Jag förklarar den här bilden om nåra rader. Jag sitter just nu vid mitt skrivbord och tittar ut på en regnig gårdsplan i väntan på första höststormen som skall komma i morron eftermiddag till vår lilla by. Det börjar gulna i växterna i trädgårn och vi har plockat in en del äpplen . Ingrid Marie. Paprikaplantan i sin kruka bär fortfarande frukt. Vindruvorna i sina klasar mognar och smakar gott. Björkarna tvärs över vägen gulnar i stora sjok. Kort sagt så är det höst och rusk som väntar. Det är ju plötsligt den tjugonde september.
Har funderat lite grann på bloggen och tänker presentera en liten nyhet inför kommande inlägg ( över 500 vid det här laget) Räknar med att blogga en gång i veckan och ha ett aktuellt tema av varierande slag. Ibland om familj och vardag, ibland om sånt som händer omkring oss eller bara i min tankevärld. Förhoppningsvis hittar du lite läsvärt i detta. Ibland kommer jag att lägga till en Extra ruta på slutet och den kommer att innehålla något för den inre människan -frågor om tro och liv. Det är i den rutan som bilden här ovanför hamnar. Du kan ju alltid välja om du vill läsa extra rutan eller låta bli. Vi får se hur det blir.
EXTRA RUTAN.
Läser just nu en bok av Anita Barker ( Det finns en frihet) Den är 18 år gammal och full av våra understrykningar, men den håller än. Hon berättar om under av livsavgörande betydelse i människors liv inklusive sitt eget. Hon har ett kapitel om förlåtelsens betydelse. Det var där jag skapade min enkla bild. Tänk dig dagar i ditt liv på ett pappersark och då menar hon och jag jobbiga dagar. Bläckplumpar och kladd, obegripliga krumelurer som bara du vet vad de betyder. Du återvänder ofta till det där arket med alla misslyckanden och alla mothugg du fått. Folk som du bara inte kan med för allt vad de gjort fel mot dig och mera och mera av svåra saker. För varje gång du tittar på det där arket blir dina tankar tyngre och jobbiga och bitterheten över allt bara större och värre.
Det finns ett ord som heter FÖRLÅT. Du kan använda det för varje plump på ditt ark vem som än bär skulden för det som hänt – du eller den andra. När du har förlåtit alla plumparna kan du knyckla ihop hela arket och slänga det i papperskorgen. Det står i den gamla bönen Fader Vår ”Förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.”
Svårt säger du och jag håller med dig, men det är värt det – för den frihet du får när det kladdiga arket är borta och du vågar börja skriva nya modiga dagar och relationer.
Hasses Blogg 