Lite nostalgi – Finland !

I min ålder så händer det ibland att man bara sätter sig ner  och minns olika saker eller händelser. Den här gången råkade jag bläddra i boken om min hemstad Jakobstad. Boken kom ut 1964 och mamma fick den som gåva av Stadsstyrelsen. Den har hängt med i min bokhylla med Finladsminnen , nu  i många år. Bilden ovan är  från den idylliska Hamngatan som tillsammans med Pigkäringsgränd hör till dom där på sin tid allt annat än idylliska husen i stan, men som numera hör till idyllminnen. Hamngatan börjar vid brandstationen och går sedan ut till Gamla  Hamn. Den andra gränden finns inte mer.

Mer känd vy är den här som visar Strengbergs tobaksfabrik – på sin tid  störst i Europa.

Mitt emot i backen fanns min gamla  skola Jakobstads Samlyceum så jag gick ofta  förbi  den stora  byggnaden med klockan  som man visst glömde släcka  den gången ryska bombplan flög över stan och min farmor och jag låg i en snödriva medan larmet gick (hann inte till nåt skyddsrum den gången) Det är en annan historia.

Jag har bott på tre adresser i stan: Kristinegatan 19 B – Pinnonäsgatan  33  och Spelmansägen 1  – numera 3 i stadsdelen Skutnäs. Ganska enkla boendeformer två av dem med Utedass och bara en kallvattenkran i köket. Men det är  ju längesen, så länge  så man funderar på hur gammal man egentligen är – men okay det var fattigare  i Finland  än i Sverige på den tiden men sen kom utvecklingen ifatt i en rasande fart. Men visst var det pampigt att flytta in till stan från de lilla byn Bennäs där vi levde mina barndomsår. När jag ser den här  bilden i boken jag bläddrade i nyss så kan jag känna storleken i upplevelsen att komma till torget och  Rådhuset.

Nog med minnen för denna gång. Nu är det länge  sen vi var i Jakobstad och stugan i Fäboda, men så är ju livets gång. Visst kan man vara tacksam för tryggheten trots allt.

Extra  rutan.

Då ser bilden ut så här.

Jag sitter i bilen med bara en självklarhet i bild men som ändå kan väcka tankar. Framrutan ät  stor och jag ser tydligt var och vet vart jag ska köra.  Backspegeln är liten men påminner om det jag passerat och talar om vad som kan dyka upp på vägen ibland och kanske köra  om mig.  Det är  en rätt bra beskrivning av själva livet. NUET det där att sitta  och köra har flera  bitar.  Medveten om min livsväg och vilka val jag gör och  vart jag vill i verklighetens alla korsningar.  Kanske har du och jag ställt in vår GPS med ett bestämt mål i sikte. Jag kan känna med min tro som vägledning om ett val blir rätt eller fel. Rösten kanske säger : Du har kört fel – gör en U-sväng, och då får jag rätta mig efter det. Kolla i backspegeln, tidigare erfarenheter – stanna till i vägkanten – fälla ut pilen och köra i en bättre  riktning.  Ibland behöver jag torkare på rutan i livets  störtskurar. Känna en hand över min kind som tar hand om tårarna..

Herre , visa mig din väg  och ge mig mod att gå den, heter det i en gammal men ändå aktuell bön.

 

Annonser

Konstig bild – kanske – eller ????

Jag förklarar den här bilden om nåra rader.  Jag sitter just nu vid mitt skrivbord  och tittar ut på en regnig  gårdsplan i väntan på första höststormen som skall komma  i morron eftermiddag till vår lilla  by. Det börjar gulna i växterna i trädgårn och vi har plockat in en del äpplen . Ingrid Marie.  Paprikaplantan i sin kruka  bär  fortfarande frukt.  Vindruvorna  i sina klasar mognar och smakar gott.   Björkarna tvärs över vägen gulnar i stora sjok. Kort sagt  så är det höst  och rusk som väntar. Det är ju plötsligt den tjugonde september.

Har funderat lite grann på bloggen och tänker presentera en liten nyhet inför kommande inlägg ( över 500 vid  det här laget)  Räknar med att blogga en gång i veckan och ha ett aktuellt tema  av varierande slag. Ibland  om familj och vardag, ibland om sånt som händer omkring oss eller bara i min tankevärld. Förhoppningsvis hittar du lite läsvärt  i detta.  Ibland kommer jag att lägga till en Extra ruta på slutet och den kommer att innehålla  något för  den inre människan -frågor om tro  och liv. Det är i den rutan som bilden här ovanför hamnar.  Du kan ju alltid  välja  om du vill läsa extra rutan eller  låta bli. Vi får  se hur det blir.

