Nu har vi läst den !

Vi fick den för ett par dar sen  och sträckläste – gick inte att låta  bli -helt enkelt !

Annahita  är präst i Stockholm. Jobbar framför allt med iranier och når många med  sin berättelse. Född i en muslimsk familj i  Iran. Flydde ifrån förtryck och hedersvåld. Livsresan gick igenom Turkiet, Men smugglarens ledsagning dit var ytterst nära  döden. Tillfångatagen med ett litet barn i en väska som hennes partner bar. Lillflickan var så död hon kunde vara men vaknade till liv igen.  Långa perioder  i källarceller utan allt vad hygien heter.  Nästa adress  Danmark – där  våldet från partnern fortsätter. Skyddat boende med myndigheternas  hjälp  och så nästa adress Sverige där  så småningom livet vänder.

En gammal bibel spelar stor  roll i livsresan.  Hon tar den i sina händer  och känner doften av skinnpärmarna  och anar en trygghet och  leds in på vägar till den kristna tron och når fram till styrkan i att tro på Jesus.  Hon har läst till präst  och jobbar nu som det i sitt nya liv, återförenad med sina barn.  Nu finns hennes liv beskrivet i boken.  Att hon har överlevt allt det hon beskriver  är absolut ofattbart med inte bara ett utan hundratals under på vägen.

Som sagt vi kunde bara inte sluta läsa  och vända blad efter blad i denna  märkliga livsresa. Inte klokt att allt detta som också beskrivs om förtryck  och våld har kunnat fortsätta  i den värld  som skulle vara frihet och jämställdhet med förföljelse, lögner, våld  av grövsta slag både mot henne och barnen.

Hur mycket av detta som finns kvar i våra ”no go” zoner vet vi inte, bara att det finns.

Tag och läs – du kommer att gråta mycket  men också se styrkan i en kristen tro.

Annahita  är ju inte  den enda kvinnan som beskriver detta. Soheila Fors  med Tehusen och skyddade boenden för utsatta kvinnor har ju  också berättat om detta i två böcker.

Den senaste heter: Bakom varje  fönster finns ett hjärta. En liknande text,

Böcker  som borde läsas lite mer av både politiker och allmänhet för att förstå lite mer av vad det betyder att  VÅGA TRO  på en Gud  som är  personlig  och har tid för min bön och griper in i mitt och ditt liv med svar som bär –  tydligen  GENOM ALLT!

 

Annonser

Fattigdomsbevis ?

Midsommar är  nästan slut.  Vädret är lika  soligt hela tiden så ingen har väl varken tid eller lust att sätta sig och läsa på en skärm. Dessutom är  det ju VM  i fotboll så det är  den enda  skärm man tittar på – helst så stor  som möjligt. Och så är det till råga  på allt dagen efter  Sverige – Tyskland som man levde för, nästan i alla fall. Så gick det som det gick  och nu flödar kommentarerna  och alla  vet hur det borde ha varit.  Jag blir faktiskt riktigt bekymrad när jag läser en del av det som skrivs.

Jag har tidigare reagerat på ordfattigdomen i fotbolls-snacket. När man tar till mönstret från Fader Vår och ersätter det  VM-lagets namn och positioner. Kan man inte hitta på egna rader utan att ”låna” det religiösa  språket ? Men det må vara hänt och inte mycket att göra åt i  toleransens land.

Men den lynchmobb man nu kan hitta i sociala medier mot en enskild spelare Jimmy Durmaz den går över alla gränser.  Dom vidrigheter man öser över honom har passerat all anständighet och civilisation.  Alla helvetets svärord man kan hitta. alla könsord  som finns, alla  rasistiska och hatiska attribut man kommer på  bara vräker man över Durmaz. Ett ordförråd  som  är stort men begränsat till en del kategorier av negativ sort och detta kombinerat med så mycket ”makt” man bara tror sig kunna ta  till. Den egna besvikelsen  måste  få kläder och då tar man till med allt detta, lägger till lite hot också som en extra krydda. Det är som när man öppnar en ölburk  och det börjar skumma över så man måste skynda sig och dricka.

Jag  blir så less  och så sorgligt besviken på detta flöde.  Fattar inte – ja  jag är nog dum i skallen – hur man tänker när man skriver så. Det drar ju ner hela  fotbollen till skitsnack.

Kom inte  och snacka  om yttrandefrihet  och att man har rätt att tycka  och säga  det man känner. Hur umgås  vi som människor om vi har ett sånt språkbruk. Men det är klart – sociala medier är ju inte att umgås, det att dra till med vad som helst eftersom ingen vet vem man är.

Nu har jag skrivit av mig det jag tycker. Betyder kanske inte så mycket i fotbollsvärlden, men jag tycker Jimmy Durmaz  har rätt att vara en respekterad spelare  och människa. Nästa omgång  Mexico !

