Så här såg det ut för oss året 1962, det är ganska länge sen nu.
Då var det vårt bröllop som firades på två håll, dels i Ingrids hemstad Åmål och så en efterfest i min hemstad Jakobstad. Nu har vi firat Smaragdbröllop förra året och det betyder att vi nu har varit gifta i 56 underbara år och fortfarande lever vår kärlek stark och suverän. Det går inte att med ord beskriva hur skönt det är.
Men det är inte vi och vårt bröllop som präglat de två senaste veckorna. Det är två andra fester som fyllt vår tillvaro med glädje. Du ser dem här.
Sonen Anders gifte sig med sin Kristina i Eldsberga kyrka i en mycket personlig och annorlunda vigselceremoni och så en fest på Gullbrannagården – Anders arbetsplats sedan många år.
Veckan efter var det Ingrids bror Gunnar som med sin Anna firade Guldbröllop på Nolhaga slott i Alingsås, med släkt och vänner i en härlig miljö och med massor av minnen och förankringar i tiden som gått.
En liten glimt i bildform från sonens bröllop får du här.
Visst är det fantastiskt detta med att mötas och förenas i kärlek i livet. Våra senaste veckor har varit fyllda av detta både i vår egen relation och i det som de två andra högtiderna berättar om.
Kan bara inte låta bli att citera en av Bibelns vackra böcker när det gäller kärlek. Höga visan eller som den egentligen borde heta SÅNGERNAS SÅNG.
Vintern är förbi, regntiden är förliden och har gått sin kos. Blommorna skjuter upp ur marken. Våren är här och turturduvan låter höra sin röst. Kärleken är stark som döden, des glöd är som eldens glöd. De största vatten förmår ej utsläcka kärleken. Strömmar kan inte dränka den. Kärleken är störst.
Läs gärna hela texten i Höga visan – ni som är par och förundras över kärlekens vägar.
Bara ett par dar efter den senaste festen slår hibiskusen i vårt fönster ut i en fantastisk blomma, det blev son en symbol för det vi upplevt och upplever i våra liv just nu. En praktfull upplevelse i vårt vanliga köksfönster.