EXTRA RUTAN.

Läser just nu en bok av Anita Barker  ( Det finns en frihet)  Den är 18 år gammal  och full av våra understrykningar, men den håller än. Hon berättar om under av livsavgörande betydelse  i människors liv inklusive sitt eget. Hon har ett kapitel om förlåtelsens betydelse. Det var där jag skapade min enkla bild. Tänk dig dagar i ditt liv på ett pappersark och då menar hon och jag jobbiga dagar. Bläckplumpar och kladd, obegripliga krumelurer som bara du vet vad de betyder. Du återvänder ofta till det där arket med alla misslyckanden och alla mothugg du fått. Folk som du  bara inte kan med för allt vad de gjort fel mot dig och mera  och mera av  svåra saker. För varje gång du tittar på det där arket blir  dina tankar tyngre och jobbiga och bitterheten över allt bara större och värre.

Det finns ett ord som heter  FÖRLÅT. Du kan använda  det för varje plump på ditt ark vem som än bär skulden för  det som hänt – du eller den andra. När du har förlåtit alla plumparna  kan du knyckla ihop hela  arket och slänga  det i papperskorgen. Det står i den gamla bönen Fader Vår  ”Förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem  som står i skuld till  oss.”

Svårt säger du och jag håller med dig, men det är  värt det – för den frihet du får när det kladdiga arket är borta och du vågar börja skriva nya  modiga dagar och relationer.

Ingen predikan i morron !

Efter en ganska lång period med vakanstjänst som pastor sitter jag nu en lördag  utan den där  känslan – med darrande nerver – vad skall   jag nu säga  i morron i kyrkan. Det är en lite märklig känsla att jag kan gå till en kyrka  utan att behöva sitta  på första bänk och känna  ansvar för  det som skall  hända i  denna gudstjänst. Men okay jag  var tillsammans med min Ingrid i vår första tjänst i Borgå metodistkyrka  1962. Det känns som om det var  väldigt länge sen och det är det ju.  Gick i pension för  14 år sen och har haft deltidsjobb och vakansjobb  och rest ganska mycket och predikat i olika kyrkor  och samfund.

Nu är det pension på riktigt. Har två predikotillfällen inbokade denna  höst. Lite  märkligt är det att försöka slappna av och släppa taget.  Som pastor blir man ju aldrig pensionär det vet jag. Men nu får  det bli  långt mellan gångerna i predikstolen. Kanske det blir en och annan minipredikan här  på bloggen ibland – får väl se hur det går.

Känner att det är ganska skönt att ha rätt att vara  trött och det är en vila bara i det.

Trött förresten – jag har inte  bloggat på en vecka nu  och det beror delvis på att valet har tagit upp så mycket  uppmärksamhet. Men nu är jag riktigt trött på att läsa  om alla tänkbara regeringsbildningar med  märkta klossar eller  legobitar.  Alla självutnämnda experter och deras alternativ. Kompasser där du kan lägga ihop din egen regering som du tror att det kan eller borde bli. Man hinner ju knappt andas om man ser nyheterna på nätet  eller i ridningar och löpsedlar, program av alla de slag. Alla verkar  ha låsta positioner på sina håll – blocköverskridande om jag får bestämma, mandatfördelningar och ……… puh vad trött jag blir. Tänker ta en paus tills  dom som är valda med talmannen i spetsen får komma med förslag till lösningar. Det är nog enda sättet att överleva just nu. Fyra chanser kan det bli  och lyckas ingen av dem blir det nyval – vad var det hon sa Astrid . Hujedamig är nog en bra beskrivning.

Nu  hoppas jag att du  har en fin höst och önskar dig sköna  och välsignade dagar!

Så kommer jag att leva vidare med nya blogginlägg åtminstone en gång i veckan med nya teman efter vad som händer i min tillvaro  och mina tankar.

Sätt dig ner och bara glo en stund !

Det här var en recension av en bok som fastnade i min hylla och min tankevärld för  nån vecka sen.  Har ännu inte läst boken, den heter ”Odla ditt lagomliv” men jag ser fram emot att göra  det.