 

Förlorat och upphittat !

För dig som är  kyrkvan och vet lite grann om kyrkoårets texter så är rubriken självklar. Sitter och jobbar med min predikan  för i morron i Gullbrannakyrkan. Minns då en händelse från en av mina tidigare  arbetsplatser. Den kan sammanfattas med den här  bilden.

Jag gick  utanför kyrkan på den stenlagda gatan och det glimmar till mellan stenarna. Jag hittar en nyckelknippa  och en hel drös med mynt omkring den. Tar upp den och samlar ihop alla mynt jag hittar och går  direkt till polisstationen och lämnar in rubbet. Får lämna namn och adress och så tar polisen hand om hittegodset. Tänkte  inte   mer på det sen.

På söndagen efter kliver det in en man i kyrkan.  Helt okänd för mig. Han har ett paket under armen och frågar efter mig. Vi  möts  och han säger sig vara både tacksam  och förvånad. Att lämna  in nyckelknippan var oerhört bra men att också lämna in varenda slant han hade tappat ur fickan också det var oväntat, man kunde ju ha behållit pengarna – den lilla  summa det var. Han var nästan lite  chockad och så överlämnade han paketet med en rejäl kartong choklad och tusen tack.

För mig blev det som jag redan kopplat bort en ganska festlig historia.

Kanske  är det nåt för predikan.  Herden som hittat  det borttappade fåret ställde till fest för de andra, av bara glädje.  Kvinnan som hittat sin borttappade slant bjöd in sina grannar på kalas.  Pappan som fick sin förlorade son hem igen ställde till med fest  med fina kläder, mat och musik.

Så skall det vara också  när en vilsen eller  borttappad  människa hittar hem igen då borde  det bli fest  för alla inblandade. Jublande glädje över att en trasig  människa blir hel igen. Får sina sår  och skador  omsedda och blir läkt.  Upptäcker sin plats i livet och sitt värde  och sin identitet igen.

Hittar ett hem – kanske i en kyrka eller i en liten grupp med människor som vågar tro på någonting mer än det vanliga.

Välkommen till  din kyrka på söndag – om du känner att du behöver nånting mer i ditt liv. PK behöver inte bara betyda  det  vi kopplar det med. Det kan också betyda  Personlig Kärlek !!!

Ovanlig vägg på ett förråd !

Jag fattar  inte hur dom orkar – jag menar rosorna som vi planterade för över tio år sedan. Gräsmattorna torkar bort  men dom kommer igen. Mossan i gräset torkar också bort  och vi hoppas att inte så mycket av den kommer igen. Men rosorna som nu går mot sin stora blomning och redan dignar av blommor har inte fått en droppe vatten av oss och marken under dem är bara  sand,sand  och åter sand. Men prakten är och blir enorm.  Jag kan inte räkna dem alla…. står det visst i en gammal psalm.

Vi gläds åt  prakten.  Men visst finns det människor som är  som rosor  också och  då tänker jag inte så mycket på skönheten utan om kraften att orka i alla  väder Ger svalka i den torra öknen och slår ut i blom  och får andra att blomma.  Människor som lever i en jordmån  som mänskligt sett är så långt ifrån möjligheten till lycka  och rikedom men  ändå kan dela med sig av hopp  och tro till dem de möter. Människor som lever  det vi andra sjunger söndagssånger om och gör  svårigheternas omöjliga  dörrar till en portal av rosor  för  den som behöver det.

Visst har du mött dem. Du vet att det finns den eller den  som det bara lyser om  och som du kan möta med alla dina frågor  och funderingar. Dom som verkligen lyssnar på det du säger.  inte står och funderar på vad de skall säga  när  du har pratat färdigt.

Klä dötrista väggar med rosor kan vi kanske våga oss på eller åtminstone  försöka. Vara med och skapa portaler där  det bara verkar finnas stängda  och låsta  dörrar är en möjlighet som kan ge liv igen.

Rosorna hos oss tar ju inte bort  den slitna  väggen, den syns fortfarande. Men det känns bra mycket bättre och skönare att leva med än bara det gråtrista.

Önskar dig  många ”rosendagar” i sommar.

Högsommar och vattningförbud !

Fick en såndär  minnesbild  från Fb – det här publicerade du för  fyra år sedan. Det var en bild på vårt eget lilla  Niagara på altanen. Här  är årets  vattenfallsbild. Vi monterade upp det i går på Nationaldagen  fyllde på fyra  liter vatten. kopplade pumpen och satte på strömmen och nu strömmar vattnet i sin egen kretsgång  och vi ser fram emot många  sköna dagar  och hör vattnet porla och till och med överrösta trafikbullret från motorvägen ibland.   (En bullernivå som är väldigt stark  ibland)

Det lilla vattenfallet köpte  vi när vi flyttade hit till Gullbranna för snart tretton år sen  och det funkar fortfarande till nöje  för oss  och för alla  fåglar som kommer och dricker  och duschar i dom oilka  nivåerna.

