Ibland hittar man en bild – en tanke – eller nåt som bara tar tag i en och som man inte kan släppa. Jag råkade ut för det för nåra dar sen när jag var ute och tittade på en av de grupper som jag gillar på nätet. Den här bilden var det.
Visst är han go – Snobben – och klok dessutom Att beskriva hur det är att vara kristen är inte det lättaste. Hur får man med det viktigaste. Det finns en kärna i bilden här och ett innerligt förtroende mellan Gud och Människan. Det ramlar bort en hel massa med gamla fraser – Om du är kristen så får du inte göra det och det och… och du måste vara på det ena eller andra sättet. Grupper av olika slag har bildats på grund av mönster och beteende- avståndstagande och uteslutande från församlingar och kyrkor. Det har syndats mycket på den fronten och det finns mycket man behöver be om förlåtelse för. Jag förstår mycket väl att det kan vara svårt att våga tro och leva ett ”kristet” liv i vår moderna och avkristnade värld.
Medan jag tänkte på texten i bilden gick jag som vanligt till bokhyllan ögnade och bläddrade och spanade. Fick den här boken i min hand.
Berättelser från såna som hittat en tro och vågar leva och praktisera den på olika sätt. Håkan Nesser var en av dem och han började svaren på intervjuarens frågor ungefär så här: Jag var länge ateist och såg religion som opium för folket.. Men och så kom det som var ett stort men.. du får ett uppslag ur boken här.
Nu söker han i stillhet trons kärna när det bränner till och blir på riktigt. När han bodde i New York för att skriva en av sina många fina böcker gick han förbi en kyrka som hade en iögonfallande skylt. Sällan har vi väl såna skyltar i vårt land. Det är kanske bara Filadelfia eller Elim och Svenska kyrkan har väl skyltar bara på vägvisare till kyrkan, hos oss står det bara Trönninge kyrka på nån vägvisare. Men den här kyrkan som han såg hade följande text. ”This is a hospital for sinners – not a museum for saints ”. Det speglade en kristendom som han kunde tro på. När det inte handlar om att putsa glorior utan om at bejaka brister och tillkortakommanden så att de kan beröras och kanske läka i ljuset. Så långt boken.
Om jag nu lägger ihop bilderna och ser på alla de skuldkänslor som präglar och styr så mycket i våra liv. Allt elände och allt bedrövligt som vi ställt till med och det missmod och de tårar som det skapar. Så vet jag att kristen tro är en befrielsens och förlåtelsens väg att leva livet på. Att förlåta och bli förlåten är det som gör en människa hel. Gör att man får en annan attityd till livet. Man vågar leva på riktigt trots riskerna, därför att man vet att det inte är kört för dig eller mig.
Det finns en gemenskap med en levande Jesus Kristus som vet hur det är att vara människa. Han öppnar sin famn för den som vill och ger nytt liv också den allra mörkaste höst !
Tänd ett ljus i bön och var ett ljus för dem du möter !
Hasses Blogg 