Nu byter vi årtal – om nån dag !

2017 är det inte mycket kvar av när jag skriver  dom här raderna. Fredag 29 är  det i dag så det är ganska nära. Årskrönikorna avlöser varandra med överblick på det viktigaste som hänt.  Kanske  vi inte alltid är överens om vad som är  det viktiga men vi får en titt i backspegeln i alla fall.  Sen öppnas nya  dörrar och nya tillfällen i det nya  året.

Tänkte på den textiltavla  jag gjorde  för mycket länge  sen. Den ser ut så här.

Motivet är ett antal dörrar som överlappar varandra på flera sätt. Tänkte mig dörrar med olika namn och en del låsta och andra olåsta.  en dörr kan heta bekymmer och oro, En annan kan heta skuld för  det som varit, en annan igen rädsla för  det som kan komma  att inträffa i framtiden. En annan dörr kan vara den självbild jag har – det jag tror att andra tror om mig. och som jag tolkar in bara på aningar.  En dörr kan kanske bara heta framtiden. Så finns det dörrar med  namn som bara du känner men som låser  dig i ditt liv och det du längtar efter att vara men kanske  inte orkar eller vågar

Men precis  som Jesus gick in till den sal där ett antal livrädda lärjungar hade samlats en gång för  länge  sen – rakt igenom stängda  och låsta dörrar så kan han göra  också i dag i din och min vardag.  Presentera  sig själv igen med  de väl kända  orden JAG  ÄR VÄGEN SANNINGEN OCH LIVET. Sanningen som kan frigöra oss från alla våra låsningar. Visa oss hur verkligheten egentligen ser  ut. Ta bort våra rädslor för alla troll och spöken som saboterar vår dag eller natt. Du vet dom där morgontimmarna kl 4 och framåt när  vi ligger  och bläddrar i papperslapparna vi har på nattduksbordet fyllda med allt det vi oroar oss för.  Han hjälper oss hitta vägen genom  allt, där  vi inte längre behöver gå ensamma. Vägen på stranden där fotspåren  plötsligt bara är EN rad av fötter därför att Han bar  oss när  vi inte orkade gå,  säkert har du sett den bilden på ett kort eller en liten tavla.

Vägen, sanningen och livet. Livet som  verkligen blir annorlunda i Hans sällskap. Livet där  du gång på gång kan få uppleva att ingenting mer är  som vanligt utan det har förändrats på ett  sällsamt sätt. Det är  inte  nån julklappsutdelning från himlen efter din tänkta önskelista men det är  konkreta svar på bön eller nödrop rakt ut i rymden.

På tal om julklapp så fick vi ett ganska stort och platt paket från vårt yngsta barnbarn. Vi öppnade varsamt  och hittade en tavla  som hon målat till oss. Så här  såg den ut.

En fin och stark  bild som sammanfattar det jag försökt skriva  just nu  Trygghet är  ordet vi längtar efter, ordet vi behöver inför  mötet med det nya år som snart är här.

Lägg ihop de två tavlorna som finns  i mitt inlägg just nu.  Det kan hjälpa dig att lämna  det gamla årets alla dagboksblad som du inte behöver och våga se fram emot nya datum med  en tro  på att det finns liv och möjligheter också i de just nu okända dagarna  Tänk på att du kommer att riva av bladen – en dag i taget – och du behöver inte vara ensam. Det finns en bär genom allt!

Annons

Lite jul tankar !

Lånar ett par bilder från tidningen Dagens Julmagasin.  Bilder  som illustrerar  med fakta  vad julen  inte är.  Det finns  ju många åsikter om det . Julen är  ett jippo som omsätter stora summor pengar mer och mer för  varje  år – rekordnivån verkar ligga ganska  högt.

Mat  och dryck är  en stor post. Ser bara på julskinkan.

Svårt att föreställa  sig den mängden – prata om  ”köttberg”.  Så måste man ha  nåt att dricka  till all maten. Undrar hur  stor sjö det skulle bli  av bara julmusten.

