Så har det stora kaoset börjat ??

I stan och i landet  har det hållit på länge – det stora kaoset. Allt det där  som egentligen inträffar  i den sista delen av december – allt det som har med advent och jul att göra. Javisst julkonserter  och julbord och julmust  och annat annonserades det  om i slutet av augusti – nytt rekord kanske. Nu har det i alla fall drabbat oss här hemma  också, bordet  i vårt vardagsrum ser ut så här och en låda med ljusstakar står på golvet dessutom.

Kartongerna  från förrådet har fått komma in i värmen och nu skall det bestämmas vad som skall fram till  på söndag och vad som får vara kvar i lådan till jul.

Varje år  bestämmer vi oss för att vi tar det enkelt i år – bara det absolut viktigaste och inget mer, ändå så blir det inte  så.  Det där har barnen gjort och det där kommer från ditt eller mitt barndomshem och det var viktigt då och så kommer  den där  beslutstvekan farm  och så blir det rubbet i alla  fall. Dessutom blir det  alltid  nåt  tillägg varje år – resultatet ger mer  inte  mindre pynt. Okay man får  väl ge sig, det handlar ju bara om nån vecka  sen åker  det  ut i förrådet igen.

Tänker man efter så är  det nog  rätt så trivsamma bekymmer i alla fall. Vi har fått ännu ett år  som en gåva att förvalta. Vi lever tillsammans och har både  fred  och frid  trots allt. Det här  blir ett litet avsteg från vardagslunken med fest  och ljus  och glitter.

Stopp ett tag – finns  det numera nåt som heter vardagslunk? Är det  inte närmast lite  sjukt att bara lunka på… som det heter i visan. Nu skall allting gå på högvarv  och helst i sprinterfart.. Framåtlutad  med telefonen i handen och full fräs genom vardagens all logistik.  Det verkar vara det enda  godkända och trendiga sättet att leva. Det är klart – kan man ha allt pyntet och dekorationerna i telefonen så förenklar ju det också.  Allt fixat med ett knapptryck eller två – smart eller  …..

Det  kan nog vara smart med lite ljus  och pynt  i höstmörkret. Om vi dessutom påminner oss om att allt detta  egentligen började med vår tideräknings början eller som vi gamlingar säger  KRISTI FÖDELSE. Advent  talar om att Konungen kommer och Jul om  Barnet i krubban i stallgrottan en gång för länge  sen, med herdar så långt från helgromantiken man kan komma..

Den gamla profeten Sakarja  skriver: Se  din Konung kommer, saktmodig , ridande på en åsna, en arbetsåsninnas  fåle.

Det är  så långt ifrån krigets stridsvagnar man kan komma eller för  den delen reklamskyltarnas pråliga och påträngande budskap.  Så vi pyntar vidare i fridens  och glädjens tecken. Ha  det gott  medan du tar fram lådorna och deras färgstarka  innehåll.

 

Annons

En viktig bit.

Undrar du vad det här  är så kan du  läsa vidare och få svaret. Egentligen är det en bit slagg men den påminner om den allra viktigaste biten i min första internet-uppkoppling. Den såg ut  ungefär så här. Jag var kanske åtta år då  och det är längesen nu.  Fanns inga datorer, ingen TV, och en massa  annat av det som är vardagsgrejer nu.

Jag fick  en kristallradio och kristallen såg nästan ut så här Radion bestod av en  plats för kristallen och ovanför  den en liten arm med en tunn metalltråd som man kunde föra över kristallen i alla riktningar. En antenn, en koppartråd uppe på väggen i rummet. Ett par hörlurar av telegrafmodell. Ett ficklampsbatteri av den där sorten som inte längre  finns -platt, fyrkantigt och med två metalltungor, man kunde känna med tungan på dem samtidigt och fick då en liten stöt.

Man satte på sig lurarna och så började man leta med den lilla  tråden på kristallen tills man fick in nån sändning ur luften. Oftast i min hemstad Jakobstad fick man bara in rysk marsch musik eller  nåt propagandatal på ryska. Dom hade dom starkaste  sändarna, men nån gång kunde  det hända att man fick in Finlands  rundradio och då var man lycklig.

Det var det här med teknisk utveckling som fick mig att minnas kristallradion.

Tänkte  mig sedan oss människor  som dyrbara kristaller. Vi söker  hos varandra efter  beröringspunkter som kan ge tal  eller musik mellan oss. Letar med frågor  och funderingar i skrymslen och vrår på ”kristallen”  och blir  lyckliga  när  vi får svar av många sorter. I mitt jobb som pastor kan det kännas  svårt ibland att svara på rätt sätt när  dom djupa livsfrågorna kommer fram. Då känner jag det viktigt  att som den gamla radion ha en antenn uppåt  som samlar in erfarenheter som jag gjort i livet eller sånt som andra delat med sig av. Kanske  ibland – hör och häpna – tilltal ifrån den Gud  som finns  där  med sin kärlek och omsorg och  som  oftast jobbar med internet. Jag behöver också ett ficklampsbatteri för att uppfatta signalerna från Honom Det fanns bara en kort period när han jobbade IRL genom Jesus och hans vandring på våra stigar  och vägar. Polerna i det batteriet jag har är  Bönen och   Bibeln där jag har en trygghet i min kommunikation  och och kan ge vidare det som behövs  i olika  livssituationer.

