Jag blir så sorgligt besviken ibland, så jag måste skriva av mig en del för att ha gott samvete. Det kanske inte alls berör dig, men det stör mig trots alla friheter vi har i vårt land.
Den här gången handlar det om allt man kan läsa i kommentarsfälten på sociala medier och allt det man tillåter sig att skriva under anonymitetens fina täckmantel.
Det kan sammanfattas i tre enkla ord eller HHH som betyder Hat, Hot och Hån. Jag tror att det är en relevant beskrivning av temat och nivån på nätets kommentarer. Jag tror knappast att man skulle säga de ord som där skrivs till någon man känner eller med klara ord så där direkt i ansiktet. Men på nätet går det bra. Har du en annan åsikt än den som skriver kan man helt klart kalla den som skrev det man inte gillade, för Idiot, Galenpanna eller nåt ännu tydligare- det hål man har mellan skinkorna. Är det en kvinna som har skrivit nåt för läsaren opassande så kan man hota med döden, våldtäkt eller allt som passar in under begreppet hora. Smaklösheten är enorm och man kan vräka ur sig precis vad som helst när ingen vet vem man är
I politiska frågor blir det ibland ännu värre.. Man talar inte det allra minstas om själva politiken utan går till direkta personangrepp på den som är ledare i det parti man vill angripa. Ännu mindre vågar man tala om det man själv vill se och företräda – det räcker med att man får håna och hata.
I sophanteringen hemma hos oss finns det te alternativ, ja fyra om man vill. Vanliga sopor i påse i tunnan, grön påse för matavfall, kartonger plast och glas och tidningar till återvinningen och grovsopor med släpkärra till de större återvinningsplatserna. Ganska enkelt program och inte så svårt att följa. Men på nätet känns det ibland som att vi slänger både grovsopor och ”tuggade matrester” i ansiktet på den som har en annan åsikt än den vi själva har.
Okay det kallas yttrandefrihet och demokratisk rättighet och en massa andra fina ord men jag tycker nog att det mest andas egoism och elände. Jag är så pass till åren att vi fick lära oss nåt som kallas hyfs och respekt, men det är ju knappast nåra stora ord i dag om man ens förstår vad de innebär.
Det är så enkelt att bara vräka ur sig det man just då känner att man måste göra och då blir det väldigt ofta HHH. Jag trivs inte med spyor och vet att det är jobbigt att torka upp dem om man ens orkar. Det är lättare att hålla tyst och dra sig åt sidan och säga att man får stå ut med allt detta- tiden är sån eller heter det tidsandan. Jag vägrar tro det. Jag vill andas frisk luft och ha en atmosfär där vi kan tycka olika utan att förfalla i språk och tonart.
Kanske jag mår lite bättre nu när jag fått tycka dom här raderna. Jag tänker inte klassa dig som inte tycker som jag med nåra fula ord eller namn. Bara hoppas att vi kan mötas ansikte mot ansikte och samtala på riktigt – inte klassa ner varandra utan bete oss som vettiga människor.