Det verkar ju ganska huvudlöst att satsa på att bli tråkigare och kunna njuta mer av livet. Vi ska ju alltid vara roliga  och i centrum i tillvaron. Försöka  överträffa oss själva  och vara först och bäst på allting. Hektisk tillvaro verkar vara normen. Överallt ska vi vara med och trenda till det hela.

Jag reagerade på en helsidesannons i  den kristna tidningen Dagen som gav uppmaningen – Bli först med nyheterna – det verkade så viktigt. Så kom den här recensionen i Svenskan och det kändes nästan befriande.  Du måste inte vara först. Du kan ta en paus från telefonen och  det allmänna  flödet. Livet behöver  inte bli ljummet eller halvdant för  det.

Med boken vill Bella  Linde  göra upp med digital stress,, tillgänglighetskrav  och livsstilshets och den ångest det kan föra med sig. Vi behöver sluta med att försöka överträffa oss själva och  leva ett rimligt och vettigt liv.  Visst har hon rätt !

Och så får man lite handfasta råd för att leva  så.

Öva på att ha tråkigt. Sätt dig bara och glo ett  slag. Börja med fem minuter i taget. Sänk din ambitioner. Välj ut nåt område  där  du är  ambitiös.  Separera privatliv och arbetsliv. Återhämta  dig. Ha tid att sova  och egen ensamhet. Logga ut ordentligt ibland.  Följ inte alla signaler.

Det stämmer så väl med min tro och det den vill säga. Ha tid för  det enda nödvändiga din tro och de människor du har omkring dig, men pressa dig inte in i nåt stressmönster.

Slutet på recensionen ser  ut så här:

Tänk en stund. Sitt bara och glo ! Den som har tid att glo kan helt plötsligt upptäcka nåt man aldrig sett förut.  Maxa, toppa  och leverera kan nog bytas ut mot att vara närvarande och se  och ge !

Politik och val !

Jag är inte alldeles okunnig när det gäller politik – intresserad  och lite nyfiken snarast. Har varit medlem i ett parti  och suttit i kommunfullmäktige en period. Följer valdebatten i det stora hela och blir bara trött  och besviken.

Så här: Partiet X bestämmer sig för  på vilket område  dom skall angripa partiet Ö.  Partiet z bestämmer sig för vilka  andra  som är  deras  motståndare  och hur man skall bekämpa  deras åsikter. Vad kan man hitta för negativa  saker hos  sin huvudmotståndare  att lyfta fram i eventuella  dueller.  Hur kan man tydligast  gnälla  och skälla  på alla andra partier och samtidigt inte nödvändigtvis behöva berätta vad man själv tänker och planerar. Riva ner allt som går att riva ner.

Så är det opinionssiffror som skall kommenteras och förklaras  och försvaras och jämföras.  Huvudfrågorna är väl kända  och då gäller det att gå in i dem med lysande debatt-teknik  som skall gå genom rutan och nå fram till  oss muande valboskap.

Frågor skall besvaras med minsta möjliga tydlighet så vi alla kan göra vår egen tolkning  av svaren. Och så en massa  annat snömos som dämpar eller inspirerar eller kanske bara får oss att transpirera i den mödosamma vandringen fram till valdagen.

Ja, ja  jag ser ju själv hur  deppigt det här  verkar, men det  är känslan åtminstone jag lever  med. Den blir inte bättre av att tänka på tiden efter valet och kommande regeringsbildning. Man pratar ju redan nu om kaos.

Valsedlar och partiprogram i brevlådan ger sina besked, ibland lite tydligare. Nåra  ryska troll har jag inte skymtat.

Men vi lever i ett fritt land  och har rätten att rösta och påverka. Då får man ju tänka själv värdera och ta ställning och så lägga sin röst var man än bor i landet, stad eller landsbygd, villaområde  eller no-go-zon.

Så nu lägger jag  nog av mitt gnäll. Tar och går  och förtidsröstar på måndag. Får mina valsedlar i kuvert och i lådan. Så är det gjort. Inget parti kan ge mig allt vad jag vill vara med om i vårt land  men något har för mig viktiga bitar och får min röst. Gå och rösta  du också det är  viktigt.

PS Får se hur det går med sommar och vintertid på EU-nivå, hoppas slippa ställa om klockorna.