Så kommer alla presenterna – julklapparna – ovanpå allt det vi redan har. Visst är  det roligt att ge och att få, men det finns knappast nån gräns på julafton.

För andra är  julen en tid av gemenskap och familjemys och så sitter man tillsammans vid  borden  och i TV-soffan.  Såg alldeles nyss att larmsamtalen till SOS-alarm sjunker  märkbart under Kalle-Anka-timmen  på julafton. Operatörerna är  förvånade över  den dippen. Svenska folkets jul är typ  Kalle Anka, då har man inte tid ens att vara sjuk.

En del av oss sitter alldeles ensamma hela helgen och hoppas att kunna känna gemenskap åtminstone med SVT:s  julvärd när  ljuset tänds. I år funkar inte ens det som  man tror eftersom hela  julvärdskapet är  förinspelat. Känslan med direktsändning finns inte med.

Andra  vill slippa allt som har med julen att göra  och  reser bort – långt bort, oftast till värme  och sol. Inga granar, inget glitter  och pynt, utan bara bort från stressen och ”myset”  till en helt annan värld med lagom lyx  och glamour.

Variationerna på julfirande kan bli många fler. Tycker du att jag låter  lite pessimistisk om julfirande så har du delvis  rätt. Det beror på att så mycket av det vi kallar julfirande inte är  jul utan som vilken helg som helst med lite  extra traditioner. Vår jul här hemma landar i stallet eller  grottan  för flera tusen år sen.

Betlehems  ängar med herdar och får en vanlig natt, men som helt plötsligt blir en ovanlig natt när  ljuset från himlen och den stora ängeln stiger fram och ropar: I DAG HAR  EN FRÄLSARE BLIVIT FÖDD ÅT ER OCH  HAN ÄR MESSIAS   HERREN. Sen kommer hela  stora änglakören och sjunger: ÄRA VARE  GUD  I HÖJDEN ! Efter den sången var ingenting mer som vanligt i vår värld. Gud  på jorden först som ett barn och sen i Jesu person enligt det som Nya Testamentet berättar.

Han – Jesus – finns här  trots allt. Ger befrielse, förlåtelse. helande, mod att leva, närvaro som gör att du aldrig behöver   känna dig ensam. Det finns  någon vid din sida  som bryr sig  och som älskar dig och tar dig ii famn om du behöver  det.

Symbolerna Tro, Hopp  och Kärlek från min hemstads  gata under helgen får avsluta  min julblogg.

Önskar dig en skön och välsignad jul, på riktigt, med himmelskt ljus i ditt hem  och ditt innersta.

Hämtat in Jesus från förrådet !

Allvarligt talat så har jag faktiskt gjort det med den lilla figur du ser i bilden – Jesusbarnet i krubban. Jesus  måste ju vara aktuell till jul som det blir  nu  nästa vecka. Det är ju faktiskt hans födelse vi firar – fast det snarare verkar  som om det  är  tomtens  födelsedag det handlar om.

Såg ett reportage  för inte  så  länge  sen om nån som samlade på julkrubbor och hade en ansenlig samling – från världens alla hörn.

Men det handlar alltså om det lilla  barnet och Maria  och Josef  och skattskrivningen som förde  dem till Betlehem, Davids  stad fr att skattskriva  sig. Där  började jagandet efter en plats  där barnet skulle kunna  födas och det blev en grotta eller ett stall med en  krubba  som viloplats för  den nyfödda. Resten är beskrivet i  det andra kapitlet hos evangelisten Lukas i vårt Nya testamente.

Resan dit var inte  så bekväm precis – inte på limousine-nivå som på den tiden kunde ha sett ut så här.

Det blev den enklare modellen som såg ut så här.

En alldeles vanlig  ”folkvagn”  och inte ens vagn  utan bara en rygg att sitta på   Åsnan kommer igen flera gånger  i Jesu liv . Han sätter sig aldrig på nåra höga  hästar utan finns  i ögonnivå  i vår vardag.