På tal om fåglar så kan jag berätta att vi har regelbundna  koltrast konserter när  vi sitter ute på vår altan. Koltrasten återkommer på fasta tider under kvällen  och  sjunger från samma plats  i underbara tongångar som verkligen överröstar motorbullret. Har ingen bild eller video på det,  men platsen där han sjunger är på toppen av den gamla TV-antennen,  det bästa program den någonsin förmedlat.

Vi bara njuter. Det gör vi också av alla de blommor vi har omkring oss i krukor  och rabatter. Rosenpionen är den av våra pioner som fortfarande blommar.

Har försökt att förenkla  trädgårdsbiten så mycket som möjligt och njuter av den oas vi har på vår altan och vid stark värme på andra sidan huset med en vägg av Spirea och Smultronshersmin som doftar så fantastiskt av just smultron, om man inte  som ett barn vi hade på besök sa – Det luktar tuggummi – som svar på frågan om vad hon kände. Vår barndom hade helt klart smultron på ett strå  som en viktig ingrediens.

Detta som nån ögonblicksbild av våra sommardagar. Önskar dig sköna dagar med härliga upplevelser också i år. Vattenfallet en gång till som det ser ut just nu får avsluta  inlägget denna gång.

 

Visst har du fått det lilla häftet ?

Den landade i lådan nu i veckan som gick. Egentligen är den väl en repris  på samma tema  som kom för flera år. Men världsläget  och kriserna  runt om på den krigiska sidan har ökat  Osäkerheten på grund av ett antal styrande ledare  som tror att det bara är  dom som är betydelsefulla  och har rätt at fatta beslut som gynnar dem och deras egen sfär. Hänsynslöst kallas  det med ett alldeles vardagligt ord.

Rubriken på det lilla  häftet är onekligen tydlig  och klar. Högst upp på omslaget står det dessutom  VIKTIG INFORMATION  TILL SVERIGES  INVÅNARE.    Frågar dig just nu – Har du läst den eller bara bläddrat lit  förstrött  och tänkt  det där  vanliga , ja  jag vet väl hur  det är med det där och så lagt den i en hylla nånstans för senare läsning.  Det är  väl inte  så allvarligt eller nära!

Vi  satt nåra stycken och pratade om det hela  och då var det nån som sa att det var fel ord i titeln, den borde heta –  När krisen kommer  och när kriget är  här. Också detta baserat på  världsläget  och alla  de krishärdar vi har omkring oss nu. Och så bläddrade vi lite grann.. Bara rubriksidor räckte till för  fortsatt samtal Kolla bara:

Nog tål det funderas över  både  på personligt, nationellt  och internationellt plan. Så delade vi egna erfarenheter  från tillfällen när  vår egen värld vändes upp och ner.  Det kunde vara sjukdom, sorg, förlorade möjligheter på det personliga planet. Vi hade väl inte  så mycket upplevelser om  att vårt samhälle brakat ihop helt, men kristider och ransoneringar och kuponger fanns  det ju. För min egne del upplevelser av krig  och fara  – mörkläggningsgardiner  och Hesa Fredrik larm  och bomber över min hemstad – men som väl vara bara i ett fåtal. Visst minns jag fårtalgen i små burkar i stället för smör och de vuxnas  klagan över att det  inte fanns kaffe och surrogatlukten. Men världen stod i alla fall i min närhet även om det svajade.

Så fortsätter  häftet med frågor  om  Din krisberedskap. Din vaksamhet mot falsk information som nu heter ”fake news” och är  synnerligen verklig.  Nyttig läsning också om försvar och varningar via  larm av olika slag. Läs  och begrunda !

Hittade nåra guldkorn också  mitt i alla varningar. Dom lyder  så här:

Engagera dig! Många ideella föreningar och trossamfund gör viktiga insatser  för vår gemensamma  säkerhet  och beredskap. (sid  18)

En av våra viktigaste tillgångar när något hotar oss  är vår vilja.  att .hjälpa varandra. (sid 3 )

Låter  som viktiga inslag i vår vardag – inte bara i kris och krig. Jag använde faktiskt en del urval i häftet för min söndagspredikan  Läste parallella texter ur bibeln. Psaltarorden om att Du omsluter oss på alla sidor  och håller oss i din hand och Jesus egna ord – Se jag är med er alla dagar intill livets  slut.  Ett trygghetens budskap att vila i varje  dag. Visst är det ofta så att när krisen –  den allvarliga kommer-  så är kyrkorna öppna  för bön, ljuständning och samtal  som visar på ett det finns en trygghet – TROTS ALLT !