindruvorna  i sina klasar mognar och smakar gott.   Björkarna tvärs över vägen gulnar i stora sjok. Kort sagt  så är det höst  och rusk som väntar. Det är ju plötsligt den tjugonde september.

Har funderat lite grann på bloggen och tänker presentera en liten nyhet inför kommande inlägg ( över 500 vid  det här laget)  Räknar med att blogga en gång i veckan och ha ett aktuellt tema  av varierande slag. Ibland  om familj och vardag, ibland om sånt som händer omkring oss eller bara i min tankevärld. Förhoppningsvis hittar du lite läsvärt  i detta.  Ibland kommer jag att lägga till en Extra ruta på slutet och den kommer att innehålla  något för  den inre människan -frågor om tro  och liv. Det är i den rutan som bilden här ovanför hamnar.  Du kan ju alltid  välja  om du vill läsa extra rutan eller  låta bli. Vi får  se hur det blir.

EXTRA RUTAN.

Läser just nu en bok av Anita Barker  ( Det finns en frihet)  Den är 18 år gammal  och full av våra understrykningar, men den håller än. Hon berättar om under av livsavgörande betydelse  i människors liv inklusive sitt eget. Hon har ett kapitel om förlåtelsens betydelse. Det var där jag skapade min enkla bild. Tänk dig dagar i ditt liv på ett pappersark och då menar hon och jag jobbiga dagar. Bläckplumpar och kladd, obegripliga krumelurer som bara du vet vad de betyder. Du återvänder ofta till det där arket med alla misslyckanden och alla mothugg du fått. Folk som du  bara inte kan med för allt vad de gjort fel mot dig och mera  och mera av  svåra saker. För varje gång du tittar på det där arket blir  dina tankar tyngre och jobbiga och bitterheten över allt bara större och värre.

Det finns ett ord som heter  FÖRLÅT. Du kan använda  det för varje plump på ditt ark vem som än bär skulden för  det som hänt – du eller den andra. När du har förlåtit alla plumparna  kan du knyckla ihop hela  arket och slänga  det i papperskorgen. Det står i den gamla bönen Fader Vår  ”Förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem  som står i skuld till  oss.”

Svårt säger du och jag håller med dig, men det är  värt det – för den frihet du får när det kladdiga arket är borta och du vågar börja skriva nya  modiga dagar och relationer.

Annonser

Skriv en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s