Den här  urgamla internetuppkopplingen  har inte  förändrats eller datoriserats. Den finns  där i en kristallklar gemenskap med en levande  och aktiv Gud.

Vi har ju oftast allt  i telefonen numera – kanske är  Gud  så stor att du kan få se en glimt av Honom också där om du kommer med din  längtan att få lyssna och se en annan verklighet.  Det finns  bibelappar, kyrkors hemsidor, bloggar med kristen tro i centrum.

Sök och du skall  hitta. Välsignelse över ditt sökande ber jag om !

Födelsedag har det varit igen !

Så har man då haft ytterligare  en födelsedag, en av siffrorna har bytts ut – en sjua har blivit en åtta. Otroligt egentligen  och man fylls med tacksamhet över livet och alla dagar man får tillsammans med hustru  och barn och barnbarn, vänner på olika  håll och från olika perioder i livet. Tack  alla ni för blommor, presenter, hälsningar per telefon  och på nätet. Det var ju  bara en vanlig dag inte nåt  ”jubileumstillfälle”

Nåra klipp i högen av glädje. Vi brukar säga  när  det gäller presenter Det blev visst en bok och så gjorde  det också denna gång från min Ingrid. Den här  boken med en mycket passande titel inför  den förundran man kan känna en dag som denna.

Visst är innehållet i boken av lite annat slag, men säkert intressant när man sätter sig i läsfåtöljen med pennan i  hand  och glasögonen putsade.

En annan present är en som vi får ta del av senare är  den här. Sonen  och  hans nära vän kom med  biljetter till Kulturskolans konsert  där nu yngsta barnbarnet är med och sjunger  i Nova Cantica. Den upplevelsen ser vi fram emot.

Och där  la jag med kortet från dottern i Karlstad som planerar att komma till oss i julhelgen. Henne har vi ”Skype-kontakt” med varje  vecka.  Mikael i Norrköping hörde av sig på  nätet.

Så fick vi ett kort från äldsta barnbarnet Johanna i Malmö. Det handlade om gummistövlar. När hon var liten  så dansade hon balett och vi pratade om det en gång och hon saknade sina balettskor då. Då skämtade farfar till det och föreslog att hon kanske kunde dansa  i gummistövlar  när  det regnade ute. Då var  ju farfar verkligen borta med vinden. Men det blev sån härlig nostalgi när  hon påminde om detta på sitt födelsedagskort till mig. Blev riktigt rörd av minnet och av den fina kontakten med henne och de andra barnbarnen. ”Gummistövelminnen ” kan vara dyrbara.

Tack  alla ni  – släkt  och vänner – som hört av er. Man blir så glad  och tacksam över vad livet ger och varje  år  och varje dag bär med sig.

Toppmöten i vardagen betyder så mycket. Vi skall  slösa med nära  möten med varandra  så ofta  vi kan. Nätet är bra  men det verkliga livet IRL  är  alltid  större !

Den där bilden – bara fastnar !

Ibland hittar man en bild  – en tanke – eller  nåt  som bara tar tag i en  och som man inte kan släppa. Jag råkade ut för det  för  nåra dar sen när   jag var ute  och tittade  på en av de grupper  som jag gillar på  nätet.  Den här bilden  var det.

Visst är han go – Snobben – och klok dessutom  Att   beskriva hur det är att vara kristen är  inte  det lättaste. Hur får man med  det viktigaste. Det finns  en kärna i bilden här  och ett innerligt förtroende  mellan Gud  och Människan.  Det ramlar bort en hel massa med gamla fraser – Om du är kristen så får du inte göra det och det och…  och du måste vara på det ena eller andra sättet. Grupper av olika slag har bildats på grund av mönster  och beteende- avståndstagande  och uteslutande från församlingar och kyrkor. Det har syndats mycket på den fronten och det finns  mycket man behöver be om förlåtelse  för. Jag  förstår   mycket väl att det kan vara svårt att våga  tro och leva  ett  ”kristet”  liv i vår  moderna  och avkristnade  värld.

Medan jag tänkte på  texten i bilden gick jag som vanligt till bokhyllan ögnade  och bläddrade och  spanade. Fick den här  boken i min hand.

Berättelser  från såna  som hittat en tro och vågar leva  och praktisera  den på  olika  sätt. Håkan Nesser var en av dem och han började svaren på intervjuarens frågor ungefär  så här:  Jag var länge ateist och såg religion  som opium för  folket.. Men och så kom det som var ett stort men..  du får ett  uppslag ur boken här.

