I min småskola hade man ett fack för bläckhorn i skolbänken och så ett pennskaft och en stålpenna att raspa iväg bokstäverna med. Plumpar jag minns ibland. I realskolan eller mellanskolan som det hette hos oss kom kulspetspennan, men den fick inte användas i skolan för den förstörde handstilen. Nu skriver man bara ned tangentbord av olika storlekar – lite skrift med penna kan det väl bli ibland. Men bortsätt från tekniken så har själva behovet av att skriva alltid funnits hos mig. Går jag tillbaka i släkten så har det skrivits en hel del
Farfar skrev dikter i små samlingar typ ”Blyga blad” bara för nära och kära. Nåra år defter hans död kom den här boken ut, 1939.
Farfars bror John William Nylander skrev ganska mycket. Romanen Sjöfolk, som översattes till flera språk.
Farbror Halfdan Nylander skrev krönikor och gav ut två böcker med Aforismer och dikter. Pappa Fjalar var redaktör på Jakobstads tidning och skrev Kåserier med signaturen P och bidrog med festdikter vid all möjliga och omöjliga tillfällen i stan.
Lillebror Kim har skrivit krönikor i Uppsalas tidning i en massa år.
Vårt barnbarn Johanna har hunnit med både bokskrivande och krönikor i flera tidningar.
Själv håller jag mig till bloggen just nu och har hitintills haft närmare 15.000 besök. Många reaktioner och kontakter av olika slag. Intressant och väldigt roligt – i stället för att stå i en bokhylla och samla damm. Men det fanns ju en tid före tangentbordet och då blev det lite dikter och visor och faktiskt texten till en musikal som var ute på turné med sonen Anders och hans vänner. Han påminde mig för ett tag sen om mitt diktskrivande och det fick mig att rota i gamla papper med egna skriverier. Skrev en serie med Observationer från Nya Testamentet och Jesu liv. Fiskarskaran och deras liv på helt ya fiskevatten. Här en bild och sen får du dikten.
Sebedeus och söner var firmans namn, med båtar och nät i Genesarets hamn. Vi ville bli störst med vårt fiskeri. sönernas framtid var inbyggd däri.
Planerad och klar i egen regi, kapitalet var satsat och näringen fri, Men så kom där en dag en besynnerlig man och med ens både söner och firma försvann.
Nu sitter jag här med trasiga nät och var dom nu är- är det ingen som vet. Han sa bara orden Följ mig ni skall få, en fångst som från nu skall av människor bestå.
Det sägs att de vandrar från by och till by och att synder och sjukdomar helt måste fly. Han mättat femtusen med enda ranson, som en bypojke ställt till hans disposition.
Vem har tid med en båt och med trasiga nät, när människor vågar att leva så helt, som man drömde en gång i ynglingadar, men nu inte ens illusionen ät kvar.
Nu lämnar jag allt och går till Galileen mina nät och min båt de får vara – än sen. Jag skall ta min vision och se Hans verklighet. Jag tror att han är mera än en profet – ja kanske Messias, Guds realitet.
Kanske funderade han så den gamle Sebedeus i resterna av sin firma och tog steget vidare i livet.
Hasses Blogg 