Många av oss nutida  människor kanske  bara har Jesus i förrådet, eller ens där,  men som en reserv i alla fall om allting som vi själva  gör misslyckas   eller  strular. Då kanske det är bra  att veta att en bön  som vi bara andas ut i vår  nöd, inte bara går till ett sött och rart  juljesusbarn – nytt ord – utan till en person som har  gått, eller ridit på en åsna, på våra jordiska  vägar   och stigar med alla  dom bekymmers  stenar och krångliga vägval  vi brottats med.

Han som är  huvudpersonen i vårt julfirande bryr sig inte  så mycket  om julbord. dekorationer , pynt  och granar, paket med rosetter  och rim.

Det han bryr sig om är  hur  du mår i ditt liv och din vardag. Bryr sig om dig om du  känner dig ensam, om du kämpar med tårar när  andra sjunger Hej tomtegubbar. Verkligheten för honom är den du har och den vill han dela med dig. Jag tror att han har en ”åsnerygg” för  dig också  när  du känner att du inte orkar gå i allt det du ser framför  dig.

Det är  inte en romantisk  och idyllisk krubba  som är  julen, hur fin den än verkar vara, det är en famn från himlen som sträcker ut sina armar till dig och kan ge dig en välsignad helg.

 

900 tomma stolar!

Hur fyller man dom här  stolarna med publik ? Det är  Halmstads Teater och  900 platser med salong  och läktare/balkong.  Enkelt – man samlar ihop Kulturskolans körer,  musiker  och engagerade ledare  och dirigenter i den bästa tänkbara atmosfär och det finns inga lediga stolar kvar för  två konserter. Vi var där  och lyssnade och njöt och det yngsta barnbarnet var med och sjöng i Nova  Cantica. Helt fantastiskt ! En upplevelse vi haft i flera år  med två av barnbarnen som medverkande.

Upplevelsen blev inte  sämre av att  Kulturskolans bas  i sin välkomsthälsning sa  ungefär    följande : Det är  ju Finlands  100-års jubileum som självständig nation i kväll så  om det är  några med anknytning till Finland här i kväll  så hälsar vi dem särskilt välkomna. Vi var nåra stycken som tog åt oss  det.

Men så fortsatte han sin hälsning med att säga en del om kvällens innehåll och så citerade han psalmversen ur den kända  julpsalmen  Nu tändas tusen juleljus…

I  varje hjärta  armt  och mörkt sänd  du en stråle blid, en stråle av Guds kärleks ljus  i signad juletid.

Vi kan tro olika men i kväll är  det  så här det är.  Befriande klart och tydligt om Julens  budskap.

Sen började  körer  och musiker en fantastisk kväll med teman om  Lucia  och  Jul. Tomtar och pepparkaksgubbar  och bagare, Lucia med tärnor  och stjärngossar, granhuggande pojkar, sånger  röster och musik i en ”salig” blandning. Man kan bara bli glad över all den ungdom som satsar allt de orkar på sång och musik och ger ut av sitt brinnande intresse och sin kunskap  och sina gåvor. Ledare  som lockar fram det bästa från alla dessa  talanger och ger dem energi och glöd att våga satsa på  sång och musik i en  annars trasig och kanske inte  så harmonisk värld

Visst blev det lite  trångt i foajen i pausen. Bilden är  från ett annat tillfälle på Teaterns egen hemsida,  trångt men vad gör  det när  man sen kommer in till den andra delen av konserten där  applåderna fick vila tills  den sista sången tonat.

Den del som började med  Natten går tunga  fjät….. och ett imponerande långt Lussetåg med ett 15-tal sånger och avslutades  med  Stilla  Natt..  med variation av solosång och kör innan man skred ut ur  salongen till starka  och varma  bifallsyttringar och applåder.

En hel kväll som Kulturskolan gav oss som var där – med mening och innehåll, kvalitet och hopp  och tro på en skön helg med alla  traditioner  som vi bär med oss. Julens  budskap  inte  i  en låda  på vinden eller förrådet  utan levande  och nära i unga röster och musik.

Man kan bara tacka.   Barnbarnet  Clara fanns  där och vi fick se henne och hennes vänner och höra sångerna  och musiken igen en gång. Lussekonsert  med Kulturskolan  var en upplevelse också  i år.

