SELFIES ELLER ATELJÉ – det är frågan ?

Om man nu fotograferar sig själv  i alla stunder så måste  det bli en hel del bilder.  På väg  ut – i bilen – på macken- i affären – på fiket eller kort sagt överallt   och ett antal gånger per timme så måste  det  ju bli en väldig massa med bilder som skall sorteras, lagras och kategoriseras och allt annat, kan man ha tid att leva  i verkligheten då ? Blir kanske   raddan av bilder  den enda verklighet man har.

Kommer ihåg en slogan som fanns ett tag – Syns  du på TV så finns  du. annars…

TV fanns  det i alla fall publik för. Men vilken publik har alla selfies annat än mig själv Ja bilderna kanske finns i molnet  och går att hämta ner när man vill titta.  En annan fråga – Hur länge är en selfie aktuell ? Hur länge  är jag nöjd med bilden av mig själv när allting annat ändras efter trender  och mode och hur samhället omkring mig förändras.

Satt och bläddrade lite grann i boken om vår  släkt. Sven-Erik Åströms Släkten Nylander  1631  –  1981. Hittade nåra  tjusiga  bilder där , så långt från Selfies man kan komma. Arrangerade och fixade enligt den tidens  sed, men med den där  känslan av historia kvar. Kolla  här skall du se:

Bilden  till höger  med  autograf är  min farfar som jag aldrig har träffat. Han dog innan jag föddes, men av alla bilder jag har på honom är nog den här  den mest exklusiva.

Nästa bild är en ”halv”faster  till mig. Skådespelerska  på Finlands stora  scener. Träffade aldrig henne  heller. ”Avståndet” mellan teatern och vår  verklighet var för  långt.

Men jag tycker   mig se drag av Nylanders  form – i våra barnbarn  i dag

Dom här  gamla  bilderna är  väl ganska långt från tillfälliga  selfies, men håller att återvända till och titta på. Släktforskning och historia har behållit dem kvar.

Vi har fotat ganska mycket i vår familj med åren och samlat  och lagrat bilder inte bara i lådor utan ordning utan i album och det har blivit 32 stycken fyllda med text och bilder, roligt att bläddra i och minnas. Det är ju ändå bara ett par hyllmeter i bokhyllan.

Om jag hade tagit selfies i det mått som det kan bli om man är flitig  skulle nog inte hyllan räcka  långt, men dom finns väl där  ute  rymden nånstans för alla som fotar på det sättet.

Kanske är  det så ändå att vi måste bestämma oss för vilken verklighet vi lever i och då behöver  vi nog lyfta blicken från skärmen. Vi ses där  ute  i vardagen – eller hur ?

Skriv en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s