Äntligen regn. Det torra altangolvet blänker av vatten och luften är helt annorlunda. Man borde kanske gå ut och bara sträcka upp armarna i luften och låta sig själv bli hur regnvåt som helst. Vi får se hur det blir. I kväll ska vi på yngsta barnbarnets 16-årskalas.Gläder oss det också – fast man börjar kanske fundera på hur gammal man har hunnit bli! Men så är det bara – åren går.
Bloggen har fått vila en vecka drygt men jag kommer igen lite oftare hoppas jag. Värmen har varit jobbig för oss äldre, så man knappt orkat tänka – än mindre formulera nåt i skriven form. Men nu är det dags igen. På söndag skall jag predika i Gullbrannakyrkan och när augusti är slut så är också min vakanstjänst där slut. Tacksam och glad över att jag klarat en period som vakanspastor och nu blir det bara sporadiska predikobesök. Pastorsjobbet pensioneras man ju aldrig ifrån, men det där konkreta och lokala församlingsansvaret lämnar jag nu. Vännerna här omkring finns ju kvar och vi har nu bott i lilla Gullbranna i tretton år. En lång period i ett pastorsliv – där flyttbussen gått alltför många gånger.
Nu får vi ge varandra all tid vi har och det är skönt. Son och barnbarn finns ju i närheten och en generation till är på gång. Att vara dom äldsta i familjen, som Ingrid och jag nu är känns lite märkligt ibland men det verkligheten som den är.
På hemmaplan med uteplats och lite trädgård till finns det mycket att njuta av. Till dom närmsta dagarna projekt hör att ta vara på de här dyrbarheterna.
Vi planterade nåra plantor när vi flyttade hit och vi har njutit av bären alla år. Nu mognar de för fullt och dom första saftiga bären har v plockat och ätit . Sen blir det nåra lådor i frysen. Äpplen verkar det också bli mycket i det träd vi planterade när vi kom hit – Ingrid Mari förståss.
Tja det blev lite personlig dagbok denna gång. Tack för att du är med och läser och följer mina funderingar och skriverier. Har haft över 17.000 besök på den tid jag hållit på och skrivit. Öskar dig en fortsatt skön och välsignad sommar med nåra bär till.