100-års jubileum firas i Finland.

Ett självständigt land sedan 100 år firas nu  i mitt hemland Finland, den 6 december är själva  dagen. Visst är  det fantastiskt att Finland har haft och har det så. Värt att fira utan  nån tvekan och det har ju firats på olika  sätt hela året.

Eftersom jag är  född 1939  så har jag ju lite  minnen av  både krig  och kristider. Mörkläggning av alla fönster och ransoneringskort  och hamstringsresor till vänner i Bennäs när  vi flyttat in till Jakobstad.

Om jag funderar lite  tillbaka till barndomen och kriget så dyker förstås en hel del mörka minnen upp. Pappa  var  inte ute  vid  fronten, eftersom han hade skadat sina fötter väldigt illa under sin tid till sjöss, han föll ner i ett lastrum och krossade fötterna och kom till sjukhus i Rio  och fick efter diverse turer plåtskor på båda  fötterna för  att klara dem. Alltså blev han brovakt vid en bro över ån  i Bennäs.  Mamma var flyglotta och bevakade luftrummet från tornet vid samlingshuset i Bennäs.  Min egen direkta upplevelse av kriget  var de  vanliga flyglarmen. Att man inte fick sova utan att ha underkläderna på sig för att snabbt kunna  komma till skyddsrum om det behövdes. Dom stickade hellånga ullstrumporna  var värst – dom stack faktiskt.

Så var det ju bombanfallet över Jakobstad. En kväll när farmor och jag var ute för att hälsa på tant Mimmi, larmet gick  och vi fick lägga oss i snödrivan eftersom det inte fanns nåt skyddsrum inom räckhåll. Jag kan minnas surret från den ryska eskadern som flög över oss  och hade släppt bomber  i utkanten av stan.   5 personer miste livet och nåra hus  förstördes.

Den man som blev min mammas make i det  andra äktenskapet hade helt andra upplevelser av kriget  och fronten i sitt liv. Jag minns  mammas berättelse om denna stora  och starka man, när  de var och såg filmen  Okänd  soldat. Vid en scen i filmen där finsk trupp kom över åsen och så staden Petroskoj framför sig , Petrozavodsk hette den.  Då föll hennes  stora  och starka man i gråt, han hade nämligen varit med just i den gruppen som kom först över åsen och alla känslor tog över.

Men det blev ju fred och Finland klarade sig med landavträdelser  och stora ”krigsskulder” som betalades av snabbare  än var som var sagt. Landet låg ju efter ekonomiskt och socialt en lång tid , men hämtade sig  och blev framgångsrikt trots allt.

Så kan man sitta och minnas inför  den 6 december.  Min egen insats i den finska militären blev den ordinarie värnplikten  så småningom. (8 månader som skrivare på stabskompaniet i Dragsvik) En del officerare som hade varit med och kämpat mot ryssen och hade en vokabulär efter  det  som jag nog inte skall citera. Jag har kvar kragspegel  och märke  från tiden i uniform.

Ett jubilerande  Finland känns bra  även om jag numera lever med dubbla flaggor men mitt medborgarskap blev ju svenskt eftersom min Ingrid kommer från den lilla staden Åmål i Dalsland, men vår  Anders  föddes i Borgå i Finland. Ett BB som bara kunde finska och Ingrid  inte fattade ett ord och vi pappor var helt portförbjudna – bara i vägen – på ett finskt BB.

Hörde i dag en sång på nätet. En god  vän hade lagt ut en inspelning av Sibelius  Finlandia från torget i Vasa. Den började mitt i vimlet med en sopran  och så kom det fler röster med och det blev en hel kör  och så kom det stråkar och blås  ur  fokmassan  och det blev en kör och en symfonikonsert mitt i vimlet. Unga killar  strök av sig kepsarna och bara stod stilla  och njöt av sången. Stjärnesången ur Finlandia.

Så får  vi sjunga vår  stjärnesång  nu i Advent. Bara bli stilla  och låta ljuset och tonerna bära oss. Fred  och vila trots allt i en annars ganska trasig värld.