Nu kan vi släppa Halloween och ägna oss åt nåt lite mer väsentligt. På alla helgons dag går 48 % av svenska folket till en kyrkogård för att tända ljus och för att minnas de människor som betydde så mycket i vårt dagliga liv men som nu är på ”andra sidan”. Dom är ju inte helgon för det, inte änglar heller – dom bara finns i vårt minne och i en dimension som vi inte vet så mycket om – bara kan ana !
Hur var det nu med det här om helgon ? Det började med dom som blev martyrer för sin tro. Sen blev det en del apostlar som Petrus som fick sin gen katedral i Rom, och sen spred sig detta med helgon till fler och fler personer med helgat liv. Det blev Sankt den och den och det blev altaren och ljuständning och tillbedjan. Yrkeskategorier fick sina skyddshelgon som man kunde be till. Numera går ju helgonförklaringen till så att påven heligförklarar en person och så träder en granskningskommision in och kollar om den personen uppfyller ett antal villkor. Får den personen godkänt i granskningen så kan påven helgonförklara personen i fråga. För Sveriges del blev det till exempel den heliga Birgitta med Vadstena kloster och nunneorden som bakgrund. En ganska märklig men i högsta grad mänsklig värdering av tro och liv. Bilden ovanför speglar bara en liten grupp i helgonskaran.
Frågar du mig så tycker jag att det finns ingen täckning för att helgonförklara somliga människor som skulle vara mer värdefulla sin tro och sitt liv, men set finns en hel del människor som jag mött som har min respekt för det de gör och står för i sin vardag.
Då handlar det inte om den här typen av människor som av en eller annan anledning blivit helgonförklarade.
Kända figurer som fått en status av exklusiv karaktär, snarare om de okända men tydliga personer som hade en tro och levde ett liv i den tron och som i tysthet bar andra människor genom livets mörka dalar eller bara fanns där när någon behövde dem allra mest. Personer med en trygghet och en frid över sina liv – som bara lyste om dem och gav hopp och tro till sin omvärld.
Kanske är det inför en sådan människas grav som det tänds ljus i Allhelgonatid. Någon som betydde så mycket för dig så det bara inte går att förklara. Någon som stod vid din sida i livet och som du nu saknar alldeles oerhört. Kanske någon som du bara mötte nån enstaka gång men de gångerna gav dig livsgnistan tillbaka. Det kan nästan kännas som om de var nån form av helgon för dig.
Men den här dagen kanske borde heta ”Inga helgons dag” utan dagen när vi såg nånting av evighet i en medmänniskas ögon. Ögon och ansikten som inte behöver nåra helgonförklaringar av påvar eller granskningskommisioner utan bara fanns där med en strimma av evighet – inte som gloria men som ett ljus i varje dags verklighet, när du och jag bäst behövde den. Så kan vi minnas och tacka för det som himlen gav genom dem.
Tänd ett ljus och var ett ljus du också – det behövs i vår värld nu också !
Hasses Blogg 