Att skriva är viktigt – eller hur ?

I  min småskola hade man ett fack för  bläckhorn i skolbänken  och  så ett pennskaft  och en stålpenna att raspa iväg bokstäverna  med. Plumpar jag minns  ibland. I realskolan eller mellanskolan som det hette hos oss  kom kulspetspennan, men den fick inte användas i skolan för  den förstörde handstilen. Nu skriver man bara ned tangentbord  av olika storlekar – lite  skrift med penna kan det väl bli  ibland. Men bortsätt från tekniken så har själva behovet av att skriva  alltid  funnits hos  mig. Går jag tillbaka  i släkten så har det skrivits en hel del

Farfar skrev dikter i små samlingar  typ ”Blyga blad” bara för  nära  och kära. Nåra år defter hans död kom den här  boken ut,  1939.

Farfars  bror  John William Nylander skrev ganska  mycket. Romanen Sjöfolk, som översattes  till flera språk.

Farbror Halfdan   Nylander skrev krönikor  och gav ut två böcker  med  Aforismer  och dikter. Pappa Fjalar  var redaktör  på Jakobstads  tidning och skrev Kåserier med signaturen P  och bidrog med festdikter vid all möjliga  och omöjliga tillfällen i stan.

Lillebror Kim har skrivit krönikor i Uppsalas  tidning i en massa år.

Vårt barnbarn Johanna har  hunnit med både bokskrivande och krönikor i flera tidningar.

Själv  håller jag mig till bloggen just nu  och har hitintills haft närmare 15.000 besök. Många reaktioner och kontakter av olika slag. Intressant och väldigt roligt – i stället för  att stå i en bokhylla  och samla damm. Men det fanns ju en tid  före tangentbordet och då blev det lite dikter  och visor  och faktiskt texten till en  musikal som var ute på turné  med sonen Anders  och hans vänner. Han påminde mig för ett tag sen om mitt diktskrivande och det fick mig att rota i gamla papper med  egna skriverier. Skrev en serie med  Observationer från  Nya  Testamentet och Jesu liv. Fiskarskaran  och deras liv på helt ya  fiskevatten. Här  en bild och sen får  du dikten.

Sebedeus och söner var firmans namn, med båtar och nät i Genesarets hamn. Vi ville bli störst med  vårt fiskeri. sönernas framtid var inbyggd  däri.

Planerad och klar i egen regi, kapitalet var satsat och näringen fri, Men så kom där en dag en besynnerlig man och med ens både söner  och firma försvann.

Nu sitter jag här med trasiga nät och var dom nu är- är det ingen som vet. Han sa bara orden Följ mig ni skall få, en fångst som från nu skall av människor bestå.

Det sägs att de vandrar från by och till by och att synder och sjukdomar helt måste fly. Han mättat femtusen med enda ranson, som en bypojke ställt till hans disposition.

Vem har tid med en båt och med trasiga nät, när  människor vågar att leva  så helt, som man drömde en gång i ynglingadar, men   nu inte ens illusionen ät kvar.

Nu lämnar jag allt och går till Galileen  mina nät och min båt de får vara – än sen. Jag skall ta min vision och se Hans verklighet. Jag tror att han är mera än en profet – ja  kanske  Messias, Guds realitet.

Kanske funderade  han så  den gamle Sebedeus i resterna av sin firma och  tog steget vidare i livet.

Skriv en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s