Är det här värt ett foto ?

Du kanske undrar om jag är  riktigt klok som fotar en punkt på ett papper – jag förstår  din undran. Jag hittade en story på  nätet  som berörde mig ganska mycket och därför  finns  den här – i sammandrag och bild.

Det var en professor som  sa till sina elever att de skulle få ett prov att utföra. Ingen var beredd på det  och oron spred sig i gruppen. Så delade han ut ett papper med  som han sa baksidan upp som vanligt. Ni får inte  vända på det förrän jag säger till. Alla fick ett papper och så gav han signal  att de kunde  vända  på pappret och då fick de den bild  du har ovanför. En punkt på ett för övrigt  tomt papper. Så gav han dem order att skriva om det de såg. En grupp ganska förvirrade elever började skriva.  Efter  ett tag var man klar och  pappren samlades  in.

Professorn bläddrade och läste medan det var alldeles tyst i rummet och så sa han till dem: Ni får inget betyg på det här provet men jag hoppas att ni ändå kommer att ha nytta av det. Ni hr allesammans skrivit om punkten på pappret, storlek och färg och placering. Ni har fantiserat en del   om punkten också, men ingen har skrivit ett enda ord om ytan omkring punkten trots  att den är mycket större  och annorlunda i färg  och form.

Ni ska veta att så är det med livet också. Man fixerar sig vid en punkt  och den tar all uppmärksamhet och man glömmer bort att livet är  så mycket större och så mycket mer än just den där punkten.

Ungefär  så kunde  berättelsen ha varit. Jag tyckte att den var bra  och beskrev vår tillvaro på ett bra sätt.

Vi lever ofta  på  gränsen till nervositet och oro  för framtiden  och alla ”prov” vi kan   tänkas råka ut för   i livet.  Vi ser bara den där  farliga punkten och försöker hantera den på olika  sätt.  Storlek  och färg på bekymren, vad de består  av  och hur  vi skall hantera dem – ser  bara punkten och  missar de stora perspektiven.

På den där  ytan som vi inte  ser fins  det så mycket annat om man tänker efter. Där  finns möjligheter till nytt tänkande. Där kan finnas  lösningar som vi inte ens anade fanns. Där finns  vänner  som bryr sig  och kan ge oss det handtag och den hjälp vi behöver  för att kunna  sudda den där envisa punkten. Där finns gemenskap som kan bära igenom allt det som är  svårt.

Jag skall gå till en sån grupp ganska snart – där vi sitter och delar vardagens alla punkter med varandra.  Lyssnar och tar tag i det vi  just då behöver i bön  och förbön.  Jag  vet att det en hel massa gånger har inneburit att den mörka punkten har ljusnat eller suddats ut och vi har sett möjligheternas yta igen och till och med vågat gå utanför marginaler  eller ramar, med hopp om nya perspektiv.

Han – Jesus – sa ofta: Var inte  rädd ! Jag är med er alla dagar…. utan undantag.

 

Skriv en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s