Nu söker han i stillhet trons  kärna  när  det bränner till och blir på riktigt. När han bodde i New York  för att skriva en av sina många  fina  böcker gick han förbi en kyrka  som hade en iögonfallande skylt.  Sällan har vi väl såna  skyltar i vårt land. Det är  kanske  bara Filadelfia eller  Elim  och  Svenska kyrkan har väl skyltar  bara på vägvisare till kyrkan, hos oss  står  det bara  Trönninge kyrka  på nån vägvisare.  Men den här  kyrkan som han såg hade följande text. ”This  is  a hospital for  sinners – not a museum for  saints ”.  Det speglade en kristendom som han kunde tro på. När det inte handlar om att putsa glorior utan om at bejaka brister och tillkortakommanden så att de  kan beröras  och  kanske  läka  i ljuset.  Så långt boken.

Om jag nu lägger ihop bilderna  och ser på alla  de skuldkänslor som präglar  och styr  så mycket i våra liv. Allt elände och allt bedrövligt som vi ställt till med och det missmod  och de tårar som det skapar.  Så vet jag att kristen tro är  en befrielsens och förlåtelsens väg att leva  livet på.  Att förlåta  och bli förlåten  är  det som gör  en människa hel.  Gör att man får en annan attityd till livet. Man vågar leva på riktigt trots riskerna, därför att man vet att det  inte  är  kört för dig eller  mig.

Det finns en gemenskap med en levande Jesus Kristus  som vet hur det  är att vara människa. Han öppnar sin famn för  den som vill och ger nytt liv också den allra  mörkaste höst !

Tänd  ett ljus  i bön  och var ett ljus för  dem du möter !

Alla helgons dag !

Nu kan vi släppa  Halloween och ägna oss åt nåt lite mer väsentligt.  På alla helgons dag  går  48 % av svenska folket  till en kyrkogård för att tända ljus  och för att minnas de människor som betydde så mycket i vårt dagliga  liv men som nu är på ”andra sidan”. Dom är  ju  inte helgon  för det, inte änglar heller – dom bara finns i vårt minne och i en dimension som vi inte vet så mycket  om – bara kan ana !

Hur var det nu med  det här  om helgon ?  Det började med dom som blev martyrer för sin tro. Sen blev  det en del apostlar  som Petrus  som fick sin gen katedral i Rom, och sen spred sig detta med helgon till fler och fler personer med helgat liv. Det blev  Sankt den och den  och det blev altaren och ljuständning och tillbedjan. Yrkeskategorier fick sina  skyddshelgon som man kunde be till. Numera går ju helgonförklaringen till så att påven heligförklarar en person  och så träder  en granskningskommision in  och kollar om den personen  uppfyller ett antal villkor. Får den personen godkänt  i granskningen så kan påven helgonförklara personen i fråga. För Sveriges del blev det till exempel den heliga  Birgitta med Vadstena kloster  och nunneorden som bakgrund. En ganska  märklig men i högsta grad mänsklig värdering av  tro  och liv. Bilden ovanför  speglar bara en liten  grupp i helgonskaran.

Frågar du mig så  tycker jag att det finns ingen täckning för att helgonförklara somliga  människor  som skulle  vara mer värdefulla  sin tro  och sitt liv, men set finns en hel del människor som jag mött  som har min respekt för  det de gör  och står  för i sin vardag.

Då handlar det inte om den här  typen av  människor  som av en eller annan anledning blivit  helgonförklarade.

Kända  figurer  som fått en status av exklusiv karaktär, snarare  om de okända men tydliga personer  som hade en tro  och levde ett liv i den tron  och som i tysthet bar andra  människor genom livets mörka dalar  eller bara fanns där  när  någon behövde dem allra mest. Personer med en trygghet  och en frid över sina liv – som bara lyste om dem  och gav hopp  och tro till sin omvärld.

Kanske är det inför  en sådan  människas grav som det tänds ljus i Allhelgonatid. Någon som betydde så  mycket för dig så det bara inte  går att förklara. Någon som stod  vid din sida i livet och som du nu saknar alldeles  oerhört. Kanske  någon som du bara mötte  nån enstaka  gång  men de gångerna gav dig livsgnistan tillbaka. Det kan nästan kännas som om de var nån form av helgon för dig.

Men den här   dagen kanske  borde heta  ”Inga helgons dag” utan dagen när  vi såg nånting av evighet  i en medmänniskas ögon. Ögon  och ansikten  som inte behöver  nåra helgonförklaringar  av påvar eller granskningskommisioner utan bara fanns  där  med en strimma av evighet – inte  som gloria men som ett ljus i varje dags verklighet, när  du och jag bäst behövde den. Så kan vi minnas  och tacka för  det som himlen gav genom dem.

Tänd ett ljus  och var ett ljus  du också – det behövs  i vår  värld nu också !